View tracker

Jag hatar min doktor. Måste bara få kasta ur mig lite skit jag har tänkt på.

Så, jag brukar alltid gå till en grekisk gubbe som jag älskar och som typ älskar mig. Men det var augusti och han var bortrest, och jag var på den öppna mottagningen och behövde hjälp, så det fick bli den det blev helt enkelt. Det första den nye doktorn gjorde när jag kom in i rummet var att skälla på mig för att jag hade kommit ditt på akutmottagningen för acneproblem och att de problemen inte var akuta. Jag trodde att det var öppen mottagning, alltså att alla kunde komma dit av sina olika skäl. Men då tyckte han jag var typ helt dum i huvudet för att jag inte hade kollat upp det. Så jättedålig början.

Sen när vi hade ett återbesök typ 2 månader senare så var jag jätteförkyld och hade tappat rösten helt (jag fick inte ur mig ett ljud på 4 dagar, det var verkligen både jobbigt och läskigt) och när jag kom dit var han sur på mig för att jag inte kunde tala ordentligt och försökte skriva på ett anteckningsblock vad jag ville få fram. Hela tiden sa han "det är bara att harkla dig", men jag kunde inte ens göra det! Och som om jag inte hade provat det, den tröga jävla apan.

Så nu idag var jag tvungen att ringa honom och boka ett sista återbesök, och ni förstår inte vilken ångest jag har haft inför det samtalet. Och självklart var han sjukt otrevlig - igen.

Blir så ledsen att det är såhär. Läkare har så mycket makt över människor. Som patient köper man ungefär allt som de säger, läkare är som hjältar för de är dem som kan och ska rädda en. Och det kanske är barnsligt av mig att ta illa upp, eller så är jag överkänslig men då får jag väl vara det. Doktorn fattar nog inte att han är ett rövhål, men jag gör det och jag gör det till den grad att jag inte vill ringa till honom för då kommer han vara sur på mig. Det är knäppt att man ens ska behöva tänka den tanken, att man inte vill ringa till sin doktor för doktorn hatar en. Det känns som att jag är i vägen, en korkad liten bimbo som inte fattar någonting, en som slösar bort hans värdefulla doktor-tid. Så känner jag mig av att träffa och prata med honom. Blir bara så himla ledsen och chockad att det finns så otrevliga människor och att de dessutom är läkare. Det rätta jobbet för den här skiten hade varit typ börshaj. I det yrket verkar man få skrika och bli arg varje dag utan anledning.

Önskar typ att han blir jätteDUMPAD. Och alldeles heartbroken. Och får hemoroider.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

jag tror nog jag visste
att när vi vaknade den där morgonen
så var det vår sista

du sa
är du fortfarande kär i mig?
och jag började gråta
för jag visste att mitt svar
inte var det du ville höra

utanför var himlen vit
tjockt vitt slem

Likes

Comments

View tracker

Ikväll brast det.

Jag låg i sängen och lyssnade på musik och "Into your arms" med Nick Cave kom på. Och plötsligt kom tårarna som jag väntat på, de som jag trodde aldrig skulle komma. Jag kände hur hela kroppen skrek, jag exploderade där och då för hela hela jag kände så starkt att jag saknade pappa.

För tre månader sedan var han min pappa. Han var den som byggde hela grunden till mitt musikintresse, han var den jag hade hur många interna skämt som helst med, han var nog den som förstod mig mest av alla i hela världen. Jag minns när vi badade på Eriksdalsbadet när jag var liten, och köpte tatueringar i den gamla leksaksaffären i Ringen som inte längre finns kvar. Jag minns när jag ramlade och han blåste där det gjorde ont. Alla gånger som vi åt chokladbollar och kollade på människor från högsta våningen i kulturhuset. Alla dikter han visade mig, alla intressen som han uppmuntrade mig till att fortsätta med. Alla varma kramar på sängkanten. När vi lekte drake och grannarna klagade. När jag hade gjort slut med A och det gjorde så ont att jag kräktes på golvet i mitt rum och han torkade upp det. Låtar vi skrev tillsammans.

