Äntligen ja, så är jag här i i Indien.

Resan började med köer till Landvetter flygplats för någon hade bestämt EU-toppmötet samma dag som jag skulle flyga. Vi var oroliga ett tag både jag o Mattias om vi skulle hinna. Barnen kände inte av stressen nämnvärt pga att de höll i varsin iPhone i bilen.😍

Landade på Arlanda ändå och sov över på hotell.

Åh herregud vad jag stressade när jag väl hade landat i Frankfurt. Flyget från Sverige var försenat så jag fick vara snabbtänkt, chansa och rusa.

Jag kom fram exakt 10:15 då flyget skulle gå! Jag hörde mitt namn ropas upp medan jag gick i de milslånga gångarna. Stress på hög nivå!!

Kom med planet tack och lov. Satte på mobilen på flyget och då kom ett trevligt sms om att mitt incheckade baggage hade hamnat på villovägar. Tack för det Lufthansa!

Jag lyckades ragga upp ett nr av min trevliga medresenär dock. Hon ville att jag skulle hörs av mig om/när jag skulle till Chennai igen.

Väl på flygplatsen i Chennai ”glömde” jag fylla i ett formulär. Egentligen för att jag inte hade någon penna. Vem har det nuförtiden?
Detta resulterade i att jag fick ställa mig sist i kön efter jag snällt fyllt i formuläret + fejkat en adress i Madurai. Det va typ 40-50 pers i kön före BÅDA gångerna!!

Efter jag hade kommit igenom ”immigration” så va det nästa formulär som skulle fyllas i och det var för mitt borttappade baggage. Denna ggn kunde jag inte fejka adressen så jag ringde och väckte Mr Tiphagne mitt i natten. Glad lät han i alla fall över att jag var i Indien. Sen så fick han prata med Lufthansa människorna. Så fort han talar så lyssnar folk och det gjorde denna kvinna som hjälpte mig med formuläret. Garvade åt mig gjorde hon när jag kallade henne o hennes kollegor för ”Lufthansa crew”. Tydligen va det väldigt roligt men jag fattade inte och orkade inte förstå mig på någon i det läget.

Sen för att gå till gaten där mitt flyg till Madurai skulle gå så fick jag gå på utsidan av byggnaden. Har nog aldrig varit så rädd innan. Det var riktigt läskigt för det var superlångt och mörkt. Folk tittade på mig som om jag va från en annan planet. Så har det alltid varit alltså när jag är i Indien menar jag nu...kanske.

Nu sitter jag i alla fall på sista flighten och längtar efter att se Alinas glada och välbekanta ansikte i Madurai.

På återseende mina vänner...

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Klockan är bra mycket tidigare än vad den brukar vara när man går upp. Just nu befinner jag mig på hotellet på Arlanda flygplats. Frukosten serveras 4:30.

Igår vart det kämpigt att säga hejdå till sina barn och krama o pussa dom och sambon. Men det får vara så. Jag kommer hem igen och då ska jag skämma bort dom med pussar och kramar.❤️

Idag börjar äntligen resan på riktigt så fantastiskt härligt och som jag har längtat.

Flyger först till Frankfurt och sen fort som bara den hitta den gaten som flyget till Indien går ifrån. Det borde jag hinna på 1 timma.

Följ mig gärna med till nästa destination här på bloggen.

Ha en bra dag önskar jag er

Världens minsta muffins till frukosten tillsammans med en god kopp cappuccino!

Likes

Comments

Japp, om bara några dagar åker jag och lämnar sambo, barn och 2 katter i Hindås.

Vart ska jag åka?

Till Madurai, Indien!

Min livs resa som är något som jag bara måste göra för att gå vidare i livet.

”How much I missed, simply because I was afraid of missing it.”
- Paulo Coelho


Jag kommer skriva om min resa och de människor som jag träffar.

Hoppas ni vill följa med på min resa!

Likes

Comments