​nu har orden från hans mun återigen kommit " det är slut"  " du är inte min drömtjej" " du är värdelös" 


Igår var vi och handlade mat tillsammans, den bästa känslan jag vet, när vi går i affären och det känns som vi är helt ensamma i hela affären, bara ögon för varandra. 


Snart jul och jag har absolut ingen julkänsla, vi har bråkat alldeles för mycket. Jag vågar inte ens tänka på julafton för jag vet inte om jag kommer sitta med familjen tillsammans med mannen jag älskar eller inte. Det känns som jag lever för timme för timme. För vi kan ha en fantastisk timme och jag kan komma på mig själv att tänka " att utan honom vill jag inte leva" och så bara på en sekund kan allting vända och jag står återigen vid stupet och skriker ensam, ingen som hör mig. 

Vilken patetisk varelse jag är! 

Jag är en jävla röra, jag kommer ihåg att jag sa till honom i början att han inte skulle klara av mig. Varför lyssnade han inte då? Det jag nu får höra är att han valde fel person att älska. 

Det kanske är så, jag kanske är svår eller till och med omöjlig att älska. Det absolut tråkigaste är att det han tror om mig elle de han säger inte stämmer, ibland tänker jag att de skulle vara lättare och ta det om det han sa var sant.

Det svänger för fort och jag hinner inte med. Jag har alltid varit så att jag kan få information och så behöver jag en tid på mig att bearbeta eller processa det och sedan kan jag ha en åsikt eller liknade. 

Men ibland blir jag agerar jag på mina känslor, och det går fort. Det är när jag agerar på mina kändlor som det inte blir bra. Men det är också känslorna i mig som är så starka att jag just nu inte kan hantera dom. Återigen så känner jag att jag bara vill fly, men jag vet också inte vart jag vill fly för det jag flyr från följer hela tiden efter mig eftersom det är mig själv som jag vill fly ifrån. 


Till min älskade...

Ett liv utan dig vill jag inte leva, du gör mig glad som du gör mig svag.

Utan dig hur skulle det vara? En dag för längesen jag träffade en man som var underbar jag började bli varm om hjärtat och hjärtat banka så snabbt. Han hade brun hy, han hade  brunt hår underbara läppar.

Du var min enda du var min dröm man. Ville hålla dig nära mig och aldrig släppa dig.

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna älska, den ljuva känslan du ger mig kallas vara kär. 

Mitt hjärta bankar när jag hör din röst och mina läppar formas till ett leende tänker på dig och mina ögon tårfyllda av att vi hade underbart och nu får jag lida. Känslan jag bär just nu blir bara värre värre. 

Nu mår jag inte så bra, och blir bara sämre och sämre

En dag vaknade jag utan dig vid min sida utan dig hur skulle jag kunna drömma igen,

Jag saknar medvind när fan kommer det vända? 

Tack för alla fina minnen som vi dela, tack för att jag fick va lycklig en stund.

kärleken dog när jag viskade ärliga ord. 



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

alltid haft svårt att formulera mig med ord. när jag blir arg eller ledsen pratar jag till personen i mina tankar och får ut det mesta där och sen när det är dags att prata med personen är mitt huvud tomt eftersom jag haft dialogen i mina tankar.

den här sista tiden har vart väldigt svår. ångesten ligger och bubblar i mig hela tiden. mellan att slitas mellan hopp till förtvivlan.
känslorna skiftar så fort.
från att känna att vi är dom mest lyckligaste människorna på jorden till att känna att jag står ensam vid ett stup och bara skriker.

Likes

Comments

Det här är tanken att denna blogg ska hjälpa mig att se de framsteg som jag gör i min bergodalbana i känslor. Jag är ingen författare och jag är absolut inte världens bästa på att skriva , men det jag vet är att jag är ännu sämre på att förklara mig med ord så denna blogg får bli min ventil.

I somras mötte jag en kille, som jag redan från första stund blev som besatt av. Han var den mest manliga och starkaste person jag träffat. Han hade ett liv som jag ville vara delaktig i. Från första stund har vi haft våra bra stunder men vi har även haft våra mörka stunder.

