Jag har rotat i mina gömmor nu på förmiddagen och hittat massa fina sånger som jag inte ens visste att jag hade. Sånt är kul. Jag blir lite extra inspirerad då. Jag behöver verkligen inspiration nu. Igår när jag var på kören kände jag bara; nä fy fan vad tråkigt, jag vill hem. Det beror i och för sig lite på den här kören också, men ändå. Musiken är mitt liv. Det är vad jag har tänkt ämna min framtid åt och när det känns tråkigt så känns ju allt tråkigt. Men ja, jag hoppas att jag kommer igång nu.

Det blir tyvärr alltid en salig röra när man går igenom noter. Nu ligger massor på golvet. Störigt. Som att jag inte redan hade massa att städa och plocka reda på. Gah.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Idag träffade jag på terapeuten som jag hade på kliniken. Det kändes lite märkligt. Jag gick hos honom i många år, men det känns som en evighet sedan nu. Jag vet inte varför jag gick kvar, han förstod mig aldrig, men på nåt sätt var det väl tryggt ändå. Jag hade inga bättre alternativ liksom. Men han förstod inte hur pass traumatiserad jag var (är) och därför kunde jag inte bli frisk med hans hjälp. Det är en del som sällan följer med in i terapirummet och därför aldrig blev på riktigt behandlad. Men det visste ju varken han eller jag.
Ändå var det lite trevligt att träffa honom.

Jag var ju även hos psykologen. Det gick okej i guess. Det är svårt att inte vilja sticka huvudet i sanden på diverse sätt.. men jag kommer inte framåt då. Eller i alla fall tar det längre tid och lång tid har det ju redan tagit.

Kanske utvecklar mer imorgon..

Likes

Comments

Jag har inte så mycket att säga därför att jag är tom. I helgen fick jag en sån konkret påminnelse om allt det hemska. Det jag bara inte orkar. Det var inte roligt så därför tänker jag inte känna någonting alls. Bra utgångsläge för tiden med psykologen imorgon. Jag vet inte hur lätt det är att prata med zombies. Men kanske har de någon metod för att återuppliva dem. Göra dem friska.

Likes

Comments

Idag känns det inte så bra. Känner mig rädd och lite uppgiven. Tänk om det aldrig blir bra? Att jag måste leva hela livet så här splittrad och aldrig helt närvarande. Att minnen flyger på mig när jag är som minst förberedd. Tänk om jag utsätter mig för den här djävulska terapin helt i onödan?

Den här natten var så jobbig också. Inte egentligen på grund av att jag inte kunde sova utan för att mina djur inte kunde sova. Katten gick bärsärk i ca 1,5 h och då blir hunden orolig och gnäller. När katten lagt av så fortsätter hunden att gnälla för att hon inte får min kudde för sig själv. Jäkla dryga, älskade djur.

Jag skulle aldrig kunna lämna dem. Det är mest för dem som jag lever.

Likes

Comments

Jag har bihåleinflammation och jag tycker väldigt synd om mig själv. Jag har inte haft det sen jag var liten, brukar mest få halsfluss, så jag hade glömt lite att det här var så jobbigt. Haha. Jag tänker i alla fall inte gå till vc i första taget. De är så dryga där. Men hursomhelst så blir man ju extra sänkt av att vara sjuk och det är så tråkigt att inte orka göra något, mamma har fått hjälpa mig med att gå ut med hunden också. Jag tänker att nu måste jag gå upp och göra nåt. Sen får jag frossa och måste lägga mig. Så tråkigt. Och man får alldeles för mycket tid till att tänka. Not good. Men ja, det här är ju i alla fall inte så svårt att hantera. Det går ju över på max ett par veckor. Det är det inte alla sjukdomar som gör.

Likes

Comments

Jag har inte mått bra idag. Det har varit en riktigt dålig dag men varför vet jag inte. Det har inte varit något speciellt, den har bara varit dålig. Dålig. Kanske för att jag sov så lite.

Apropå sova. Min sömn är rätt så rejält störd. Natten till igår drömde jag att jag var arg och sparkade och slogs med en familjemedlem tills hen låg ner. Jag känner att det gör ont så jävla ont i foten och upptäcker att jag ligger och sparkar in i betongväggen och kan liksom inte sluta för att jag inte är helt vaken. Det var läskigt och nu har jag en svullen och sårig fot. Det läskigaste är väl inte det att jag slåss och sparkar i sömnen, utan att jag skulle vara så där våldsam. Jag har aldrig slagit någon (det var en tjej på St:Görans som slog till mig och då var jag på väg att slå tillbaka men blev hindrad, men jag ursäktar mig för den gången eftersom hon slog mig helt oprovocerat) och i mitt undermedvetet slår jag ner en i min egen familj. Vadå förtryckt ilska.

