Header

Solen har visat sig ganska så sparsamt hittills denna vinter så när den idag visade sig så får man ju inte missa att tanka lite D-vitamin.

Jag tog en runda ner till älven och till Ytterby kyrkoruin.

Därnere är det ganska så tyst och jag slipper höra alla bilar som kör genom Ytterby. Det enda som hörs är i så fall tåget mellan Göteborg och Strömstad.

Idag var det kyligt, flera minusgrader och på vägen dit var det nästan vindstilla. Lite värre blev det på hemvägen. Vinden hade ökat lite och kall motvind.

Men det gör inte så mycket när man som jag har en praktisk varm vinterjacka. Bara att dra huvan över huvudet så blir jag varm igen.

Ytterby gamla kyrkoruin vid Nordre Älv

Faktiskt hördes en talgoxe som övade på sin vårsång. Lite svagt men ändå.

Järnvägsbron

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

För några år sen blev jag något förvånad när det dök upp en ny hallåa på TV 4 för jag tyckte hon var väldigt välbekant.

Och jo men visst. Det var ju Anna, lilla Anna!

Jaja, jag vet, hon är ju inte så liten längre men för mig är hon det fortfarande. För när jag ser henne så ser jag också henne som 6-åring. En livlig, glad och fantasifull tjej som jag hade äran att vara med under den tid hon var elev på förskoleklassen i Strömstad.

Det var alltså jag och ytterligare en förskollärare som hade hand om Anna och hennes kompisar.

Så himla kul att se henne i rutan!

Jag har fortfarande kvar klasskortet från det året men vågar inte lägga ut det här. Det kanske inte uppskattas av Anna och hennes kompisar.

Strömstad är litet så "alla känner alla"...

Likes

Comments

Idag fuskades det rejält här.

Mamma beställde semla och då kunde varken pappa eller jag hålla oss. Att pappa äter en semla är i nuläget bara bra. Han ska äta upp sig.

Men jag....hmmm.....jaja, jag får väl vara på crosstrainern 10 minuter längre....

För övrigt brukar jag verkligen hålla mig till det är dags för semla men har man en mamma som gärna vill ha, kombinerat med mig som har dålig karaktär när det kommer till sötsaker, då blir det som det blir.

Men - det finns värre saker!

Så jag njöt av min semla. Den var jättegod. Bakad av ekologiskt mjöl, grädde och mandelmassa så den kändes ju nästan nyttig. Alltså har jag inte ätit den förgäves. Gjort planeten en tjänst....haha

Likes

Comments

Den senaste tiden har jag läst rätt mycket för att vara jag. Antar att jag är lite av en periodläsare. I perioder blir det ingen skönlitteratur utan bara faktaböcker. Sen plötsligt kan det slå till och så väljer jag istället skönlitteratur.

Men jag är kräsen numer. Om inte boken slår an nånting i mig ganska så fort så läser jag inte färdigt. Kanske lite dumt men jag ids inte. Jag tänker att det finns så många bra böcker så jag vill inte förlora tid på att läsa dem som jag tycker är lite sämre.

De böcker jag läst på sistone tycker jag har varit riktigt bra och väldigt intressanta. De har ett tema märker jag nu och det är att handlingen utspelar sig i något "exotiskt" land eller kanske det är mer rätt att säga, ett land som jag vet väldigt lite om.

Eftersom andra kulturer alltid intresserat mig så är det väl därför jag fastnar för de historierna.

Så, håll till godo! Läs gärna följande böcker:

Författaren Yaa Gyasi är född i Ghana men flyttade med familjen till USA vid späd ålder. Det hade i och för sig varit mer intressant att läsa en roman vars författare helt och hållet varit född och levt i Ghana för nu inbillar jag mig att Yaa blivit påverkad av den amerikanska kulturen. Självklart har hon det.

Men likväl är boken intressant men något rörig för mig.

Historien tar sin början under 1700-talet och fram till idag. Vi får följa två systrar som är ovetandes om varann. Den ena är gift med en engelsk guvernant och lever ett "bra" liv. Den andra systern är fånge och skickas som slav till USA.

Historien rör sig sen mellan dessa två släktlinjer genom århundraden.

Det är stundtals mycket grymt och det gör ont att läsa. Men väldigt bra att få lite liv i historien. Tyvärr kan man ju inte säga att slaveriet är över i världen. Den pågår fortfarande och det är helt oförståeligt att människor kan behandla andra människor på detta vis. Det är mer än sorgligt.

