View tracker

Jag fick en fråga idag som verkligen fastnade kvar i huvudet. Han frågade specifikt om min stiftelse, varför jag gör detta. Vad det är som får mig att vilja kämpa för massa andra och inte lägga den energin på annat. När jag verkligen förklarade det för honom så kändes det som han förstod, men att inte många gör det. Så nu vill jag ta ett tillfälle och berätta.

Det har cirkulerat en massa saker på sista tiden. Med mig själv och allting runt om. Att ha jobbat nu i tre månader, sju dagar i veckan, börjar bli tufft. Dagarna går endast ut på att göra sina uppgifter och sen sova. På sista tiden så har alla tre arbeten speglats i ett jobb. Som när jag står och tejpar ihop massa triradiella segel på jobbet så ringer mina kollegor från Sail Racing som säger att jag måste svara på massa melj och saker. När det är klart så ringer min revisor från stiftelsen eller något företag och vill träffas. Precis när jag står och gör något helt annat som inte har med de sakerna att göra. Jag vill påpeka att jag verkligen inte tycker synd om mig själv, men jag säger bara att det är mycket och det gäller att hålla allt ihop så att allt skall rulla på.

När jag går och träffar företag och berättar vad min stiftelse handlar om osv så blir det alltid känslomässigt. Jag berättar varje gång vad det är som får mig att tro på just svensk segling och då kommer jag alltid in på alla gånger jag själv har suttit ute i Långedrag och tittat på när alla tränar. När jag själv seglade med min pappas team så åkte jag alltid ut till GKSS några timmar innan för att se när alla riggar upp sina båtar och när de seglar. Jag gömde mig nästan alltid bakom den stora muren när alla 2.4 stod och tittade på alla seglare. Det var den bästa stunden på veckan, när jag fick lära mig genom att titta hur man riggar upp en 49er. Och såhär gjorde jag i tre år, varje vecka när det var träning. Redan vid de där tillfällena så visste jag att en dag skall alla dessa seglare veta om vilken glädje de har gett mig.

Allting började där, tillsammans med er. Under hela vägen så har jag också förstått hur mycket det krävs för att man skall nå sina mål. Jag tycker det är helt fantastiskt att få höra så många drömmar och visioner om vad man vill vara i livet. Varje gång jag läser om någon ny besättning eller en seglare som berättar vad de är påväg så vill jag bara hitta ännu mer företag till stiftelsen. Det tänds någonting inom mig och just i det tillfället som jag gör allt jag kan.

När jag var på Idrottsgalan så var det väldigt många grymt inspirerande människor som man satt och åt middag med. Jag fastnade för en gubbe som är en av mina mentorer till stiftelsen idag. Han är också en gammal hockeylegendar och känner säkert hela eliten i svensk hockey. När jag skulle resa mig och gå hemåt så kommer Nicklas Lidström fram till mig och sa att det är jag som kommer ta emot priset som årets eldsjäl på scenen nästa år. Jag gav honom en fet high-five och berättade om segling. Det slutade att han sa: ''Låt aldrig något eller någon stoppa dig i detta, utan berätta för de berörda vad detta betyder för dig''.

Kunde inte sagt det bättre själv! Så alla seglare, det är dags. Ni är fantastiska och ni är mina största förebilder. Låter helt otroligt klyschigt men det är faktiskt så det är. Jag lägger halva mitt liv på att visa min tacksamhet och glädje till er. Ta åt er att det finns en person som lägger denna tid på att ni skall få rättvisa, att en person vill att ni ska lyckas.


Jag vill att vi skall göra detta ihop. Detta är en sak som alltid kommer att följa med mig och jag hoppas detsamma med er.

Varma hälsningar, Alice

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

I tre veckor och fyra dagar så har jag verkligen försökt att skriva ner här vad som händer runt om mig i mitt liv. Men denna tid som just passerat har varit oerhört känslosam och intensiv.

