Igår var det premiär av OITNB säsong 5 och jag har börjat se kanske en kvart men kom på mig själv med att pausa och göra andra saker innan jag skulle börja titta ordentligt. Kom dock aldrig över den tröskeln, blev lite avtänd av de ljumna recensionerna jag läst om den nya säsongen. De behöver såklart inte överensstämma med mina åsikter men det kändes bara lite svårmotiverat, det får helt enkelt bli en annan dag. Kan också bero på att jag är inne i en film-period just nu, minns inte senast det hände då jag brukar föredra serier. Har iallafall kollat på Brokeback mountain samt The age of innocence (som jag nämnde i inlägget nedan) vilka båda är fina filmer. Framförallt den förstnämnda, grät helt plötsligt flera gånger utan att jag var beredd på det och tyckte att den var ännu bättre än jag mindes den. The age of innocence är framförallt en stilstudie i 1870-talets New York med fokus på societetens leverne, hierarkiska system och värderingar, men med en längtansfull olycklig kärlekshistoria som fond.

Blev sugen på att se om Ange Lees (regissören till Brokeback mountain) The Icestorm från 1997. Minns att jag verkligen gillade den, framförallt på grund av stämningen. Filmen utspelar sig under en snöstorm på 1970-talet i Connecticut och man får följa flera storylines där olika relationer ställs på sin spets.

Med bland annat en piffig Sigourney Weaver, en olycklig Joan Allen (är hon inte alltid det...?) samt Christina Ricci och Elijah Wood som småttisar.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments


Nu är det snart helg och här kommer lite tips för den som vill mysa ner sig med en serie eller film med polistema!

Brooklyn nine-nine (2013-)

En helt underbart fånig komediserie som utspelar sig på en polisstation i Brooklyn. Det tog mig några avsnitt innan jag helt kom in i den (och den blev jättebra, innan dess var den "bara" bra) men den är verkligen att rekommendera om man vill ha enkel underhållning. Det bästa med serien är alla underbart skruvade karaktärer och deras samspel med mycket hjärta. Den är både rolig på ett fånigt och smart sätt, har skrattat högt flera gånger. Med bland andra Andy Samberg, Andre Braugher och Melissa Fumero.


Beverly Hills cop (1984)

Eddie Murphy i högform i den här gamla komediklassikern. Murphy spelar polisen Axel Foley som utreder ett mord i Beverly Hills trots att han inte riktigt får arbeta i det distriktet, men hans personliga koppling till fallet gör att han inte kan hålla sig borta. Murphy är snabb i käften och riktigt rolig i den här filmen, det är också kul att se miljöerna och modet från 80-talet, allting ackompanjeras dessutom av ett riktigt bra soundtrack. Se den om du inte sett den, men den tåls verkligen att ses om också!


The Wire (2002-2008)

Självklart måste jag tipsa om mitt nuvarande maratonprojekt, om du som jag inte har sett den här serien innan så varsågod, du har timmar av kvalitativt nöje framför dig! Kretsar kring poliser och brottslingar i Baltimore där den gemensamma nämnaren är droger. Snygg, smart och rolig serie där man får följa många karaktärer vilket jag gillar, det blir heller aldrig aldrig rörigt utan allt sker i ett precis lagom lugnt tempo. Med bland andra Dominic West, Sonja Sohn, Lance Reddick och Idris Elba. Här kan du läsa mina recensioner av säsong 1: http://nouw.com/seriespaning/the-wire-sasong-1-28359387 och säsong 2: http://nouw.com/seriespaning/the-wire-sasong-2-28461361

Likes

Comments


Nu kommer det en film om Britney Spears och hennes liv, från hennes unga år i Mickey mouse club, via supergenombrottet, det oskuldsfulla förhållandet (hmm..) med Justin Timberlake, sammanbrottet som ledde till ett rakat huvud och hennes comeback. Puh, det var mycket att täcka i en mening! Britney Spears har verkligen levt ett händelserikt liv och hur hon har mått i allt detta eller vem hon är har jag aldrig riktigt förstått. Men jag är ändå fascinerad av henne och hur hon har tagit sig igenom allting samtidigt som jag aldrig varit ett fan av hennes musik. Det finns såklart intresse för en film men kritiker menar att det verkar onödigt att dra fram hennes sammanbrott och dåliga mående nu när hon verkar ha funnit ett sätt att hantera sitt liv, det försvaras i sin tur med att man vill visa tittare att det går att just vända på saker och ting och resa sig. I det här fallet är det en tv-film och det finns en viss b-känsla som man kanske kan fasa över. Hon som spelar huvudrollen är inte speciellt lik Britney vilket kan vara lite enerverande. Vet inte riktigt vad jag tycker om det hela men jag är hur som helst intresserad. Filmen heter Britney ever after och har premiär den 18 februari.


