​Alla har vi våra grejer som vi stör och irriterar oss på. För det mesta, eller i alla fall för min egen del så är det andra människors beteende som kan störa mig något alldeles oerhört. Till exempel...

När någon bara pratar på om sitt och inte lyssnar och är intresserad av vad andra personer har att säga.

Andra bilförare! Mina horn växer ut när jag kör bil :)

Gnäll och pessimism. Jaaa, man får lov att gnälla och uttrycka sig, men jag syftar på personer som ALLTID har något att gnälla på. När det liksom alltid finns något som inte är bra. När någon tex har mer som regel än undantag att efter en resa alltid gnälla på något, på flyget, på hotellet, på maten osv i all oändlighet.

När någon bestämmer sig för att något inte är bra. Vanligt förekommande i samband med förändringar. Att bestämma sig på förhand för att man inte gillar en person är också något jag har riktigt svårt för.

Att konstant upprepa att man inte har tid. Ofta hörs detta argument när man pratar om träning. Vi har alla 24 timmar på dygnet, det handlar endast om prioriteringar. "Lätt för dig att säga som inte jobbar heltid" får jag höra ibland. Hmmm...vänta nu. Från januari till december 2016 jobbade jag heltid och gjorde en helomvändning när det kom till hälsa, kost och träning. Skulle jag börja jobba heltid igen så kommer jag att hitta tid. Tid finns, det handlar bara om att ta fram kalendern och muta in det du vill göra, oavsett om det handlar om träning, kompistid eller något annat. 

Men! Det gäller ju att ha lite självinsikt också och jag är helt övertygad om att det finns ett gäng med grejer som mina närmaste irriterar sig på hos mig ;) Till exempel....

Att jag säkert kan uppfattas som överdrivet positiv. Men livet blir, ursäkta språket, fan så mycket roligare om man ser ljust på saker och ting. Jaaa, jag gnäller också. Och dippar, gråter och blir arg. Men att fastna i det negativa, nej tack.

Att jag har blivit en riktigt hängiven förespråkare för träning irriterar nog lite grand. Men det är svårt för mig att inte vara glad och positiv när det kommer till träning, för det finns inget som gör mig piggare, starkare och friskare. Janne som haft en höst med många förkylningar och till och med en lunginflammation sade nyligen "jag fattar inte hur du kan klara dig hela tiden" (såklart inte sagt på något otrevligt sätt som att han önskar att jag ska bli sjuk, mer förundrad om ni förstår vad jag menar) och mitt svar är ju detsamma hela tiden - börja träna så stärker och boostar du ditt immunförsvar.

Jahapp, redan torsdag då! Jag har haft pt-pass tisdag och onsdag och jag har en makalös träningsvärk i HELA kroppen. Framsida lår, rumpa, armar, axlar, mage - and I love it! Men i kväll efter föräldrarmöte i fotbollen, då blir det vila de luxe :)

Ta hand om er! Kramar från mig


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

​1. Vem är din bästa vän? Jennie och Anette. Sen finns det andra som jag kanske inte skulle kalla för bästa vän, men som förstår mig väldigt väl och som betyder mycket för mig

2. Vad har du för skostorlek? 39

3. Brukar du skratta för dig själv? Ofta! Särskilt om jag lyssnar på musik.

4. Vad var det senaste du åt? Två ägg

5. Hur är vädret just nu? Mulet, några minusgrader

6. Vem var den senaste personen du pratade med i telefon? Janne

7. Vad är det första du lägger märke till hos det motsatta könet? Ögonen, närvaron, humorn, om personen är bra på att lyssna, bekräfta och förstå

8. TV eller dator? Min telefon

9. Har du några syskon? Japp, två systrar som är 8 och 9 år äldre än jag

10. Längd? 1.69 cm

11. Hårfärg? Blond, med visst fuskande hos frisören ;)

12. Ögonfärg? Blå

13. Favorithögtid? Helt klart julen

14. Favoritmånad? Maj, juni, juli, augusti ;)

15. Har du gråtit utan anledning någon gång? Fler gånger än jag kan räkna till

16. Är du för blyg för att bjuda ut någon på dejt? Nu är jag ju gift, men hade jag inte varit det så hade jag inte varit för blyg att fråga om en dejt

17. Piercingar eller tatueringar? Ett hål i varje öra

18. Vad tänker du på just nu? Vad jag ska svara på den här listan plus cirka tusen andra saker. Som vanligt ;)

19. Har du en bästa kompis av motsatta könet? En väldigt bra kompis i alla fall

20. Är du fortfarande vän med personer du gick i skolan med? Ja faktiskt. Är stolt över det!

