Någon gång har vi alla upplevt känslan av ensamhet. Samhället verkar ha skapat sig en mycket mer negativ bild av ensamhet än vad den är positiv i dagens samhälle, då det känns som att mycket av livet (i alla fall av det man får se i sociala medier) har med sociala kontakter och göra. Man ska ha pojk-/flickvän, massor av vänner, stor familj med syskon, många övriga sociala kontakter osv osv. Det känns som det är väldigt lite fokus på att hitta sig själv och ha egentid. Känns som det blivit en form av skam att vara ensam, att leva ensam och att hitta på saker med sig själv.

Så hur känns det egentligen att vara den personen som inte har alla dem där vännerna som alla andra har, att inte ha en partner, eller någon större familj? Hur känns det att vara i ensamhet man inte önskar, och vad kan man göra åt det?

Jag har under många år känt mig ganska ensam, jag har haft vänner men inte alls särskilt många.
Jag har haft förhållanden, men som inte hållit.

Ensamhet behöver inte alltid handla om att man faktiskt verkligen är helt ensam, det kan helt enkelt bara vara en känsla som dessutom kan komma och gå beroende på vilka situationer man befinner sig i och hur sitt liv ter sig just nu.

När jag ibland känner mig ensam, brukar jag ta penna och papper och sedan skriva upp alla jag känner.
Du behöver inte ha någon riktigt speciell relation till dessa personer, det kan helt enkelt vara din faster, din lärare, en kollega, din granne osv osv... Kan till och med vara ditt husdjur, eller om du kanske brukar gå förbi några hästar i en hage på väg till eller från skola/arbete. Skriv ned varenda liten kotte du kan komma på!
Här har du svart på vitt - kunde du skriva EN PERSON, så är det redan (t.o.m) skriftligt bevisat att du INTE ÄR ENSAM!!

Och är det så att du fortsätter känna dig ensam, ställ dig själv en motfråga.
Kan jag göra något åt min ofrivilliga ensamhet och dessa känslor som uppstår då och då eller jämt?
Svarar du ja på den frågan kan du fundera vad du själv kan göra för att minska din känsla av ensamhet.

Känner du dig ensam då du varken har partner eller många vänner och vill vidga dina vyer och kanske hitta ett nytt socialt nätverk?
Här kommer lite tips på saker du kan göra/förändra i ditt liv för att hitta nya bekantskaper:
- Gå på någon kurs! Tycker du om t.ex. konst, leta kurser i din stad & börja på en målarkurs i höst!
TIPS: På medborgarskolans hemsida, (LÄNK HÄR) hittar du massor av olika kurser i massor av olika städer!

- Ladda ned appen GoFriendly, här kan du hitta fler som söker nya kvinnliga bekantskaper i din närhet som dessutom delar samma intressen som dig. (OBS! detta är bara för tjejer!!)

- Blir du inte medbjuden på en fika på stan, någon förfest eller på en shoppingtur som du vet att andra i din närhet ska göra? BJUD IN DIG SJÄLV! Det är alltid kul att vara fler, och oftast blir det enklare att umgås fler på samma gång (speciellt om man inte känner varandra särskilt bra)

Lycka till, och glöm aldrig bort att DU ÄR FAKTISKT ALDRIG ENSAM! ❤

Likes

Comments

Vem har bestämt hur den "perfekta" kvinnan eller mannen ska se ut?
Vem har ens kommit på ordet PERFEKT?
Vem har kommit på ordet NORMAL?
Finns det något eller någon här i världen som verkligen är perfekt eller normal?
För vad är egentligen perfektion, och vad är egentligen normalitet?
Varför har vi skapat en mall över hur man ska se ut för att se "perfekt eller normal" ut?

"Jag blir ledsen över att så många är så missnöjda med sitt utseende. Men hur kan man vara missnöjd när verkligen ingen människa på denna jord är lik någon annan? Man säger och hör ofta "Om jag ändå kunde fått en liten mindre näsa..." "Om jag kunde fått bruna ögon istället för blå..." "Om jag kunde ha lite större läppar..."
Vad händer då? Vad händer med dig om du nu faktiskt "bara" skulle få det du önskade?
Skulle andra tycka om dig mer då? Skulle du tycka om dig själv mer? Vem är det som fått dig att tänka så?

Jag är så upprörd och irriterad på att vi skapat olika stereotyper som anses vara rätt & fel
i dagens samhälle. Hur kan det ens finnas stereotyper när alla faktiskt är olika både inuti & utanpå?
Varför har vi gjort blondiner till stereotypisk sexig & dum? Varför har vi gjort människor som går estetprogram stereotypisk svår & mesig? Varför har vi gjort armhålan till stereotypisk rakad hos kvinnor & tvärtom hos män?
Varför har vi gjort folk som hänger på StureP stereotypisk kräftslickare i kostym?

Det är ju faktiskt så hemskt att man minst en gång om dagen placerar in människor man bara går förbi på stan i olika fack och skapar sig fördomar bara genom deras utseende, och jag kan erkänna att detta sker på AUTOMATIK i mitt huvud. Förstå, det är så vanligt gjort att det bara "händer". Nej vi måste sluta med detta.

Vi måste sluta döma andra efter utseende, vi måste sluta tro att perfektion hos en människa existerar, vi alla måste sluta använda oss av stereotyper och framför allt sluta tro på stereotyper, sluta tro att det som visas på olika media stämmer.

Vi alla känner nog minst en människa som motbevisar dessa stereotyper och bara där har vi kommit ett steg framåt. Framåt. Mot ett samhälle utan stereotyper, utan fördomar och utan hat.

Tänk bara om ett klädföretag kunde visa sina kläder i alla typer av kroppsformer i sina reklamer istället för bara smala.. Eller att vi spelar in reality utan smink? Där börjar en förändring, det kanske inte går fort, men vi skulle i alla fall veta att vi var på väg mot rätt riktning, och det är det viktigaste.

Jag vill inte att mina framtida barn ska växa upp i ett samhälle där man måste vara smal, vältränad, heterosexuell, inte ha en enda liten finne i ansiktet eller ha raka kritvita tänder för att känna duglighet, ha ett värde som person och för att anses som "normal". För det är ju det vi visar upp i media & reklambranschen. Vem skulle inte anta att det är så man ska se ut och så man ska vara?
Jag vill att mina framtida barn ska växa upp i ett samhälle där han/hon kan vara vem fasiken han/hon vill vara. Utan att människor kritiserar, hatar, kommenterar eller höjer blicken. Man ska få vara vem man vill, älska vem man vill, se ut hur man vill utan att känna sig onormal, annorlunda eller speciell. För idag gör man det. Idag känner man sig onormal, annorlunda eller speciell om man inte passar in. Passar in i den där uppfuckade mallen. Den uppfuckade mallen som vi människor skapat som egentligen bara är strunt.

För jag vet att jag duger, för den jag är och för hur jag ser ut. Och jag vet att du duger också, precis för den du är och precis för hur du ser ut. Vi måste sträcka ut en hand, visa varandra att det inte finns några rätt eller fel sätt i att vara på, leva på eller se ut på. För alla är vi enskilda unika individer med olika härkomst, behov & olika viljor. Är man den man själv vill vara borde det inte finnas några "men", utan bara en punkt. Från och med nu och för all framtid."

Likes

Comments