View tracker

Hittade ett gammalt mail längst bak i min inkorg, antar att det cirkulerade runt rätt rejält när det var nytt, men jag tycker det är underbart formulerat...

 

Till alla barn som överlevde 60, 70 & 80 talet

Först så överlevde vi att födas av mammor som rökte och drack under graviditeten.

De tog magnecyl och alla möjliga läkemedel, åt blue cheese-dressing samt åt tonfisk direkt ur burken, men blev aldrig testade för diabetes.

Efter detta trauma blev vi lagd på mage för att sova i en spjälsäng målad i en
rosa eller babyblå färg med hög blyhalt.

Vi hade ingen barn- säkerhet på medicinburkar, dörrar eller fönster och när vi cyklade hade vi ingen hjälm! För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade.

Som spädbarn och barn åkte man bil utan barnstol, bilkudde, säkerhetsbälte eller airbag.

Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och inte ur glas eller flaska.

Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan och ingen dog av detta.

Vi åt muffins, mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket socker på cornflakes och i långfilen, inte blev vi överviktiga för det!

För att vi var alltid ute och lekte.

Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dagen och kom hem när gatlyktorna var tända.

Ingen kunde nå oss på hela dagen och vi var okej! I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ned för någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna.

Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet.

Vi hade inga Playstation, Nindendo, X-box, ingen video eller dvd, inga 150 kanaler på tv:n inget surroundljud, cd-spelare inga mobiltelefoner, datorer, inget internet eller msn. Vi hade vänner och dem fann vi utomhus!

Vi föll från träd och tak, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder!

Och inte blev någon stämd eller anmäld för det.

Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord Och inte fortsatte maskarna att leva i magen!

Vi fick luftgevär vid 10 års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av pinnar.

Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och ibland steg vi bara in och pratade med dem.

Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, de som inte blev det fick lära sig att handskas med besvikelsen. Otroligt, eller hur?

Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot lagen fanns inte. De var faktiskt lagens högra arm!

Denna generation har faktisk fostrat dom största risktagarna, problemlösarna och investerarna någonsin. De senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya idéer.

Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att ta allt detta!
Om du är en av dem så: Grattis!
Du kanske vill dela med dig av detta till andra som har haft turen att få växa upp som barn den tiden innan advokater och myndigheter reglerade ditt liv för ”ditt eget bästa”? '

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det är skillnad på skor och skor, det ska gudarna veta...

Det finns en känsla som är svårslagen i skosammanhang, för killar dvs, ni tjejer har väl ett enormt antal skorelaterade upplevelser i bagaget kan jag tänka mig...

Ofta äger denna upplevelse rum på våren, man har gått genom hela vintern med ett par rejäla kängor eller "riktiga" skor som ens föräldrar ofta kallar det. Men nu är det dags för "snabba skor", ni som vet vad jag menar känner säkert igen känslan av att vara grymt snabb i sina nya gympaskor.

Man börjar gå allmänt snabbare, ibland segar man medvetet innan bussen bara för att få springa sista biten och studsa in genom bussdörrarna som en vig panter, man känner sig allmänt snabb och spänstig helt enkelt. Nu skriver jag utifrån egna upplevelser här, men känn efter nu, leta lite i det gamla minnet, visst kommer ni ihåg något par av alla de skor ni avverkat genom åren som fick er att känna er liiite snabbare och spänstigare?

Minns ett par Lejonskor med dubbla kardborre som jag hade när jag gick i 2:an, jisses vad jag sprang överallt i dom, men tappade helt suget när Rudde som var ett par år äldre kom med likadana fast med TRE kardborrespännen, "Min mamma har köpt dom i USA" sa han och flinade brett, en lögn givetvis men den sänkte mig totalt, så var det ju på den tiden, man var sina saker...

Har ni några sådana minnen? 

 

Dela gärna med er i en kommentar, grymt om ni kommer ihåg märke på skorna och när och var ni köpte dom etc...

 

"Vi kubbar till affären!!!"

Likes

Comments

View tracker

Många säger att dom inte kan leva utan musik, en del lyssnar på den,en del skapar den. I vilket fall så skulle de flesta finna livet väldigt tråkigt utan den.

