Vi kan kalla killen för Oskar. Jag var sugen efter en kille, ni vet. Efter ett förhållande kort eller långt, var bara sugen på närhet. Jag kollade igenom min skolkatalog med en av mina kompisar och letade fram en kille som kunde passa. Jag försökte leta upp honom på sociala medier men jag hittade inte honom. Jag visste en tjej som jag typ kände gick i hans klass. Så jag skickade stelt ett meddelande till henne och fråga om hon hade en Oskar i hennes klass och hon svarade som förväntat att hon hade det. Hon undrade varför jag fråga och då sa jag att jag var skyldig min kompis en tjänst och frågade åt henne ni vet. Hon gick på det hahah. Oskar hade ett smeknamn och det var därför som jag inte hittade honom på sociala medier. Jag slog in manet och skickade förfrågan på instagram (för han var privat). Han var otroligt seg, svarade efter några timmar. Men han verkade knepig ni vet? Han var svår. Hans profilbild var en aning udda och jag drogs inte mot den så att säga. Oskar var svår, verkligen svår. Han hade ryktet att vara svår och folk anade att han hade en diagnos av något slag. redan där så fick jag en varningssignal om honom så att säga.

Han följde inte tillbaka. Jag tyckte då att det var en aning konstigt eftersom att jag är van vid att folk gör det. För att dem kanske är nyfikna om vem som vill följa en, vem den personen är, så att man vet och har koll, sen kan man ju sluta följa den personen. så brukar jag göra iaf. Jag kollar igenom hans bilder och ser ganska snabbt att han är inte som dem flesta killarna. Min magkänsla sa bara det ni vet. Jag såg att han hade kommenterat många killar på hans bilder och skrivit hjärtan och så. Tänkte då att han kanske skojade ni vet, för många killar brukar göra så med sina kompisar. Men samtidigt så sa min magkänsla att han inte skojade. Jag kollade upp honom på fb och såg att det stod att han var intresserad av kvinnor. Kul tänkte jag eftersom att jag då trodde att jag hade en chans eftersom att jag är en kvinna. Jag skickade iväg en vänförfrågan. Såg på hans instagram att han spelade hockey så jag googlade hockeylaget på internet. Grejen var den att resultaten som kom upp var inte dem som jag förväntade mig. Han och några andra hade hamnat i bråk mot ett annat lag och fick straff för sin handling. Redan där fick jag en till varningssingnal. Men jag tänkte dum som jag var att det är vanligt inom hockey för att man är hårdhänt och så.

Det visade sig att han tydligen åkte samma buss som mig. Han hade några killkompisar som han brukade sitta med. En dag när vi klev av bussen så vände han sig och hans kompis om och stod stilla på skolgården. Dem gick längst fram bland dem människorna som klev av bussen. När jag gick förbi dem så vände sig Oskar mot mig och verkligen tittade på mig och log. Men jag märkte att något i den blicken inte var som det skulle. Magkänslan igen, ni vet. Några dagar går och jag beslutar mig för att köra all in. Jag har en plan B om allt skulle skita sig ni vet. Min kompis är gay så jag skulle göra en tjänst för honom isåfall. Jag skickar iväg ett meddelande till honom på fb där jag ba hej Oskar, tycker du är skitsnygg, undrar om du är singel. Och sen mitt namn så att han vet vem det är ifrån. Han svarar inom några minuter med: hej, tack för den fina komplimangen, mitt liv är komplicerat just nu, men jag är singel, men jag är inte redo för något nytt just nu. Jag svarar då honom: neh de va inte så jag menade om du var redo för något nytt, undrade bara om du va singel och tycker du va snygg. (Jag ville ju inte ha efter mig en psyko bitch ni vet som fortfarande har känslor för honom eller något sånt). Han svarar inte då eftersom att han antagligen blev generad över det han skrev. Men han skrev några gånger och sen slutade han. (Ni vet när man ser bubblor och sen försvinner dem).

