Hejhej!

Fyfan vad jobbigt, jag är ju sällan sjuk,,, Fast om jag blir det, så smäller det till ordentligt.. Feber, halsont och dunderförkyld. Idag har jag i princip sovit hela dagen.. Jag sitter och funderar om jag ska vara hemma imorgon också eller om jag ska gå till praktiken? Så typiskt, idag skulle jag få lära mig kassan.. Men det är bara att gilla läget och vara hemma, kommer fler chanser men hälsan går före. Hoppas jag är lite piggare imorgon i alla fall så jag orkar gå. Träningen blir ju lidande också då man är sjuk, jag och Malin som kommit igång med träningen och även med pluggandet, nu orkar jag inte göra något av de.. Men förhoppningsvis är jag snart frisk, jag är svintaggad men snart kommer jag kunna skriva teoriprovet och göra körprovet.

På fredag åker jag till Gällivare till Ida, kommer bli så kul :D ska bli skönt att komma bort från Luleå ett tag, känner att jag behöver få lite semester härifrån, och känns roligt att man börjat ta upp kontakten igen. Ida nämnde att dom hade bastu, och jag är så frusen av mig på hösten/vintern, så det passar jättebra =) ska bli kul att åka tåg igen, tror inte jag åkt tåg på flera flera år, haha. Kommer förmodligen gå vilse haha.

Åh på torsdag om jag hunnit bli frisk, så har jag tid hos kuratorn igen, känns så himla bra att gå och prata med någon ofta :) har dock inte skrivit något brev till mamma som jag fick i uppgift att göra, vet seriöst inte vad jag ska skriva? Allt jag vill säga är ju så mycket, känns som det skulle bli för mycket att läsa,.. Men jag ska verkligen försöka sätta mig ner och skriva det jag verkligen känner, så fort jag känner mig lite bättre. Och efter de ska jag och gubben till akvariecentret, för varje torsdag kommer det in ny fisk, spännande! Får se då om det får följa med nån till liten firre hem till oss.

Nu ska jag nog gå och sova igen, vi hörs. Puss

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Heej !

Haha jag är fan sämst på¨ att uppdatera hära, men mitt minne är ju som en gulfisks xD iofs så skriver jag bara när jag har väldigt tråkigt eller när jag helt enkelt känner för det. Jag har insett att min skalle är överväldigad av en massa tankar just nu, måste vara därför jag har sådan huvudvärk lite titt som tätt..

Jag har nyss börjat praktik på Willys, känns toppen (: redan efter andra dagen så känner jag mig så mycket gladare och känner mig inte alls lika ledsen längre, eller så förtränger jag det bara, vem vet. Kan i alla fall säga att det var behövligt med ett miljöombyte, tror ärligt att jag annars hade gått in i väggen.. Nu har jag i alla fall räknat ut och bestämt mig, jag kommer säga upp mig från andra jobbet och ta första bästa deltidsjobb eller så, så länge jag har råd till räkningarna och mat så spelar de ingen roll just nu om man inte har råd att göra andra saker, jag känner att mitt mående kommer i första hand nu, och då kan jag tyvärr inte stanna kvar, har fått två intervjuer på mindre än en vecka, sökte båda jobben för bara nån dag sen, så det går bra nu känner jag, gäller bara att hitta ett jobb så man klarar dom fasta avgifterna så får resten falla på plats eftersom.. Jag är så taggad på att "börja om" jag känner det bara mer och mer.