Och visst, han finns ju kvar. Men samtidigt inte. Jag tror jag har varit för arg och besviken för att inse hur mycket jag sörjer det här. Det känns som att jag har förlorat honom för det kommer aldrig bli detsamma igen.

Jag kan inte sluta gråta och det enda jag kan tänka på är att mina ögon kommer vara så jävla svullna imorgon på jobbet och alla kommer undra och jag kommer vara ful. Och jag borrar in ansiktet i min smutsiga tröja från igår så att mamma och D inte ska höra mig och komma in. De skulle bli oroliga och ledsna och jag vill inte att de ska se mig såhär. Ledsen. Jag är så jävla ledsen.

Ikväll brast det.

Likes

Comments

Sitter i sängen, på golvet står min resväska packad och klar och bredvid mig ligger flygbiljetterna.
Om 20 minuter sätter jag mig på tunnelbanan, tar bussen till Skavsta och flyger bort!

Destination: London
I bagaget: megafin kompis, mina snyggaste underkläder, bra bok och skönaste skor.

Vi tänker dricka afternoon tea, gå på museum, promenera runt, dubbeltinderdejta (på torsdag, är lite nervös), hänga i Camden och ha det så jäkla fint. Nu flyr vi Stockholm och alla dumma killar som vi känner här!

Likes

Comments

Alltså, det finns en äldre dam på mitt jobb, hon är gift med min chef. Hon, U, hatar mig. Jag har känt det i kroppen i flera veckor men idag fick jag det bekräftat när hon först
- inte hälsade tillbaka på morgonen
och sen
- när jag berättade om det för N och N sa att hon hade hört U snacka skit om mig med chefen

Och jag vill jättegärna vara en sån där person som spottar i marken och ba "fan vilken gammal kärring, hon kan dra åt helvete" men istället är jag "fan vad har jag gjort för fel, varför älskar hon mig inte, kan jag ens jobba kvar här nu" och går och gråter en skvätt på toan. Jag är så känslig för sånt där. Det gör liksom jätteont när jag inte känner mig omtyckt eller ännu värre, får reda på att jag inte är det. Kanske var det hela värre för att jag sörjer I, och väntar på min mens att infalla vilken dag som helst. Inte vet jag, men piss känns det iallafall! Och jag är alldeles för rädd och feg för att fråga henne exakt varför hon är sur på mig. Men jag tror det har lite med att göra att jag typ alltid kommer 5 minuter sent till jobbet. Hehe. Imorgon ska jag ta me fan komma en kvart för tidigt!

Annars händer inte så mycket. Njuter av att slita av mig bh:n när jag kommer hem, sätta på mig tofflor, kasta mig in under täcket igen. Sängen är min älskare. Spenderar all min tid med hen. Längtar efter hen när vi inte är tillsammans. Sover, äter, skrattar, gråter, ser på film, läser, skriver, spelar gitarr, ritar, lyssnar på musik, sminkar mig, dricker vin med hen. Fantastiskt va, vilken lover. Tror jag är kär.

Nu ska jag lyssna igen TRE sidor FRONT AND BACK med låtar som min kollega A skrev till mig idag. Det var jättefint av honom att dela med sig av sina musiktips men jag vet redan att vi inte alls har samma smak och nu börjar jag tröttna på hans sätt att förklara saker för mig och visa vad som faktiskt är bra och inte. Detta samtidigt som han för några dagar sen förklarade för mig varför boken "Män förklarar saker för mig" inte faktiskt är en så bra bok. vilken ironi! Man ba. Män förklarar saker för mig. MMM. Snälla du, FÖRKLARA varför den boken är dålig FÖR MIG. Förklara det. Jubelidiot.

Likes

Comments

de där Chopinstyckena
jag förstår de nu
så långa, så svåra
mystiska, omständiga
snabba för att plötsligt bli långsamma
starka för att plötligt bli svaga
en melodi som jämt ändrade sig
vackra men sorgsna
de var alla du
och till och med du hade svårt att spela dem
hur mycket jag än försökte hade jag aldrig kunnat spela dem
och kanske var det just det
som var själva grejen.


