Då var det söndag igen. En riktigt grå och tråkig söndag, men vad gör det? Vecka 13 avslutas här med en recension på en av årets stora favroiter till att vinna. Jag talar om Estlands bidrag.

Efter Berlinmuren och Sovjetunionens fall, så ritades kartan om i Europa. Detta resulterade till att öststaterna, som inte hade medlemskap i EBU när östblocket existerade, ville vara med och deltaga. Hela 7 debutanter var med i 1994 års tävling. Estland var en av dem, och debuten gick inte så värst jättebra för estländarna. Silvi Vrait (må hon vila i frid) och låten ''Nagu merelaine'', slutade på näst sista plats med ynka två poäng: samtliga från Grekland. Storhetstiden kom istället mellan åren 1996-2002, då Estland nästan alltid slutade bland de tio bästa. Inte minst 2001, då Tanal Padar, Dave Benton & 2XL stod som segrare med låten ''Everybody''. Det var då den första gången ett forna Sovjetland vann Eurovision, och de har det all rätt att vara stolta över.

I år skickar landet en duo bestående av 20-åriga Elina Born och 35-åriga Stig Rästa. Två sångare som håller på lite med olika saker. Stig spelar i olika alternativband, så som Traffic och Outloudz: två rätt så etablerade band hemma i Estland. Popsångerskan Elina inledde sin karriär i talangjakten Eesti otsib superstaari 2012 (Estland söker efter en supersjärna) och har släppt några singlar sedan dess. Bidraget de ska framföra i Wien den 19 maj heter ''Goodbye to yesterday'', En rätt så melankolisk poplåt som krossade allt motsånd med råge i Eesti Laul (Estlands variant till melodifestivalen). Hela 79 %(!) av rösterna fick nämligen låten, och står nu som en av de stora favoriterna till att vinna hela klabbet, tillsammans med Italien och Sveriges egen Måns Zelmerlöv faktiskt.

Jag gillar det här faktiskt. Det är en snygg duett och bägge två sjunger rikitgt bra tillsammans, trots att de till vardags håller på med olika genrer. De kompletterar varandra bra helt enkelt, och jag tror det här absolut kommer att gå riktigt bra för Estlands del i år. Det kanske inte blir mycket till show i låten, men vem sjutton bryr sig? Det här kallar jag för riktigt geniun musik det! Jag kommer faktiskt inte på så mycket mer att säga om låten än så. Vi kanske beger oss till Tallinn nästa år, vem vet?

Schlagers betyg: 8/10

Se där ja! Imorgon är det måndag igen, och då blir det en recension av den allra första låten som blev klar i årets starfält redan i november förra året. Det är Makedoniens låt som jag ska kika på då. Trevlig fortsättning önskar jag er alla. Och kom ihåg nu att det är sommartid, så ställ fram alla väggur nu om ni inte har gjort det! Tjingeling! 😊👋

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Då var det dags för låt nummer 6 och ballad numero 2 i årets Eurovision Song Contest, och det numret står Grekland för.

Greklands ekonomi må vara sisådär i dessa dagar, men meriterna i Eurovision på senare år är allt annat än sisådär. Landet är en av de få länderna som aldrig har missat en final sedan semifinalerna infördes år 2004. De har dessutom varit bland de tio främsta samtliga gånger, med undantag 2012 och i fjol. En vinst har de också i bagaget, och det är ju svenskgrekiska Helena Paparizou som stod för den år 2005 med ''My number one''. Kan framgångarna fortsätta även i år mån tro?

Den 31-åriga cypriotiska sångerskan Maria Elena Kyriakou, bär triumferande den grekiska fanan i år. Hon vann den första upplagan av ''The Voice of Greece'' som avgjordes så sent som 2014. Hennes sångkarriär är då rätt så kort men ack så innehållsrik, då hon stod klar som segrare för drygt en månad sedan i den grekiska motsvarigheten till Melodifestivalen.

Låten som hon framför i år heter ''One last breath''. Låt mig uttrycka mig som såhär: om Hollands bidrag är den låt jag går iväg till köket för att starta kaffebryggaren och poppa popcorn, så är det under den här låten jag går tillbaka till köket för att hämta kaffet och popcornen: för att sedan gå tillbaka till tv.n när sista ackordet spelas upp. Den här låten säger mig nämligen absolut ingenting. Det är dödtrist, och det känns som det där lilla lyftet som skulle göra låten så mycket bättre aldrig kommer. Visst finns det ett tappert försök till att få till ett klimax, men det här är banne mig ingenting jag alls går igång på!