Jag har satt upp lite mål för mig, för att lyckas börja må bra igen. 1 är att verkligen försöka dricka mer, eftersom ett glas vatten om dagen är nog en bidragande effekt till att jag är trött och har 0 energi efter jobbet till annat, 2 tvinga i mig frukost, sålänge jag åtminstone får i mig en macka eller gröt eller nått ätbart som inte är GODIS, så kommer jag vara sjukt stolt över mig själv.. 3 Bli bättre på att ta tag i saker och orka, just nu tar de enorm energi av att till ex bara gå ut med soporna, det om nått är ju svinenkelt, men nää, inte för någon som lider av depression och som har nästan tappat helt motivationen/energin till att göra saker, så sjukt svårt att förklara, men som kuratorn beskrev det, hon beskrev de så bra.. " Eftersom jag skjuter mer och mer saker åt sidan, så får jag ingen energi ifrån saker som jag förut brukade göra, till ex " Förut träffade jag vänner och gick på stan och var i full gång, det fanns typ ingen spärr på mig vad jag orkade med efter en lång arbetsdag, även om jag jobbat 5 helger i rad så fanns de energi till att hitta på saker. Men eftersom jag gör det mycket mer sällan nu, så får jag ingen energi från de jag förut fick energin ifrån, vilket gör att jag orkar inte göra saker som är så pass enkla, för, för mig är de extremt tungt i dagsläget. Jag har ju märkt de mer och mer på mig själv, som det ser ut idag så hoppar jag gärna över att åka in till stan och kolla på kläder, vi säger att jag är supertaggad på att köpa något, men väljer bort att fara för att det är ju så jobbigt att ta promenaden till bussen, energin finns inte, eller den finns ju förmodligen, men motivationen att göra det är nere på 0. Jag tycker det är ett under att jag faktiskt sköter jobbet, men varför jag gör det, det är nog för att jag vet att mamma var så otroligt stolt över att jag jobbade, och det är nog de som gör att jag faktiskt har energin kvar till att jobba, men fortsätter det i samma spår så kommer nog även det att halvera..

Jag blir helt enkelt inte klok på mig själv, och det känns som det är ingen heller som först¨år mig, liksom ingen som kan sätta sig in i vad jag känner och hur det faktiskt är.. Jag kan endast beskriva hur det är för mig, och hur svårt det faktiskt är.. Men kanske inte så konstigt, mammas död har verkligen tagit hårt på mig, hon var ju liksom halva mig.... Och att försvinna så där snabbt, bara vips så var hon borta, förstår inte hur det kunde gå så snabbt, var ju inte beredd. Det gör så ont, för hur mycket jag än vill, hur mycket jag än ber, så kommer hon inte tillbaka, och jag får inte ens prata med henne en ALLRA sista gång..... Det finns inte ens ett telefonnummer till himlen, bara det är ju riktigt jävla pissigt.. Och all denna skuld, lägger skuld på mig var eviga dag, för mig känns det som att jag DÖDADE henne, jag hade kunnat gjort något, gjort mer. Jag var fullt upptagen med att må dåligt över mitt dåvarande förhållande att jag missade att mamma var dödssjuk, att hon hade cancer, att hon hade gått med det i flera år, att hon hade rasat i vikt, " jag såg ju det, " VARFÖR i all värdens väg fattade jag ingenting? JAG såg ju, det var ju solklart, jag hörde mig ju själv säga, Mamma har cancer, mamma har inge jävla magsår, läkaren där vet inte vad fan han pratar om, JAG, som inte ens har någon läkarutbildning, såg det. Jag visste hela tiden!! Men jag agerade inte, jag litade på läkarens omdöme istället för att följa min egna magkänsla, hur dumihuvudet får man vara? DET, det är det som äter upp mig inifrån varje dag, en av miljarder saker som håller mig vaken en del nätter, som ger mig gråtattacker lite då och då, VAD fan tänkte jag på..

Men det är svårt att vara efterklok, nu måste jag bara försöka ta mig upp igen, bli den person jag en gång var, jag känner inte igen mig själv, det här är inte jag! Men jag vet inte hur jag ska kunna bli hjälpt, min värld är helt trasig, trots att det snart har gått 1,5 år, så känns det fortfarande som igår... Jag är så rädd att jag kommer tappa dom som står mig närmast, för att jag har hamnat på villovägar, samtidigt som jag insett mer och mer vilka vänner som faktiskt betyder något och som finns där, har raderat några ur mitt liv som jag inte trodde jag skulle göra, för jag har insett att de är när sådana här saker händer som man verkligen får se vilka som är nått att ha! Ytliga vänner är dom som skickar ett meddelande på facebook chatten och frågar, hur är det? Iaf dom man trodde sig känna, dom man trodde stod en nära. Riktiga vänner är dom som faktiskt orkar lyfta luren och ringa upp och fråga, hur är det? Eller ännu bättre, faktiskt tar sig till en och kramar om en. Extra stor eloge till Nadja, hon hjälpte mig att ta tag i alla mammas grejer när orken inte fanns där att göra det själv, men med någon gick det, det liksom ökade motivationen. Jag känner mig tom på ord, men så här i efterhand, om man ska se något positivt med mammas bortgång, så var det att man faktiskt fick se vilka som är ens vänner och inte. Men, om ni har läst så här långt, så ska ni veta, jag suger verkligen nuförtiden att höra av mig, att umgås, tappa inte hoppet, en dag kommer jag tillbaka.. Jag kan inte svara på när, kan bara säga att jag kämpar varje dag att nå fram till den jag var, jag vill inte ge upp, även om det ibland känns som " Snälla, ta mig till mamma jag orkar inte det här" Så är jag för stark för att försvinna.