Mycket läsvärd!


Nästa bok jag plöjt heter:

Nu har vi hamnat i Asien, närmare bestämt vid Himalayas fot, i en liten by. Där bor en pensionerad indisk domare som plötsligt får uppdraget att ta hand om sitt barnbarn som mist sina föräldrar i en tragisk olycka. Sai, som barnbarnet heter är i tidiga tonåren när hon kommer till domaren.

Flickan Sai är uppväxt i en modern västerländsk miljö och hennes föräldrar var välutbildade. Domaren utbildade sig i USA och är även han influerad av det västerländska. I hushållet finns också en kock.

Kocken har en son i USA som mer eller mindre tvingats dit av fadern för att få en bättre framtid. Men det blir tvärtom. Kockens son lever ett liv som hemlös i New York.

När Sai är 17 år bestämmer sig domaren för att hon ska skolas ordentligt i matematik. Han hämtar en ung man från Nepal och jo då, Sai och Gyan, som läraren heter, blir förälskade i varann.

Nu ska jag inte berätta mer. Ni får läsa själva.

Jag tyckte väldigt mycket om boken. Dels för att jag fick en inblick i de konflikter som varit i området. Se kartan här nedanför.

Den är också njutbar när naturen beskrivs. Jag får en längtan dit även om det ofta är regnigt och disigt så är det nånting som lockar.

Författaren Kiran Desai är från Indien och hennes egen familj har rötter från det område hon beskriver.

Läs mer om boken och författaren här.

Här utspelar sig boken:

Området till höger, det lilla röda området är Sikkim, en delstat i Indien och Kalimpong ligger precis söder om Sikkim.

Bilder från Kalimpong

Får inte ni också lust att dra dit?

Likes

Comments

Nedan syns Västrabodär min vän bor.

Ett hus med 12 lägenheter, alla 2:or i olika storlekar. Min vän bor längst ner med en liten uteplats.

I huset finns ett gemensamt utrymme som är hur fint som helst. Vedkamin med levande brasa när kylan ligger på utomhus. Fullt utrustat kök med stort rum för att umgås. Till det en uteplats där man kan njuta av havsutsikt under sommaren. Utsikten finns för övrigt kvar under vintern men då kanske man helst kikar genom fönstret medan brasan knastrar och avger god värme. Lyx!

I huset finns också en så kallad kultursal där det ordnas diverse aktiviteter såsom yoga, målarkurser och olika föredrag.

Man har också en fin moderna stor tvättstuga.

Golvvärme överallt...bara det!

Och - tillgång till en stor gemensam trädgård där man också kan få odla om man har lust till det. Alltså....jag vill ju bo där....tror jag....kanske....i vilket fall ska jag ställa upp mig på deras kö.

Läs gärna mer om huset. Klicka på ordet Västrabo ovan så kommer du till Kosters Samhällsförenings hemsida.

För övrigt så bor inte bara min vän där utan även en gammal granne jag hade när jag bodde utanför Strömstad. Även hennes dotter bor där som jag också lärde känna när min dotter var liten och vi bodde i Strömstad.

Här väntar jag i Strömstad på att Kosterfärjan ska avgå. Inget vidare väder, regn och blåst, men vad gör det. Jag är på väg ut till öar som jag älskar och då bryr jag mig inte om väder och vind. Det får vara som det är.
Min vän har det mysigt hos sig tycker jag. Mycket roligt och fint att titta på.
Det var inget väder att promenera i och förresten så var det mörkt när jag kom fram så det blev en Janssons inomhus istället. Hur gott som helst.

Min vän har två katter och den ena är den gosigaste och keligaste katten jag nånsin träffat. Man kan göra vad som helst med den.

Senare under nyårsaftonen gick vi ut till det allmänna utrymmet där vi firade aftonen med några andra som bor i huset.

Det blev en låååång och helt underbart rolig kväll. Vi höll på till halv tre på morgonen och det var länge sen jag var uppe så sent!

Det var dans och skratt och god mat.

En av de boende hade varit ute och fångat hummer. Nedan syns min - den var stor! Och ja, jag åt upp hela!

Morgonen efter var sällskapet rörande överens om att vi haft otroligt roligt och trivsamt ihop. Så kanske det blir en repris nästa nyår?

Jag åkte hem dan därpå. Hade köpt en Regionen runt biljett av kära (obs! ironi) Västtrafik. Den kostade 305 kronor och skulle gälla ett dygn. Men nej, då ingick inte ett byte fick jag veta efteråt...så jag fick punga ut för resan hemåt i alla fall. Blä.