Under flera år så har jag känt mig stark och säker i mig själv. Alltid haft en klar och tydlig bild på vad mina mål är. Min farfar, som jag har nämnt tidigare här på bloggen och verkligen hyllat, förlorade kampen mot cancern för ett tag sedan. Farfar var min största inspiration och huvudnyckeln till allt jag har åstadkommit i min jobbkarriär. Han var så fantastisk på alla sätt som fanns och en makalös kämpe. Några kanske redan vet att farfars och hans fru Pia var de två huvudpersonerna som gjorde så att sjövillan i Saltsjöbaden blev av. Tack vare dem två så finns det en verksamhet där idag, och det är så himla stort och viktigt för mig att ha med mig.

Till minne utav min farfar skall jag anordna en tävling till minne av honom och Pia. Tillsammans var de en stark och fantastisk mekanism som jag vill uppmärksamma. På Marstrand nästa vår vid denna tiden vill jag att en tävling för 49er, 29er, Laser Standard, Laser Radial och Laser 4.7 skall vara. För alla Laser så skall jag kämpa för att det blir ett GP, och som det ser ut just nu så är det verkligen inte omöjligt. Jag vill att det skall bli en fantastisk regatta där alla föres samman och har riktigt kul.

Till helgen kommer Pia ner och stannar här i hela 10 dagar. Vi skall till GKSS OCR och få massa inspiration tillsammans. Det kommer bli underbart. 


Ta hand om er. Massa kärlek,
​Alice




Likes

Comments

View tracker

Jag vill utvärdera min vecka i Las Palmas. Jag har haft det så bra. Jag kunde verkligen inte hamnat i ett bättre sällskap! Hela resan skulle gå ut på att jag skulle få perspektiv, bli inspirerad och ha lite ledighet. Fast jag ätit fantastisk mat och gjort massa roliga saker så har jag insett hur mycket seglingen betyder för mig, även hur mycket jag saknar det. När man sysslar så mycket med segling som jag gör och inte riktigt seglar aktivt själv så frågar man sig själv väldigt ofta om man skulle kunna bli så duktig som man en gång i livet vill bli. Jag får frågor varje vecka om hur det går med stiftelsen och med jobbet, men det är sällan man själv får frågan vad ens framtidsplaner är i seglingen. Precis som alla andra har man drömmar och mål i livet, och mitt mål för detta år och kommande är att känna mig nöjd med mitt arbete i stiftelsen.


Min pappa är en av mina största idoler inom segling. Inte bara för att han har varit och är en fantastisk duktig och erfaren seglare, utan att han har alltid följt sina drömmar och varit orädd, just inom denna sport. I många fall ser jag mycket i mig själv hos honom. Den där envisa skallen och passionen kommer ifrån han, som kommer delvis utav hans pappa, min farfar. Pappa har alltid lärt mig att jag skall sträva uppåt men samtidigt vara smart. Inte alltid gå den kortaste vägen, utan utmana sig själv med bra nivåer. Jag har fått det drivet genom att vara med. Att sitta och iaktta, endast när han var på jobbet eller när han var och seglade. Efter varje år kom det där intresset, eller snarare kärleken. Där var vi tillsammans, jag och pappa, och delade en stor kärlek och glädje till vinden och vattnet. Det är helt obetalbart, för det är min uppväxt. Det starkaste jag har inom mig, det som får en att komma igen efter en dålig dag. Det är min barndom och idag mitt liv. Det absolut mest värdefulla jag har i mitt liv, och det har du gett till mig pappa. Det märkte jag nere i Las Palmas, att du gav mig detta. Du gav mig intresset att lyssna på mig själv, genom att kolla på dig. För om det aldrig hade hänt så hade jag aldrig kunnat laga ett segel eller driva en stiftelse idag.


