​Det var en gång en liten flicka som föddes och växte upp i Malmö, i en radhusidyll där alla kände alla och där sommarkvällarna med kompisarna aldrig tog slut Som liten var hon extremt anpassningsbar och van att vara tillsammans med vuxna, lite lillgammal och ganska försiktig. Som tonåring gjorde hon ganska oskyldiga tonårshyss, men visste nästan alltid vad som var rätt och fel.

Som 22-åring blev hon mamma för första gången och det var en roll som föll sig väldigt naturlig för henne. Efter knappt tre år kom barn nummer två och pusselbitarna i livet var kompletta. Hon var fortfarande väldigt anpassningsbar och om det hon ville göra inte föll i god jord så avstod hon, för det värsta hon visste var konflikter och diskussioner. När hon var 29 gick hon skilda vägar med sin partner. Någon sade "du är för gammal för att leka tonåring, du kan inte ta igen dina ungdomsår nu när du är vuxen". Men med barn varannan vecka var det så tillvaron blev till viss del. En period med mycket tid på krogen, flamsande, tramsande, en del dejtande och en kortvarig ganska destruktiv relation som hon bröt och kom ur starkare än tidigare.

Efter en tid träffade hon sin stora kärlek och fick ett barn till. Fortfarande tyckte hon att bråk och konflikter var väldigt jobbigt och var ofta den som medlade och stod för diplomati. 

För ett par år sen fick hon ett hälsobesked som ställde mycket på sin spets. Hon förändrade mycket i sitt liv och förändrades mycket själv. Hon började sätta sig själv i första hand, en alldeles ny upplevelse. Ganska snart lade hon bort det dåliga samvetet som hade varit ständig följeslagare under nästan hela hennes vuxna liv. Hon hittade styrka inom sig som hon inte haft en aning om att hon besatt. Hon hittade ett fokus och en karaktär som hon inte visste fanns. Under alla timmar hon började tillbringa i sitt eget sällskap föddes insikter och tankar om både sig själv och om andra som inte alla gånger var så lätta att hantera. Hon började sätta ner foten och göra ett statement när någonting inte föll henne i smaken. Hon upptäckte att det inte är så farligt att bråka, tjafsa och diskutera. Hon hittade vägar i sina tankesätt som hon inte hade haft energin att vandra på tidigare. Hon upptäckte att hon hade förmågan att peppa, uppmuntra och påverka andra människor.

Personlig utveckling har under en tid varit och är fortfarande en stor del av hennes tillvaro. Det finns stunder när den utvecklingen och tankarna som följer är väldigt energikrävande. Men hon hade inte velat gå miste om det för en sekund, för hon älskar sitt nya jag. 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

04.30 i onsdags morse styrde jag kosan mot Arlanda, parkerade bilen på Benstockens långtidsparkering och checkade in väskan på Arlandas terminal 5. Drygt tre timmar senare landade jag i värmen och tog bussen till hotellet. Passade på att sola, bada och ladda batterierna innan det var dags för "get together" i hotellreceptionen. Ombytta till träningskläder och med en yogamatta under armen promenerade vi bort till ett kapell där första yogapasset hölls. Senare en gemensam middag på en fantastisk vegetarisk restaurang, Bon Lloc, och när klockan började närma sig 22.30 gick mina ögon i kors och ingen var gladare än jag när vi bröt upp och promenerade mot hotellet :)

Nästa dag - 8 kilometers hike i bergen! En promenad kan man tycka, och bara två kilometer mer än vad jag brukar gå hemma, men oj vad det inte gick att jämföra. Faktiskt riktigt jäkla utmanande, uppförsbacke, rullsten som underlag och 27 graders värme, plus att luften blev tunnare och tunnare ju högre vi kom. Utsikten och vyerna var såklart värda varenda steg! Efter hiken tog vi oss till Camillas bodega, där Camilla Bröms bor och verkar. Hon har en restaurang som är öppen en dag i veckan. Fantastisk miljö och väldigt god mat. Lite senare på eftermiddagen tränades det cirkelfys, enkelt, funktionellt och inget krångel, dvs bästa sortens träning! Kvällen var fri, dvs inget uppstyrt, så ihop med fyra andra tjejer åt jag en grym libanesisk middag på stan.

Fredagen då! En dag med många fria timmar, så efter frukost tog jag i gott sällskap en taxi till Anima Beach, där man betalar inträde för att få tillgång till en solstol på första parkett invid havet, ett glas cava, en flaska vatten och en handduk. Ett dopp i havet var ljuvligt! Svettig promenad tillbaka till hotellet för att sedan samlas i receptionen där vi blev presenterade för Shirin Djavidi, även hon Palma-bo och väletablerad inom fitnessvärlden. Hon höll i ett "urban training"-pass, alltså träning i stadsmiljö där man så att säga nyttjar det man passerar, tex armhävningar mot en mur. Grymt kul och inspirerande! Återigen en fri kväll, där vi var några stycken som hade bokat bord på La Perla, Emilio Ingrossos restaurang. Utan att överdriva kan jag säga att det var den bästa carpaccion och den bästa oxfilépasten jag ätit. Vi letade oss även fram till Abaco bar, mysigaste stället jag tagit en drink på.