Men jag tröstade mig med en rejäl middag och efterätt på en av de få ställen som har öppet under en helgdag i Strömstad.

Sen var det adjöss och goodbye för denna gång. Men under 2018 räknar jag med att besöka Strömstad och Koster fler gånger än under 2017. Så det så!

Här kommer färjan som tar mig tillbaka till Strömstad.

Hade tid för att promenera runt lite i stan också innan hemfärd.

Summa summarum en helt ok nyårsafton....nej, en helt underbar nyårsafton!

Likes

Comments

Önskar alla som läser detta att det kommande året blir ett år av positiva minnen. för er alla.

Själv vet jag inte om jag har orken att fortsätta med min blogg. Jag vill egentligen men oftast numer när jag sitter framför datorn så blir det blankt i skallen. Antagligen för att det är för mycket omkring mig just nu.

Pappa är sjuk och mamma är inte heller frisk. Annat kan man ju inte räkna med när ens föräldrar är 88. Men likväl är det en förändring som är svår att ta till sig. Det spelar liksom ingen roll att jag vet att jag haft tur som haft såna underbara föräldrar som följt mig i över 65, snart 66 år!

Jag ÄR lycklig för det faktum att jag fått så stöttande och glada och positiva föräldrar. Men när de nu börjar bli gamla och sjuka så gör det ont i mig. Jag vill inte se dem lida.

Innan pappa blev sjuk trodde jag att jag ville ha de kvar, no matter what liksom....men det vill jag inte längre. Inte när jag sett hur dåligt pappa mådde efter operationen....och alla jobbiga förberedelser......nej, man ska få lov att vara frisk. Då kan man bli 105 som kära Dagmar. Men gammal och sjuk är inget roligt alls.

Det är väl lite si och så med hur hemtjänsten fungerar också tycker jag mig märka. Det som verkar fattas i vårt samhälle i stor utsträckning idag är SAMARBETE över gränserna och INFORMATION.

Alltså, ibland blir jag både trött och arg!

Varför i helsike kan man inte få ordentliga svar på en "enkel" fråga?!

Till exempel: hur fungerar det med städningen? Svar: njaaa......Jag: ???? Frågar nästa: fick fortfarande inget svar fast jag ställde frågan väldigt konkret: Hur gör vi för att få hjälp med städning? Säger vi till flera dar i förväg eller hur gör vi?

Inte kan det väl vara svårt att svara på en sån fråga tycker man. Men det är tydligen svårt. Jag klandrar inte någon som jobbar inom hemtjänsten för jag är övertygad om att det inte handlar om de enskilda personerna utan ORGANISATIONEN, hur det hela är upplagt. De stackarna som kommer hem till mina föräldrar är jättesnälla och duktiga men de har väl ingen ordentlig info om hur planeringen fungerar och det tycker jag är jättekonstigt!

Nu ringde min syster och fick ÄNTLIGEN svar på hur det fungerar. Eftersom mina föräldrar beställt hela paketet med hemhjälp från Kungälvs kommun så ingår städning och med det menas att det städas var tredje ONSDAG.

Ok, VARFÖR var det så svårt att meddela oss det??

Jag förstår ingenting.

Ja, jag är lite trött. Det tar på krafterna att vara behjälplig med det mesta när ens föräldrar blir gamla och sjuka. Jag gör det gärna, det är delvis jag bor här just nu. Men det kräver mycket mentalt och det är en himla tur att vi är två, min syster och jag. Jag har en fin gammal vän vars föräldrar blev sjuka för ett antal år sen. Hon var ensamt barn och hjälpte till i flera år innan de gick bort, Hur orkade hon?

Men sånt är livet. Det är bara att inse och som jag alltid säger, men har så förbenat svårt att ibland acceptera, livet är en ständig förändring. Inget får vara som det varit, det ändras hela tiden. Allt, verkligen allt.

Människor åldras, de dör, nya människor föds, vårt psyke utvecklas (till det bättre förhoppningsvis) vår kropp förändras, samhället och värderingar förändras. Städer, byar och landskap förändras. Ja, precis ALLT förändras och det är väl lika så gott att ta det till sig när man är 65. Hmmm

Jahaja....då förstår ni vad som rör sig i mitt huvud just nu. Det handlar mycket om mamma och pappa och det som händer runt dem.