Likes

Comments

Han sa att han ville ses "mer än gärna"
Men svarade inte på mitt sms på över en dag
Med ursäkten att mobilen laddade ur
Och jag sa "vad synd"
Och han sa "ja det var det"
Å så vare med det.

Tror det var slutet faktiskt. Spenderade en kväll till att kolla på snön utanför fönstret, lämna mascaratårar på mitt vita täcke och lyssna på Rodriguez. Sen somnade jag och drömde om honom och vaknade medan det fortfarande var mörkt och grät lite till. Sen sov jag drömlöst och när jag vaknade var jag tom.

Gjorde te och mejlade en snubbe från blocket som bor i Nacka. Sa att jag var väldigt intresserad av att köpa en av hans kattungar. Inget mer ältande på bloggen eller livet nu. Bara kattungar tack.

Å så vare med det.

Likes

Comments

Stockholm är snöigt nu. Jag förvånas över att så mycket kallt, tjockt, vitt kan komma fallande från himmeln. Det har lagt sig som ett täcke över stan och dämpar allt. Det går helt enkelt lite långsammare, inte bara i kollektivtrafiken, när det är så här mycket snö. Och fastän jag hatar vintern så tror jag att jag tycker om det.

H på jobbet har blivit kär. I mig. Han vill ses i helgen, prata och följa serier med mig och jag kommer med påhittade ursäkter. Det är inte schysst av mig och jag vet att vi kommer behöva ha det där jobbiga samtalet nu i veckan. Jag ligger helst i sängen och sträckläser. Jag älskar verkligen att läsa, ibland slås jag av det. Böcker! Skrivande! Poesi! Det måste vara det bästa som finns. Kanske är det sånt jag ska jobba med när jag blir stor. En gång frågade jag Honom vad han ville bli när han blev stor och han tänkte efter, log och svarade "jag vill nog aldrig bli stor".

Igår sa min 44-åriga lite snygga kollega att jag såg ut som Emanuelle Seigner från Bitter Moon. Visste inte vem det var men när jag hade bildgooglat på henne var hela min dag bättre! Jag vet inte om han bara var snäll eller om han genuint tycker vi är lika, men jag tar mer än gärna emot den komplimangen. Hon var jättevacker.

Nu är klockan tre och jag har hasat omkring i pyjamas och glasögon med mina böcker hela dagen. En dusch står på schemat. Ikväll är det lördagkväll och jag vill göra allt och ingenting. En syssling har inflyttningsfest i Vasastan och jag överväger om jag ska svänga förbi eller inte. Vi känner inte varandra så bra och jag kommer inte att känna någon på festen bortsett från honom och hans syskon, men det kanske är en trevlig grej att gå ändå? Embracea det.

Vi får se.

Likes

Comments

Helt ärligt så har jag mått bättre.

Såklart. Men det kommer bli bra. Det är svårt att plocka ihop sig själv och vara bra igen, speciellt när man inte vet hur man gör. Man får lära sig. Jag har lärt mig att det hjälper att hålla hand med sin bästa vän på bussen, sticka från en fest när det inte är roligt längre, duscha klockan tre på natten för att man känner för det och spontanboka en resa till London för ibland måste man bara få komma bort. Sånt som inte hjälper är att hångla med någon bara för att, vara 100% fejkglad på jobbet, sätta på sig kläder som man egentligen inte trivs i men som "typ" är snygga och röka cigg i enbart coolhetssyfte. Oftast slutar man ändå upp i en liten pöl av tårar.

I veckan pratade jag med Honom, han kommer hem. Han sa inte något exakt datum, men snart. Det skrämmer mig. Det blir lite domen, om han hör av sig eller inte. Om han vill ses eller inte. Men jag tror det är bra för mig. Jag behöver något slags svar från honom, något som gör att jag kan sluta älta. Så att jag vet. Men det är läskigt.

Likes

Comments

och jag grät i kompisens famn på hornsgatan
och sen lät jag mina tårar falla för dig på tunnelbanan hela vägen hem
med kräk i mitt hår
och en sprucken överläpp
och med sorg i blicken
far jag hem med ett tungt huvud och ledsen musik i öronen

Likes

Comments