Jag vill också berätta om min farfar Olle och hans fantastiska fru Pia. Två personer som alltid får mig att våga leva. Våga fullfölja och våga tro. Precis som ni gjorde för KSSS en gång i tiden. När min pappa var liten och seglade så fanns det inte en klubb som alla seglade i, utan det fanns flera runt om i Stockholm. Att ni tog initiativet att slå ihop alla småklubbar till något större och mer sammansvetsat är helt otroligt. Om det inte vore för er så hade KSSS i Saltsjöbaden aldrig funnits till då, och vem vet om den hade varit där nu. Att förstå hur mycket kraft och energi ni lade ner då, endast för att det skulle införas, är helt otroligt. Det är en sådan kärlek till sporten och ett sånt engagemang som jag försöker sträva mot i mitt liv.

Men idag är det tuffare för er. Jag är förbannat arg att du farfar aldrig blir riktigt bra. Är det några som förtjänar evig lycka och kärlek så är det ni. Men som vi säger, vi tar en dag i taget och försöker bilda mer kärlek en vad hatet från cancer ges. Tack för att ni är så fantastiska. Tack för att ni ger mig ett leende på läpparna varje gång jag tänker på KSSS, tack för att ni är envisa och tack för den villkorslösa kärleken. Det är den största inspirationskälla som någon individ kan uppleva, tror jag.


​Jag på toppen av Gran Canaria!!


Likes

Comments

Vilket flängande! Igår sent kom jag hem från ett otroligt lyckad Stockholmsresa med bl.a. idrottsgalan i bagaget. Jag måste berätta om den lite snabbt!!

Det var en helt fantastisk kväll. Jag var ganska nervös innan jag kom dit. Väldigt ovanligt att jag är det, speciellt i sådana sammanhang. Men när vi väl kom in i Globen och jag fick träffa mina grannar på bordet så blev allt så jäkla bra! Personen vänster om mig var helt underbar mot mig. När jag började prata med honom så visade det sig att vi hade massor gemensamt. Han berättade om sitt liv och det dök fram om att han var fd VD för Göteberg och c:o, grundare för Göteborgskalaset, spelat i Frölunda och varit med i tre kronor. Han berättade att han tyckte att jag var en grym tjej och han presenterade mig för hela "viktiga världen". Min stiftelse blev oerhört omtalande på galan och jag blev verkligen så fruktansvärt glad för alla fina ord. Hela kvällen slutade med att vi satt och gjorde affärer. Tack Leif Nilsson, Sport och Evenemang, Vasaloppet och Lobster Seafood Sverige för en helt perfekt kväll.

Nu drar jag iväg till Kanarieöarna och tränar! Ska bli så jäkla skönt verkligen. Kram på er hemma

Likes

Comments

En staplig vinter är kommer och just idag är en sådan dag som är tråkig. Idag drog nästan alla iväg till Miami och Las Palmas. Så glad för alla som äntligen kan komma iväg och närma sig sitt stora mål med ett steg. Jag själv då? Jo, jag sitter i min jobb-grotta i mitt rum och kollar på winter classic. Precis bokat biljetter till Frölunda-Brynäs som är nästa torsdag, tillsammans med mina favoriter Helena och Thiringer.

Tänkte meddela en liten sak som skedde under julen. Dagen innan julafton fick jag beskedet att det var dags att stänga till grannbutiken på Frölunda Torg och det betydde att min tjänst skulle gå ner betydligt i timmar- så i kort och gott var jag tvungen att sluta på Sail Racing i Frölunda Torg (Marstrand är fortfarande mitt). Så, under hela julen var jag ganska deppig och väldigt stressad. Fick lite smått panik varje kväll och började förstå att jag måste hitta ett nytt jobb inom kort. Jag sökte flera tjänster i mellandagarna men självklart var alla på semester. Efter letande så visade det sig att en på min pappas arbete skall bli pappaledig fr.o.m. 22 februari tills sommaren, och det passade mig helt grymt!

Så, framöver ses vi på UK Syversen i Åbro! Är så glad för detta jobbet och jag skall verkligen slita för att göra ett så bra jobb som jag kan göra. Tills dess så skall jag vara ledig, I 4 VECKOR! Helt galet! En vecka skall jag utomlands, och resterande dagar skall jag bara lägga 110% fokus på stiftelsen.

