View tracker

"De vill ha något mer än vänskap. Men de vill inte ta ansvar för det genom att antingen spela med öppna kort eller backa när de fattar att kvinnan inte är intresserad."

Jag har inte varit så inspirerad att blogga på sistone. Men nu har jag fått tillbaka min mojo och kommer att uppdatera lite oftare.

Jag tänkte börja med ett inlägg om the friend zone. Jag är tämligen övertygad om att somliga män anser sig ha blivit friendzonade av mig.

Ni kanske undrar varför jag inte har varit rakare mot de här killarna så de kan gå vidare med sina liv. Tja, i något fall har jag naivt nog trott att jag hade en vän (och blivit ganska besviken när jag förstått att han hela tiden haft en annan agenda). Men oftast för att det helt enkelt inte är någon idé. Det bästa sättet brukar vara att vara lagom sval mot dem tills de hittar någon annan att intressera sig för. De gånger jag och andra har försökt oss på en rak approach mot de här männen har vi fått två typer av reaktioner:

1. De har blivit oerhört kränkta över kvinnans "misstänksamhet". "Vadå, kan du inte ha killkompisar?" "Det är ju väldigt TRÅKIGT att du HELT missuppfattat mig".

2. De har nickat ivrigt åt allt kvinnan sagt med ett stort påklistrat leende. "Jajamensan, vi är vänner och inget annat!" Naturligtvis. "Skönt att du tog upp det här så vi kunde reda ut det".

Oavsett vilket har de velat fortsätta umgås och fortsatt att sända ut lätt obehagliga vibbar.

De vill ha något mer än vänskap. Men de vill inte ta ansvar för det genom att antingen spela med öppna kort eller backa när de fattar att kvinnan inte är intresserad. Jag har börjat betrakta killar som anser sig friendzonade som en slags sofistikerade stalkers. De hoppas tydligen kunna nästla sig in i en kvinnas liv och liksom baxa in henne i ett förhållande eller ner i sängen. Sedan har de mage att klaga på att de blir "friendzonade".

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag har en dejtingregel jag inte ruckar på. Jag brukar kalla den "lex Petter", efter en man jag kände en gång: Jag går aldrig tillbaka till en man som dissat mig. Spelar ingen roll hur intressant du är. Världen kryllar av villiga män. Man behöver inte krypa för velpelle och strulputte.

Nåväl. För ett tag sedan började jag skriva med en man på en dejtingsajt. Allt stämde bra. Snygg var han också förresten. Vi började prata om att träffas, hade till och med konkreta planer på vilken helg, även om inget var bestämt. Så backade han ur det hela med ett rätt luddigt skäl. Ni vet det vanliga: "Du är jättefin men... yada yada och bla bla".

Ok, inget konstigt med det. Men nu har han hört av sig igen. Min första tanke var att ignorera. Sedan började jag tänka att det kanske är dumt ändå. Särskilt med tanke på hur sällan jag träffar någon som det klickar med över huvud taget. Vi hade inte hunnit träffas. Vi skrev båda till andra parallellt. Det är inte samma sak som om vi hade haft ett förhållande eller dejtat afk. Det känns som att det lika gärna hade kunnat varit jag som dragit mig ur. (Med den skillnaden att jag hade varit för feg för att höra av mig igen.) Å andra sidan, principer är till för att följas. ; )

Så nu är jag i valet och kvalet. Magkänslan säger 50/50. Ska jag höra av mig till honom igen eller ska jag bara strunta i det?

Likes

Comments

View tracker

Jo, den initiala glädjen över att använda en dejtingtjänst där det händer mycket har nu börjat grumlas en aning. Förutom diverse erbjudanden om kravlöst sex, helst nu på en gång, verkar det vara svårt att hitta någon som är på samma våglängd som mig på Badoo. 

P S Jag har inget emot strumpfetischer, jag tycker bara ovanstående är en dålig öppningsreplik till någon som uttryckt att hon vill dejta seriöst. 

Likes

Comments

​Efter lite depp i dejtinglivet kände jag för att testa något nytt. Jag registrerade mig på Badoo. Och holy moly vilken respons jag fick. Nu är jag inte så van vid den typen av dejtingappar, men efter att ha tramsat runt på Happypancake i några månader kändes det som "det är här festen är va?" när likes och meddelanden började rassla in. 

Fördelen med en mer "gammaldags" dejtingsajt som HP är att de flesta bemödar sig med att skriva presentationer. Man får en tydligare bild av den man kontaktar redan från början. Men vi får se vad som händer. 

Likes

Comments

Ganska ofta hör jag män gnälla över att kvinnor inte svarar på deras meddelanden på dejtingsajter. Efter att ha tagit emot ett stort antal meddelanden tänkte jag nu göra en lista på de vanligaste felen män gör och hur de kan undvikas.