21. Gillar du att flyga flygplan? Nej, men jag låter inte det hindra mig

22. Höger eller vänsterhänt? Vänsterhänt

23. Hur många kuddar sover du med? Alltid två


Likes

Comments

Jag är en väldigt fysisk person. Jag kramas gärna (obs, människor jag känner, går ej omkring och slänger mig runt halsen på okända ;), jag lägger gärna en hand på axeln eller armen när jag pratar med någon, jag pussar mycket på min familj osv. Självklart läser jag av den andra personens signaler, alla är inte lika glada för fysisk kontakt. Själv är jag obrydd när det kommer till beröring. Med obrydd menar jag att jag inte har problem med beröring så länge det är på rätt sätt i rätt sammanhang, samt att jag tack och lov inte har några dåliga erfarenheter av att någon rört mig på ett sätt som inte varit ok. Kroppsspråk är intressant. Allt från mimik till hur man står, går, rör sina kroppsdelar osv. När jag har slutfört en jobbig gymövning tex så kan jag lägga händerna för magen och får tydligen ett stort leende på läpparna(lättad att det är över, haha) Låter kanske konstigt, men det är inget jag tänker på själv alla gånger. 

Eftersom jag har ett serviceyrke försöker jag till exempel att tänka på att inte korsa armarna över bröstet när någon kommer fram till receptionen. Jag försöker också tänka på mitt ansiktsuttryck förstås. Nu faller det sig väldigt självklart för mig att le och försöka förmedla ett öppet och vänligt ansikte, men man har ju självklart inte bra dagar alla dagar, så ibland får man tänka sig för lite extra. Ögonkontakt i precis alla sammanhang kan jag inte nog understryka vikten av, i alla fall för mig, både att jag tar ögonkontakt och håller kvar den, och även att jag får det av personen jag kommunicerar med. För mig är det det yttersta beviset för närvaro.

Kan man misstolka signaler från en annan person? Kanske. Om jag talar av egen erfarenhet så har jag både blivit missförstådd och varit nära att missförstå själv. Med att bli missförstådd menar jag att man som glad, öppen och väldigt människointresserad kan bli misstolkad för att visa lite för stort intresse och tolkas som flirtig. Jag kan också hamna i att bli osäker på vad en annan person signalerar - och då vill jag säga att jag inte titt som tätt går omkring och tror att hela världen flirtar med mig, haha, jag såg när jag läste meningen att det verkade som det :) Men vissa energier i vissa sammanhang, en nerv och en närvaro i samtalet kan göra att jag blir osäker och lätt kommer ur balans en smula. Kommunikation och möten, det bästa jag vet trots allt! 

Det är redan torsdag hörrni! En begynnande träningsvärk i typ hela kroppen pga bra träningspass igår kväll och snart helg som bland annat bjuder på fotbollscup i Huddinge och spinning för min del. 

Var rädda om er, kram!

Likes

Comments

Jag tror att vi alla några gånger under vårt liv tänkt i termerna "tänk om" eller "under andra omständigheter så.."

Tänk om du hade stannat kvar i den där relationen som du bröt av en eller annan anledning?

Vad hade du haft för relation till den där personen som kom in i ditt liv och blev så betydelsefull om omständigheterna varit annorlunda?

Hur hade det sett ut om du hade stannat kvar på det där jobbet du slutade på eller tackat ja till det där andra jobbet som verkade så roligt, men som inte passade in i ditt liv just då?

Ödet, slumpen, förutbestämt? Jag tror på att det mesta som sker har en mening. Det ger mig perspektiv på det som sker och är ett verktyg för mig att förhålla mig till olika händelser i livet. Mitt diabetesbesked till exempel. Tänk om jag inte hade gått till vårdcentralen på grund av min då min krånglande mage och tänk om dom inte hade skickat mig till labbet för blodprovet som indikerade diabetes? Eller när jag fick erbjudande om att ändra min tjänst på förra jobbet, gav det en chans, trots att jag kanske redan från start hade en magkänsla att det inte riktigt blev som jag tänkt mig, sökte nytt jobb som jag fick och därmed kom chansen att gå ner i arbetstid, typ det bästa som hänt mig i mitt arbetsliv? Då var det några som sade "varför tackade du ja från början, du borde ha förstått att det inte var för dig", men tänk om jag inte hade provat? Bara ett par exempel ur mitt eget liv.

Människor vi möter och som kommer att göra en stor skillnad i ditt liv, dom råkar inte bara komma i din väg, i min värld är just dom där mötena definitivt förutbestämda och det är det som gör dom så speciella. 