Jag är så glad att jag har fått tid att gå hos kurator nu, att prata och försöka nysta ut mitt liv, även om jag har lite svårt att tro att samtal kan hjälpa mig, det känns som att det är tiden som avgör, med tiden blir det bättre, har jag alltid trott på, men det har ju gått snart 1,5 år, jag känner mig sämre nu än jag gjorde när hon precis gått bort.. Jag gråter fortfarande för minsta lilla, och jag vet att jag kan förlora min kärlek, det som gör det hela ännu jobbigare, jag vet vad som står på spel, men samtidigt, hur ska jag göra för att må bra igen?! Jag kan inte trolla bort känslor, jag kan inte trolla bort mitt mående heller, det står ingen tid när jag kommer börja må bra igen, kanske börjar jag må bra försent, chansen finns och då är jag förlorad.

Jag tror min räddning kommer bli nu när pappa flyttar till Luleå, min älskade pappa <3 det går inte att ersätta mamma, på något vis, men att ha pappa nära sig tror jag kommer i alla fall bli som medicin, som balsam för själen. Men jag ska försöka kriga på, jag har ju en uppgift tills jag träffar kuratorn nästa gång, och det var att göra något riktigt roligt! Så ska åka till Gällivare och hälsa på Ida en helg, var så länge sen vi umgicks nu, och jag tror det kommer bli riktigt roligt :D jag ser då verkligen fram emot det.

Vad skönt att få skriva av sig, kände att jag behövde det, var inte meningen att det skulle bli så här mycket text, men antar att jag hade som sagt mycket tankar som snurra i skallen.. som ville komma ut!

Nu ska jag sova så jag orkar med att vara trevlig mot alla kunder imorgon! ;)

Kram (:


Likes

Comments

Lika bra att man blir imun mot alla vänner, funderar starkt på att lägga ner kontakten med alla slipper man bli sårad :( känns som man inte kan lita på någon längre så känns som de är ingen idé att ha någon alls..... Klarar mig egentligen bra med bara min syster, så sjukt less på att gråta onödiga tårar jämnt och ständigt.  Vänner ska inte få en att må dåligt, utan dom ska lyfta upp en, aldrig får man må bra, allt bara går åt helvete sen mamma lämnade... Har helt tappat livs gnistan, helt ärligt ligger jag hellre och sover än gör något annat, vet inte ens om jag någonsin kommer på benen igen, hatar att gnälla men vet snart inte vad jag ska göra, allt känns bara så meningslöst.. :( snälla liv, vänd!

Började seriöst och gråta idag på jobbet, känns som det är min vardag att bli sviken.. Förstår som inte vad man gjort, en förklaring är åtminstone något ärligt att göra, men inte ens det, vet snart inte vilka jag kan lita På, så kanske lika att lägga ner allt med vänner... Jag har ett hjärta jag också, det minsta man förtjänar är väl ändå ärlighet.  nää fyfan vad jobbigt allt blir, men lika bra, mamma sa alltid att - Då är det inte ens vänner om dom får en att må dåligt och rent av sviker på de sättet.  vet inte vad jag ska göra längre, känns som det bara är en tidsfråga innan nästa lämnar en, alla bara lämnar:( utan förvarning..

åh ville bara skriva av mig, var så skönt!
äntligen fått en tid till läkaren för min trötthet och min minnesförlust och KBT terapi samma dag, hoppas jag snart får må bra, helst vill jag bara läggas in på psyket eller nått, innan jag blir knäpp.. Kan ju knappast vara normalt att gråta på jobbet titt som tätt:( har sagt de så många gånger och ringt och tjatat, behöver hjälp mår ju rent av skit, men är på väntelista... seriöst?! Men äntligen tog dom mig seriöst och nu är det bara några dagar innan jag kommer få förmodligen gråta oavbrutet på samtalet och prata ut ordentligt ❤

