Man vill ha något man inte kan få. Man vill se ut på ett sätt som man inte gör. Man vill ha en annan kroppstyp än den man har. Alla dessa "jag vill ha" börjar göra mig så jävla irriterad!! Men ändå är jag ett levande bevis till 100% att det är såhär man tänker. Jag vill ha så mycket jag inte kan få. Dels för att jag inte har råd och dels för att mina föräldrar faktiskt inte är villiga att lägga tusentals kronor på varje plagg eller accessoar jag har på mig. Egentligen har jag absolut inget emot det eftersom att jag klarar mig gott och väl utan alla dessa lyxsaker, det får mig i längden att uppskatta de dyrare sakerna mer. Men det kan bli väldigt jobbigt när jag ser mina vänner komma med nya fina saker varje dag, saker som jag aldrig skulle få. Detta blir då grunden till en avundsjuka som finns imm mig, något jag egentligen inte ska finnas där. Jag blir jätte avundsjuk och börjar tänka på allt som jag också vill ha och som hade fått mig att se så mycket bättre ut. Hade folk respekterat mig mer om jag också hade så dyra saker? Hade de tyckt jag var snyggare? Jag själv tror ju absolut att jag hade mått så mycket bättre och sett så mycket snyggare ut om jag också bar en väska för 15 000 kr och skor för 5000, jag vill verkligen ha möjligheten att kunna köpa vad jag vill hela tiden utan att det berör mig på något större vis. Men omsagt, så har det aldrig varit för mig och så kommer det förmodligen aldrig bli heller.

Sedan är det även all den jävla (!!) hetsen kring hur man ska se ut! Jag är så fruktansvärt trött på det och hur det får oss människor i dagens samhälle att må. Fy. Jag väger 5 kilo mer än min kompis, det betyder att jag är tjock. Jag har inte ett mellanrum mellan mina lår, det betyder att jag är tjock. Jag har ingen platt mage med sixpack, det betyder att jag är tjock. BLA BLA BLA. Dessa jävla normer om hur vi unga ska se ut idag är helt sjuka. Jag kan absolut inte säga att jag är, vad som räknas, som tjock. Jag är inte pinnsmal men även inte "tjock". Jag är normal, jag har mycket muskler och är mer maskulin bygd än feminint. Det är så jag är bygd, jag kan inte bli så som en Victoria's Secret model och ska det få mig att må dåligt då? För att jag inte ser ut som dem eller har kapaciteten att se ut som dem? Ska det ge mig en grov ångest i magen som säger åt mig att träna tills jag kollapsar och bara äta ett äpple om dagen? NEJ! Men ändå är det såhär många tjejer känner idag, att de inte duger till eller att de inte är snygga nog för att vi inte är 180 cm långa och väger 40 kg.

Sedan är det tyvärr väldigt mycket lättare att skriva att dessa tankar är fel, men i själva verket lever jag utefter de tankarna. Även om jag så gärna inte vill bli påverkad utav kroppsideal och hetsen om vem som har snyggast grejer, så påverkas jag hela tiden utav detta. Jag är bara 17 och har inte riktigt kommit till underfund om hur jag ska hantera den pressen och hur jag inte ska låta mig själv påverkas. Men ännu har jag inte "kunnat" undgå dagens normer om hur man ska se ut, de ger mig ångest och ibland mår jag riktigt dåligt på grund utav dem. Enda sedan jag var 14 år har jag varit lite extra medveten om hur mycket jag äter och hur många kalorier jag får i mig och hur mycket jag måste träna för att få en snyggare kropp. Det är inget som en 14 åring ska behöva bry sig om! Men det är så samhället ser ut idag och det har inte ändrats sedan lilla jag var 14. Om något så blir det bara värre.

Så jag ska uppenbarligen inte göra någon slags föreläsning om hur man står emot denna pressen eftersom att jag själv inte vet hur man gör. Jag är fullt medveten om att jag bryr mig om min image utåt och bryr mig om vad folk tycker. Jag jobbar hela tiden på att försöka jobba mig ut ur denna cirkeln, ibland går det bättre och ibland sämre. Men man ska hela tiden försöka och inte sluta, man ska vara den man själv trivs att vara och inte hela tiden bry sig om att passa in bland sitt umgänge. Att sticka ut är ballt och det är på så vis man utmärker sig, inte på något annat sätt.

Jag hade kunnat skriva en hel roman om detta men för nu så räcker det nog, jag har egentligen bara börjat. Men jag kommer förmodligen ta upp det igen då jag känner att jag bara måste få skriva av mig min aggression, för det kan jag lova att jag måste göra ibland! Annars får ni ha en trevlig lördag!<33

C U later alligator. (kom ihåg att det är de små sakerna i livet som är de viktiga..)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Kl 08.05 vill jag faktiskt helst inte vara vaken på en lördagmorgon. MEN mina planer 4 timmar framöver är att sitta på en körkurs. När jag fyllde 16 fick jag ju lagligt börja övningsköra, nu är jag 17 och har endast kört 2 gånger... Så nu ska jag, mamsi och papsi gå introduktionskursen så att jag ska komma igång med mitt körande. Det sega är ju som sagt att jag ska sitta på en stol i 4 timmar för att lära mig om trafikregler. Alla mina vänner som redan har gått kursen säger att den är fruktansvärt tråkig och att man inte lär sig nååågot. Så vi får se hur detta slutar helt enkelt, men det ska bli skönt att få det gjort eftersom att vi har pratat om att ta denna kursen i mer än 1 år nu.

Annars har jag inte mycket planer för dagen. Jag vill vääldigt gärna internetshoppa lite faktiskt. Jag ska beställa en Samskola hoodie, jag har velat ha en sån så länge nu och blev superglad när jag såg att det gick att köpa dem igen. Det blir nog en grön för min del, tycker den är riktigt fin faktiskt och representerar skolan färger bäst ju;)) Sedan såg jag några riktigt balla och fräscha höstplagg från H&Ms nya kollektion, så den ska jag kolla in lite extra också. Mer än så vet jag faktiskt inte om dagen, vill chilla men det är så fint väder ute och känns helt fel att ligga inne när man måste förvänta sig att varje dag som är solig kan vara den sista fina sensommar dagen.. riktigt deprimerande.

C U later alligator


Likes

Comments

Att driva en blogg är något jag många många gånger har testat tidigare men det har aldrig hållit.. Då kände jag en slags press kring att hålla igång bloggen istället för att göra det till något som är kul för mig, som ska ta bort lite av min stress i vardagen. Men nu, när jag inte har kommit i kontakt med någon blogg under 1 års tid, har jag lite räknat ut varför jag skulle vilja blogga. Jag vill göra det för min skull och inte för någon annan. Jag vill skriva om det jag har på hjärtat, jag vill skriva vad jag tycker och jag vill inte känna någon press genom att skriva. Därför kommer jag hålla denna lilla online dagboken för mig själv. Jag kommer inte reklamera och be folk att läsa min blogg, hittar någon denna blogg är dem mer än välkomna att läsa. Men jag kommer inte skriva för er skull, utan detta är i grund och botten till för mig. Jag gillar att skriva, jag vill göra det jag gillar. Sedan finns det mycket i min vardag som jag har en eller annan åsikt kring och det villl jag mer än gärna dela med mig av här, utan att behöva oroa mig om folk håller med mig eller inte. Vi får se hur detta håller, men jag tror faktiskt att det kan bli något bra. Ibland behöver jag bli av med lite tankar och känslor jag har och då kan jag inte tänka mig något bättre än att skriva ett blogginlägg eller två om det. Jag hoppas.




Likes

Comments