Ny vecka! Egen träning, Leos träning, cup på lördag - precis som vanligt med andra ord. Kram och var rädda om er!

Likes

Comments

Jag tror att dom flesta människor besitter en slags superkraft. Det gäller bara att komma på vad och våga lita på den känslan. Själv har jag en extremt väl utvecklad magkänsla och intuition. I kombination med stundtals övertänkande (eller som Melissa Horn sjunger "jag har känslor utan uppehåll"), och långa tentakler kan det ibland vara lite jobbigt, men aldrig i livet att jag skulle vilja byta ut det. Förmågan att känna in och känna på sig gör mig starkare som person, och jag tror även att det förmedlar en känsla till dom personer som betyder mycket för mig att dom är väldigt betydelsefulla för mig. Jag har inte stark intuition med alla människor jag känner eller möter, men desto starkare med dom det händer med. Det kan både handla om att känna på sig saker av mer praktisk karaktär, men i mitt fall ännu mer att snappa upp och känna in en tanke, ett minspel och en sinnesstämning. Dom flesta gånger är det mitt i prick, men ibland slår det ju såklart fel. Det som är spännande är att med dom jag känner in mest, dom känner även in mig, vilket jag inte på något sätt tror är en slump. 

Ett sidospår till detta är att jag är en person som nästan alltid förstår vad eller hur en människa känner. Den förståelsen är jag tacksam för, men det finns stunder när det också blir oerhört energisugande att alltid vara den som förstår. I takt med att jag har blivit äldre har jag slipat till förmågan att i kombination med att förstå också ställa krav, för risken är när du besitter den oändliga förståelsen att du blir slav under det. Det fina i förståelsen är att man är bra på att bekräfta andra människor vilket alltid uppskattas. Därmed lägger man sin egen ribba högt och man löper en risk att bli lite besviken när man inte själv möts av samma förståelse som man ger själv.

Hörrni, det är fredag! Njut av dagen och stundande helg och var rädda om varandra.

Likes

Comments


1. Vilket är ditt favoritmärke att handla träningskläder ifrån? Nike, alla kategorier. Ett och annat Adidas-plagg också

2. Bara träna utomhus eller bara träna inomhus? Båda, om nu powerwalk räknas som träning. Kan inte vara utan det och kan inte vara utan gymmet

3. Korta intensiva pass eller långa och behagliga? En timmes hårt gympass och/eller 45 minuter spinning är min grej

4. Vilket är ditt bästa träningsminne? När jag började sakta men säkert tappa vikt i kombination med styrketräning. När jag började känna mig bekväm på gymmet. När jag alldeles nyligen har kunnat börja med marklyft och böj efter en lång tids uppehåll. Hiken i bergen på Mallorca.

5. Vad äter du helst före och efter ett träningspass? Beror på vilken tid på dagen jag ska träna. Om det är på förmiddagen så äter jag min vanliga frukost, havregrynsgröt med bär och ett kokt ägg. Om det är på kvällen, en liten portion mat. Efter passet, antingen lagad mat eller äggröra

6. Tränar du med musik eller utan? Går alltid mina powerwalks med musik i öronen. Om jag gymmar så är det med gymmets musik i bakgrunden

7. Bara träna överkropp eller bara träna underkropp? Båda såklart, men inget ger mig en adrenalinrusch som ett svettigt benpass

8. Var finner du inspiration till din träning? Ett och annat instagramkonto, hos grymma instruktörer och av min PT. Men är nog rätt på bra på att inspirera mig själv också

9. Hur ser dina träningsplaner ut för resten av året? Att det hela tiden ska bli tyngre och tyngre i en bra takt. Fortsätta förbättra min kondition med hjälp av spinningpass

Likes

Comments

Godmorgon på er, måndag och ny vecka! Har inte haft ett uns inspiration att skriva på bra länge, därav har det ekat tomt på bloggy.

Hursomhelst, livet rullar på. Glädjande nog går det sakta men säkert framåt med min rygg och den klämda disken. Naprapaten är mer än nöjd och säger att det kommer att bli helt bra. Detta återspeglar sig även i min träning som blir tyngre för varje vecka som passerar, precis som det ska vara. Jag har ett nytt mål i sikte, och ser fram emot att starta upp tolv nya veckor på kostprogram med start första mars. Det blir tredje gången jag gör det. Första vändan var tre månader september-december förra året och andra vändan var sex veckor i våras/försomras. Nu vet jag vilka mentala utmaningar som väntar, och det ska bli spännande att återigen se vad jag kan åstadkomma med strikt kost och hård träning. Påminn mig gärna efter halva tiden att jag såg fram emot det, haha, man brukar dippa och ta sig uppåt med jämna mellanrum under en sån period ;)

