View tracker

​Varför ska folk blanda sig in i precis allt??

​Jag blir så fucking förbannad, personer som
​inte har med ​saken att göra börjar blanda
​in sig själva hela fucking tiden.
Varför kan inte jag få vara ifred,
få uppleva och höra saker som
ingen annan ska behöva bry sig om.
Varför kan inte jag få vara intresserad
av någon, utan att flera personer ska bry sig.

Jag tappar helt ärligt bara lusten att ens prata
​med någon, ​då detta samhälle  förstör allt!
Om någon säger något vet halva samhället
​om det dagen efter.

Varför ska folk blanda sig in i precis allt??





Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Att vara en glad och sprallig människa är helt underbart, däremot att tvingas känna denna obeskrivliga ångesten varje dag är tungt. Jag förstår inte varför jag har ångest, men det bara blir så för mig i princip varje dag. 


​Igår kväll kom du med bilen tillsammans med två vänner, jag gick även med mina två vänner. Du började gapa/ropa att jag/vi skulle komma fram till bilen. Jag trodde självklart att du skulle bete dig som ett kräk, men nej...du pratade vanligt. Jag däremot som inte var förberedd på att du skulle komma, jag hade inte så mycket ord som vågade tränga sig ur min mun....

Det känns så konstigt nu, allt känns konstigt. Så fort det händer något eller tänker på någon/något får jag ångest. Det känns som om allt är helt jävla upp-fuckat.

Det finns otroligt mycket jag skulle kunna skriva om, men struntar i då jag vet att  de som läser inte bryr sig. Kanske borde jag bara fokusera på att få fram det jag anser vara viktigt, endast för att det känns bäst att få ut all ångest i text istället för i ord. Jag vågar inte släppa ut den riktiga ilskan och ångest som jag har inom mig, och jag vet inte hur jag ska göra för att kunna må bra (på riktigt).

Likes

Comments

View tracker

En helg otroligt fin vecka med saknade, och imorgon lämnar jag Fjollträsk och åker tillbaks till en liten håla. Taggar ändå lite för imorgon, då jag äntligen kanske få träffa en speciell för allra första gången face2face innan jag åker❤ Hoppas bara det går bra, snälla låt mig inte skämma ut mig eller något!

Likes

Comments

​Jag har försökt men det går ju inte att få fram något.

​Jag har inte haft något att skriva om på över en vecka nu, och jag vet inte varför. Det har hänt mycket, självklart, men inget som jag har kunnat få ut i skrift då all ilska och sorg tagit över. 

Allt känns så bra men ändå så jävla misslyckat. Folk snackar, som vanligt, och som vanligt vet jag inte helt om vad de snackar om och vilka som är falska. 

Idag är den dagen du ville att jag skulle fira med dig, din dag, men nu är allt helt uppfuckat. ALLT. Eller kanske inte allt, jag har ju inte hunnit träffa dig f2f för att se öga för öga om allt är okej mellan oss. Hoppas iallafall det...Träffade dig iallafall i söndags, eller snarare "såg". Du satt i bilen med dina vänner, medan jag stod brevid bakom mina vänner. Jag såg hur din blick fördes mot mig hela tiden med ett sorgset leende, det fick mig bara att bli mer deppig. Jag saknar det, jag saknar dina ögon, jag saknar din humor, jag saknar dina kramar, jag saknar dig, men endå inte....

Jag saknar de nära som gått bort

Jag saknar att vara liten

Jag saknar mina gamla vänner 

Jag saknar tilliten till människor

Jag saknar att kunna gå på stan utan att folk pekar ut en av lögner

Jag saknar kärleken

Jag saknar människor som förändrats

Jag saknar tiden då "alla" var vänner

Jag saknar allt möjligt, och på något konstigt och deprimerande sätt känns det just nu att inget av detta kommer att komma tillbaka, och det gör så jävla ont..

​Till helgen får jag äntligen komma bort från detta ställe, till något mycket större, under lovet, jag vet att jag kommer bli mycket gladare av det. Jag är glad här också, men med tanke på människor här, mår jag inte bra..det gör jag faktiskt inte. Och jag blir otroligt irriterad och arg på mig själv att jag alltid tar ut min ilska på de personer som betyder mest för mig över hela detta universum. Fan...


Likes

Comments

Så jävla trött på tonårslivet, helt sjukt, det känns som om allt bara tynar bort. Ni som betyder något för mig förändras så otroligt mycket. Vissa mindre och vissa mer. Jag blir så fucking ledsen, känner mig tom, allt känns så meningslöst när det inte är som förut. Jag vill kunna vara yngre igen, där alla var vänner, inget hat.​ Jag har förlorat många, både människor som flyttat och människor som gått bort. Livet känns ju fan inte ihop-pusslat om flera pusselbitar är borta.....