Denna nyårsafton blir lite annorlunda för min del men på vilket sätt får ni veta i nästa inlägg. Kanske jag ändå kommer igång med bloggandet igen?

Likes

Comments

Den här julen har jag lärt mig en sak. Vadå?

Jo, att tiden rusat ifrån mig ännu mer än vad jag trott.

Det visar sig nämligen att min systerson går sin sista termin på musikhögskolan i Stockholm.

Men vad fa......!!

Jaja...nu ska jag inte börja grubbla över tidens gång igen, det verkar vara något som jag gärna fastnar i.

Nu tänkte jag ju berätta lite hur min jul varit.

Ännu inga barnbarn så på julafton var vi bara de äldste församlade. Det vill säga mina föräldrar, min syster och hennes man och så jag. En tapper liten skara.

Ingen skinka i år. Ingen av oss ville ha det så det blev lax istället. Mycket gott.

Men köttbullar hade vi och sill. Det går knappt att klara sig utan en jul.

Först var det givetvis Kalle Anka tillsammans med lite glögg och pepparkaka. Det kan inte jag vara utan. Jag måste se åtminstone början av Kalle för att få in den rätta julkänslan men sen kan jag göra annat men Kalle måste finnas där i bakgrunden. Sån är jag.

Mot kvällen spelade vi lite Alfapet men pappa orkade inte vara med till slutet. Han är ju nyss hemkommen från sin operation så han behöver vila mycket.

Vi hann inte spela klart. Hemtjänsten kom så vi bröt upp.

Men det var mysigt att fira med mamma och pappa. Det kändes inte som det var en självklarhet detta år med pappas sjukdom så det var helt klart underbart att ha dem hemma.

På juldagen var vi hos min syster. Mamma och pappa orkade inte vara med. De behövde vila.

Nu kom min systers son med sin sambo och min dotter, utan sambo. Han var tyvärr förkyld och vi vågade inte låta honom komma med tanke på gamlingarna och att vi systrar behöver hålla oss friska.

Det blev förstås mat igen. God kolja med olika grönsaker och ugnsstekt potatis. Smarrigt.

Till kaffet hade jag gjort goda pepparkaksmuffins och chokladgodis.

Chokladgodiset var uppskattat. Jag tyckte också det var jättegott. Men muffinsen var det ingen som orkade smaka på. Alla var så mätta. Haha

Idag är det annandan och jag har inte gjort nåt speciellt. Handlat för mamma och pappa. Tittat till dem en stund och sen bara slappat.

Slappat och slappat....lekt med Agnes (min katt) kanske är bättre att säga. Hon har varit ovanligt lekig idag. Jag har svingat hennes fågel både högt och lågt och hon har jagat för livet.

Hoppas ni alla haft den julhelg ni önskat.

Julkramar

Likes

Comments

I slutet av hösten blev pappa plötsligt sjuk och med det inleddes en tid med mycket känslor av både praktisk och emotionell karaktär. Så att sitta här vid bloggen blev plötsligt ännu mindre lockande. Eller rättare sagt....min energi har inte räckt till för att sitta här och naturligtvis väljer jag det som är viktigast för mig, att vara med mina föräldrar.

Pappa blev 88 år i november och vi hann fira den innan hans behandling började mot den tjocktarmscancer som upptäcktes i höstas.

Han har utstått många jobbiga förberedelser inför operation och min pappa är en obotlig optimist som har kommit väl till pass nu. Hans värden är för övrigt väldigt bra och hans fysik är som en 70-årings så det känns orättvist att just han ska drabbas av cancer. Men så är det ju med den sjukdomen....den drabbar urskillningslöst. Den bryr sig inte om huruvida du ätit sunt eller tränat, den kan slå till ändå.

Nu är ju min pappa en kämpe och behandlingen började med strålning. I fem dagar åkte han varje dag från Kungälv till Borås för att strålas. Bara det en prestation om ni frågar mig.

I veckan nu opererades han äntligen och operationen gick bra. När vi hälsade på honom efteråt fick vi däremot en liten chock eftersom pappa helt hade tappat gnistan. Han var deprimerad och det är något som sällan drabbar pappa. Han har humor och är som sagt väldigt positiv till sin natur.

Men att han blev deprimerad av detta kan man verkligen förstå. Det är en stor operation och man har varit inne i tarmen och skurit så om inte kroppen skulle protestera vore det konstigt. Men....det är så svårt att se någon man älskar lida. Det gör så ont! Det vet väl alla som drabbats av sjukdom.