Allt gick fruktansvärt fort, från att jag ena dagen sitter på min väns balkong och dividerar om varT vi ska gå ut och festa till att packa ihop mina saker och flytta. Den kvällen hamnade vi i en helt annan stad än det vi hade tänkt oss. Besatta av att vi var unga och galna och vi hade världen stunder våra fötter så hade vi en helt fantastisk kväll. Vi hamnade på efterfest och det var där jag mötte honom första gången. Vi bytte Facebook. Vi åkte hem och vi vaknade på söndags morgonen. Vi började skriva med varandra o ganska snart hade vi bokat vår första dejt. Detta skulle ske på tisdag. Jag åkte in på tisdagen o mötte upp denna mystiska man. Vi hamnade först i en park och sen på en resturang o sedan hemma hos honom, redan innan hade jag bestämt mig för att jag bara skulle åka in och ta en lunch med honom men det slutade med att jag stannade över natten, sen dess var jag fast men det var inte så lätt... fram o tillbaka hela tiden, nu när jag ser tillbaka ser jag redan att vi sågs bara när han ville och kunde. Till exempel var jag Med när dom handlade saker till att fira midsommar. Jag sa att jag jobbade men han fick mig lova att komma in efter jobbet och vara med. Magkänslan var redan då att jag inte kommer fira med honom, attnågot skulle komma vägen. Som jag visste fick jag ett sms" jag ska inte va med dom och fira, du får gärna komma men jag ska inte va där" och detta var inte första gången som det skedde. I min tanke tänkte jag strunt sAmma, att jag inte brydde mig men han låg alltid där långt bak i mitt huvud. Det tog inte alls lång tid tills jag packade ihop mitt hem och beslöt mig för att flytta till honom. Tänkte att nu äntligen ska allt bli rätt men ack så fel.. jag låg många nätter hemma hoshonom ensam och längtade och ville att han skulle komma hem. Men han valde jämt att va med "killarna" . Detta var något jag bara fick acceptera vilket jag gjorde för min längtan efter att få vara nära honom var större än mig själv. Jag blev kär, så kär att mitt hjärta svämmade över. nånstans där la jag hela mig själv, hela mitt hjärta, hela min själ i hans händer. Jag var och är så svag förhonom. Köpte en lägenhet som vi flyttade in i hop i. Aldrig har jag varit så glad som den dagen som vi packade ihop hans saker o flyttade dom till vårt gemensamma hem, här tänkte jag att här ska vi bli lyckliga, här ska vi dansa och skratta in sent på nätterna. I vårt gemensamma hem ska vi vara få vara trygga o ingen kunde komma emellan vår kärlek. Att gå hand i hand med honom och handla vår mat var den bästa känslan jag visste. Jag stod i fönstret ovh väntade på honom när jag hörde hans bil komma och varje gång hoppade mitt hjärta extra slag när jag såg att han klev ur bilen och var på väg upp till just mig.

Tyvärr varade inte min lycka länge... återigen låg jag hemma själv o h väntade på att han skulle komma hem, men förhoppning om att han skulle välja mig framför allting annat. Jag började gråta och tårarna har inte slutat rinna. Jag var så arg ledsen och besviken att den man jag valde framför allting annat, valde bort mig gång på gång. " bara ikväll " fick jag höra Visst han kom hem med dåligt samvete och bad om ursäkt och denna känsla var något jag vande mig i så länge han bara kom hem.

I torsdags hände det värsta han sa " jag gör slut"

Paniken som spreds sig i min kropp tog över o jag åkte till min vän och sov där den natten. Jag var krossad, jag ÄR krossad. Vi hade vårt största bråk någonsin och jag har aldrig nånsin upplevt sån smärta i min kropp. Jag ville bara fly, men vart jag än tig vägen så följde även smärtan med mig.

Jag kom till slut hem och vi pratade ut och han sa äntligen orden som jag velat höra "vi gör ett sista försök"

Helt jävla underbart!!! Jag var lycklig igen och gick på moln men min kropp förstörd. Alla dessa känslor som jag haft i helgen tog all min kraft


I min tanke hade jag att vi skulle åka iväg i helgen.han och jag. Starta om, jag hade bestämt dom meningarna jag skulle säga till honom. Jag hade tänkt vi skulle åka till det mest fantastiska ställe jag nånsin varit på. Jag ville ta honom dit och säga dessa saker och lova vissa saker och på så vis visa honom vad jag verkligen var beredd på att göra för vår kärlek. Men där igen får jag kall duschen som får mig att inse att han väljer bort mig, igen.

Då kommer återigen orden, det funkar inte. Jag gör vad jag vill när jag vill... det han inte inser när han säger så är att han säger att jag väljer inte Dig.


Om han bara kunde se och höra mig!!

Likes

Comments