Jag lyssnar på musik som speglar mitt liv, som får mig att minnas människor, tillfällen eller platser, saker jag upplevt eller saker som jag rent utav önskar att jag upplevt eller gjort. Men en sak som skulle vara det ultimata i livet skulle vara att gå omkring med musik i sitt huvud till varje tillfälle där musik skulle passa in. Att den borde stanna i huvudet beror ju på att det skulle bli rätt grötigt om alla hade sin musik utåt så att alla runtomkring kunde höra, och det skulle ju vara sådär...

Jag skulle vilja att "Eye of the tiger" med Survivor spelades varje gång jag var på väg till gymmet, väl inne på gymmet så skulle "Du hast" med Rammstein spelas eller varför inte "Walk" med Pantera?

När man går in på något uteställe så skulle "Bad to the bone" med George Thorogood and The Destroyers rulla igång.

Om man går själv hem från krogen eller stan ensam en vårnatt så skulle "I wanna know what love is" med Foreigner dåna på högsta volym.

Varje gång man närmar sig något man har rest länge för att komma fram till så skulle gitarrintrot från U2:s "Where the streets have no name" komma smygandes, The Edge, dvs han som lirar gura i bandet skulle gärna få stå som en fattig trubadur på gathörnet bara för att spä på det romantiska i ögonblicket.

Om man känner sig ensam så borde Bill Whithers "Lean on me" komma och trösta en, Joe Cockers "Have a little faith(in me)" skulle nog sitta som en smäck även den i det läget...

Det skulle vara helt utomordentligt fint att kunna plantera musik i andra personers huvuden, tänk dig att du inte kan förklara hur du känner för den där tjejen/killen som du så gärna vill ha tillbaka efter att ha dumpat lite för snabbt och smärtsamt, då hade det suttit fint med Skid Rows "I remember you" eller "God only knows" med Beach Boys i vederbörandes huvud, eller hur?

 

Visst, man kan tänka på musik när man vill, men att ha vissa givna soundtrack till vissa händelser per automatik hade nog förstärkt det hela rätt rejält...

Så om ni har fler förslag till situationer som ni gärna skulle vilja knyta an till vissa låtar så skriv en kommentar, länma ett förslag eller två, ni som inte hört låtarna jag föresagit här har ju YouTube att tillgå, bara att leta upp och lyssna.

"-Ladies and gentlemen, Elvis has left the building..."

 

Likes

Comments

Häromdagen satt jag och tittade på lite klipp på YouTube, klippen var bildspel till minne av en av Hollywoods mest vitala och rejäla stjärnor, Patrick Swayze. Mitt första minne av honom var från serien Nord&Syd som den hette på svenska, en serie om två vänner som slåss på var sin sida i det amerikanska inbördeskriget. Patrick spelade sydstataren Orry Main och jag höll på honom i alla lägen. Senare var han med i Dirty Dancing, en film som inte direkt attraherade min målgrupp, men hjärtan sattes i brand världen över. Alla tjejer ville dansa med någon som såg ut och kunde dansa som Patrick Swayze. Nu ska jag inte redogöra för hans karriärs vara eller icke vara, utan hur hans förfall rörde mig på ett obehagligt sätt.

Årligen drabbas miljoner människor av cancer, barn, vuxna och gamla. Cancer har funnits sen urminnes tider, men diagnoser och orsaker har i denna läkekonstens era lyfts fram och studerats mer ingående. Det finns många olika sorter, vissa med högre procentuell chans att klara sig från, vissa med mindre.

Anledningen att jag tog upp Patrick Swayze är att hans pre-cancer person är väldokumenterad på film, vi har alla sett hans goda fysik och hans ungdoms glansdagar på vita duken eller på TV.

Att se en sån person förfalla totalt och till slut bli besegrad av sin sjukdom är hjärtskärande, och det skapar givetvis en hel del frågor kring hur man själv skulle tackla ett besked om att man fått cancer...