Sättet som han skrev på, fick mig att undra. För oavsett om man är blyg eller att ens liv är komplicerat så kan man ha formulerat sin mening annorlunda. Istället för tack för den fina komplimangen. Fina komplimangen.....Ah jag tyckte det var skumt val av ord. Är inte van att någon kille väljer just det ordet eller meningen. Jag börjar prata med min bög kompis och vi diskuterar situationen. Vi kollar igenom hans bilder på fb och ser att några av dem sticker ut. Det är då både jag och min kompis börjar tänka samma tanke. Vi gör ett expriment genom att min bög kompis skickar iväg en vänförfrågan till Oskar. Men Oskar svarar varken honom eller min förfrågan som jag skickade för flera dagar sedan innan allt började. Några dagar senare ser jag Oskar på bussen med en kille som går i skolan som har ryktet att vara bög. Oskar fnittrar och tar på den killen på ett sånt sätt där det blir uppenbart för dem runt om att dem flörtar. Från att jag märkte det så fick jag en helt annan vinkel på saken. Både jag och min bög kompis anade då att Oskar antagligen är bög eller lagd åt båda hållen. Men att han inte hade gått ut med det. För både jag och min bög kompis såg Oskar flörta med killen, asså verkligen flörta. Oskar satt ju nästan halvt i hans knä. Det blev uppenbart.  

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag tror vi alla nån gång i vårt liv har råkat träffa på en player. Inte alla kan se från början att en viss person är en player utan dem flesta märker det när det är försent. Sättet han tittar på dig, sättet han rör dig, sättet som han rör sitt hår, sättet han fångar dig med blicken, sättet han fokuserar på dig, sättet han visar sig intresserad, det finns flera sätt som man kan uppmärksamma. För han är ju intresserad? Han håller ju hela tiden på med mig. Ger mig komplimanger.. Sättet bara han kan. För det är ju bara jag i hans ögon? Eller?

Det var en helt vanlig dag, typisk skoldag. Stressad, sovit för länge, tryckt på snooze knappen för mycket, sminkat mig i sista sekunden och gjort mig redo för att springa till bussen i sista minuten. Den dagen hann jag som tur var. Med andan i halsen så tar jag snabbt en plats längre bak i bussen innan bussen hinner åka medans jag fortfarande står upp. Bussen är tom vid min hållplats eftersom att dem flesta eleverna brukar hoppa på samma buss vid tågstationen. Jag och några få sitter på bussen när den när tågstationen, dem flesta hade hoppat av stationerna innan dess. Bussen fylls med elever, gymnasieelever precis som mig. Min väska som jag brukade ha i sätet bredvid mig var idag i mitt knä. Tänkte inte så mycket på att placera den bredvid mig den dagen, utan jag var upptagen med min mobil. Snaps efter snaps meddelanden efter meddelanden om det senaste nytt, skvaller och annat som fångade mitt intresse.

Plötsligt känner jag att en person sätter sig bredvid mig i sätet, jag tittar snabbt upp och ser en kille le mot mig. Han var inte alls min smak. Kände direkt att han var en player. Han fortsatte titta på mig leendes, i flera minuter tills han tillslut tog upp sin mobil. Han drog hans hand genom håret och lutade sig mot mig i hopp om att få min uppmärksamhet. Men jag lät mig inte luras. Kände bara att det blev stelt eftersom att det inte blev som han trodde helt enkelt. För den personen är van att alla tjejer springer efter honom och lätt fångas med i hans spel.

När jag kommer fram så ser jag att efter mig i spegelbilden på glasrutorna som pryder skolans antré framför mig, den killen som satt bredvid mig på bussen får någon minut sen gå och prata med en tjej bakom mig. Med pressad tid så tar jag snabbare steg till skolans dörrar. Går genom korridoren, upp för trapporna och hör fortfarande killen och tjejen bakom mig, precis bakom mig den här gången. Tjejen babblar på om plugg och lektioner och killen bara säger små kommentarer som hjälper honom att verka intresserad av diskussionen. Men jag kände hans blickar i nacken. Han tänkte inte ge sig helt enkelt. Jag var hans nästa byte. Plötsligt har tjejen babblat klart och slinker förbi mig för att gå upp ytterligare en trappa. Killen har slunkit in bredvid mig. Jag tittar snabbt över axeln och ser han ge mig en flirtande blick. Jag tänker, varför går han inte förbi? Jag sänkte farten och han gjorde detsamma. Som tur var så var det bara en kort bit kvar på trappan innan vi skulle gå åt skilda vägar.