Jag har ett stort människointresse och tycker att relationer av dom flesta slag är spännande. Jag gillar att betrakta, lyssna på och analysera människor, och försöker vara ödmjuk inför hur jag påverkar och påverkas av alla dom möten som sker. Under ett helt liv hinner enormt många människor passera i ens tillvaro. Jag har haft relationer som har varit extremt intensiva, roliga och glödande, och här syftar jag inte bara på kärlek. I min värld kan man vara våldsamt attraherad av en människa rent mentalt, och det behöver inte alls alltid handla om attraktion i form av kärlek eller fysisk dragning. Inte heller behöver det spela det någon roll av vilket kön vederbörande är. Men för mig är kännetecken för en sån mental attraktion att personen i fråga alltid får mig på bra humör, smittar av sig med sin goda energi, lägger märke till mig och får mig att känna mig betydelsefull i alla avseenden. Min förhoppning är att jag under min livstid har den fantastiska inverkan på några av dom människor jag möter.

Hörrni, nu sparkar vi igång den här veckan! Kram och var rädda om er.

Likes

Comments

​Det var en gång en liten flicka som föddes och växte upp i Malmö, i en radhusidyll där alla kände alla och där sommarkvällarna med kompisarna aldrig tog slut Som liten var hon extremt anpassningsbar och van att vara tillsammans med vuxna, lite lillgammal och ganska försiktig. Som tonåring gjorde hon ganska oskyldiga tonårshyss, men visste nästan alltid vad som var rätt och fel.

Som 22-åring blev hon mamma för första gången och det var en roll som föll sig väldigt naturlig för henne. Efter knappt tre år kom barn nummer två och pusselbitarna i livet var kompletta. Hon var fortfarande väldigt anpassningsbar och om det hon ville göra inte föll i god jord så avstod hon, för det värsta hon visste var konflikter och diskussioner. När hon var 29 gick hon skilda vägar med sin partner. Någon sade "du är för gammal för att leka tonåring, du kan inte ta igen dina ungdomsår nu när du är vuxen". Men med barn varannan vecka var det så tillvaron blev till viss del. En period med mycket tid på krogen, flamsande, tramsande, en del dejtande och en kortvarig ganska destruktiv relation som hon bröt och kom ur starkare än tidigare.

Efter en tid träffade hon sin stora kärlek och fick ett barn till. Fortfarande tyckte hon att bråk och konflikter var väldigt jobbigt och var ofta den som medlade och stod för diplomati. 

För ett par år sen fick hon ett hälsobesked som ställde mycket på sin spets. Hon förändrade mycket i sitt liv och förändrades mycket själv. Hon började sätta sig själv i första hand, en alldeles ny upplevelse. Ganska snart lade hon bort det dåliga samvetet som hade varit ständig följeslagare under nästan hela hennes vuxna liv. Hon hittade styrka inom sig som hon inte haft en aning om att hon besatt. Hon hittade ett fokus och en karaktär som hon inte visste fanns. Under alla timmar hon började tillbringa i sitt eget sällskap föddes insikter och tankar om både sig själv och om andra som inte alla gånger var så lätta att hantera. Hon började sätta ner foten och göra ett statement när någonting inte föll henne i smaken. Hon upptäckte att det inte är så farligt att bråka, tjafsa och diskutera. Hon hittade vägar i sina tankesätt som hon inte hade haft energin att vandra på tidigare. Hon upptäckte att hon hade förmågan att peppa, uppmuntra och påverka andra människor.

Personlig utveckling har under en tid varit och är fortfarande en stor del av hennes tillvaro. Det finns stunder när den utvecklingen och tankarna som följer är väldigt energikrävande. Men hon hade inte velat gå miste om det för en sekund, för hon älskar sitt nya jag. 

