Det var ett tag sen. Jag skrev ingenting tidigare för hade ingen inspiration eller ork och kände att jag är inte så viktig varför ska någon läsa ens. Men nu är jag lite taggad igen.

Det har hänt mycket sen senaste gången jag skrev ett inlägg. Livet har väl gått lite upp och ner men mest uppåt. Speciellt under det här nya året har jag mest känt att det flytit på sååå bra. Har världens finaste pojkvän ( 1,5 år snart) som jag älskar så mycket och som gör mig jättelycklig. Han är en inspiration på många sätt och jag är suuuuuuuperstolt över honom. Dessutom tar han snart examen!!

Min finaste bästaste vän, min Krisss, min K, min Krissbe, har flyttat till Australien. Har distansförhållande med två personer I love very much och det suger ju. Shout out till "Els" som hon kallas i Aus som typ spenderar sina dagar med modeller och fotografer. Kan inte vänta på att hon kommer hem till Sverige snaaart!!

Jag har fått jobb på en advokatbyrå i stan och det är lite sjukt. Jag har inte fått det där standard jobbet som receptionist (inte för att det är dåligt) utan lyckades bli paralegal (advokatassistent) och det känns sjukt bra.
Har jättesnälla kollegor som typ alla (förutom min chef) är brudar och värsta power-kvinnor. Har verkligen fått en bättre syn på advokatyrket och insett vilket häftigt yrke det är. Om det är någon som vill ha hjälp med sitt uppehållstillstånd eller asyl, hör av er.

Jag har fyllt 22 år och det har varit bästa födelsedagen någonsin. Vill göra ett inlägg om bara min födelsedag <33

Det som har varit mest down är väl att jag är extremt skoltrött och har haft lite problem på juristprogrammet som inte alls gjorde det bättre. Eftersom jag tog paus, två terminer från juristprogrammet för att gå KTH, så började jag programmet med nya kursare när jag väl var tillbaka på SU. Kände typ ingen och hamnade i en seminariegrupp där alla kände varandra. Jag trodde inte det skulle vara sååå jobbigt att skaffa nya kompisar, för aldrig förr har jag haft problem med det. Men i den klassen så var jag verkligen (eller kände mig iaf som) största outsidern. Det var vid ett tillfälle jag sa hej till en tjej i klassen, nämner inga namn , och hon bara kollade på mig. Jag bah oooookej then, I annoyed you with my friendship! MEN NU ÄNTLIGEN kom mina kompisar ikapp mig, eller jag vet inte om jag kom ikapp de, så vi alla läser tillsammans och jag lever lycklig på programmet och är lite mer taggad att gå på lektionerna. WOHO.

Sitter just nu och pluggar inför tentamen i skatterätt som jag skulle ha gjort för några månader sen men bättre sent än aldrig.... Håll tummarna för mer inlägg <3

/Sheyms



Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

...är att Sheym får sova lite senare inatt.

Det här med att plugga 200% är väldigt nytt för mig. Jag har inte lärt mig riktigt ännu hur jag ska lägga upp en planering för att slippa sena nätter (omöjligt) och ångest/panik/stress. Blir jag inte stressad är det ännu värre. Jag hamnar i det stadiet där jag har såå mycket att göra och min hjärna får sömn och lathet verka som en lösning till mina problem, you feel me?

Jag blir lätt ofta stressad när jag inser mina deadlines. Dessa inser jag när jag gör något väldigt annat än pluggar eller tänker på plugget, typ när jag kollar på en film eller umgås med någon. Fick panik för en halvtimme sen över ett grupparbete jag inte har varit delaktig i och därmed inte förstått någonting, fick ett ryck, satte mig vid datorn för att halvhjärtat läsa igenom ett dokument om skuldkvotstak och sammanfatta till min text. Med hopp om att det blev godkänt skickade jag precis in det till Hanna som styr arbetet. Tänker att jag kanske kan sova gott och känna att jag har gjort något vettigt inatt och fått ännu en uppgift överstökat och klart! :)


Likes

Comments

Första inlägget, here we go! Som studentambassadör på KTH möter jag många gymnasieelever som verkar vara hur taggade som helst på att börja studera efter gymnasiet. Det finns den där lilla gruppen av elever som vet vad de ska göra, vilken skola de ska börja på, vilket program och inriktning de ska välja och är allmänt taggadeför framtiden. Under gymnasiet var jag också den eleven. Jag ville bli läkare, börja på Karolinska Institutet, gå läkarprogrammet och jag var jävligt taggad på det. Jag möter också den större gruppen av elever som inte alls har någon aning om vad de vill göra, har absolut ingen aning om vad de vill plugga, vilket universitet de vill gå på osv. Efter gymnasiet var jag en av de. För två år sedan alltså. 

Jag kom inte in på läkarprogrammet men hamnade av en jävligt skum anledning, som jag kallar för mirakel, på mitt 13:e handsval - juristprogrammet på SU. För första gången då var jag var jag den där eleven som var skiträdd och visste inte alls om det var det här jag ville. Men ordet "YOLO" var ju väldigt inne 2014 så jag körde på det och kastades rakt in på Juridiskt introduktionskurs...

...och idag är jag på andra seminariet i Familjerätt, termin 3.    


Likes

Comments