En kille och hans kompisgäng som befinner sig på andra sidan av korridoren kommer upp från ett annat trapphus eftersom att det finns två trappor att välja mellan som finns på varsin sida av skolantrén. En av dem killarna hade jag försökt med men det är en annan historia. Han och hans killgäng ser mig och den killen från bussen gå upp för dem sista trappstegen och in genom dörren samtidigt (eftersom att killen jämt skulle han samma takt som mig så blev det så). Han och kompisgänget tittar på mig och killen, jag tittar bort från deras frågande blickar.

Dagarna passerar och jag ser den killen på bussen varje dag. Jag har min väska bredvid mig i sätet och ser hans blickar i ögonvrån när han passerar mig. Han fortsätter att gå bredvid mig i trappan helt ensam och iband bakom mig med tjejer. Dagarna fortsätter som vanligt tills en dag då jag hade slutat min sista lektion och skulle packa ner mina skolsaker för att sedan dra hem. Jag stod och kallprata med en av mina vänner medans alla andra av mina vänner sprang till bussen. Jag skulle få skjuts den dagen. Jag packar ihop mina sista grejer, läxor och stänger skåpet. Plötsligt hör jag min kompis säga " titta inte nu för den där personen är här". Jag tittar upp och ser den där personen som jag utnyttjade för att bli av med min oskuld, och några andra från hans klass därmed den där killen från bussen. Dem killarna är med i olika gäng så dem är inte kompisar.

Jag tittar bort men ser att alla tittar på mig och min kompis. Jag snabbar mig och min kompis gör detsamma. Min kompis vet inte om busskillen eftersom att jag inte såg någon anledning att berätta för henne för han betydde inget för mig. Jag kommer ihåg att jag tyckte att det var konstigt att dem var just där eftersom att dem hade lektion i ett annat hus längre bort och redan har slutat. Busskillen och hans kompis ställer sig i korridoren, lutade mot väggen mitt emot varandra. Försöker leka sexiga helt enkelt. Jag och min kompis passerar dem och jag ser busskillens blickar i ögonvrån. Jag och min kompis börjar kallprata och går ner genom trapphuset. Plötsligt hör vi busskillen och hans kompis komma efter. Vi ökar takten och han gör detsamma.

Hans kompisar tyckte att han betedde sig konstigt eftersom att han gjorde som han gjorde. Hans kompis och dem andra säger åt killen att sakta ner och chilla. Jag och min kompis går ut genom skolantren. Jag och min kompis står och kallpratar på skolgården i någon minut innan min skjuts kommer. När jag kliver in i bilen så hör jag min kompis "kolla det är ju den där killen som följde efter oss i trappan" och syftar på busskillen. Jag tittar snabbt bakåt och ser han le mot mig. Jag tänkte "vad fan vill han mig"? Så jag skickade en vänförfrågan till honom på instagram när jag hade åkt iväg en bit och han accepterade efter bara 2 sekunder jag skojar inte och börjar även följa mig på instagram.

Jag bläddrar igenom hans bilder på instagram och ser att han har ovanlgt många bilder på olika tjejer. Många kommentarer från tjejer och många kommentarer som han hade kommenterat till olika tjejer. Ser att han följer väldigt många tjejer knappt några killar. Där fick jag det hela bekräftat. Jag la ut för skoj skull något random på min mysory på min instagram på typ en bild på gatan när jag åkte bil. Efter någon minut hade han sett min bild. Så fortsatte det dag ut och dag in. Jag skickade iväg en förfrågan på fb till honom och han accepterade inom några minuter. Han gillade direkt en video som jag hade delat och då gillade jag hans profilbild. Han titta på mig i matsalen när jag gick förbi med mitt kompisgäng. Han hade ryktet att vara en player. Många tjejer sa det högt på bussen, i skolan. Men jag ville playa honom helt enkelt. Jag la ut bilder på mig själv på min mystory på instagram och han såg dem direkt. Jag skrev hej till honom på fb men han svarade inte som förväntat. Så jag visste att jag fick ta till andra metoder för att lyckas.