Hade det inte varit för att det var så mycket ballader i år, så hade nog detta kanske funkat. Men som det ser ut nu så är det här bara likt en fjärt i rymden. Och det värsta av allt är att den här låten kommer efter första reklampausen (vi som ser Eurovision via en Public service-kanal slipper reklam och får se ett annat inslag istället)! Jag kommer seriöst ha somnat innan det så kallade ''lyftet'' kommer! Så för att svara på frågan jag tidigare ställde i bloggen: nej! Framgånarna fortsätter INTE i år för Greklands del. Bättre lycka nästa gång hälsar jag bara!

Schlagers betyg: 1/10

Ja, detta var ord och inga visor det! Vi får se om låten jag recenserar imorgon är bättre. Då är det Estlands tur, en av de tunga favoriterna i år, att få sin låt analyserad. På återseende! 😊👍

Likes

Comments

TGIF, och vad vore inte bättre att titta på något lite extraordinärt nu när helgen stundar? Av en lycklig slump så är Finland lottad att starta som nummer fem i den första semifinalen!

Finland är känt som ett av de länder som aldrig lyckas få till det särskilt bra i den här tävlingen. Det tog finnarna 45 år att till slut kamma hem vinsten år 2006, Det fick monsterrockarna Lordi göra, som ni säkert kommer ihåg. En annan sak värt att poängtera, är att Finland näst bästa placering genom tiderna är en sjätteplats 1973. Ja, ni läste rätt. En sjätteplats! Finnarna är trots allt stolta över sina lite väl utåtstickande låtar de har skickat med åren, och det är härligt så.

I år så är Finland faktiskt en av de stora favoriterna hör och häpna, och då med en låt och en grupp som definitivt sticker ut! Pertti Kurikan Nimipäivät är ett punkband där samtliga medlemmar har någon form av funktionsnedsättning. Gruppen bildades år 2009 och består av frontfiguren Pertti Kurikka (Gitarr). Sami Helle (Bas). Kari Aalto (Sång) och Toni Välitalo​ (Trummor) Låten sjunges på finska (hurra, det som är ett sådant vackert språk!) och heter Aina mun pitää som betyder ''Jag måste alltid''. Nu skriver de historia när de ska inta scenen i Wien, med att dels vara det första punkbandet någonsin och dels inneha den kortaste låten i tävlingens historia: ynka 1 minut och 27 sekunder lång. 

Jag tycker det är en fin gest av Finland att ge en grupp som denna chansen att visa vad de går för. Det här är dock en riktig50/50-chansning. Antingen slutar låten med ett gott resultat, eller så slutar låten toksist i semifinalen. Det finns inget mellanting. Låten är ju fullkomligt horribel, och jag förstår varför punk aldrig har testats i Eurovision förut. Att se den här låten som slutgiltig vinnare skulle vara smärtsamt. Det är precis samma känsla jag har nu för det här som jag hade för Buranovskije Babusjki när de representerade Ryssland år 2012 (yes, det är de gamla gummorna som sjöng ''Party for everybody, dance!). Det är kul med något sådant här i det här forumet, men för guds skull, vinn inte! Att gummorna till slut slutade tvåa efter Loreen, var rätt skönt. Det kanske blir en andraplats för dessa herrar med, vem vet? Vi håller tummarna för Pertti Kurikka och hans punkargäng att de får positiv respons nere i Wien, för annorlunda akter är trotsallt alltid mer underhållande.

Schlagers betyg: Det är faktiskt oerhört svårt att betygsätta det här. Det får bli 3/10 ish...

Lyssna gärna i länken nedan, för att avgöra själva vad det här är för någonting. Imorgon blir det ballad-dags igen, så på återseende då! Trevlig helg önskar jag er alla! 😊👋

Likes

Comments

Idag är det dags för låt nummer 4 i första semifinalen att bli analyserad, och det är Hollands låt som står på tur.

Holland, är liksom Belgien, ett av det länder som var med i den allra första upplagan av Eurovision song contest, nämligen år 1956. Landet har vunnit fyra gånger, senaste gången 1975, och det har gått lite upp och ner för landet: på senare tid mest långt ner i källaren. Mellan 2005-2012 kvalificerade sig inte Holland till en enda final. Trenden bröts lyckligtvis i Malmö 2013, då Anouk sjöng till sig en niondeplats. Sedan i Köpenhamn i fjol så gick det riktigt bra. The Common Linnets gjorde dundersuccé, och knep till slut silverpengen med sin countrydoftande ballad ''Calm after the storm'', som för övrigt är en av mina stora favoriter i dessa sammanhang, men nog om det!

