Mitt missbruk..​

Jag missbrukade Marijuana under ca 3 års tid.
Första gången jag rökte var 2011, men jag blev inte påverkad. Men första gången jag blev påverkad var 2012. 
Jag var på en skola, det var snö och mörkt ute. Jag tog några bloss och sedan skicka vidare den. Den kom till mig igen och jag tog fler bloss. Sedan började jag känna i kroppen att det började pirra och det kändes som jag var i en dröm. Min rygg blev tung och jag trycktes bakåt hela tiden. Jag tyckte att det var jävligt häftigt.
Sedan skulle vi gå vidare upp för en backe och in i en skog. Och denna backen var kanske några meter lång bara. Men det kändes som man kämpade i 20-30 minuter för att gå upp, snön glittrade och då och då fick jag garvisar och la mig på marken för att hämta andan haha. 
När vi kommit upp för backen så kändes det som jag var vilse även om jag varit på denna platsen väldigt många gånger tidigare. Men vi bestämde oss iallafall att gå in i skogen och följa en stig. 
Jag kollade upp i träden som glittrade och började skratta som fan för att jag trodde att det satt små troll i träden.
Min tjejkompis och jag trodde att vi var från Alvin och gänget. Och då och då fick man ett slag i ansiktet och dog av skratt för att man inte kände någonting. Och så fortsatte det under hela denna skogspromenaden. Och det kändes som vi gick där i fyra - fem timmar. Sen kom vi fram till några fotbollsplaner som vi kände igen och började gå mot hållplatsen. Fortfarande påverkade. Men trötta.
Alla åkte hem även jag och somnade jävligt gött.

Och det var så det började. Det var en av dom roligaste dagarna jag hade varit med om och jag ville uppleva det igen och igen och igen:
Under 2013 blev det som värst. Jag rökte flera gånger om dagen, varje dag, hela sommaren. 
Och i början av 2014 märkte jag att jag hade ett missbruk. Det var när jag inte hade pengar som allt gick åt helvete.
Jag samlade pantburkar för att få ihop en tjuga som jag kunde ge till någon som kunde bjuda mig.
Jag skrek och grät av frustration när jag inte fått droger i kroppen på några timmar. Jag gick på skulder hos langare. Osv.

​En dag sa jag till mina närmaste att jag inte orkar mer och sa att jag ville ha hjälp. Jag ville lägga in mig. 
Först skulle jag på en avgiftning för att bli ren och sedan in på ett behandlingshem i Vårgårda. 
Så i början av september 2014 tror jag det va så åkte jag till avdelning 306 på Östra Sjukhuset där jag skulle spendera två veckor på avgiftning. Den första dagen och natten var värst, jag fick reda på alla regler osv. 
Vi skulle få chans att ta en cigg 2-3 gånger om dagen och få gå en promenad.
Men den första dagen fick jag inte följa med på några promenader & fick inte röka. Så jag satt och skrek och grät i telefonen med min mamma och min pojkvän den mesta av tiden den dagen. 
Den andra dagen var lite bättre och jag hade lärt känna dom andra på avdelningen. Den tredje dagen gick också bra.
Men den fjärde dagen fick jag panik och ringde mamma och sa att jag ville skriva ut mig. 
Mamma kom och hämta mig kl 23:30 och jag fick åka hem. 

​Samma dag som jag kom ut därifrån så började jag röka marijuana igen. Och svarade inte på några samtal från behandlingshemmet osv. 
Sen kom den dagen min pojkvän var otrogen och allt bröt samman. Allt var värre än någonsin. Abstinensen, självmordstankarna osv. Tiden gick och jag kände att nu får det vara nog. Så det 27:de januari 2015 rökte jag för sista gången. Dom första veckorna var dom värsta någonsin. Jag svettades hela tiden, vågade inte sova på nätterna pågrund av alla brutala mardrömmarna, var rädd och orolig hela tiden. 
Men nu har jag varit ren i nästan 8 månader och jag mår bättre en någonsin.
Så det gäller bara att ha viljan där!
När ni har den klarar ni allt!

Likes

Comments

Jag vet inte hur jag ska förklara , men för mig så är uppmärksamhet och att känna sig uppskattad väldigt viktigt.
Och när jag känner att jag inte får det av dom jag borde få det ifrån så bryter jag ihop.

Det är så här. Min pappa var inte med under min barndom , jag hade ingen manlig förebild eller en pappa som skulle se till att jag inte va med fel kille eller tjej. Jag hade inte någon som jag kunde kalla för pappa på samma sätt som andra. Jag hade ingen pappa som berätta hur söt jag var , hur mycket han älskar mig osv.
Därför söker jag mer uppskattning och uppmärksamhet från andra killar mer än vad andra tjejer gör . För att känna att jag är tillräcklig som tjej/kvinna. 
Och nu har jag förlorat den killen som gav mig det min pappa aldrig gav mig. Han stöttade mig i allt , han sa alltid att jag va vacker även om jag inte ville ta emot det, han berättade alltid hur stark jag var när jag kände mig som svagast. han var där och gjorde mig glad i mina mörkaste stunder och han har alltid sagt att jag räcker till.
Men nu när jag inte får den uppmärksamheten längre som har jag gått från toppen till botten igen. Jag har självmordstankar, värre än någonsin, rösterna i huvudet blir värre. Och jag vill inte leva med detta längre.

Det är inte bara psykisk smärta utan även fysisk, det gör ont i hjärtat på riktigt, jag har ont i huvudet hela tiden pga att jag alltid somnar gråtandes, jag vaknar svettig & kall på nätterna efter alla hemska mardrömmar ​​.
Och jag har aldrig saknat en person så mycket som jag saknar Michelle just nu. Hela jag är tom. Han är mitt allt. Jag har aldrig älskat någon så mycket som jag älskar honom. Han betyder mer än va någon någonsin gjort.
Det jag mest mår dåligt över , är hur jag har behandlat honom.
Jag önskar jag kunde spola tillbaka tiden och göra om allt från början.
Jag har en sak & säga.
Berätta för den du älskar hur mycket han/hon betyder för dig, ifall inte morgondagen kommer.​​​​​​​
​​​​​​​​

Likes

Comments