Lördagen bjöd på trappträning med Sara Orrensjö, mycket inspirerande även det. Jag ska absolut ta med mig det på mina powerwalks hemma i Hässelby, jobbigt och väldigt bra konditionsträning. Lite senare på eftermiddagen kom Frida Fahrman till vårt hotell och höll en mycket inspirerande modeföreläsning, och vi promenerade sedan i gemensam trupp in till shoppinggatorna i stan där jag såklart fick med mig lite fina kläder hem. Avslutningsmiddag på Bocalto Bar & restaurang och sen var det jag som delade taxi till hotellet och somnade gott.

Söndagen - där hanns frukost med innan det var dags att åka till flygplatsen för hemfärd mot Stockholm.

Sammanfattningsvis så har det varit underbara dagar, och en riktigt nyttig erfarenhet att resa ensam och lära känna nya människor. Det var första, men absolut inte sista gången jag gjorde en träningsresa och jag kan verkligen varmt rekommendera det.

Ha en fin start på veckan och var rädda om er!

Likes

Comments

Hej på er,

Veckorna rusar som vanligt! 

Träningen är fantastiskt rolig som vanligt, och jag är så tacksam för att mina nya träningsprogram fungerar så bra och att allt blir tyngre och går framåt. Det är även väldigt lyckosamt att ha en personlig tränare och en naprapat som samarbetar, för det skapar verkligen dom bästa förutsättningarna för att vi ska komma framåt med den klämda disken.

Leo bytte ju fotbollsklubb i slutet av sommaren och allting var väldigt positivt till en början. Men efter ett tag blev det turbulent av olika anledningar och det blev inte alls som vi, eller rättare sagt Leo tänkt sig. Efter några riktigt tunga veckor av mycket pepptalk, uppmuntran och många många tårar ser det nu betydligt ljusare ut och vi ger bytet ett chans till. Är väldigt stolt över min 12-åring som visar upp en enorm mental styrka och en otrolig målmedvetenhet.

Janne har gått och dragit på en förkylning och kanske med facit i hand har han slarvat lite med att ta det lugnt. I måndags var han sämre och gick till vårdcentralen där läkare nummer 1 konstaterade dubbelsidig lunginflammation. Återbesök i onsdags där läkare nummer 2 inte alls trodde på lunginflammation. Ytterligare ett återbesök igår där nya prover togs och en remiss till datatomografi nu är på gång. 

På onsdag är det då äntligen dags för min träningsresa till Palma! Vad sägs om yoga i soluppgången varje morgon, hiking i bergen, cirkelträning, trappträning, workshops och en massa god mat? Jag är så sjukt exalterad!

Var rädda om er och njut av fredagen!

Likes

Comments

1.Vad heter ni? Janne och Sara Pettersson

2. Hur träffades ni? Kärlek på jobbet ;)

3. Är ni förlovade? Japp, och gifta också

4. Bor ni ihop? Ja

5. Har ni barn? Ja! Leo som är vårt gemensamma barn och så Eric och Andrea som är mina barn sen ett tidigare förhållande

6. Har båda körkort? Ja

7. I så fall, vem kör bäst? Jag såklart! 

8. Vem är äldst? Janne

9. Vilket stjärntecken är ni? Jag är våg, Janne är oxe

10. Vem fyller år först på året? Janne

11. Vem är längst? Janne

12. Vem sjunger bäst? Definitivt jag :)

13. Kände ni varandra innan ni blev ihop? Nepp

14. Vad har ni gemensamt? Vi älskar att resa och är båda två lika familjekära och hemmakära

15. Blev du kär vid första ögonkastet? Ja, det blev vi båda två

16. Har ni gråtit i varandras armar? Ja gud ja

17. Vem lagar bäst mat? Jag, och Janne är kungen på att städa köket efter mig

18. Vad gör ni en vanlig vardagkväll? Skjutsar till och från fotbollsträning, jag tränar ofta och så blir det i bästa fall en liten gemensam stund framför tvn

19. Blir ni lätt svartsjuka? Inte alls, 16 år tillsammans gör att man känner sig trygg

20. Ringer eller smsar ni mest? Både och, men jag ringer mest och Janne smsar mig mest får man nog säga


Likes

Comments

Några ganska dränerande och krävande dagar i livet har passerat, och då har jag i vanlig ordning analyserat och funderat. Det har jag svart bälte i ;) 

Saker som tar min energi:

Människor som inte vet hur man ska bete sig, och som inte tar ansvar för hur deras handlingar påverkar människor. Tänk först, gör om och gör rätt.