Jag spelade svår när han tittade på mig, gick förbi mig och höll på. På det sättet så blev han allt mer intresserad av jakten på mig. Jag umgås med väldigt många killar och visade honom det. Han såg mig med mina killkompisar och jag såg att han blev mer och mer på. Han gav inte upp. Vi stötte på varandra och hela tiden såg han mig med mina kompisar. Han la ut på sin instagram tjej efter tjej och jag la ut kille efter kille. Game on. Han visste att jag inte var lätt offer. jag ingnorerade honom helt enkelt hur mycket han än tittade, flörtade. Men en dag då mötte jag hans blick på bussen medans jag gick förbi. Han gick efter med sin tjejkompis. Jag såg i spegelbilden att han höll blicken på mig. Jag fortsatte tills den dagen då jag tänkte att jag inte kunde. Jag la ut flera bilder på min mystory på insgram där jag bland annat hade en omkullvält pjäs, girl power bild, down boy text, att jag var bossen ni vet. Han såg alla dem bilderna och märkte att spelet var över. Jag tog bort honom på fb och slutade följa honom på instagram. Men grejen var den att han fortfarande följde mig på instagram. Men försöken från honom föll över till en annan tjej. En ny tjej som han försökte lura. Hans kompisgäng visste om mig, att jag var den första som lyckades playa en player. Varje gång han försökte fånga in mig så tittade jag på en annan kille och log ni vet. På det sättet så kom han inte åt mig. För han kunde inte.

Han märkte nog att spelet var över när våran skola var på en innebandyturnering mot en annan skola. Han tittade på mig när han befann sig sätet under. Jag ropade till mig en killkompis som passerade honom och sen började jag och mina kompisar prata med den killkompisen. Busskillen gick besegrad och satt sig bredvid en tjej några säten bort. Hon la handen om hans hals och höll på. Men jag brydde mig inte, jag var bara glad för att jag hade lyckats.




Likes

Comments

Är fortfarande i chock efter gårdagen. Känns så konstigt att det här händer så nära en. Man hör dagligen om saker som händer runt om i världen men det blir som ett uppvaknande när det hände Sverige. Mina tankar går till dem som har mist någon från attacken igår. Det är viktigt att vi tar hand om varandra och är rädda om varandra och det visade oerhört många människor igår. Oerhört fint att se!
Kram till er alla. ♡

Likes

Comments

Ni vet när man känner sig som tredje hjulet? Det kan vara att ens kompis har skaffat en pojkvän eller flickvän eller så kan det vara att man känner sig utfryst av andra kompisar och bara hänger i bakgrunden. Man är rädd för att ens kompis ska börja hänga med pojkvännen eller flickvännen mer än just dig själv och det skrämmer än. För man är rädd att bli bortglömd. Jag har träffat på flera människor som just känner så. Dem blir avundsjuka helt enkelt på sin kompis partner. Och det är fel. För man ska kunna acceptera att ens kompis har träffat någon som hen verkligen tycker om. Kärleken är blind och ibland kan balansen mellan att hänga med kompisar och sin partner vara svår att hålla koll på. Om man själv som person känner sig bortglömd så försök att prata med den personen. Berätta som det är. För det är så mycket bättre än att man ska behöva göra det större än vad det egentligen är och skapa onödiga konflikter.

Om man känner sig bortglömd av sina kompisar och blir behandlad som luft. Lämna dem för det är inte riktiga kompisar. Du ska kunna känna dig omtyckt, sevärd. Inte ett tredje hjul som folk hänger med när hens alla andra kompisar är upptagna. Detsamma gäller kärleken. Var inte någon persons andra val utan var någon persons första val. För om du är rankad som nummer 2 enligt en person som du är intresserad av så kommer hen aldrig att släppa den som är rankad som nummer 1, tro mig. Hen kommer utnyttja dig för att få första valet att tycka om en. Va inte en spelpjäs, va en smart spelare.

