Header

Sexuella trakasserier. Veckans fantastiska ämne. ÄLSKAR hur modiga alla som vågar dela med sig av sina historier är.

Ni vet den där känslan när man blir genuint besviken på personer i sin omgivning? När man verkligen förväntar sig mer av någon. Man förväntar sig inte direkt mycket. Men mer. Så kände jag när jag såg killarna i mitt liv reagera på #metoo under den senaste veckan.

Respektlöst, förlöjligande och ignorant. Respektlöst och förlöjligande på ett sätt där man gör det till ett skämt. Ignorant i den uppfattning om att trots att i princip alla mina vänner av kvinnligt kön delat hashtagen, trots att vi konstant säger ifrån eller berättar om det äckliga beteende män möter oss med i olika sammanhang, så är det tydligen inte tillräckligt. Jag har fattat först nu att det inte är någon som tar det på allvar, inte ens mina vänner. För de tror inte på att det händer oss med, precis som alla andra kvinnor. Jag kan bara tala ur egen erfarenhet, men jag vet hur det känns att bli sexuellt trakasserad. Jag vet hur det känns att bli diskriminerad på grund av mitt kön. Jag vet hur systemet funkar, eftersom ingen vill ta oss tjejer på allvar. Ett mönster som börjar redan på dagis. Jag vet hur det känns att känna sig maktlös i sin sexualitet, eftersom någon annan bestämt att deras begär är viktigare än att respektera andra. Jag vet hur det känns att vara maktlös, fryst, utan möjlighet att ta sig ur situationen. Jag vet hur det känns att bli kränkt av en man. Och jag är långt ifrån den enda.

Det jag vill att män ska förstå är just att det är ett beteende som inte är långt ifrån er. Det är nära dig. Det är i ditt killgäng. Det händer dina tjejkompisar, din syster, din mamma och har troligtvis hänt din mormor. Och hur konstigt är det inte då att det finns många kvinnor som upplevt så mycket oacceptabelt, samtidigt som det inte är någon man som utför det.

Att det här ämnet äntligen uppmärksammas istället för att sopas under mattan är ett steg framåt, trots att det borde skett för så många år sedan att det är pinsamt. Men oavsett är jag tacksam för utveckling. Tacksam för att vi kommit lite närmare till ett jämställt Sverige. Hoppfull om att denhär media-stormen leder till handling. Leder till förändring. Leder till att män slutar trycka ner kvinnor.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Utöver mina repeatlåtar just nu måste jag dela med mig av min absoluta favorit-låt för tillfället. Såg klippet för ett par veckor sedan och har varit helt fast sedan dess. Njut.

Likes

Comments

Idag är det onsdag och jag mår rent ut sagt skit. Trött. Stressad. Ledsen. Besviken. Finns det något värre än att vara besviken på sig själv? Ja. Inte för att det känns så nu, men lite perspektiv på livet får jag väl ändå ha. Känner mig otillräcklig. Känner att jag inte räcker till för människorna jag bryr mig om mest, samtidigt som jag inte räcker till för att ta hand om mina ansvarsområden. Vill inte. Orkar inte.

Att alla människor är olika är inget vi någonsin kan komma ifrån. Man hanterar saker olika, och det är något man måste acceptera. Samtidigt vill jag inte det heller. Vill att det ska vara enkelt och kännas bra, men helt ärligt är det så långt ifrån just nu att jag inte ens kan se det hända.

Är trött på att inte må bra, är trött på att inte kunna göra allt jag vill, och är trött på att vara trött. Klagar, jag vet.

Nu ska jag skriva klart en skoluppgift. Kommer inte gå, då mina tankar är på helt andra ställen än de borde vara. Fast nej. Allt jag tänker på är det jag helst vill tänka på, och helst undvika. Får väl gå en terapipromenad med Sammy, eller lägga mig och sova. Att undvika sina egna tankar och gå och lägga sig är för frestande när man har skolarbete att göra.

Mvh,

en sorgsen Ella

Likes

Comments

Hej.

Sedan senast har jag inte fått överdrivet mycket gjort. Torsdag bestod av en låååång skoldag och sedan direkt hem till kärleken för godis och mys. Fick även satt in en ny P-stav vilket var fruktansvärt obehagligt om jag ska vara ärlig. Det har dock funkat så bra för mig de senaste åren att det känns skönt att inte behöva tänka mer på det förrän 2020. Hur fort tiden har gått sedan jag satte in den första är ju helt mardrömslikt. Känns som en annan livstid på många sätt. Om ca tre sekunder sitter jag väl och säger samma sak om denhär tiden också. Ber om ursäkt till Tilda som kommer avlida när hon läser det. Förstår mig inte på folk som stressar för att gymnasiet snart är över. Längtar. Kommer självklart längta tillbaka till den fantastiska vardag jag har nu, inga riktiga ansvarsområden och att få träffa mina favoritpersoner varje dag. Men samtidigt är jag så sjukt rastlös här. Längtar till alla miljöer och sysselsättningar som inte är min vardag nu. Har aldrig varit särskilt hemmakär faktiskt. Så länge jag har de personer jag älskar i min närhet kan jag vara varsomhelst. Inte nödvändigtvis fysiska närhet med andra ord.

Söndag. Stressens och avstressandets dag enligt mig. Stressar sällan innan ca 21 på söndagar (då har man 2h och 59 min tills inlämningsmapparna stängs) men stressen ligger ändå som ett grått moln över söndagar för mig. Att skjuta upp det hela dagen är alltså optimalt.

Nu ska jag: duscha, byta lakan (livet) och gå ut på promenad med min lilla ängel. Sedan ska vi sova extremt tidigt. Siktar på att klocka minst 10h sömn inatt.

Titta på henne...