42-åriga Trijnte Oosterhuis är en sångerska som har en lång karriär bakom sig inom genrerna pop och jazz. Hon har släppt nio album, sålt både guld och platina i hemlandet och är därmed utan tvekan en riktigt folkkär artist hemma i Holland. I år intar hon scenen i Wiener Stadthalle med popdängan ''Walk Along'': en låt som blev presenterad av holländska TV-bolaget NOS redan i december förra året.

Låten är varken bra eller dålig. Den är helt okej, alldeles för helt okej. Trijnte sjunger bra, men inte så bra så att man får rysningar eller blir mållös, utan det är också bara alldeles helt okej. Det här är en låt jag verkligen inte tycker passar in i det här forumet, utan den lämpar sig bäst i en bilstereo när man är på väg hem från jobbet eller något sånt. Jag är helt övertygad om att jag under det här numret kommer att ta kvällens första kisspaus, gå och poppa popcorn, sätta på kaffebryggaren och gömma mig i köket: tills det sista ackordet i låten ljuder. Det här är bara så trist, och någon final blir det inte i år för Hollands del. Nope, det finns inte så mycket mer och säga om det här än så!

Schlagers betyg: 3/10

Tycker ni också det här kommer att bli tisdagens första kisspaus? Låten finns som vanligt i länken nedan. Imorgon så ska jag recensera en av årets mest kontroversiella bidrag, och det står vårt kära grannland i öster för. Det får ni bara inte missa, så vi hörs då, ciao! 😃👋

Likes

Comments

Idag så kommer jag att kika på Belgiens bidrag i årets Eurovision. Belgien är ett av de länder som har varit med allra längst i tävlingen, De var med redan i debuten 1956, och har bara missat tävlingen tre gånger. Dock så har framgångarna lite lyst med sin frånvaro. Hela åtta gånger har landet kommit sist och endast en gång har de stått som vinnare: år 1986. Den yngsta vinnare genom tiderna, Sandra Kim var bara 13 år gammal när hon vann schlagern 1986 med den otroligt glada 80-talslåten ''J'aime la vie''.

Nästan 30 år senare efter senaste vinsten skickar det belgiska tv-bolaget 18-åriga Loïc Nottet till Wien, med den moderna poplåten ''Rhythm Inside''. Nottet, som är mest känd i hemlandet efter att ha slutat tvåa i Belgiens motsvarighet till The Voice, har en väldigt pojkaktig röst som nog allt får 13-åriga tjejer runt om i Europa att gå loss ordentligt. Ja, lite krasst skulle jag påstå att detta är Belgiens motsvarighet till Justin Bieber, även om soundet ljuder lite annat.

Låten är faktiskt rätt catchy och trallvänlig, men ingenting som jag vanligtvis brukar lyssna på, och är för mig personligen ingen favorit i år. Det kommer nog dock att gå rätt bra för den här låten tror jag, i och med att den här låten har potential att främst kunna bjuda på ett läckert scennummer. Eftersom låten valdes internt av TV-bolaget, så finns inget liveframträdande tillgängligt på YouTube just nu. Det ska bli spännande att se hur det kommer bli live i Wien sen. Hur som helst så blir det definitivt någon sistaplats. Det vill jag lugnt påstå.

Schlagers betyg: 6/10

Håller ni med mig om detta? Länken finns här nedanför, så det är bara för er att gå in och lyssna. Imorgon recenserar jag bidraget från tulpanernas och väderkvarnarnas förlovade land: Holland. På återseende då, ciao! 🎶

Likes

Comments

Allright! Dags får låt nummer 2 i årets Eurovision: en smäktande powerballad från Armenien!

Det är 100 år sedan det armenska folkmordet inträffade. En tragedi för nationen, som ännu idag sätter sina permanenta spår. Det här vill såklart Armenien uppmärksamma och skickar därför i år en slags supergrupp, vars förfäder blev under omständigheterna förflyttade till fem olika kontinenter. Medlemmarna består av Vahe Tibian (Etiopien), Tamar Kaprelian (USA), Stephanie Topalian (Japan), Essaï Altounian (Frankrike) och Mary-Jean O'Doherty Basmadijan (Australien). Dessa fem medlemmar ska metaforiskt sätt symbolisera bladen på en förgätmigej. Ja hör och häpna, det finns en medlem till! Inga Arshakyan (Armenien), som för övrigt representerade landet år 2009 tillsammans med sin syster, skall då stå för själva centrum i den här blomman. En ganska så vacker metafor, inte sant? Det armenska TV-bolaget valde själva gruppen och låten, och byggde upp en enorm spänning genom att redovisa en medlem från gruppen i taget under en månads tid.