Massa kramar, Alice

Likes

Comments

För snart en vecka sedan så lanserade jag och Helena filmen till min stiftelse, Alice-In stiftelsen. Vi har fått massa fina kommentarer och mycket uppmärksamhet, speciellt i seglarvärlden. Det har verkligen varit en kul vecka och jag har tänkt väldigt mycket på varför jag hamnade just här.

Det var ju i höstas som jag tog reda på allt vad som krävdes för att dela ut pengar till andra seglare, vilket då innebar att man skulle ha en insamlingsstiftelse. Jag tog mig tusan att göra det som krävdes och fick lära mig en massor om just den biten. Jag är så glad att jag valde, redan i det ögonblicket, att gå min egna väg. Göra ett val som kan kosta mig dyrt, både ekonomiskt och rent tidsmässigt, men framförallt att vilja följa sina mål som alla olika har.

Igår kom en vän in på jobbet och frågade mig tillslut: "Men hur hela friden hinner du? Man hänger inte ens själv med i svängarna med alla dina projekt". Haha, och ja, hur kunde jag svara på det? Jag håller ju på varje dag. Jag tycker att det är så kul att utveckla mina drömmar till något verkligt, jag älskar att få inspiration utav människor och jag tycker att det är så grymt att jag får syssla med det jag gör.

Detta år kommer bli bra. Jag skall dela ut mina första stipendier, öppna upp min butik på Marstrand och träffa mitt fadderbarn. Jag hoppas verkligen att jag kan vara en inspiration för några själar där ute, för det är mitt största mål i livet.

Likes

Comments

I februari åker jag till Hanoi, Vietnam för att hälsa på mitt ljuvliga fadderbarn Hue. De senaste veckorna har varit turbulenta och jag känner att jag måste få inspiration och en ny energi för detta året. Istället för att hänga med till Kanarieöarna så åker jag till mitt fadderbarn, själv. Detta blir en stor resa men det kommer bli helt fantastiskt.

Jag åker ner till Hanoi och möter sedan upp ActionAid som är organisationen. Kommer få hälsa på Hues fosterfamilj, skola och hennes hem bl.a. Jag har gett denna fosterflicka 200/kr per månad i ca 3 år och det är nog den bästa gärningen jag gjort. Att ge ca 7 kr per dag till denna tjej har gett henne möjligheten att få en familj, utbildning, vård, mat och ett boende. Nu i julas fick man hem ett papper där man kunde skicka ner en julklapp till sitt fadderbarn, och då var alternativen typ en cykel för 100:-, en get för 70:-, fotbollskurs för 80:- osv. Om man gav alla presenter så kostade det ca 600:-, och hon fick allt. Inga pengar i längden.

Kram och ha ett fint år!

Likes

Comments

2015 har snart passerat och det är hög tid för mig att tacka alla som har gjort detta till ett minnesvärt år. Det har hänt mycket i mitt liv, och det tänkte jag dela med mig av till er. Här kommer lite av mina bästa minnen av 2015.

Studentbalen. En kväll eller snarare dag som jag länge kommer minnas. Jag och min fina vän Emilia gjorde oss blev fixade hos på min mammas frisörkollega. Medan att dämpa nerverna för all fotografering som skulle ske så valde så blev skumpa det bästa alternativet! Tusen tack Lotta för att vi fick känna oss som prinsessor för en dag!

Valborg i GKSS. Denna kväll bestämde jag mig för att göra mina armband för barncancerfonden. Jag sa till mig själv att vad som helst händer så skall jag alltid strida för rätt sak. Något som jag är väldigt glad att jag kom fram till.

Ja, vad ska man säga? Låt bilden tala! Jag tog studenten och jag blev klassens '' En gång i seglingen ''. Antar att mina kära esteter blev lite trötta på mig efter tre år av tjat ;)

Detta är helt sjukt. NUMMER 5 på aftonbladets mest delade inlägg på en dag!!! Shit vad det var ballt. 557 delningar på en artikel var så galet!

