idag är det halvdag på jobbet och eftersom tid jobbats in under veckan kommer jag spendera en halvtimme i frisörsalongsstolen under eftermiddgen. Det är härligt och nyfriserad eleverar man sitt välmående några grader. Min frisyr börjar i övrigt att arta sig och om någon månad tror jag att "mellanlägestiden" är historia, vilket givetvis känns skönt. Det är inte roligt att vakna, ställa sig framför spegeln och smått uppgiven endast acceptera kalufsen. I want it perfect, peeps!
Idag anländer dessutom min nya hårfön som skall ge mitt hår lite extra volym och det ser jag fram emot mycket.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Inget kan så lätt få mig till tårar som musik. En ton till en annan kan skicka en blixt genom hela min kropp, jag håller andan och därefter kan tårkanalerna översvämmas. Paul Simons Obvious Child hade en sådan effekt på mig, men idag när jag satt på kontoret, sen eftermiddag efter en bra dag och tog mig igenom Aretha Franklins material hamnade jag plötsligt på denna hyllningskonsert till Carole King. Tårar rann längs med mina kinder och det handlade inte bara om musiken, utan också om det visuella. En gammal kvinna, en päls, ett piano och en röst som inte ens en stormande ocean kan göra svår att känna igen. En sångerska vars bäst-föredatum definitivt inte finns. Lyssna och njut. Vilka harmonier. Innehållet är fint och arrangemanget är top notch!


https://www.youtube.com/watch?v=XHsnZT7Z2yQ



Likes

Comments

Jag fick en smäll mitt på min bicep förra onsdagen. Det var en rejäl pärla som träffade mitt i prick i en returduell. Halva armen domnade och utvecklingen sedan dess är konstig. I helgen upptäckte jag att hela min bicep var blåmärkesgul och precis under armväcket var två enorma blåmärken. Lägg dessutom till att jag vaknar på nätterna av smärtor i armen. Små smärtor, men likt förbaskat väcker de mig från viktig sömn. Idag ska jag rådgöra med en sjukgymnast för det här kan inte få fortsätta!

Likes

Comments

Vilken förtrollande atmosfär jag precis blivit varse om! Sittandes vid mitt skrivbord och läsandes av haikudikter för att presentera konceptet för mina elever imorgon, öppnade jag mitt fönster för att låta vårsolen rensa ut den sista vintern ur mitt bibliotek. Med värmande strålar i rygg, nacke och halva ansiktet satte jag igång Ella Fitzgeralds och Satchmos gemensamma tolkning av Moonlight in Vermount; en av mina favoritlåtar (som faktiskt är skriven som en haiku). I refrängen mixades plötsligt kyrkklockorna från domkyrkan in i bakgrunden tillsammans med sorlet från gatan. Det var en känsla som jag inte ska glömma! Det vackra i det minsta!

Likes

Comments

Danska Soulland är för mig en ny bekantskap, men min svaghet för skandinavisk design innebar att jag ändå skickade efter denna stickade tröja inför våren och sommaren. Det är en härlig mjuk nyans som opererar någonstans mellan rose´och gammelrosa! Dessutom beställde jag ett par straight leg Levi's 501 i en skön 80-talsfinish. De kommer nog inte bli mina favoritjeans eftersom de var lite för vida nedtill för att strama åt lite mer runt smalbenet., men kompletterar övriga garderoben bra och kommer därför garanterat att användas ganska flitigt ändå!

Det häftigaste idag var dock inte mina kanonköp, utan att det faktiskt är vår på riktigt! Solen skiner fortfarande och småtjattret på gatan fylls på något sätt med mer optimism och blir lite livligare dessa tider.

Värre är det med förkylningen och därför kurerade jag mig igår med glass, NBA och levande ljus. Jag tror att det blivit ännu sämre om jag inte gett mig själv detta!

Likes

Comments

Nu är fredagen definitiv och då ljuder musik i hela lägenheten. Steve Winwood är en av Eric Claptons närmaste vänner, med rötter i både Blind Faith och Traffic, men de bästa låtarna tycker jag att han gjorde som soloartist. Valerie blev en tokhit för några år sedan, då som cover mer Eric Prytz, men den bästa låten är shining song! Den gör mig gott! Dessutom är Winwood rätt lik Conan O'brien. Googla!

Jag var precis nere på Åhléns och köpte en saltvattenspray samt en rundborste. Jag har läst på om de båda redskapens funktioner, men har inte den minsta aning om huruvida de kan hjälpa mitt platta hår. Det blir spännande att se! Först nu såg jag att det stod "for men" på flaskan. Jag visste inte ens att det var skillnad på spray för damer och herrar! :)

Likes

Comments

Manlighet. Det är ett destruktivt ord som förföljer oss genom livet. Ofta explicit, men ständigt implicit och för att ta itu med sin egen definition av detta ord krävs det faktiskt en sjuhelsikes insats. Att diskutera manligt och kvinnligt är en av de största utmaningarna för det är lätt att prata om det, men debatten blir lätt onyanserad för vi har en förmåga att ställa oss utanför problemet. Vilka ideal vill jag förmedla till mig själv och därigenom även min omgivning?

Det är inte nödvändigtvis kopplat till sexualitet, men hos de som till varje pris vill värna om sin kvinnlighet/manlighet kommer det alltid att handla om just hetero eller homo, vilket jag tycker är lite skevt.