Likes

Comments

ANDAS UTAN LUFT

Där växer blommor i jorden
de är varmt under solen
vinden smeker någons kind

Här faller minnen till marken
som höstlöv i parken
här växer ingenting
jag blundar nu
men allt jag ser är du

Det är som att andas utan luft
hålla om dig utan mina händer
skrika utan röst
stanna kvar i nåt vi inte längre har
å du som sa
att frågor kräver inga svar
varför finns dom ändå kvar

Jag vet hur lätt ett hjärta kan brista
man hoppas in i det sista
att stormen lägger sig tillslut
vem vet hur mycket kan en människa bära
jag har kommit för nära
närmre än jag vart förut
men var går jag nu
när vägen min va du

Det är som att andas utan luft
hålla om dig utan mina händer
skrika utan röst
stanna kvar i nåt vi inte längre har
å du som sa att frågor kräver inga svar
varför finns dom ändå kvar

Det är som att andas utan luft
hålla om dig utan mina händer
skrika utan röst
stanna kvar i nåt vi inte längre har
å du som sa att frågor kräver inga svar
varför finns dom ändå kvar

Likes

Comments

Hate it, verkligen hate it! Sitter vid datorn och funderar ut vad för tidsfördriv jag ska syssla med.. Om jag ska kolla någon serie eller söka upp ett online korsord, men så får jag den briljanta ideen, JAG ska cykla till mamma och spela kort...................... Går några sekunder - Nej juste de går inte, hon finns ju inte längre. Och där vart man depp. Försvinner detta någonsin? Eller är det bara något som tar tid att komma över? Jag börjar tänka att, fan vad mamma typ alltid ville spela kort, och spel. Och jag bara satt vid telefonen eller så orkade jag inte.. De är bra att vara efterklok eller hur.. Jag saknar verkligen att spela vänd 10a med mamma, saknar hennes envisa sätt - Näääää, då kör vi igen.. Bara för att jag vann ;) haha. Eller när vi spelade hej knäckt och jag vann hela leken tillslut, och hon bara " Nää, de var den som hade slut kort som vann, och ändrade spelreglerna för att hon var en sån dålig förlorare.. Måste vara från henne jag också blev sån, för spelar man fia med knuff med mig så är de inte goda miner och fina ord som kommer från min mun när jag förlorar ;)

åååååh detta gör mig så frustrerad, för inget som vi brukade göra kommer någonsin att få upplevas igen, och nu ska vi få ny lägenhet och den kommer hon heller inte få se, även om mamma var dålig på att hälsa på, så får jag inte ens visa bilder!

Nej det borde finnas ett telefonnummer till himlen, så man bara kunde " hej jag heter Sofia.... Kan du se om min mamma Christina... har tid att hoppa ner från molnet och prata med sin dotter? Ungefär så, eller... Kan du be mamma slita sig från allsång från skansen på tv, jag hör hon sjunga ända in i luren!!!!

Nä nu ska jag faktiskt ta lite glass, glass gör mig glad igen.

Puss


Likes

Comments

Jag går förbi ditt hus

Jag knackar på din dörr

det var länge sen jag fick nåt svar

 

Jag kan höra dina steg

känna varje andetag

att va nära dig

Det’ som finns kvar

 

Jag vill aldrig glömma dig

Jag vill minnas den du var för mig

Tiden läker alla sår

men jag vill aldrig glömma dig

 

Det känns som allting går så fort

Våra minnen bleknar bort

Det jag skulle sagt

 

Jag har alltid älskat dig

 

Jag vill aldrig glömma dig

Jag vill minnas den du var för mig

Tiden läker alla sår

men jag vill aldrig glömma

det du har bettyt för mig

stunderna jag fick med dig

Du är alltid nära så länge hjärtat slår

 

Jag vill aldrig glömma dig

Jag vill minnas den du var för mig

Tiden läker alla sår

men jag vill aldrig glömma

det du har bettyt för mig

stunderna jag fick med dig

Du är alltid nära så länge hjärtat slår

 

Jag vill aldrig glömma så länge hjärtat slår

Likes

Comments

​åååh, jag är så glad att jag vågade träffa en tjej som också var intresserad att börja träna, och nu har vi bestämt oss för att försöka träna ihop, göra upp ett träningschema helt enkelt, och de roliga är att vi båda är lika taggade att träna och har typ samma mål med träningen också. Så ska packa lite nu, och sen senare ikväll ska vi dra och träna tillsammans igen. Jag har hållt mig från chips hela helgen, fyfan vad jag är duktig! Haha. Kört på light popcorn, dom smakade inte alls lika bra som smör popcorn men dom gick ner, haha!