Då jag och världens bästa Larsson åkte till Turiket. Vi fick köpa varsin förlovningsring för att hålla turkarna borta. Världens bästa resa!

Helgen som jag åkte upp till Stockholm och hälsade på min släkt. Min farfar hade tidigare opererat sig från sin tredje cancer och fick fortfarande inte åka hem från sjukhuset. När jag kom till huvudstaden så valde jag att åka till södersjukhuset, trots att han inte visste. Jag fick hittat farfars rum och en läkare väckte honom från hans sömn - och där står jag. Jag kommer aldrig glömma det leendet jag fick utav honom. Samma dag blev han bättre, så bra så att han kunde få åka hem dagen efter.

​Detta kort fick jag utav min farfars fru, Pia. Vi hade precis pratat om alla för och nackdelar med att söka och komma in i en styrelse så som seglarförbundet. Jag var ganska sårad över några i förbundet sagt om mig. I samma stund så springer Pia iväg och hämtade detta kort som jag fick behålla. Där står det att Nordströmmarna följer sin egna väg och är rakryggade. Precis då så bestämde jag mig för att bilda mitt egna närverk, min stiftelse

Likes

Comments

Detta kanske är det mest ointressanta inlägget någon av er kommer läsa, men det är något som bara måste uut!

För att, fan vad gött det är nu. Kan inte riktigt precisera min lycka mer än att säga att jag KROSSADE dagens budget på Sail Racing. En riktig fet, tung, gigantisk och fenomenal kross! Jag skall nog inte nämna några siffror här, men jag kan säga att jag, lillskiten, tog budgeten med 70% över dagens (!!) och 30% på den bästa försäljningsdagen någonsin under Sail Racings historia på Frölunda Torg(!!!!!)!

Att skicka iväg mailet som går till hela huvudkontoret på Sportmanship och Sail Racing kl 20:00 har nog aldrig vart så gött på otroligt länge. Idag var det bara ett kvitto på att jag kommer sälja som en kung ute på Marstrand! Eller, det är vad jag hoppas ;)

Detta var väl det jag ville dela med mig till er idag. Imorgon kommer en även också en stor, fet nyhet från stiftelsen med.

Kram, Alice

PS, idag får Ida vara med på bild här. För några veckor sedan fick hon äntligen lämnat sitt fan-brev till Niclas Düring och Fritiof Hedström. Att jag kom dagen efter och lämnade över en signad lyckra till henne gjorde det inte värre ;) Hon blev såå glad och hon säger själv att hon skall ha det på RS Feva-lägret nästa år!

Likes

Comments

Ibland går man igenom stunder där man känner bara att timmarna och minuterna torterar en. Det är som att hela kroppen vet att nu går man igenom en svårare och ganska tuff period. Från gårdagen när vi filmade in alla intervjuer till stiftelsen så blev jag ganska matt när jag kom hem på kvällskvisten. Började direkt planera mitt föredrag som jag skall hålla nästa torsdag. Jag skulle börja skriva om motgångar och konkurrenser, tills jag kände att det bara brast.

Jag vet att jag har försökt att vara stark och inte visa sina känslor allt för mycket. Inte vilja prata om hur svårt det är att vara ensam i denna stiftelse och ta all skit som man faktiskt får ta. Men eftersom detta gör mig halvt sömnlös ibland så tänkte jag faktiskt berätta detta här på min sida.

Som många redan vet så är jag otroligt driven för segling. Det betyder mycket för mig och jag vill att alla ska ha det bra. Jag vill att alla skall känna att man gör detta för att de ska må bättre och att de skall veta om att jag kämpar och tror på att deras dröm ska förverkligas. Detta stipendiet handlar just om det, att jag ska kunna visa min tacksamhet för hur mycket denna sporten har gett mig. Jag kommer så väl ihåg när jag åkte ut 3 timmar tidigare innan min egna seglingsträning började i långdrag, endast för att bara få se alla jollar rigga upp och dra ut och segla på vattnet. Det kunde vara ösregn, blåsa rejält och svinkallt - men de gick ut ändå utan några tvivel. Just de där stunderna gav mig så mycket kraft, inspiration och mod till att en dag göra detta jag sysslar med idag.