Likes

Comments

...är alltid i tid. Är jag inte i tid är jag definitivt inte glad.

...började precis sista året på gymnasiet. Läser juridik, vilket är ungefär så roligt som det låter.

...har så fina människor runt mig att jag är beyond grateful.

...sitter i elevkåren, som är ännu mer jobb än förra året puuuuuh.

...älskar min hundvalp mer än allt. Älskar alla djur iochförsig. INTE SPINDLAR.

...har världens finaste kille.

...har väldigt lätt för att slappna av i olika miljöer, som i skola eller med olika personer.

...har sett alla serier ni kan tänka er minst en gång. Minst.

...hoppade av Ma3b förra veckan. Känns som bästa beslutet i mitt liv, men ångesten för meritpoängen skaver i bakhuvudet.

...är väldigt kräsen med mat. Älskar god mat, men saker som korv och köttbullar får mig att vilja dö. Köttfärs överhuvudtaget är vidrigt.

...är väldigt emot päls, djurförsök och djurplågeri. Har uggs ändå, vilket jag skäms för inombords.

...är väldigt ointresserad av typ kläder. Gillar fina saker och gillar folk som klär sig snyggt på samma sätt som jag uppskattar att känna mig fin. Men känner ju mig hellre bekväm än snygg om jag ska va ärlig.

...är väldigt obekväm i min kropp egentligen, trots att den är normativ ur mångas perspektiv. Är tillexempel inte alls lika bekväm med att lägga ut bilder på min kropp eller ha ”utmanande” *spyr* klädsel som jag skulle vilja.

...är feminist.

...hatar män i grupp.

...definierar hat av män i grupp som ”manshat”.

...är manshatare.

...har för lätt för att förlåta folk jag bryr mig om.

...har svårt för att släppa taget om människor som gör mig illa.

...har extremt svårt att tycka personer som inte är feminister är intelligenta. Förstår inte hur det skulle kunna vara resultatet av logiskt tänkande.

...är rädd för ologiska saker.

...mår illa av personer med rasistiska och vit-extremistiska åsikter.

...är rädd för vart samhället är påväg.

...är beroende av aftonbladets pop-up notiser.

...kommer inte på fler kortfattade grejer.

Likes

Comments

Hej.

Känner att denhär sortens uppdatering antagligen börjar bli tröttsam för er. Inaktiv är en underdrift. Bestämde ju mig faktiskt för att inte blogga mer (hann knappt börja, jag vet). Men länken i bion gick upp i rök, precis som min närvaro här. Utlovade bilder från Greece och kanske lite sommar-update, men är sämst. Skolan har ju börjat fyfan och det enda jag skriver någonsin nu för tiden är 100 anteckningar. Vill ju blogga också. På mitt sätt då. Har inte ens nämnt kärleken i mitt liv här, Sammy heter hon. Sen har vi ju Emil också, mitt hjärta <3

För att babbla vidare tänkte jag säga att mitt liv just nu är i ett sådant underligt mellanläge att jag knappt vet hur man beskriver det. Är så jävla kär - och det är ju härligt. Är också sjukt stressad mest hela tiden, vilket leder till att jag stänger ner migsjälv helt. Har också varit sjuk, haft EXTREM mensvärk varannan dag eftersom min P-stav måste bytas ut, och då även plågat min omgivning av fruktansvärda humörs-svängningar.

Men eftersom jag är på humör för att skjuta upp alla skoluppgifter ska jag nu uppdatera mer frekvent än någonsin. Och med ”nu” menar jag NU.

Likes

Comments

Hej. Sitter just nu på planet hem, jag längtar. Längtar efter Sammy, längtar ännu mer efter Emil och längtar nästan lika mycket efter något att äta. Min hungerkänsla har varit kass i ett par år nu, men blodsockerfallen känner jag av. Typ nu. Läser Mia Skäringers biografi och trängs med resten av planet. Tycker egentligen inte så illa om det dock. Som en klaustrofobisk människa borde jag ju avsky en plåtburk med för lite personligt utrymme och ingen väg härifrån. Men nej. Det är faktiskt sällan jag mår så bra som på flygplan. Inte de där helvetes timmarna i mitten av resan, men första och sista halvtimmen svävar jag på moln på fler än bara det uppenbara sättet. Måste vara utsikten. Älskar ju utsikt, nästan lika mycket som jag älskar moln. Moln är den bästa formen av vatten. Fridfulla på ett helt otroligt sätt. Tagit massa bilder också som ni lär få ta del av när jag har min dator igen. Inte så många på moln tyvärr, men ändå.

Talk to you in Swe

Likes

Comments

Finaste @aliciahoglind i underbar gul bikini (avis af)

Vi har anlänt och landat lite i Rhodos, men efter två mindre lyckade utgångar för min del blir det en väldigt lugn kväll idag. Tråkig fredag, men egentligen inte för vi har alltid kul tillsammans. Emil åkte idag så deppigheten är ett faktum och det enda som räddar mig är fantastiskt väder och fantastiska vänner. Omgivningen i staden och maten på hotellet kan ju diskuteras, men kan man inte säga något snällt behöver man inte något alls. Mer om allt efter lite energipåfyllning i form av den förhoppningvis bästa måltiden hittills i gamla stan, inte svårt att uppnå men men...

Likes

Comments

Bild från min och Maddes maraton-möbel-shopping idag. Favoritbutiken i en gränd bakom Artilleriet och daMatteo-rosteriet!

Birthdaykiddo!! Grattis Moll, ily

Min dag i bilder helt enkelt. Nu väntas avsnitt nr 4 i min saknade säng, sov ca 1 h inatt så det kan behövas. Särskilt eftersom klockan står på tidigt för ett gympass fyfan. To be continued...

Likes

Comments