Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

  • 847 Readers

Likes

Comments

Har haft världens sug till att ändra och göra om kläder på senaste tiden, mitt senaste projekt var att göra en "distressed jeans jacket" av en hm jacka som jag kände att jag inte skulle få användning av annars. Det tog rätt lång tid att göra alla hål eftersom att man måste dra ut tråd för tråd för att ha kvar de vita trådarna i hålet haha men det var värt det och jag blev rätt nöjd med resultatet om jag får säga det själv!

  • 1051 Readers

Likes

Comments

Igår (torsdag) var jag, Marija, Cia, Lova och Vanessa och käkade en spontan middag på Äventyrsgolfen, riktigt mysigt! Där träffade vi även Maya som just jobbat klart och stannade kvar en stund över några djupa konversationer. Vi satt kvar i flera timmar och vi hade så så kul. Jag fick verkligen en riktig sommarkänsla och vädret var perfekt. Jag hade gärna suttit kvar längre men vi satt kvar till stängning och gick hem först när vi märkte att alla servitriser hade tröttnat på att stanna kvar haha.

  • 1242 Readers

Likes

Comments

Long time no see som man brukar säga haha. Känner mest att jag varit rätt värdelös på att blogga på senaste, men jag hoppas att det förbättras i samband med att jag äntligen får ta mitt efterlängtade sommarlov, har lite mer tid för bloggen och lite mer tid för att göra roliga saker som man kan blogga om. Jag har redan börjat jobba lite på helger och ska jag vara helt ärligt var det rätt tungt i början pågrund av provperioden och skolan i allmänhet, men just nu känns det rätt skönt att ha kommit in i gamla rutiner och att pengarna rullar in på kontot är ju inget minus!
Det jag ser mest framemot just nu är avslutningen då jag ska umgås med massa härliga personer och tills min kusin tar studenten i Stockholm, kul!

  • 1735 Readers

Likes

Comments

Hälsa för mig är hur man mår psykiskt, fysiskt och socialt. Det finns mycket som påverkar hur man mår så som familjesituation, vänner och för mig är livskvalitet att jag har turen att jag orkar vakna på morgnarna, att jag kan se framemot dagen när det finns så många som inte får det. Att få sitta med mina närmsta och prata om världsliga saker eller sitta för mig själv och tänka på livet som har så mycket att ge. Livskvalitet för mig är att jag har turen att ha en fin och älskande familj och de allra bästa vännerna man kan ha.
Jag tycker själv att min hälsosituation är relativt bra men det finns fortfarande saker som skulle kunna förbättras. Det senaste året har varit ett tugnt år. Ny skola, nytt upplägg, nya rutiner, jobbiga familjekriser, skolan blev tyngre och det har nog synts på mina betyg, det har varit jobbigt hemma på grund av personliga familjeproblem som alla i familjen har blivit lidande av och allvarliga diskussioner har varit de mest aktuella samtalsämnet i matbordet, vänskaper som gått i kras och nu min fina hund som i veckan måste avlivas på grund av en allvarlig bilolycka. Det känns som om många runt omkring mig mår psykiskt dåligt och har något som trycker dem, det är en tung vikt att bära på sina 17 åriga axlar.
Det finns så många runt omkring mig som lider av depression och det kan vara något av det värsta som finns. Jag känner mig känslomässigt dränerad och tom. Att försöka hjälpa folk som inte vill ha hjälp tar så himla mycket kraft. Man vill ju att de ska bli bra samtidigt som man inte kan låta sig själv dras med ner.
Jag har fått höra att det är viktigt att tänka på sig själv och inte stanna i en sån situation, men hur ska man kunna lämna personer när de behöver en som mest? Är det inte det vänner och familj är till för, att hjälpa när livet är jobbigt och stötta en när man mår dåligt?
I början kändes det som om jag var väldigt lätt påverkad av allt som hände runt omkring mig och det tyngde mig otroligt mycket och jag vet egentligen inte om jag kan hantera det bättre nu eller om jag bara inte låter mig själv påverkas lika mycket, för att jag inte vill. Jag vill inte känna tyngden på mina axlar, jag vill inte behöva känna smärtan i bröstet när jag får höra att något gått snett än en gång, så jag låtsas som ingenting. Jag vill inte visa mig ledsen för min familj och tynga dem med min sorg när jag vet hur jobbigt de redan har det. Jag låtsas som ingeting och det känns ganska bra, för att det gör så att jag för en liten stund kan tänka på något annat.
Samtidigt som jag känner mig dränerad, trött och tom så får det mig att må lite bättre, att knappt känna något alls. Men innerst inne vet jag att det inte är hälsosamt att göra så mot sig själv. Det känns ibland som om jag bara finns för att göra det jag måste göra, som om jag går i en tom tunnel utan något slut, utan något som jag vill och kommer att åstadkomma.
Jag försöker att tänka på de små sakerna i livet, för det är dem som får mig att må bra. Om jag inte skulle försöka fokusera på de små och bra sakerna och bara fokusera på de stora och jobbiga sakerna, så tror jag att jag skulle gå sönder. Nu kanske det låter som om jag inte alls mår bra, men det gör jag. Jag tror på mig själv, jag har en fin familj och fina vänner som älskar mig och överlag så tycker jag att det finns så mycket kvar i livet att upptäcka och gå igenom. Jag försöker tänka att det här bara är en fas i mitt liv, alla har det ju jobbigt ibland men det går näst intill alltid över och jag väntar bara på min tur.
Jag tror på mig själv för att jag tycker att jag är stark, för att jag tycker om att ta hand om och hjälpa andra, för att jag försöker se saker ur andras perspektiv och förstå varför de gjort som de gjort även om jag själv tycker att de handlat fel. För det finns ju så mycket som påverkar ens handlingar och bara för att man gör en dålig sak betyder det inte att man är en dålig person. Jag känner också att jag lärt mig mycket av allt som hänt det senaste året för det har gjort det lättare för mig att förstå andra. Man kan inte alltid må bra och ibland gör man saker man inte borde på grund av det.
Psykiska sjukdomar är jobbiga, men man är inte sin sjukdom och sjukdomen definierar inte vem man är även om den i sig är jobbig och tung. Det finns så många fina, roliga och snälla människor som lider av depression men som bara har haft oturen att behövs gå igenom jobbiga sakerna i livet.
Jag ser upp till folk med psykiska sjukdomar som kämpar och är tillräckligt starka för att ens stiga upp ur sängen och det gör mig ledsen att en sån "liten sak" ens ska behöva vara något så jobbigt.
Jag vill få möjligheten att hjälpa folk. När jag blir äldre vill jag bli psykolog och jag har kommit fram till att det är något som intresserar mig väldigt mycket. Jag vill känna att jag har kunnat hjälpa folk som inte tror på sig själva att älska sig själv för den man är. Med eller utan psykisk sjukdom är det så himla viktigt att komma ihåg att man behövs av folk omkring en och att man är så himla viktig, även om man inte alltid vill tro det själv.