Nu skriver jag om heterosexuella män eftersom det är de som hör av sig till mig. Men jag antar att alla kan ha nytta av råden:

1. Undvik standardmeddelanden. Visa att du läst hennes presentation i ditt första brev. Du behöver inte skriva en hel novell, men ett ”kul att du också gillar skidåkning/Metallica/hundar” kan göra skillnad.

2. Var försiktig med utseendekomplimanger. Snygga tjejer vet om att de är snygga. Få över 20 år går i taket av lycka av att en okänd snubbe säger att vi är snygg. Dessutom riskerar du att framstå som ytlig och mer intresserad av en kk/fling (om det nu inte är vad du är ute efter).

3. Håll en positiv ton. Det kan tyckas självklart, men är tyvärr inte det. Allt för många män har en ifrågasättande eller uppfostrande ton i sina mejl. De gallras bort direkt. Du kan visst ta upp saker i hennes presentation som gör dig tveksam. Men det är mycket bättre att ta det andra eller tredje mejlet när ni etablerat en kontakt. Även då är det bättre att skriva ”vad menar du med xx?” och inte ”det där lät inget vidare”.

4. Fråga inte efter personlig information för tidigt. Som arbetsplats, exakt var hon bor, hela namnet o s v. Hur vet hon att du inte är en galen stalker som rätt vad det är står och stirrar in i hennes sovrumsfönster? ”Men hur vet jag att hon inte är en scam då?”, undrar kanske en nyfiken och kränkt man. Det vet du inte. Det är därför folk inte ger ut personlig information till främlingar. Idiot.

Likes

Comments

Den här helgen tar jag paus från dejtingsajter. Inte har jag några träffar inbokade heller. Jag har andrum som det populärt heter nu för tiden. Anledningarna är flera, men framför allt för att det känns lite hopplöst just nu.

Så här ser det ut: Av hundra profiler på den dejtingsajt jag frekventerar mest känns tio så intressanta att jag vill skriva till dem. Av dem svarar cirka sju. I några fall skriver vi lite fram- och tillbaka innan det rinner ut i sanden. I typ två fall av totalt hundra känner jag mig tillräckligt intresserad för att träffas. I hälften av fallen backar han ur när vi börjar tala om att ses afk. (Jag återkommer snart med ett blogginlägg om män som mer tycks leta efter en brevvän än något annat.)

I ett fall av hundra inträffar följande: Vi går på en eller två dejter och sedan vill någon av oss inte ses mer. Ofta följer det senare ett varannan gång-mönster.

Jag inser att min kontaktstrategi är ineffektiv. Antagligen borde jag skriva till fler från början. Problemet är det som jag skrivit om tidigare; instinkten ljuger inte. Ibland har män kontaktat mig. Min första reaktion har varit ”njet”. Sedan har jag tänkt ”äsch , jag ger det en chans”. Men sedan visar det sig snabbt att min första instinkt var korrekt. Det har aldrig slagit fel. Aldrig.

Nu deppar jag inte ihop för det. Nästa vecka - nya tag. Kanske bestämmer jag mig för att köra en variant av Yes Man som ett socialt experiment.

Likes

Comments

Christian bloggar på Happypancake om att våga tro på kärleken. Jag har en annan syn på det. Jag tror faktiskt inte våra instinkter ljuger. Vet du med dig att du har klara problem med tillit är det förstås en annan sak. Men nu talar jag om oss ”normalnojiga”.

Tjejen ifråga kan självklart vara upptagen varje kväll i en vecka och ändå vara genuint intresserad. Men då kommer hon inte nöja sig med att konstatera det. Hon kommer att säga ungefär: ”Tyvärr, jag är upptagen. Men hur ser det ut för dig nästa vecka?”

Hon kan vara strängt upptagen och ha dålig initiativförmåga. Hon kan också vara ointresserad av att ses. Han kan ha fått problem med både internet och telefoni samtidigt. Det kan också vara så att han inte vill höra av sig. Det är inte nojigt att välja de senare tolkningarna. Det är beprövad erfarenhet.

Tänk er att det rörde ett annat område än dejting. Typ jordbruk. Tre gånger har din skörd slagit fel. Varje gång har det börjat med att du noterat mörka fläckar på potatisbladen. Nu upptäcker du återigen ett par fläckar på de späda plantorna. Skulle du tänka ”äsch i år är en ny vår, jag ska inte låta mig påverkas negativt av tidigare erfarenheter”? Knappast. Du skulle omedelbart sätta in lämpliga motåtgärder och kanske lämna potatisbranschen helt för en ny karriär.

I alla andra områden anses det bra att lära sig av erfarenheter. När det gäller dejting, kärlek och relationer indoktrineras vi till att tro på någon slags romantisk saga som får många av oss att gång på gång stånga huvudet blodigt i väggen.



Likes

Comments