Likes

Comments

04.30 i onsdags morse styrde jag kosan mot Arlanda, parkerade bilen på Benstockens långtidsparkering och checkade in väskan på Arlandas terminal 5. Drygt tre timmar senare landade jag i värmen och tog bussen till hotellet. Passade på att sola, bada och ladda batterierna innan det var dags för "get together" i hotellreceptionen. Ombytta till träningskläder och med en yogamatta under armen promenerade vi bort till ett kapell där första yogapasset hölls. Senare en gemensam middag på en fantastisk vegetarisk restaurang, Bon Lloc, och när klockan började närma sig 22.30 gick mina ögon i kors och ingen var gladare än jag när vi bröt upp och promenerade mot hotellet :)

Nästa dag - 8 kilometers hike i bergen! En promenad kan man tycka, och bara två kilometer mer än vad jag brukar gå hemma, men oj vad det inte gick att jämföra. Faktiskt riktigt jäkla utmanande, uppförsbacke, rullsten som underlag och 27 graders värme, plus att luften blev tunnare och tunnare ju högre vi kom. Utsikten och vyerna var såklart värda varenda steg! Efter hiken tog vi oss till Camillas bodega, där Camilla Bröms bor och verkar. Hon har en restaurang som är öppen en dag i veckan. Fantastisk miljö och väldigt god mat. Lite senare på eftermiddagen tränades det cirkelfys, enkelt, funktionellt och inget krångel, dvs bästa sortens träning! Kvällen var fri, dvs inget uppstyrt, så ihop med fyra andra tjejer åt jag en grym libanesisk middag på stan.

Fredagen då! En dag med många fria timmar, så efter frukost tog jag i gott sällskap en taxi till Anima Beach, där man betalar inträde för att få tillgång till en solstol på första parkett invid havet, ett glas cava, en flaska vatten och en handduk. Ett dopp i havet var ljuvligt! Svettig promenad tillbaka till hotellet för att sedan samlas i receptionen där vi blev presenterade för Shirin Djavidi, även hon Palma-bo och väletablerad inom fitnessvärlden. Hon höll i ett "urban training"-pass, alltså träning i stadsmiljö där man så att säga nyttjar det man passerar, tex armhävningar mot en mur. Grymt kul och inspirerande! Återigen en fri kväll, där vi var några stycken som hade bokat bord på La Perla, Emilio Ingrossos restaurang. Utan att överdriva kan jag säga att det var den bästa carpaccion och den bästa oxfilépasten jag ätit. Vi letade oss även fram till Abaco bar, mysigaste stället jag tagit en drink på.

Lördagen bjöd på trappträning med Sara Orrensjö, mycket inspirerande även det. Jag ska absolut ta med mig det på mina powerwalks hemma i Hässelby, jobbigt och väldigt bra konditionsträning. Lite senare på eftermiddagen kom Frida Fahrman till vårt hotell och höll en mycket inspirerande modeföreläsning, och vi promenerade sedan i gemensam trupp in till shoppinggatorna i stan där jag såklart fick med mig lite fina kläder hem. Avslutningsmiddag på Bocalto Bar & restaurang och sen var det jag som delade taxi till hotellet och somnade gott.

Söndagen - där hanns frukost med innan det var dags att åka till flygplatsen för hemfärd mot Stockholm.

Sammanfattningsvis så har det varit underbara dagar, och en riktigt nyttig erfarenhet att resa ensam och lära känna nya människor. Det var första, men absolut inte sista gången jag gjorde en träningsresa och jag kan verkligen varmt rekommendera det.

Ha en fin start på veckan och var rädda om er!

Likes

Comments

Hej på er,

Veckorna rusar som vanligt! 

Träningen är fantastiskt rolig som vanligt, och jag är så tacksam för att mina nya träningsprogram fungerar så bra och att allt blir tyngre och går framåt. Det är även väldigt lyckosamt att ha en personlig tränare och en naprapat som samarbetar, för det skapar verkligen dom bästa förutsättningarna för att vi ska komma framåt med den klämda disken.

Leo bytte ju fotbollsklubb i slutet av sommaren och allting var väldigt positivt till en början. Men efter ett tag blev det turbulent av olika anledningar och det blev inte alls som vi, eller rättare sagt Leo tänkt sig. Efter några riktigt tunga veckor av mycket pepptalk, uppmuntran och många många tårar ser det nu betydligt ljusare ut och vi ger bytet ett chans till. Är väldigt stolt över min 12-åring som visar upp en enorm mental styrka och en otrolig målmedvetenhet.

Janne har gått och dragit på en förkylning och kanske med facit i hand har han slarvat lite med att ta det lugnt. I måndags var han sämre och gick till vårdcentralen där läkare nummer 1 konstaterade dubbelsidig lunginflammation. Återbesök i onsdags där läkare nummer 2 inte alls trodde på lunginflammation. Ytterligare ett återbesök igår där nya prover togs och en remiss till datatomografi nu är på gång. 

På onsdag är det då äntligen dags för min träningsresa till Palma! Vad sägs om yoga i soluppgången varje morgon, hiking i bergen, cirkelträning, trappträning, workshops och en massa god mat? Jag är så sjukt exalterad!

Var rädda om er och njut av fredagen!

Likes

Comments