Hej på er!

Idag sitter jag på jobbet hela dagen. Inte superkul kan jag ju säga men de är ändå nödvändigt. Hehe.

Igår blev det en shopping tur och kvalitets tid med farmor. Alltid lika trevligt. Fick bara med mig lite små saker hem, kände att jag kanske inte skulle bränna hela lönen redan första dagen haha. Brukar ju va ganska bra på det annars..

Likes

Comments

Skönt med ledig måndag. Lite tråkigt att vara ledig när i stort sett alla andra jobbar eller liknande dock. Men, men..

Har tagit tag i disken och städat lägenheten. Så fått något vettigt gjort i alla fall. Inte världens roligaste sysselsättning men väldigt nödvändigt. Hehe. Vädret är ju så oerhört tråkigt här i Göteborg idag ändå, så de är lika bra att passa på.

Nu tänkte jag faktiskt lägga mig i soffan och kika någon bra serie och bara mysa med Diesel.

Har för övrigt haft dessa Propud dryckerna ståendes i kylskåpet ett tag så tänkte att de kanske är dags att testa. Tror ju starkt på den med vit choklad & hallon. Fast choklad brukar ju fungera i alla lägen också. Haha. Återstår att se helt enkelt.


Puss!

Likes

Comments

Likes

Comments

Det sägs ju att tiden ska läka alla sår. Men jag vet inte riktigt om det är helt sant. Inte i alla lägen iallafall. För jag sitter här nu, snart 3 år senare och det gör fortfarande lika ont. Man lär sig kanske att hantera situationen och leva med känslorna. Men ärligt talat det är precis lika tomt nu som då. Och jag blir fortfarande lika förbannad över hur orättvist livet kan vara. Alla mina tusentals frågor är fortfarande obesvarade och kommer förmodligen alltid att vara. Hur accepterar man att aldrig få veta, hur accepterar man att någon är borta för alltid?

Det kommer alltid att göra ont. Man kommer aldrig att glömma. Det tär på mig varje dag. Även fast jag vet. Jag vet att du inte finns kvar här. Men varje morgon när man inser det, gång på gång är det som en stor smäll rakt i magen. Känslan av att vara så maktlös. Jag vill inte. Det var inte så här det skulle bli.

Du var min fasta punkt. Någon att håla sig fast vid när allt var som värst, du var min sköld mot allt som skrämmer mig. Med dig vid min sida kände jag mig alltid trygg. Men nu? Nu står jag här helt blottad för allt. Utelämnad och liv rädd.

Ingen kommer någonsin att kunna fylla det hål du lämnat. Ingen kommer någonsin att kunna ta din plats eller förstå mig på samma sätt som du. Det finns ingen som kan ersätta just denna tomhet.

Innerst inne så vet jag att jag måste acceptera. Jag måste gå vidare. Men jag vill inte. Jag vill inte göra det här utan dig.

När jag tänker tillbaka på alla våra stunden kan jag glädjas en kort stund för att sedan sitta där med tårarna rinnandes ner för kinderna. Det är svårt att se det fina i något som samtidigt gör så fruktansvärt ont.

Men en dag så kanske. Kanske kan jag glädjas helhjärtat åt livet och acceptera. Acceptera att det är okej. Att det inte går att göra något åt det nu. Att det är för sent. Kanske kan jag en dag istället leva livet fullt ut för både dig och mig.

Jag saknar dig pappa <3


Likes

Comments

Sitter just nu på jobbet efter en ganska lugn helg med massa hemma mys. Jobbat nästan hela denna veckan så ska bli så skönt med tre dagar ledigt efter detta pass. Inte nog med det så kommer mammi imorgon så de blir några dagar med massa mys och kvalitets tid med henne. Något som alltid får mig på bättre humör.

Annars så händer det inte så mycket i livet just nu. Mest fokus på jobb för tillfället. Måste ju spara ihop lite till semester kassan, hehe.

Likes

Comments

Likes

Comments