I somras satt jag i över 140 timmar per vecka i GKSS. Jag hade ett sommarjobb i Lilla Bommen där jag var hamnvärd. Innan och efter jobbtimmarna var avklarade så satt jag där igen, i Aktern i Långedrag. Jag visste att jag var tvungen att etablera mig genom att jobba hårt med både mitt projekt då och min stiftelse idag. Men det var precis där det började, en fin sommardag med nordvästliga svaga vindar, som min första riktiga motgång började. Jag hade precis ringt upp en på ett förbund för att fråga om det var okej om jag kunde få lov att använda två ord i mitt dåvarande projekt. Det som var var att svensk segling var deras hemsida, och jag ville bara försäkra mig om att det inte var någon fara om det stod med i mitt arbete. Men svaret jag fick var ett blankt nej. Jag kunde inte få ha samma ord, för då förknippar jag mig med de. För mitt projekt fick absolut inte förknippa sig med dem. Jag fick acceptera det betslutet och komma på lite nya idéer, inte svårare än så. Men det var då alla irritationer började mot mig, tror jag.

I slutet av sommaren kontaktade en superbra man mig ifrån samma förbund mig och ordagrant bad mig att söka in till styrelsen. Efter många om och men så tog jag mig i kragen och gjorde det. Det var några nervösa dagar över vad valnämnden skulle säga om min ansökan. Men plötsligt en dag ringde det på telefonen och han jag hade haft kontakt med berättade om hur min ansökning hade gått. Jag körde bilen samtidigt men var tvungen att stanna efter svaret han berättade. Styrelsen hade tyckt att jag var en liten skitunge som ville endast ha uppmärksamhet. Att jag var oseriös och helt borttappad i huvudet och ifrågasatte hela mitt engagemang för segling. Att man var en 19-årig liten tjej som drömmer om något hon aldrig kommer få. Men framför allt, att jag aldrig skulle få en chans i det förbundet. Jag kan säga att det var ännu värre ord, men det vill jag inte prata om här och sätta dem i den skiten jag fick sitta i.

Detta var 65+ gubbar som sa detta om mig. Jag vet om att jag har en stark ideologi om stiftelsen osv, men jag vill ju bara väl. Jag kan inte förstå idag vad jag har gjort för att de ska säga så om mig eller någon annan. Fastän jag bad om att få presentera mig själv i något slags möte så ville de endast läsa min fåniga ansökan.

Idag vill jag bara väl. Jag önskar att göra världens bästa sport till något större i det samhället vi lever i idag. Jag sitter och jobbar helvetet av mig för att öppna en stiftelse. Jag letar en jäkla massa sponsorer för att kunna ge ut stipendier för att hjälpa alla seglare i denna lilla sport. Kort och gott så vill jag bara hjälpa till. Inget annat. Att det ska vara så svårt att förstå att jag gör detta för att jag har en ren och villkorslös glädje och kärlek till sporten. Att det ska leda till att man ska få massa emot sig från dem jag trodde absolut skulle stötta mig.

Det är bara det. Jag skulle inte lagt ner så ofantligt mycket kraft och energi om jag inte brann för detta. De närmsta i min närhet vet hur mycket detta betyder för mig. Men att jag som nittonårig ska få ta så mycket elaka kommentarer som vuxna säger till mig klarar jag inte. Det som fått mig att kämpa vidare är att mina företag tror på mig. För om inte folk kan acceptera att jag gör detta för att jag älskar sporten, så helt ärligt, då behöver ni inte ha något med mig eller min stiftelse att göra. Till er som har skrivit mejl till mig, jag ber er att sluta. Det är långt ifrån okej och jag ber er alla bara att vara snälla.

Inte många gånger jag sätter ord på mina känslor såhär, men nu räcker det. Tack för mig

Likes

Comments

Instagram @ alicefelicia@alicefelicia