Som jag känner just nu så skulle jag vilja lämna denna värld fort, pang-bom-borta! Får jag välja så skulle jag inte ens vilja ta ställning till om jag vill kämpa och besegra en eventuell sjukdom, det valet skrämmer mig, jag vill inte ligga i en sjukhussäng och se nära och käras blickar när dom vet att det är över inom ett par veckor. Visst, mycket som är osagt kan få en chans att bli sagt, den möjligheten får man inte när man lämnar hastigt, men med det i åtanke så kanske man börjar berätta vad man tycker och tänker om folk som betyder något i ens omgivning och man kanske börjar redan här och nu.

Har dig i tankarna när jag skriver detta A, min lilla vän, din förlust är enorm. Men du är stark, starkare än jag förmodligen...

Den friske mannen har tusen önskningar, den sjuke har blott en...

 

 

Likes

Comments

Vad är det med yrken/jobb och namn som är så skrämmande förutsägbart? Börja tänk på det när du besöker olika inrättningar så kommer besöket hos tex skönhetssalongen eller valfri myndighet bli rätt underhållande...

Frisör/skönhetssalonger befolkas ofta av pigga tjejer som heter Kicki, Sussi, Carina, Pia eller Mimmi om dom är 30+, dom är oförskämt fräscha och fixade från topp till tå och tuggar tuggummi med öppen mun så att deras nyblekta tänder syns, är tjejerna yngre så heter dom oftast Natalie, Sandra, Victoria eller Malin och är skitsnygga med löshår och franskmanikyr, och blir alltid upphämtade av pojkvänner som har bilar som kostar mer än din egen.

Skattemyndigheten, Försäkringskassan eller numera nedlagda Svensk Kassaservice har för det mesta 50+tanter som heter Britt, Ing-Britt, Sol-Britt eller Solveig, alla har korta frisyrer, neutralt färgad blus, pärlörhängen och glasögon. Skulle du mot all förmodan bevittna ett mord utfört av någon i personalen på ett sådant ställe så skulle du vara chanslös när det blir dags att peka ut den skyldige i en vittneskonfrontation.

Poliser eller fd poliser som numera jobbar som säkerhetsansvariga på valfritt företag heter ofta Jörgen, Bosse, Lasse eller Håkan och har efternamn som Falk, Granath, Strid eller Sköld. Lite nervös bör man bli om kollegan sticker in huvudet på ditt kontor och med bekymrad blick säger "-Du... Lars Falk på säkerhetsavdelningen vill byta några ord med dig efter lunch..." Svälj...

Ekonomiansvariga personer är oftast kvinnor med kort hår och glasögon, ja dom också, som heter Lena, Barbro, Elisabeth och Margaretha. Dom får man bara träffa en gång, när man skriver på dom första papprena om hur mycket man ska ha i lön etc. Dom har alltid foton på sina barn som ser oväntat bra ut med tanke på hur tråkiga gener man förväntar sig att en ekonomiansvarig kvinna måste ha bidragit med, och oftast så är familjen utomlands på korten, nästan som om att personen vill visa för dom som sitter mittemot att hon minsann hittar på saker hon med. Inte bara bläddrar i pärmar hela dagarna.

 

Som vanligt så välkomnar jag nya förslag i ämnet, detta är givetvis ett axplock, man kan gå igenom yrkesregistret och hitta hur många kategorier som helst, men då blir det en bibel till slut...

Imorgon ringer jag till en slumpmässigt utvald salong och beställer en tid, tror jag ska låta en Kicki massera min skalp en timme eller två, vi ses där!!!

Likes

Comments

Efter ett antal år i krogbranschen så kan man inte undgå att observera vissa saker, saker som alltid förblir desamma då dom är knutna till ålder, det är åtminstone vad jag tror... 

Återigen är det ett tjejbeteende som jag ska försöka få bukt med, tjej o tjej, kvinnobeteende känns mer riktigt. För att få eder uppmärksamhet så ska jag börja med att ställa frågan först.

När i en kvinnas liv börjar hon kalla killar/män för karlar? När börjar hon kalla drinkar för groggar? Och sist men inte minst, när avger hon ett vinhagge/snusktantskratt när man nämner ordet "brandman"?

Detta gäller främst när personen i fråga har fått i sig ett par glas vin eller ett par "groggar".

Ordet "karlar" känns som ett ord med negativ klang för det mesta, fulla karlar, jobbiga karlar, tjocka karlar och svettiga karlar. Det pratas någon enstaka gång om snygga karlar, men då brukar ordet "brandman" dyka upp senare i meningen.