Låten som dessa sex tävlar med hette från början ''Don't deny'', men för att undvika politiska aspekter som skulle kunna framgå, och istället lyfta fram det fridfulla budskapet låten står för, så ändrade man därför låttiteln till ''Face the shadow''. Budskapet är kort och gott att lycka uppstår när man lever i harmoni tillsammans. Antingen med sig själva, i familjen eller i ett slags förhållande med någon partner. Ja men det här låter ju rätt fint och så, men hur låter bidraget då?

Jag måste medge att jag blev lite besviken på det här. Jag hade enorm förväntan, och såg framför mig att det här sättet att presentera gruppen på skulle vara ett vinnande koncept. Låten känns stundvis lite väl stökig. Det funkar inte att ha sex stycken huvudsångare i den här akten känner jag. Strukturen i låten är bra. Låten byggs upp för att sedan successivt nå sitt klimax i slutet. Men som sagt, när väl klimaxet kommer så blir jag bara kvävd av alla dessa röster som wailar, sjunger, wailar lite till. Ja, jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.

Men låten är trots allt en vacker komposition bortsett från detta. Det skall jag definitivt inte sticka under stolen med. Budskapet finns, artisterna kan sjunga, musikvideon är snyggt gjord: och framträdandet kommer de säkert att få till snyggt nere i Wien. Ja potential finns för att gå långt i tävlingen. Final tror jag definitivt att det kommer bli, då de finns många armenier ute i Europa som säkerligen kommer att ta till sig den här låten in i sina hjärtan. 

Schlagers betyg: 5/10

Håller ni med mig? Lyssna på låten via länken nedan. Imorgon kommer jag att ta en titt på vad Belgien har skickat för något spännande i år, Hoppas ni är med mig då! Peace out! 😃✌

Likes

Comments

Idag släpptes startordningen till årets Eurovision Song Contest, som i år kommer att avgöras i den österrikiska huvudstaden Wien. Det är andra gången som staden arrangerar tävlingen, och det är minst sagt efterlängtat att Eurovision har hittat hit igen. År 1967 var nämlingen den senaste gången Österrike stod som värd till tävlingen. Då deltog 17 länder, i år deltar 40. Jag kommer i denna blogg ta och recensera alla de 40 bidragen som deltar i år, en om dagen från och med idag (den 23 mars). Det finns inga anledningar för mig att dra ut på detta, så jag tar och kör igång direkt här!

Den 19 maj drar kalaset igång med den första semifinalen, i vilken 16 länder deltar. Först ut i år är Moldavien, ett land som anses vara Europas fattigaste. Dock är landet inte fattiga i att ha framgångar i Eurovision, då dem enbart två gånger har missat finalen sedan debuten 2005. De noterade också det året sin bästa placering hittills: en sjätteplats. Oftast hamnar Moldavien i mitten av resultatlistan när samtliga länder har avlägsnat sina röster.

Den 22-åriga ukrainska sångaren Eduard Romanyuta representerar Moldavien i år, med den starkt 90-talsdoftande popdängan ''I want your love''. Det är faktiskt lite kul tycker jag att det här soundet letar sig tillbaka i det här forumet, eftersom att jag själv är född 1993 och är uppvuxen med den här typen av musik. Det påminner ju lite grann om N'Sync och Backstreet Boys, vilket alltid är lite småtrevligt. Däremot är jag föga imponerad över att låtens refräng till hälften består av ''Want, but I want, but I want want want'' och så vidare, Det känns lite väl banalt och som ett enbart halvhjärtat försök till att lyfta upp genren igen. Detta märks inte minst på YouTube vad folk tycker om låten. Det är nästan lika mycket negativ respons som positiv respons på Eurovision Song Contests kanal. 

Musikvideon till låten är för övrigt rätt så välgjord, men känns alldeles för dramatisk och felplacerad. Jag förknippar knappast låten ''I want your love'' till en slags polisjakt, även om jag kan förstå att innebörden i texten kan kopplas till den här typen av video på något sätt, om man nu vill det. Jag personligen kan dock inte ta till mig den här handligen och får enbart känslan av att jag kollar på en slags B-kopia av Rush Hour eller något sådant. Trots den här typen av kritik som jag ger låten så måste jag medge att det här är en bra låt att öppna festivalen med i och med att det är en upptempolåt. Det är ju också mycket ballader som deltar i år, så därför tror jag också att Moldavien har goda chanser att även ta sig till final i år trotsallt.

Schlagers betyg: 4/10

Håller ni med mig? Lyssna på låten i länken nedan. Imorgon är det Armeniens låt jag kommer att kika lite närmre på. Jag hoppas ni är med mig då också. På återseende! 😊🎶


Likes

Comments