Likes

Comments

Det tog ett tag innan jag hittade mig själv. Innan jag kunde fokusera på bara mig, hur jag är som person och vad jag egentligen tycker om. Vad jag är för person mer än bara en vän eller dotter. Vad jag själv är. Inte vad andra tycker eller tänker om mig. Utan hur jag själv upplever mig. Inte hur samhället eller normer sorterar mig. Utan hur jag sorterar mig. Inte ständigt ställa frågan, "kommer jag passa in? Är jag fin nog för hen? Den personen kan få en bättre.... Om jag ändå såg ut såhär.... Om jag ändå gjorde såhär..Om jag ändå kunde det här....."

Jag tror vi alla nån gång i livet måste bryta den här cirkeln om sig själv. Man måste ta ett steg utanför lådan och se helheten. Se sig själv genom sina egna ögon. Inte bli påverkad utav andras, utan bara sig själv. Jag har lärt mig att jag inte kan fortsätta förändra mig hela tiden utan oavsett hur mycket jag förändrar så ser jag ändå en brist hos mig själv. Varför? Så fort jag tänker nån elak tanke om mig själv så tänker jag motfrågor. Varför Linnea känner du såhär? Tillslut får man slut på argument mot sig själv och inser att samhället gör så att man känner självhat mot sig själv. Eller personer i samhället. Det är fel. Så fel.

Älska er själva, för ni är speciella som ni är. Ni är one of a kind. Det finns bara en av er på denna jord bland flera miljarden människor. Behandla er själva med respekt och kärlek. För ni ska leva med er själva under en lång tid och då gäller det att man tar hand om sig själv fysiskt och speciellt psykiskt.

Likes

Comments

Har ni någon gång behövt välja mellan 2 personer? Man försöker desperat leta efter saker som gör så att den ena personen är bättre än den andra. Men ibland är det så svårt. Man är rädd för att man ska välja fel och gå miste om nånting speciellt som man kunde ha haft med den ena personen om man väljer den andra. Men samtidigt går livet ut på det. Man vet aldrig vad man kan få uppleva. Det är det som gör det så speciellt.

Ena personen är mer lugn och blyg av sig medans den andra är mer av en bad boy. Jag vet att jag kanske gör ett misstag genom att välja "problem" killen framför den andra. Men samtidigt så vill man inte ha en toffel, en som inte säger eller gör mycket, en som inte kan jaga efter än för att hen är rädd, en som inte kan kan grabba tag i en och visa för andra att vi tillhör varann. Jag vill ha en kille som inte är rädd för att visa andra vad jag betyder för han. Och det vet jag att "problem" killen kan ge mig.

Jag har inget tålamod. Jag orkar inte vänta i 100 år på att någon kille ska skriva "hej" och visa sig intresserad. Take me or leave me. Mitt tålamod är slut. Dags för att köra YOLO för det är så värt det.

Likes

Comments

Är det bara jag som blir sjukt irriterad när något tar lång tid? Det känns som att minuterna är 100 år och man orkar bara inte vänta. Då, verkligen då provas ens tålamod. Men det är på något sätt på olika nivåer. För i matkassar tex så kan man känna att "måste den där människan vara så långsam, har en buss att passa...." medans om det handlar om ens crush så är det mer en längtansfull krävande känsla. Ni vet?

När man bara väntar på att ens crush ska skicka förfrågan till en och bara våga. Men tillslut kommer man till den biten då man inte orkar vänta. Då tar man själv intiativet och kör YOLO. Och det kan gå på två sätt, vilket är nervöst. Man behöver inte alltid vänta, man kan ta egna intiativ. Nu säger jag inte att man ska ta egna initiativ i en långsam kö. Utan man får stå ut helt enkelt, det är bara några minuter av sitt liv. Men man ska våga när det kommer till saker som har en chans att påverka en positivt. Inte något negativt som påverkar andra människor. ♡