Så jävla less på detta samhälle, och ingen förstår varför. Alla säger alltid detta till mig

"VARS DU ÄN BOR KOMMER DET ALLTID VARA NÅGOT SO KÄNNS FEL"

Jaaa, tack, ok, jag har hört det några miljontals gånger nu. Det är fan inte det som är problemet. Problemet är allt som hänt här, alla minnen, och allt som sker just nu. Jag vill bara kunna börja om någonstans, börja om helt, kunna försöka tänka bort allt hemskt och tänka framåt. Det kommer aldrig bli så, jag känner det på mig. Ibland kan något kännas så bra, sedan när jag tänker efter så inser jag hur allting egentligen är så jävla skit! Jag ler, typ hela tiden, klart! Jag mår ju bra, men egentligen kan det ibland vara något jag döljer bakom mitt leende. Människor får mig att må bra, klart, människor får mig att må dåligt, ännu mer klarare. Saker som händer, alla vet inte, inte ens de närmsta, jag håller mycket inom mig, mår dåligt, men visar inte det.

Jag är inte en deprimerad människa, men jag kan ha dåliga dagar, det kan alla. Snälla, snälla ta mig härifrån, det skulle nog lösa det mesta.

Likes

Comments

Helg gott folk!!!

Min helg kommer inte bestå av särskilt mycket alls, då jag inte kunnat planera något kul, då jag bara ska slappa. Annars skulle jag antingen ha filmkväll med några eller bara umgås allmänt med vänner. Idag hörde jag fjortisarna stå och snacka vid skåpen om att hitta någon som kan köpa ut alkohol åt dem osv. Jag tycker seriöst ni är jävligt omogna, jag har både hört hur ni pratar och sett hur ni beter er, och det är inte moget för 5 öre. Att börja dricka, snusa och röka i tidig ålder, vad tjänar ni på det? Det är varken bra nu eller senare..

Inte nog med att tobak och alkohol inte är bra för hälsan, skämmer ni även ut er själva. Jag har sett själv hur ni beter er när ni dricker, det går alldeles över gränsen och ni gör bara bort er själva. Att låtsas vara någon ni inte är inför era föräldrar och andra vuxna, för att sedan slänga fram eran riktiga sida på helgerna, wow, vad balla ni är. Jag har aldrig testat på varken tobak eller alkohol, och det är jag väldigt glad över. Vissa kan komma fram och fråga "Varför dricker inte du?". Då frågar jag "Varför ska jag?"

-Du måste ju testa!!!

-Varför?

-Yolo...

-Jag har hela mitt liv framför mig att testa gränser, varför ska jag göra det i denna ålder tycker du?

-För att alla gör det

-Måste jag vara som alla andra, tycker du?

-.......

Jag vinner för det mesta alltid sådana argument, och helt ärligt tycker jag att det är jävligt skumt att jag inte vinner varje gång. Varför tusan skulle jag hälla i mig något så äckligt som alkohol??? Varför skulle jag någonsin sätta en rykande pinne i käften som kan framstå cancer och andra sjukdomar???? Jag förstår helt ärligt inte vad det är som ni anser vara så bra/coolt med detta skit! Vakna upp för in i helvete och inse att ni bara skadar eran egen kropp. Den kropp som ni fucking ska leva inuti hela eran livstid.


Trevlig helg..


Likes

Comments

Allt drama, så jävulskt patetiskt! Vänner som splittras, personer som blir ledsna, personer som känner ren ut av ilska, personer som är ensamma, personer som överger när det är som svårast. Är det så det ska vara? Jag orkar inte längre, jag ser sådant ske, och får uppleva det mesta själv nu för tiden. Alla har förändrats, både bra och dåligt. Det enda jag vill nu är att det ska bli som förr, då allt kändes som en lek där alla "barnen" skrattade och hade det roligt. Det är klart, detta är också en lek, däremot en lek där vars alla "barnen" bryter mot reglerna och gör leken hemsk och värdelös.

Ibland orkar jag inte visa mitt "glada" leende, jag känner att det inte är någon idé längre. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig, låt mig vara om det så ska behövas. Jag vill ändå inte längre..

Likes

Comments

Ibland undrar jag vad det är för fel på mig, jag är en idiot.

​Jag är för rädd för att våga erkänna för mig själv vad jag känner för dig. Jag var så dum att berätta det för dig, fan. Allt känns verkligen skit nu och jag vet inte vad jag ska göra. Jag kan inte gilla dig på det sättet, det går inte. Jag vill inte, jag får inte, så är det bara, men jag vet inte hur jag ska kunna berätta det för dig. Det sista jag vill är att såra dig, då jag bland annat vet hur känslig du är när det gäller kärlek. Jag blir så jävla förbannad över att du ens existerar, då du bara gör allt jobbigare för mig. Allt känns så bra när jag är i din närhet och när du håller om mig, du låter mig luta mot din axel och jag känner hur varm jag blir över hela kroppen. Det pirrar i magen och för stunden känns allt så rätt. När jag kommer hem har jag ångest, ren jävla ångest och det är mitt eget fel. Det är mitt fel eftersom jag inte vet vad jag vill. Inte nog med att jag har dig över mig, tvingas jag ha annat skit över mig också. Människor som behandlar mig som om jag vore världens meningslösaste människa någonsin. Helt ärligt vet jag inte vad jag ska göra längre....

Likes

Comments

Idag åker du ifrån mig, kommer sakna dig så otroligt mycket. Du och jag förevigt

Likes

Comments

Neeej!! Nu är allt kaos och jag vet inte hur allt kommer sluta, vad fan har jag gjort!! Varför var jag inte bara rak på sak?
Men jag följer ju hjärtat, inte hjärnan..

Likes

Comments