Speciellt vanligt är ordet när kvinnor som är 30+ står och röker i flock utanför ställen såsom HardRockCafé eller Brasserie Lipp, man fimpar lite och säger samtidigt saker som "-Fan va mycket jobbiga karlar det finns..." Därpå nickas och fimpas det, och vanliga kommentarer såsom "-Ja fy fan för såna..." fälls i kör av resten av flocken, alltmedans guldarmbanden rasslar ikapp av fimprörelsen.

Min fråga nu är: Vaknar man upp en dag och kallar killar för karlar? För jag har svårt att tro att man stod i rökrutan i högstadiet och pratade om dom jobbiga karlarna i 8B, eller? Kommer det på köpet när man fyller 30 att väninnorna får en att skriva på ett kontrakt där det står att man ska överge ordet "killar" och minsann börja använda ordet "karlar"? Annars blir det inget häng med "tjejligan" nästa helg eller så får man inte vara med på nästa möhippa med någon tjock väninna som ska fösas fram i tiara på Liseberg och Avenyn... Ni som vet, berätta gärna...

Nu till "groggen", ibland känns det som det är ett bonnrövsord som letat sig in hos krogfolket, ni vet dom som inte kan prata om sprit utan att nämna "järn" dvs shottar av diverse sort. Men när det sägs av folk utan anknytning till branschen, folk som endast gästar krogar, så känns det aningen tantigt, nästan så att man skulle rygga tillbaks en aning om man skulle höra någon säga "Vilka goa groggar han den karln i baren gör..."

Är detta åldersknutet eller är det geografiskt? Jag tror att det är helt ok i vissa kretsar att säga grogg på hemmafest då där ofta finns "groggvirke" men där blir det förmodligen "drinkar" när man når krogen. Eller så är grogg något man kallar enklare drinkar för, och mer avancerade drinkar blir just...drinkar.

Någon som har en bra teori? Fill me in, please!!!

Och nu till något klassiskt, nämligen ordet "brandman"!!!

Det händer något hos varje kvinna som är ca 30+ som får höra det ordet, lite som när 50+kvinnor får höra namnet Richard Gere...

Det är nästan så att man funderar på att söka till utbildningen, så starka är reaktionerna, säger man till ett gäng kvinnor som tvekar att gå in på ett ställe att det sitter ett gäng brandmän där inne så ska alla in på en gång, det slår aldrig fel. Prova själv nästa gång, om du nu är tjej ocj läser detta, att på skoj säga till din "tjejliga" att du känner några brandmän som ska ut så får du se vad jag menar. Majoriteten kommer vilja gå till stället du nämner att dom finns på...

Jag förstår givetvis att det är ett yrke av fysisk natur, uniformen finns där och dom är vardagshjältar hela högen. Men det finns fler yrken som har samma attribut, militärer, kustbevakare och dörrvakter, host host...

Återigen, kom gärna med egna teorier i ämnet, intressant blir det när killar och tjejer får tycka från sitt respektive perspektiv, jobbiga ord att ha i rad dom där...

 

Så, nu ska denna "karln" tacka för sig och lämna över tyckandet till er andra, kanske ska gå ut och rädda livet på någon som druckit för mycket "grogg"...

Likes

Comments

En av dom jobbigaste och mest frustrerande saker man kan vara med om är när proffstyckare och andra självgoda mediamänniskor gör en höna av en fjäder. Att sitta och läsa eller lyssna på en debatt som lätt kunde undvikas om man helt enkelt gick ut bland gemene man på gatan och sökte svaren där, är som att såga av sig en hand med rostig pianotråd. Detta händer givetvis aldrig, vanligt folk får inget utrymme i dagens media, allt styrs av folk högre upp, tyvärr...

Debatten jag syftar på är debatten om skönhetsideal, inte om den i stort, men den som har strängeligen fastslagit vad vi killar tänder på. Att feminister och annat folk som är missnöjda med att partnern där hemma inte vill se dom nakna längre än mindre sätta på dom, ska berätta för mig vad jag minsann sitter och fantiserar om när fröken Höger ska få sin dagliga workout vägrar jag helt sonika att finna mig i!