Trailer:

https://www.youtube.com/watch?v=eLQVEBhDkv4


Likes

Comments


Ja, ibland händer det att jag har stängt av filmer jag påbörjat. Men det är väldigt sällan då jag snarast har ett nästintill tvångsmässigt beteende att se klart en film (eller läsa klart en bok), det kan säkert flera känna igen sig i, dock har jag blivit lite bättre med att stänga av på sistone då det ju är väldigt onödigt att bara slösa med sin tid! Hur som helst, jag påbörjade två filmer, där Vince Vaughn var den gemensamma nämnaren, det berodde på att jag ville se något romcom-aktigt och dessa dök upp på netflix. Filmerna är Couples retreat och Four christmases, ja, den uppmärksamma kanske redan där förstår att man borde passa sig men jag gillar lite lagom skräpiga filmer ibland.

Det är knappt att jag vet var jag ska börja, vad som var absolut sämst var det totala frosseriet i stereotypa karaktärer som med sin blotta existens verkade legitimera för tittarna att det till exempel är helt okej att vara ett svin som vill ha sex med alla utan sin fru (så som killar är efter ett tag med samma tjej ni vet!) och sen ändå förenas med denna, eller dessa kvinnor som verkar slå på sig själva genom sina män i hopp om att kunna tillfredsställa dem. Den värsta (eller nej, det var för många urusla för att ens kunna klassa en scen så) var när de fyra kvinnorna i Couples retreat skulle ställa sig mittemot sina män, alla i underkläder, och begrunda varandra. Kvinnorna, Kristen Bell, Kristin Davis, Malin Åkerman och Kali Hawk stod där utan ett uns underhudsfett och såg ut som hollywood barbie-dockor med osäkra miner. Männen som spelades av John Favreau, Vince Vaughn, Jason Bateman och Faizon Love bestod till 3/4 av mer eller mindre överviktiga, "vanliga" män. Varför det är irriterande är för att det sänder ut en sån konstig bild till oss tittare, männen är såklart inte heller direkt nervösa över att visa sina kroppar, och ett omvänt scenario har jag aldrig sett existera i en Hollywood-rulle, att kvinnorna inte skulle vara små nätta barbieliknande varelser.

Filmerna utmynnar i att relationer där man behandlar varandra illa inte är några konstigheter (min såklart subjektiva åsikt). Att humor är när en man som ska få massage av en kvinnlig massör gör allt för att få ett happy ending, inklusive trycker upp ståndet med självsäkerhet där han ligger. Det ska väl vara lite grovt roligt, men det är fan bara äckligt. Om de här filmerna är humor så blir jag deprimerad. Det finns mycket mer att säga om dem men jag orkar inte, nu har ni iallafall blivit varnade.

Betyg: Överkryssat (sådär som expressen gjorde med Åsa-Nisse filmer, en överkryssad geting för att poängtera hur uselt det var).


Likes

Comments


Jag har alltid haft en förkärlek för High school-filmer och det spelar inte direkt någon roll om de följer en mall som man sett många gånger tidigare så länge utförandet är bra (underhållande). Här kommer ett par som jag sett nyligen och gillar!


Easy A (2010)

En film som gått under min radar tills jag såg den skymta förbi på Netflix en eftermiddag. Läste på och såg att den fått helt ok betyg vilket i High school-sammanhanget är mycket lovande då det finns så mycket dåligt. Emma Stone spelar huvudrollen och hon är riktigt bra och cool, en annorlunda tjej i en annorlunda men ändå bekant typ av film. Som sig bör, i denna genre, får man följa de olika grupperingarna som finns på en amerikansk skola och Stones karaktär är en ganska vanlig tjej till en början, men efter att det börjar ryktas om att hon har haft sex med en kille förändras det mesta och hon väljer att anamma sin nya roll. Hon är smart, kreativ och lätt att tycka om då hon kör sitt eget race. De andra karaktärerna följer mer eller mindre sedvanliga roller och roligast är det kristna gänget som kanske snarast beter sig ganska okristligt, det finns också en ganska sympatisk lärare och fina föräldrar med. På ett hörn finns även en kille som kanske förstår Stones karaktär lite mer än någon annan och som hon i hemlighet drömmer om. I övriga roller syns bland annat Amanda Bynes, Penn Badgley, Lisa Kudrow och Dan Byrd.


