Försäkringskassan.

Många, många gånger har jag varit arg på dem. Men nu är jag rasande. Fan vad min handläggare ska få höra när jag får tag på henne. Bloody cunt.

Men här är jag alltså, till arbetsmarknadens förfogande. Trots att jag aldrig mått sämre. Trots att jag är sjukskriven.

Rimligt.



Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Nu är det ju natt, eller tidig morgon rättare sagt, och här ligger jag i mörkret och tänker på hur dagen varit. Den var jobbig på så många sätt. Jag var helt utmattad från dess att jag vaknade och mådde illa av trötthet.
Jag hade ett möte om orkestern jag spelar i. Det var jobbigt att befinna sig där och samtidigt någon annanstans. Det är väl nästan det som är det jobbigaste med den här terapin. Att det finns en annan verklighet som man måste leva i också. Fastän det känns som allting stannat så rullar fortfarande tågen, tv sänder, folk lämnar barn på förskolan, går till jobben, handlar mat, etc. Det känns så overkligt.

Sen var det helt oundvikligt att inte sova.

När jag sen hade vaknat och ätit en väldigt sen lunch så spårade min mage ur totalt och då blev det samtidigt ett jävla mentalt krig.

1 - Man kan ju för fan aldrig äta igen om det ska bli så här. Idiot.
2 - Det kommer fortsätta bli så här om man ska leva på underskott.
1 - Men det är fruktansvärt, jag står inte ut.
2 - Jag måste stå ut ett tag, det blir bättre sen.
1 - Det vet man ju inte, det finns inga garantier för det. Bäst att undvika den risken.

Osv, osv.

Resterande timmar blev både fysiskt och psykiskt plågsamma.

Det var skönt att lägga sig sen i alla fall. Alltid något. Även om jag inte somnade på ett tag så fick jag i alla fall ligga ner och slippa göra något. Sen har jag sovit till och från. Är det inte det ena så är det det andra. Mardrömmar. För kallt. För varmt. Ventilationen låter för mycket. För mycket minnen. För mycket ångest. Det drar från fönstret. För kallt igen.

Och nu är det inte längre någon idé att försöka längre. Men magen är bättre i alla fall.

Jag hoppas att den här dagen har lite mer att ge. Jag vill kunna spela.

Likes

Comments

Jag har kommit in i en helt ny fas i livet. Jag tycker nästan faktiskt att det är värt att dela med sig av, även om det är läskigt. Därför tänkte att jag skulle börja blogga igen. Jag kommer skriva så mycket jag kan, orkar och har tid.

Såhär gick det till på ett ungefär:
Psykologen tyckte att vi borde ta en ny riktning i terapin. För att komma vidare. För att jag någon gång i framtiden skulle kunna känna mig hel, antar jag. Jag har alltid vetat att jag släpat på ett trauma, eller flera egentligen. Men det har gjort så ont. Jag har inte velat prata om det. Jag har knappt kunnat prata om det. När det lite grann nämnts i förbifarten har jag blivit helt tyst. Försvunnit i någon sorts dimma och så fort jag kunnat, bytt samtalsämne. Ofta om något helt trivialt. Jag är skitduktig på att byta samtalsämne. Hursomhelst så gick jag med på att ändå försöka prata om det, trots att jag skrek inombords att jag inte vill, det gör för ont, jag skäms ihjäl.

Sen började jag läsa. Jag läste, läste och läste. Om ptsd och kom vidare in på komplex ptsd. När jag för någon vecka sedan började läsa Linneas blogg som min psykolog tipsade mig om och så började ett litet frö att gro. Sedan dess har jag inte kunnat sova.

Under perioden som jag upplevde som den allra värsta och den jag var då, det har jag alltid känt som att det varit separerat ifrån mig själv. Att det inte var jag. Och det var det ju inte. Jag vet att jag var och är jag... men en del existerar bara där. Och hon knackar på ibland och stör mig. Får mig att tro att det fortfarande är fara mitt liv, att man inte kan lita på någon, att alla gör en illa.

Det finns många fler delar. En tycker att jag ska förstöra mig så mycket som möjligt. Ingenting betyder nåt, inget är värt nåt. Jag är inte värt nåt. Det är lika bra att dö. Hon är starkast och svår att övertala. Hon vill fly ifrån allt som skulle kunna kännas jobbigt. Oftast lyckas hon väldigt bra också.

Men jag är jag också. Jag börjar bli medveten om delarna och det är bra. Det är krig ibland och alla delar kan inte vistas i samma rum, men det är lugnt ibland också.


Likes

Comments

Hittills har det inte fungerat att importera min gamla blogg. Ingen aning om varför. Det är mycket märkligt. Men här är en länk ifall någon skulle vara intresserad.

https://shadowcollector.blogspot.se


Likes

Comments