Nå, ville bara säga det. Imorgon börjar man jobba på Stuk igen efter sommar uppehållet.. Har lite blandade känslor kring de, så får se hur de blir. Kanske skriver mer senare. Pusshey =)

Likes

Comments

Som ett rop på hjälp, jag mår verkligen skit. Jag erkänner det åtminstone, går inte i någon slags bubbla och låtsas att allt är bra, försöker varje dag att må bra, men det verkar som att det inte är meningen.. Jag behöver professionell hjälp, men står fortfarande på väntelistan.. Bättre har de då blivit, eller så tänker jag inte på de lika mycket för att jag jobbar så mycket.. Men är så less på att gråta för ingenting, ångesten som sitter i, ångest och stress gör också att jag rycker bort hårstrån.... Och nu gör jag det typ varje kväll!! Kan inte stoppa mig själv heller längre, kan hålla på rycka en hel timme.. Då ångesten är som mest laddad! Jag saknar min mamma så mycket att jag kan inte låta bli att tänka hur de varit om jag lämnade jordelivet och fick vara hos henne? känslan att aldrig mer få krama henne, den känslan kan ingen veta om man inte behövt vara utan sin förälder, bara dom förstår den känslan. Ibland känns det nästan värt att bara testa och se vad som händer, men är samtidigt rädd att det bara blir svart, men känslan, den känslan att jag kan välja att träffa henne, men den har inte ett sånt vackert avslut, så många människor man lämnar och krossar, det vill man ju inte, OCH man vill ju leva.. Vill ju ha barn, hus osv. Men också mamma, som sagt den som inte varit där, vet inte hur de känns, det är så otroligt svårt att inte få båda.. Och all denna ånger på det, allt man gjort, allt man sagt, de man inte sa, de man sa för lite, de man inte fick uppleva.. De är svårt, det är något som äter upp mig lite varje dag, har gått över 1 år, ändå känns de precis som igår... men självklart mamma var verkligen allt, de bästa i livet, luften jag andades i princip, min andra halva, min själ! och nu bara borta..

Att livet rullar på som vanligt begriper jag inte, livet är långt ifrån vanligt sen du lämnade oss... Det gör så ont, för just nu vill jag ringa dig eller komma och sova över, men det går ju inte... den känslan alltså!!!!

ska gå och sova så jag slipper tänka nå mer nu.. natti natt!

ps: har nån annan mist sin förälder så skriv, så skönt att prata med andra, och veta att ens tankar är ungefär detsamma.💗

Likes

Comments




Hej hopp i lingonskogen :>

Helvete vad jag är trött och mitt huvud dunkar som fan.... Har sån jävla huvudvärk alltså.. Jag är så extremt hungrig känner jag, eller så är jag bara väldigt sugen på något att tugga på, men huvudvärken kommer nog från att jag är sämst på att dricka.. ett glas vatten som vanligt under hela dagen, skärpning alltså !!!!! Jag lär mig seriöst aldrig, inte undra på att jag samlar på mig så mycket vätska och sväller upp som en ballong på magen.. Har som mål att alltid ha med mig en vattenflaska och dricka upp en hel sån under dagen, men jag glömmer de alltid och om jag väl kommer ihåg att fylla den så dricker jag inte.. welcome too fias world ^o)

Haha måste berätta en rolig grej som hände på jobbet idag, jag är ju bara så trög ibland. En kund vill ha isthe, och jag har ju inte riktigt lärt mig alla grejer vi har än, så jag bara " vad vill du ha för smak på ditt isthe? Vi har...... Vi har... Eehhh, persika? Vi har persika, hahahaha. Och mina kollegor skrattar åt mig och även kunden fnittrar till lite, vi hade bara en sort tydligen, MEN måste säga att persiko the är balsam för själen <3 jag har ju aldrig gillat the, jag avskyr de ju, jag spydde alltid när jag var liten av det, men mina kollegor har typ förhäxat mig lr nått, men isthe gillar jag iaf, grymt mycket.. Så supergott är väl bara en tidsfråga innan jag börjar gilla vanligt the också, hmmmm kill me then ;)