Förresten borde jag väl sova nu, annars kommer jag få sova för lite i natt också. Jag har så blandade känslor inför att sova. Jag är alltid så trött att jag inte vill göra något annat men samtidigt är jag rädd för att sova eftersom jag bara drömmer mardrömmar. Det är lättare att sova på dagen, men det får man inte fast jag gör det i alla fall. Jag fungerar inte alls annars.

För övrigt har jag ont i bihålorna.

Sicket gnäll. Nu ska jag trots allt försöka sova.

Likes

Comments

Det ekar. Här och inom mig också. Det har varit så mycket med försäkringskassan och det har tagit rejält på energin och inte minst på humöret. Men jaja, det är som det är med det. Rövhålen.

Om bara lite drygt två veckor åker jag till Israel och Palestina. Jag har på riktigt resfeber. Det har jag aldrig haft tror jag. Det känns så overkligt med den här resan. Det är liksom inte som att åka till Mallis direkt. Det är som en annan värld.

Jag tänker mycket på Hon Som Försvann. Jag och psykologen pratade om henne idag för första gången. Det är nästan som en sorg. Jag saknar henne på riktigt. Usch vad det är jobbigt att tänka. Jag vill sluta med det.

Jag är för övrigt lite ledsen för att jag inte har orkat njuta av vädret idag. Gått en skogspromenad eller nåt. Men jag var ju till sjukhuset och det tar ju mer än halva dagen att ta sig dit och hem med kollektivtrafiken och efteråt är jag helt slutkörd. Jag sov i två och en halv timme. Men det var skönt det också.

Nu ska jag göra ingenting tills dagen är slut.

Likes

Comments

Var så orolig imorse när jag vaknade. Jag tänkte på att det skulle vara orkester igen och jag har fortfarande inte kommit över det där med tvestjärten. Usch vad det var läskigt. Men jag tänkte att jag skulle gå i alla fall, det kanske skulle vara bättre idag.

Sen somnade jag en stund på eftermiddagen och vaknade vid klockan tre, en timme innan orkestern, och kände mig jättenervös så jag vågade aldrig gå dit. Jag har lite dåligt samvete för det nu. Men jag får gå dit nästa vecka.

Jag är trött idag så jag ska ta det lugnt. Det regnar ute så varken jag eller hunden vill vara ute så mycket. Det är ju bra att hon inte heller gillar när det regnar. Sötisen.

Likes

Comments

Bara för att jag har blivit så himla sugen på en valp nu så kollar jag i fotoalbumet från när när min hund var liten. Hon är två och ett halvt nu och i och för sig nästan lika fånig som en valp. Men titta på pälsen bara! Gud vad jag vill ha valp.

Annars har det varit en konstig dag. Jag kommer knappt ihåg nåt. Jag har i alla fall varit och spelat på musikskolan. Jag blir alltid så nervös så fort jag befinner mig bland flera barn. Jag blir rädd för att de ska vara taskiga mot mig. Att de viskar och skrattar bakom min rygg. Varje fnitter är riktat till mig.

När jag kom hem hittade jag en tvestjärt i håret. Jag tänkte genast att det var någon av barnen som lagt dit den för att retas med mig. Hur skulle den kommit dit annars?! Usch jag hatar tvestjärtar.






Likes

Comments

Ofta önskar jag att jag där och då hade blivit skjuten. Istället gick jag sönder i tusen bitar. Det blev bara ovärdiga spillror av mig. Visst var jag trasig innan, men i alla fall inte helt kraschad. Man slänger väl för fan skit som man har sönder. Städar upp efter sig. Det hade åtminstone varit lite barmhärtigt. Men där fanns ingen barmhärtighet överhuvudtaget.

Eftersom jag sjunger och spelar så träffar jag ofta folk inom kyrkan. Präster, diakoner you name it. Jag är inte troende, men filosoferar ofta kring tro, oavsett vilken. Om man skulle utgå ifrån att det finns en Gud, vad är i så fall mest barmhärtigt enligt Gud; live or let die? Lägg till i tanken att det finns en himmel. Är det inte mest barmhärtigt att få komma till himlen än att leva livet som trasig? Vad är Guds mening? Vad är Guds godhet? Vad är det för prov man måste klara för att få komma till himlen?

Jag måste fråga en präst. Jag har många frågor.

Den största frågan är nog varför Gud ens skapade människan. Människan är typ den enda arten som utrotar sig själv. Så jäkla enfaldigt.

Jag undrar också om det verkligen vore till någon tröst att tro på Gud.

Nu är väl klockan egentligen för mycket för att fundera över Guds barmhärtighet, så jag ska försöka att lägga av med det och sova istället.

Återkommer.




Likes

Comments