The Duff (2015)

The Duff såg jag främst på grund av att Mae Whitman spelade huvudrollen vilket fick mig att tänka att den inte kunde vara allt för dålig, och det var den inte. Den är ännu mer High school-klassisk till sitt upplägg än Easy A men har också inkorporerat den nya tekniken i form av sociala medier. Det var jag först inte helt såld på, men det funkar i sammanhanget och speglar kanske, i viss mån, den kultur som råder nu. Mae Whitman spelar den smarta Bianca som hänger omkring med sina två vänner och har det ganska bra, men när hon får reda på att hon anses vara The Duff (designated ugly fat friend) i relation till sina snygga vänner ställs hennes liv på ända. Hon tar hjälp av den arroganta, snygga sportkillen som ska hjälpa henne med en makeover men han är i sin tur tillsammans med skolans snygging, och tillika bitch, som inte ser med blida ögon på att de börjar umgås. Därför bestämmer hon sig för att göra livet surt för Bianca som efter att ha dissat sina sjysta vänner (på grund av The Duff-utnämningen, som de inte hade något att göra med) blir ganska ensam och till slut börjar fråga sig vem hon egentligen faktisk vill vara. I övriga roller syns bland annat Bella Thorne, Robbie Amell och Ken Jeong.

Likes

Comments


Det finns de där filmerna som man ska se på som alla andra verkar gilla men som man bara blir frustrerad när man ser. Frustrerad över att de är dåliga eller bara inte så bra som andra gjort gällande. Här kommer några som jag känner så inför.

The Notebook (2004)

Romantik som verkar få många att gå igång men som jag inte alls förstod storheten med. Kärleksparet har kemi men allting är så fyllt av klichéer och är så sentimentalt rakt igenom att det känns som att man har ätit tio sockervadd! En riktig Hallmark-rulle.

Interstellar (2014)

Rymdepos som lovar mycket men inte levererar någonting förutom obskyra vetenskapliga teorier och är alldeles för pretentiös. McConaughey känns inte rätt i huvudrollen och jag kände inte empati med någon utan blev endast uttråkad.

Hunger games (2013)

Jag ogillar inte Hunger Games direkt men filmserien lever inte upp till sin potential, den kunde varit så mycket bättre. Stereotypa karaktärer och ett mode som bara är förbryllande.

Beck (för alltid verkar det som)

Det sämsta jag sett möjligtsvis. Hur kan man gilla det? Och att så många gillar det gör mig ännu mer ogillande. Gunvald är vedervärdig och hela grejen med grannen som ska vara lite sådär putslustig ger mig rysningar.

Mitt stora feta grekiska bröllop (2002)

Den slog stort när den kom och skulle vara hjärtlig och härlig men var bara blaha!

Likes

Comments

Rogue One utspelar sig innan Star Wars: Episode IV A new hope och handlar om hur rebellerna lyckas stjäla ritningarna till The death star. I rollerna syns bland annat Felicity Jones, Diego Luna, Donnie Yehn, Mads Mikkelsen och Forest Whitaker. Många har ju redan sett den och jag har läst en hel del blandade recensioner, här kommer mina tankar.

Filmen följer Jyn Erso (Felicity Jones) som vid liten ålder blir skild från sina föräldrar på grund av att de vill skydda henne från det liv som de lever. Hennes pappa (Mads Mikkelsen) blir mer eller mindre tvingad att arbeta åt de onda med Darth Vader i spetsen. Jyn och rebellerna sluter flera år senare upp för att finna hennes far och sedermera ritningarna till The death star, på vägen möter de en rad faror, främst i form av Stormtroopers.

Filmen syftar som sagt till att ge tittarna en förklaring till hur rebellerna fått tag på ritningarna i A new hope, på den punkten lyckas man, såklart. Jag tycker väldigt mycket om Star Wars och att vara i den världen är alltid lite magiskt vilket är ett plus. Att Darth Vader dyker uppskattas och slutet är snyggt gjort. Den är inte heller direkt löjlig och Felicity Jones är helt okej i huvudrollen till skillnad från Daisy Ridley som Ray i The force awakens. Henne tyckte jag verkligen var dåligt castad och hon förstörde en del av upplevelsen. Mads Mikkelsen är alltid trevlig att se på, men problemet är att han är med för lite, vilket är det primära felet med denna filmen. Den har action och hela miljön men saknar relationerna och karaktärerna, jag vill känna något mer istället för att det bara blir ytligt. Den hade tjänat på att låta relationerna få lite mer plats så att man brydde sig och fått det lyft som hade krävts för ett högre betyg. Mest känslor verkade roboten förmedla för de övriga i biosalongen och han var väl helt ok. För min del kommer den att tjäna som en del i ett Star Wars-maraton men inte mer än så.