Likes

Comments

Jag älskar att vi är påväg mot varmare tider. Snön som smälter, vädret som skiftar, det är jobbigt erkänner jag det med snön att ena dagen så finns ingen snö alls och sen nästa så ba boom "där är den..". Men det är så skönt när det väl är vår! När fåglarna kvittrar, när ljusare tider kommer, när folk blir gladare, vädret varmare. Man mår bättre helt enkelt. Och det bästa är ändå att man är närmre sommaren.... ♡

Likes

Comments

Jag tror vi alla nån gång i livet har haft en idiotisk lärare. En sån där människa som bara kritiserar, är allmänt grinig och irriterande. En som aldrig nöjer sig, som man aldrig kan få glad. Oavsett hur mycket man försöker. Som tror att man fuskar bara för att man har skrivit mycket på en provfråga. En sån där gammal irriterande lärare som drar gamla historier om sin tid som ung, på den tiden då man fick aga (slå) barn. Såna historier berättar min mattelärare som är 75 år. "Om det här var på 60-talet så hade jag agat er". Ska man behöva höra det som elev? Svordomar, kränkningar och hot? Men vad gör skolan? Ingenting. INGENTING.

Ne det här är nog bara ett missförstånd, det finns två sidor av historien, det kan man inte bevisa, nu tycker jag du överdriver mm, från självaste rektorn. Hur jävla dålig är inte rektorn? Om en lärare får in flera klagomål borde inte det vara en varningssignal för rektorn att det är nånting som inte stämmer med läraren? Nej, då är ju felet elevens. Läraren vet ju bäst, eftersom att den är vuxen. Man är "ju bara barn". Man misstolkar ju allting. För det där har ju läraren inte sagt, enligt läraren själv. Och då "opartisk" som rektorn tycker att den är, försvarar läraren. Det hela känns som ett förhör, för rektorn är på lärarens sida.

Men var går gränsen då rektorn öppnar ögonen och ser lärarens riktiga sida? När tror rektorn på elevernas historier? Ska man behöva höra lärarens kränkningar varje matte lektion? Att man inte kommer bli nått i livet, att man inte tittar i mer än 10 sekunder på läraren och är då oförskämd(?), att läraren tar in än och kränker än genom att kalla en för "barn med speciellt behov" syfte på ADHD, berättar om en "specialklass" som läraren hade hand om förr och hur dem hanterades, koncentrationssvårigheter på lektionerna bara för att man tittar ner på blocket när man antecknar, stör lektionen när man tappar en penna, inte får samarbeta med personen bredvid eftersom att man stör enligt honom även om man viskar, för då har man ju ADHD?

Vad har läraren för rätt att ställa diagnoser? Diagnoser som man inte har och aldrig kommer ha? För det första så är det sjukt verkligen sjukt att rektorn ens låter han jobba kvar. För det andra är det sjukt att rektorn inte tror än och andra elevers klagomål. För det tredje, varför i hela helvete anställer man ens en 75-åring som mattelärare? Som pratar extremt långsamt? Som är oförskämd, som är van vid att varje elev bugar för honom i rädsla om att bli slagen? Varför? Varför ska han vara kvar? Varför ska rektorn vara rektor? För det där är inte en rektor för mig. "Opartisk" jo tjena.

"En gång gick en kille förbi mig som jag skulle hjälpa och han ritade på min tröja i förbi farten, jag blev så arg så jag tog ut honom från klassrummet så ingen kunde se eller höra och slog honom så villkorslöst så nästa gång vågade han inte göra något". Men det har du ju inte sagt eller hur? Inte enligt han själv eller rektorn. För då pressar man ju läraren enligt rektorn och inte ger läraren chans att förklara sin sida? Då kränker man läraren. "Alla människor är välkomna" eller vad var det för regel på skolan?

Likes

Comments

Asså det är så sjukt fucking irriterande när man följer sin serie dag ut och dag in, ser flera säsonger på samma dag, lägger ner sjukt mycket tid och sen så tar serien uppehåll. Liksom whaaaat??? Varför gör man så??? Då kommer man att nästan tappa feelingen för den serien. Man kommer inte vilja orka vänta så länge eftersom att det känns som evigheter. Ne asså det är sjukt irriterande. Speciellt när man verkligen har blivit hooked på en serie.

Likes

Comments