Det som förbryllar mig mest av allt är att tjejer inte verkar veta skillnaden på vad vanliga killar gillar och vad pretentiösa modesprättar i Paris finner attraktivt. Modeller som går visningar tas alltid upp som en bidragande faktor till att tjejer vill vara onaturligt smala, och visst, modetidningar läses av unga tjejer, MEN... Snälla, kan inte den som har hört en kille säga att "-Jag tycker hon bruden på Diors senaste visning var så jääävla het..." räcka upp en hand? Precis, vi killar kollar inte på sånt, och om man inte har tidningspanik under sin skitpaus hemma hos sin mormor tex, så bläddrar vi heller inte i modemagasin av den typen.
Vilka tidningar eller filmer är det som gäller när vi ska dra en handtralla då? PORR givetvis! Den industrin har även den sina skadliga sidor och det existerar en del märkliga kroppar i den branschen med, men där finns alla kroppstyper representerade. Gillar man tjejer som ser ut som om dom vore femton eller kvinnor som ser ut som om dom jobbade i parfymaffären nere på hörnet så finns dom garanterat på nån sida med ett speciellt tema. DETTA är vad killar/män tänder på, tjejer som ser ut som tjejer gör i verkligheten, men som gör det man kanske gör när man är själva om ni förstår vad jag menar... Alla gillar olika saker helt enkelt, det finns inget ideal, det är ett påhitt av media och giriga företag som vill styra och ställa i våra liv.
Jag låter det vara osagt om porr är en "bra" industri, men jag kan med all säkerhet säga att det är hälsosammare för en tjej att sätta på sig ett par höga klackar och en kort kjol, tillomed att skaffa sig ett par jättetuttar än att svälta sig halvt till döds.

Så om tjejer kan få in i huvudet det finns många killar som gillar en rejäl rumpa, vältränade lår och ett par rejäla lökar så är det ett steg på vägen. Jag vägrar att som man hållas ansvarig för att ha bidragit till att tjejer svälter sig för att leva upp till anorektiska ideal när jag är en av dom som tillhör den absoluta majoriteten som gillar "lite och ta i" som det så charmigt låter.
Nu ska man inte blanda ihop kurvig och flötig som jag skrivit i ett tidigare inlägg, men tjejer, GLÖM att vi killar gillar "runwaymodel"-kroppar.

Skulle ni mot all förmodan träffa en sån kille så byt ut honom mot en som gillar att "klämma" lite på er, som älskar att titta på och daska till eran härliga rumpa när han tar er doggystyle och som älskar att smyga upp bakifrån och greppa tag i era ännu inte bortbantade bröst... En kille som läser King hellre än Vougue och som går igång på dig även när du känner dig som risigast...

Och gissa vad, jag beskrev just majoriteten av alla killar jag känner, så slutsatsen är att varför göra nån designer i Paris nöjd när du kan göra en kille som uppskattar just dina kvalieteter nöjd?

Inte så svår fråga va?

 

 

 

 

Likes

Comments

Gå på bio...

Ett väldigt underligt fenomen om man bryter ner det i dess oundvikliga moment. Är man en social observatör som jag så blir det hela en en orgie i inre leenden och ibland även en och annan svordom.

Börjar man med att titta på dom ensamma människorna som står och väntar på någon annan så finns det några saker som nästan alltid verkar gälla. Tex att personen som dyker upp aldrig riktigt matchar ens föreställning om hur man tänkt att den skulle se ut, för visst gör man det, man föreställer sig hur den väntande personens partner kommer att se ut. Är man kille så tycker man alltid att tjejen är på tok för snygg för killen, kan tänka mig att tjejer tycker att andra tjejers bio-date ofta är för snygg för dom.
Ibland så har folk bestämt vem som ska betala biljetterna innan man ska hämta ut dom, men oftast så blir det väldigt spännande när tex tre killar som inte alls vill bjuda varandra för att få ligga senare ska betala, det brukar sluta med att en av dom sliter upp en femhundring i ren frustration för att få det överstökat medans dom andra låtsas bli upprörda för att dom inte fick betala.
Sen har vi bion i sig och dess korkade konfektyrpolitik, varför i hela världen har man papperspåsar till godiset? Räcker det inte med att folk pratar, hostar, nyser och pyser med drickor? Det vore betydligt enklare att ha plastbyttor som man lämnar i ett ställ när man går därifrån? Om det skulle bli godis över så kan man ta med sig det i papperspåsar som skulle finnas i samma ställ, så kan man gå hem och prassla framför sin egen TV till döddagar...