  • 2359 Readers

Likes

Comments

Idag har varit en skön dag, jag for en sväng till Maxinge, tog en kopp kaffe och efter det hittade jag en söt bikini och en väldigt enkel men fin klänning! Resten av kvällen har jag bara tänkt sitta ute i solen och mumsa på lite godsaker som jag passade på att köpa. Hoppas alla får en trevlig fortsatt lördag!

  • 2469 Readers

Likes

Comments

Jag är glatt överraskad över hur Valborg visade sig att bli. Det hade lovats snö men istället blev det strålande solsken, det var skönt att befinna sig i hemmatrakter också! Josephine hyrde ett tält ifall att och kvällen var riktigt mysig. Det var ett skönt gäng, god mat och mycket dans! Vi var ute hela kvällen vilket också var ett stort plus, skulle ha varit lite sämre om vi alla hade trängts i Josephines stuga haha.

  • 2528 Readers

Likes

Comments

Min bror är min bästa vän. Allt man önskar sig i en och samma person. Min bror är min klippa och finns alltid där för mig. Alla borde få ha någon som honom. Jag ser upp till min bror för han vet så mycket mer om livet än vad jag gör. Fast det kanske inte är så konstigt med tanke på åldersskillnaden. Tio år. Men vad spelar det för roll?
Han kommer vara min bror oavsett om åren skilde oss åt med ett eller tjugo år. Vi är så lika ändå. Vi förstår varann. Som mamma säger: ni är som tvillingar fast födda med tio års mellanrum. Och det är verkligen så det känns, jag skulle aldrig byta ut det mot något i världen.
Att det är så stor åldersskillnad är mer till nytta än det skadar. Vi lär oss så mycket mer av varandra, jag kan alltid be om råd av någon med mycket erfarenhet, någon som vet vad livet har att ge och någon som alltid finns där. Det känns som att åldersskillnaden gör våran relation till varandra ännu finare, eftersom man oftast har det lättare att komma bra överens med såna i sin egna ålder. Men så är det inte för mig och Björn. Björn är min bästa vän oavsett ålder och oavsett hur mycket syskon brukar bråka.
Vi har alltid så kul tillsammans och det bästa jag vet är att få spendera tid med honom. Det finns inte en tråkig sekund och inte en tyst minut. Min bror är min förebild och om jag får bli som honom när jag blir äldre är det allt jag behöver.

Likes

Comments

I fredags for jag till Maya efter skolan. Vi åt god mat och hade det jättetrevligt verkligen! Vi testade kläder, skojade och hade det mysigt. Vi började fixa oss vid 6-7 tiden och vandrade vidare till Marijas lägenhet där vi möttes av Marija, Cia och Josephine. Vi stannade där ett tag förrän vi drog vidare till några bekanta där vi stannade till 4 tiden. Riktigt kul var det! Men kan säga att jag aldrig varit så trött som jag var dagen efter. På lördagen fyllde en av mina bröder 25 och det firades med god mat och jordgubbstårta, mums. Jag stannade där ett tag med mina bröder efter att resten av familjen hade begett sig hem till Saltvik. Jag fick sen skjuts tillbaka till Marija vid 8 tiden och vi började fixa oss nästan direkt när jag klev in genom dörren. Vi fortsatte alla skojigheter hos en annan bekant och även där stannade vi ganska sent! Sen var det sova som gällde haha. Idag kom min bror Björn via Marija för att hämta mig men det slutade med att vi alla satt där och snackade skit med massa kebab i munnen eftersom varken jag eller Björn kände att vi ville fara hem riktigt ännu. Efter någon timme bestämde vi till sist att det var dags att börja färden hem mot Saltvik igen.

  • 2967 Readers

Likes

Comments