Äh jag trivs så bra på Friends, måste seriöst vara de bästa jobbet jag haft, de och röda korset då jag jobbade som värvare och knackade dörr, tror stämningen på jobbet gör mycket, har du tråkigt på jobbet blir nog även världens roligaste jobb tråkigt, samma som världens tråkigaste jobb kan bli svinkul om du har schyssta kollegor. Den 14e augusti går jag tillbaka till Stuk, och tanken är att extra jobba på friends, lördagar och söndagar kan jag ju jobba, och även kanske några timmar efter jobbet på stuk, beroende på hur trött jag är, men orkar jag jobba 11 timmar, så vafan, nå orkar jag jobba efter stuk ;) finns ju de som jobbar på 3 olika jobb så. Så får man jobba extra på friends och hoppas på en heltidstjänst så småningom.

Imorgon åker vi till Henrik min kollega från ett annat jobb, utanför Råneå, blir där till på torsdag tror jag, och Ollie kommer ha de så mysigt, få springa lös och busa, tugga på pinnar och springa efter bollen. Kanske även går att bada om de är lugnt nånstans, kommer bli jättehärligt, ska väl grilla och tänkte ta med poker brickorna så kanske man kan dra en poker också :D

Nä, nu ska jag hämta nått att knapra på, slutade med mina minipiller igår, min kropp är typ knas just nu, men såå skönt att inte sätta i sig nå hormoner längre, ska bli intressant och se om NC funkar, nå preventivmedel med en app och en termometer, är lite skeptisk men chrille vet ju vad som händer om jag blir på tjocken, då behåller vi de, men jag håller tummarna att de dröjer åtminstone tills vi fått bo i lägenheten ett tag och fått hinna skaffa valpen =)

Puss och kram <3

so they say that all wounds heal with time, then how come time is not healing mine?




Likes

Comments

​Halloj!

Idag har jag haft en ordentlig sovmorgon. Sen iväg och övningskört, de gick helt okej, vi håller fortfarande på med parkering och backning mellan bilar, sjukt svårt om ni frågar mig, jag fattar inte riktigt de här med att styra bilen rätt... Jag vill egentligen styra andra hållet, de känns mer logiskt, men nääää tydligen inte.. Så blir lite galet ibland, men det släpper väl snart hoppas jag, behöver ju inte heller vara perfekt. Sen varit en liten sväng på motorväg, och det kändes läskigt!! Det går ju så fort, och när man är på sån där avfart och ska styra ut mot dom andra bilarna, hoooooojaaaaa! Tror hela tiden att nu dör vi -_-

Sen for jag hem några timmar, käkade lite lunch och slappade framför datorn. Vi halv fem cyklade jag till jobbet, och sen har jag jobbat till halv elva ungefär, stått typ hela kvällen i kassan, lite smått nervöst ibland då man stått själv några minuter och bara " eeeh, vad heter den där godbiten i kassan? Eller vilket vin är de torra och vilket är de söta? Hur viker jag den här förpackningen för bakelser? Men det löste sig, har så underbara kollegor så man behöver aldrig känna sig dum =)

Men måste berätta en rätt rolig grej, haha. En gårdagens Fia, glömde bort att skriva de igår.
Kommer två kunder in, och beställer varsin cider. Ja, jag vet att Briska är ett cider märke. Men när man kommit in i en helt ny värld av massa bakelser, bullar, morotskakor, brownies och alla andra namn på dessa läckerheter, då tror man ju iaf jag att Briska är väl nån sån där brownie eller någon sort biskvie. Så jag bara " Okej, Kan ni visa vilken typ av fika ni vill ha? Dom bara skrattar och säger att de är en cider. DÅ vaknar jag till, Ja juste Briska var de ja, och skrattar också, det visste jag ju säger jag. Sen kan jag inte sluta le åt mig själv en bra stund efteråt, det är tur att jag är söt ;)

Cyklade hem iaf idag efter jobbet också, så nu har jag cyklat till och från typ nästan varje dag sen jag började, otroligt bra! Och det är så skönt att cykla hem på kvällen, det känns så fridfullt på något sätt. 

Har nyss sett en film, små citroner gula, en svensk film, jättebra och rolig. Kan varmt rekommendera den, har sett den tidigare men ville se den igen. Nu ska jag väcka Ollie och dra med han ut på en nattskiss så jag får lite sovmorgon imorgon, smart plan! Godnatt =)


Likes

Comments