Mitt manlighetsideal har förmedlats av samhället (jag hatar att säga det ordet i dessa sammanhang! Det är verkligen att skylla skit på mina vita skor på vädret: för stort att ta itu med på egen hand), men det går att bryta ned i mindre strukturer. Idrottshallar, grupper, men också vad i vad vi tror framställer oss så positivt som möjligt hos den mittemot.

Jag undrar dock om man kan ställa sig utanför manligheten och kvinnligheten? Bara genom att finnas stärker jag väl rimligtvis de mönster som redan finns? Är mitt skägg, mina kläder, min träningsvilja ett uttryck för min tids mansideal?
Kanske är det så, men då är vi kanske återigen inne i trivialitetens oförstånd.

Jag tror däremot att mina intressen och egenskaper måste särskiljas från omgivningens uppfattning om mig. Det är vad min partner, vänner, chefer och liknande tycker om mig som avgör vad som är skevt i det hela. Likaså reproducerar även jag ett kvinnoideal och ett mansideal i mig själv genom vad jag söker hos exempelvis en partner och det kanske är just där som det hela blir mest problematiskt. Om jag som man gillar att laga mat, föna mitt hår eller sminka mig, men jag vill att mitt damsällskap skall följa trender, sminka sig på ett visst sätt, gå på gym, agera "kvinnligt" och äta nyttigt: ja då kan jag ju omöjligtvis säga att jag inte är en del av problemet eftersom jag fortfarande bär på normer gällande min partner? Precis som Du omöjligtvis kan säga att du är emot samhällsstrukturen om du faktiskt generellt talat attraheras/har en idealbild av män med skägg, stora muskler och exempelvis en jäkligt snabb bil?

Det här är djupa frågor med många olika bottnar och jag kan bli lite irriterad på att vi hela tiden tycks ställa oss själva utanför problembilden och då missas viktiga poänger tycker jag! Jag slåss mot dessa tankar och ideal varje dag, men det är inte i närheten så mycket utåt som det är inåt mot mig själv i vad det är som jag söker och det jag tycker är konstigt. Jag tror faktiskt att det är i det egna som det egentligen börjar.

Kanske drar jag det hela för långt eller för kort, men viktiga saker skall man tänka till om ordentligt utan hämningar, för så småningom finner man ett bra resonemang som passar en själv och då blir det lättare att arbeta mer målinriktat utifrån vad det är som man vill förändra. Ideal kommer alltid att finnas och vi kommer alltid vara en del av dem, men vilken betydelse har de rent praktiskt? Det är intressant!

Likes

Comments

Fredag är veckans bästa dag och strax innan lunch är den som allra bäst. Sista lektionen är igång och jag vet att helgen bara är en timme framför mig, efter att ha jagat ikapp varenda sekund sedan måndagsmorgonen. Härligt och inte ens en förkylning kan hindra mig från att njuta av denna dag. Snön börjar smälta med tryck till följd av en vårliknande luft, träning och förberedelser inför morgondagens drabbning mot serieledarna och på det stora hela är känslan god.

Mitt huvudbry just nu handlar om kvällens mat. En del av mig skriker sushi, medan den andra är sugen på att laga hamburgare. Jag kanske möter mig själv på mitten. Det skulle i och för sig vara en fiskburgare...kan det bli så mycket tråkigare?

Jag har efter noggrannt övervägande beslutat att köpa ett saltvattenspray för att ge mitt hår mer volym, men jag måste säga att det känns som mark bryts. Vi män har verkligen bortprioriterats från alla bloggar om hur man ska sköta sitt hår. Rundborstar exempelvis: är det bara för jättelånghåriga eller kan det gynna en sådan som mig med? Vilka borstar ska man ha? Jag lär få testa mig fram. Nu ska jag starta veckans sista!

I'm out!

Likes

Comments

Åt helvete med hela skiten! Nu har jag dragit på mig en förkylning, bara några veckor efter min senaste tur med snoriga näsor och värkande halsmandlar. Jag hatar detta och till en början är det ilska över vem det är som kan ha smittat som styr ens tankeverksamhet. Som tur är slår, i alla fall för mig, förnuftet ofta ut idioten och då inser man att den där ilskan är ganska lönlös. Den stannar dock ofta kvar, men riktas mot själva förkylningen istället. Därför ska jag i självtröstan köpa rikligt med Ben & Jerry's ikväll, ta med mig min skolbok "absalom, absalom" av William Faulkner hem och njuta av några dagar av ledighet.

På tal om idioti fick jag ett nytt axiom att styra mitt liv efter igår. Det är den mycket kloke Charlie Munger som yttrat det när han talat om sin egen investerings- och livsfilosofi. Han försöker aldrig vara briljant, utan vill istället undvika att vara en idiot. Det är en tanke som jag gillar och ofta letar man efter de där fantastiska lösningarna, vilket kan göra att man missar ett öppet mål!

Likes

Comments

Jag såg inte matchen som alla pratar om idag, men har sett lite klipp från spektaklet. Jag hoppas och tror att ett domarteam aldrig igen kommer få sätta sin fot på en professionell fotbollsmatch. Och sedan får jag viss ro av tanken på att Suarez, den lilla människoorchen, har många år i skärselden innan han slutligen når Gud.

Likes

Comments