Betyg: 2.5/5

Likes

Comments


How to be single är en romantisk komedi som kom ut 2016 och utspelar sig i New York. Man får följa singellivet genom tre kvinnor som spelas av Dakota Johnson, Rebel Wilson och Leslie Mann . Johnson är nybliven singel och dras mellan gammal och ny kärlek samtidigt som hon söker sig själv, Wilson är hennes kompis och en galen partytjej. Mann är Johnsons syster, en barnläkare som är singel men börjar bli sugen på att skaffa barn. Även en charmig bartender är en del av berättelsen och den tjej som hänger i hans bar och är besatt av att hitta en kille.

Det är alltid trevligt med filmer som utspelar sig i New York och den här gör en inte besviken utifrån den aspekten. Filmen aspirerar på att inte vara lika förutsägbar som andra romantiska komedier vilket kan vara ett plus. Det är det positiva med den här filmen, i övrigt har jag inte mycket gott att säga. Johnson som spelar huvudrollen berör mig inte det minsta, hon är tråkig, går inte att relatera till och jag bryr mig inte om vad som händer henne överhuvudtaget. Wilson är vulgär, gapig och ska på så sätt vara rolig men jag tycker bara det är pinsamt. Det verkar som att hon ska vara en frispråkig och självständig tjej som tar för sig på samma sätt som en kille, men för min del blir det bara ytterligare en variant av en jobbig dude som jag inte kan med. Kan man inte vara på något annat sätt (än att supa, ligga runt, vara vulgär) om man ska vara rolig och lite galen? Bartendern ska återigen visa upp killen som enligt egen utsago är som alla andra killar men ska göra oss tjänsten att berätta hur hela hans släkte egentligen är, det vill säga någon som ligger runt och aldrig vill ha en riktig flickvän. Tjejen i baren vill träffa någon att bli tillsammans med. Ja, för så är ju alla tjejer och killar, alltid! Mann är minst störig och jag uppskattar alltid att se henne och i denna filmen är hennes historia lite gullig men samtidigt den mest uppenbara.

Filmen verkar följaktligen försöka att vara nytänkande, med händelseutvecklingar som inte är på förhand givna vilket kan uppskattas, men den går samtidigt i en hel del klassiska fällor. Med det sagt och övriga kommentarer ovan verkar den rikta sig till en ointelligent publik vilket jag inte uppskattar.

Betyg: 1,5/5

Likes

Comments


Idag kanske man är en aning trött efter festligheter eller så vill man bara njuta av en lugn söndag på årets första dag. Vad kan väl passa bättre än en härlig film!

Här kommer några tips på kravlösa men underhållande filmer!

The whole nine yards (2000)

Actionkomedi med bland annat Bruce Willis, Matthew Perry, Amanda Peet och Rosanna Arquette. Perry spelar en tandläkare med en alltid missnöjd fru som dras in i en riktig härva när han får en ny granne i form av en torped spelad av Willis. Det är en lättsam men igenom underhållande film och casten gör ett riktigt bra jobb, framför allt är det kul att se den ofta hårde Willis i en komisk roll som snarast driver med just den typen av hårdhet han har personifierat i bland annat Die Hard-filmerna.



In Bruges (2008)

Sällsam action med bland annat Colin Farell, Brendan Gleeson, Ralph Fiennes och Clémence Poésy. Två torpeder befinner sig i den vackra staden Brygge under juletid efter att den ena misslyckats med ett jobb och de båda inväntar nya instruktioner från sin boss. Farell är den unge, otålige torpeden som av misstag dödat en pojke och Gleeson den äldre och betydligt mer tålmodige. Fiennes spelar deras, något excentriske, boss och Poésy Farells kärleksintresse. Filmen är långsam på ett skönt sätt och miljöerna gör mycket för stämningen, den är väldigt vacker att se på och jag tycker att man blir väldigt sugen på att besöka staden.


Office space (1999)

Amerikansk komisk satir med bland annat Ron Livingstone, Gary Cole, Jennifer Aniston och David Herman. Filmen kretsar kring några kollegor som arbetar i ett kontorslandskap på Initech i USA och är ganska så missnöjda och uttråkade av sina liv. De har även en underbart jobbig chef spelad av Gary Cole. Detta är en lättsmält, smart och rolig feelgood med en edge kan man säga. Soundtracket är dessutom riktigt gött!


Something´s gotta give (2003)

Småputtrig amerikansk romcom med bland annat Jack Nicholson, Diane Keaton, Amanda Peet och Keanu Reeves. I centrum står en man i 60-års åldern som dejtar 20-åringar och följer med sin senaste flamma till ett hus i Hamptons där han motvilligt tvingas spendera tid med flammans mamma. Bra skådespelare och en historia som inte bara kretsar kring främst unga personer. Härliga miljöer och helt okej nöje för en söndagseftermiddag.


Likes

Comments