Pappa har varit illamående och väldigt trött (förstås) och får inte behålla någon mat. Så det är dropp och slang i näsan som gäller. Dropp för att få vätska och näring. Slang i näsan som går ner till tarmen för att den vägen få bort avföringen.

Ja, det är inte vackert att bli sjuk. Nu har pappa stomi, en påse på magen, och bara det är ju en stor omställning för honom.

Men idag! Vad glada vi blev när vi besökte honom! För då var humöret och gnistan tillbaka lite grann och den värsta depressionen har lagt sig. Så helt underbart! Vi fick honom också till att promenera i korridoren flera gånger medan vi var där. Det är ju viktigt att röra på sig så systemet sätts igång. Magen har inte riktigt satt igång än men det kommer nog snart.

Under den här tiden har jag varit hos mamma och pappa varje dag men nu bor mamma tillfälligt i ett korttidsboende fast jag åker dit mest varje dag också. Det ligger inne i Kungälv så det är ju nära.

Nu hoppas hela familjen på att pappa blir stadigt bättre så att han får komma hem till jul.

Vi håller tummarna!

Vår kära pappa och morfar!

Likes

Comments

Nu har jag börjat plocka in sånt från balkongen som förhoppningsvis klarar en vinter inomhus.

Vi har haft nära frost ett antal nätter nu. Än så länge är det ingen större fara men snart får jag klä in krukorna i bubbelplast och se till att växterna överlever vintern.

En planta av "plättar-i-luften" fick en ny plats vid mathörnan. Hoppas bara det inte blir för soligt för den där. Det lär visa sig. Just nu ser den i alla fall ut att trivas så där.

Jag älskar alla växter som är så där spretiga som plättarna är. Likadant med träd, ju spretigare de är desto mer tycker jag de är värda all beundran. Haha

För mig blir det så tydligt symboliskt när en växt sträcker ut armarna så där. Det finns många sätt att tolka det på men jag tänker på "att omfamna livet", att våga leva livet helt ut. Om man är rädd för något så kan man ändå vara trygg i det att man vågar slänga sig ut i det okända.

Apropå balkongen....jordgubbarna fortsätter att växa och ytterligare ett bär håller på att mogna. Osäkert dock om det hinner mogna innan den riktiga frosten tar den. Vi får se.

Nu ska jag snart ner till tvättstugan och sen ut i solen. Tar nog en tur in till Kungälv och kollar priserna för en hårklippning. Mitt hår är lååångt nu men det är ju så förtvivlat dyrt att klippa sig. Varför? Hmm...

Hoppas du får en bra dag.

Over and out.

Likes

Comments

I morse gick jag upp tidigt må ni tro. Så tidigt var det länge sen jag steg ur sängen. Kl 6 för att vara exakt öppnade jag ögonen och väckte mig själv med kaffe och frukost.

Anledningen att jag var så tidig i morse var att jag skulle följa med mamma till ögonkliniken i Göteborg. Hon har opererats för grå starr och vi var där för återbesök.

Vi tog färdtjänsten både dit och hem och idag fungerade det suveränt. Det blev färd i bussfilen så vi svischade förbi alla rusningstrafikanter. Ögonkliniken ligger på Avenyn och så tidigt på morgonen är det ganska så sömnigt där. Mest människor som är ute och vallar sina hundar. Roligt att studera de söta hundarna. Haha

Mamma solar och blir samtidigt bländad av solen när vi väntar på färdtjänsten hem. Hon är fin i sin nya kappa tycker jag.

Hemfärden gick också fort och efter en kopp kaffe med pappa och mamma så gick jag ut i solen och var ute flera timmar. Bland annat fick min katt Agnes komma ut en stund. Det gäller att passa på när solen visar sig på den här sidan av året.

En sväng till det lilla biblioteket i Ytterby hann jag med. Kikade efter en bok om stickning men hittade ingen bra. Däremot flera böcker som jag blev sugen på att läsa.

Har ni läst nån av de här?

Jobbade lite på balkongen också. Skönt att vara där när solen skiner. Läget på min balkong är verkligen helt suveränt. Jag har sol från ungefär halv två och till kvällen. Kvällssol är underbart.

En planta jag fick av min dotters svärmor har börjat blomma och sätta frukt igen. En god jordgubbe, säkert den sista, försvann ner i min mage idag. Även några smultron.

Agnes höll sig till gräset.

Over and out. Hoppas ni har det bra!

Likes

Comments