Nu ska jag komma till den punkt som fick mig att vilja ventilera mina bioupplevelser, nämligen reklamen!

Förr i tiden var reklam något man endast kunde se på bio, därför var reklamen oftast små filmer som folk ofta pratade om efteråt och kom ihåg tack vare hur kul det hade varit att få uppleva något så häftigt som reklamfilm.

Idag är vi vana, reklamfilm är för dom flesta lika med pissepaus eller popcornpoppning, ibland tittar vi och låter oss roas, men det är ytterst sällan.
Det är även extremt sällan vi sitter hemma själva, eller i sällskap med någon, och skrattar högt åt reklamen. Kan du ens minnas när du skrattat rakt ut åt en reklam? Visst har man tyckt ett par varit roliga, men skrattat? Nä, det händer inte alltför ofta...

VARFÖR i hela världen sitter då folk och skrattar högt åt reklam dom sett hemma i biosalongerna då?
Jag tror jag har svaret...
Det kryllar av folk som vill visa att dom "fattar skämten", folk som är rädda att ses som korkade och lite efter om dom mot all förmodan inte skulle skratta med när resten av salongen reagerar som om reklamfilm vore något nytt och fantastiskt. Jag blir lika äcklad varje gång folk sitter och småsneglar på varandra medans dom undrar om det var något annat snille som också skrattade och fattade. Och skulle någon VÄNDA sig om för att hitta en förståsigpåande själsfrände så skulle jag gärna stämpla "NIKE" i pannan på denne, och dölja dennes skrik med en prassel från godispåsen...

Eller så blir det hyrfilm i fortsättningen helt enkelt...

Likes

Comments

Har länge gått och filat på om jag ska ta och skriva ett inlägg i den känsliga debatten angående invandring/"rasism"/politik...

Men efter att ha läst Ghandis blogg här på NS och kommentarerna som har följt den så meddelar jag härmed att jag hoppar över detta. Debatten är så infekterad att man måste skriva en halv bok för att inte få folk att tro att man menar si eller så, tro nu inte att jag betvivlar min egen förmåga att förmedla mina åsikter. Det är läsarnas förmåga att ta till sig det som skrivs som är skrämmande låg.

Så något inlägg i det ämnet blir det INTE!

På återseende bland mer underhållande ämnen...

Likes

Comments

Häromdagen blev jag helt förbryllad när jag skulle gå ut i det kalla vädret, när jag stod och byltade på mig lite mer kläder än vanligt så tog mina minnen mig tillbaks till barndomen...igen.

Jag minns när man skulle ut, det var vinter, man stod i hallen och klädde på sig, så kom morsan och klädde på en lite till. Man fick inte "bli kall" som det hette. Oftast så skulle man ut och åka pulka eller snowracer, ibland bygga snökojor eller varför inte kasta snöboll på gatlyktor, eller rutor som tillhörde gamla arga gubbar.

 

Det var alltid efter maten man skulle ut och stanna så länge som det var roligt, till det blivit mörkt och sent givetvis. Det var då morsan ALLTID hittade nån form av fläck, smuts eller liknande i ens ansikte. Och nu måste jag fråga alla där ute, var det bara min morsa som gjorde följande?

Hon slickade på sin tumme, med tummen gnuggade hon sedan bort smutsen som oftast satt på kinden eller hakan. Man försökte givetvis slita sig men det gick aldrig då hon oftast hade ett bestämt grepp runt ens arm eller liknande. I efterhand tycker jag detta känns som en 80-tals eller bakåt grej som man inte ser idag, eller gör man? Kanske du som är mamma själv med gör såhär? Vore kul och få höra om någon har samma minnen gällande deras morsas märkliga putsning...

 

Men så kan du inte gå ut "slick-gnugg-gnugg"

 

 

Likes

Comments