När man ger massor av sig själv, för att sen gå med en gnagande känsla av att man inte riktigt får tillbaka lika mycket som man ger.

Människor som pratar mer än dom lyssnar.

Dålig acceptans, trångsynthet och att inte ha förmågan att titta utanför sin bekvämlighetszon.

MEN! Det här ger mig energi:

Vänlighet.

När man ger ett förtroende och känner att det landar och härbärgeras på bästa sätt.

Humor och gärna med ett stort mått rå sarkasm

Människor med intuition, tentakler, inkänningsförmåga, fingertoppskänsla och förmågan att ligga steget före i tankarna.


Puss, kram och fredagskärlek till er!




Likes

Comments

Tiden bara flyger iväg, kanske lite extra så här i slutet av sensommaren. Allt drar igång och det är full fart igen efter lata semesterveckor.

Känns som att vi har fått en bra start på hösten. Leo har bytt fotbollsklubb, från Brommapojkarna till FC Järfälla. Av olika anledningar som jag inte går in i detalj på, men skillnaden är stor och alla individer blir verkligen sedda och utmanade och diciplinen är hård. Jag är väldigt stolt över hans inställning kring det här bytet, han har inte ens fyllt 12 år och har tagit fullt ansvar för sin trivsel och utveckling. Tanken på att byta klubb kom helt och hållet från honom själv. Förändring kan göra ont och vara svårt, men är ofta nödvändigt. Han har börjat sexan, vilket innebär några nya ämnen och betyg till jul. Fortfarande är vi nöjda med skolan och nu har han avverkat fler år i Trollboda än antal år han har kvar. Galet!

Jag trodde att det skulle vara riktigt tungt att komma igång med träningen på allvar igen, men det har faktiskt gått över förväntan. Har inte haft en stillasittande sommar, utan tagit mina powerwalks, gått på ett och annat spinningpass samt gymmat lite grand, men inte på samma intensiva sätt som under våren. Men så får det vara och det har faktiskt varit ganska skönt, även om det bästa är att vara igång igen. Med tanke på min klämda disk så är nu träningsprogrammen omgjorda, och jag erkänner att jag var orolig inför det, och rädd för att tappa fart i träningen. Men eftersom jag har världens bästa personliga tränare som gjort nya program så har det ju visat sig (såklart, varför trodde jag ens något annat...) att träningen är lika härligt jobbig som tidigare, och det är precis så jag vill ha det.

Måndag igen då! Jobb, träning för Leo och föräldrarmöte i skolan. Veckan för övrigt kommer att bjuda på ett spinningpass i morgon kväll, ännu mer fotbollsträning, förhoppningsvis ett eget besök på gymmet på onsdag kväll och PT-pass på torsdag och fredag. Kram på er alla, nu kör vi!


Likes

Comments

​1. Vad är ditt förhållande till tid? Är både bra på att vara här och nu, samtidigt som jag är värsta planeringsjunkien. Tittar sällan eller aldrig bakåt. Är tidspessimist och kommer alltid för tidigt och får därmed alltid vänta.

2. Vilken tid på dygnet gillar du mest? Morgonen, pga är morgonpigg och älskar frukost.

3. Vilken är den bästa veckodagen? Onsdag för då har man kommit en bit in i veckan, fredag, lördag och söndag.

4. När går tiden som snabbast? Hela tiden tycker jag. När jag jobbar, när jag är ledig, när jag har PT-pass eller tränar något annat.

5. När går tiden som långsammast? När jag sitter i bilkö eller väntar på tunnelbanan.

6. Hur lång tid tar det för dig att sminka dig? 20 minuter

7. Äter du snabbt eller långsamt? Långsamt

8. Vad gillar du mest att lägga ner tid på? Träning, familj och vänner

9. När vaknar du och lägger dig på vardagar? Vaknar 5.30, lägger mig 22-22.30

10. Vad gjorde du för tre timmar sen? Sminkade mig och gjorde frukost

11. Vad händer dom kommande tre timmarna? Jag jobbar

Likes

Comments

Jag hade ett väldigt intressant och förtroligt samtal med en manlig kollega i morse. Förtroligt ur den aspekten att jag blev rätt överväldigad över att han valde att vara så oerhört öppen mot mig, det är den yttersta "komplimangen" eller vad jag ska kalla det för. Ett slags betyg på hur jag är som medmänniska och person. Är det en egenskap jag ständigt bemödar mig om och försöker utveckla så är det just att människor, oavsett vad dom har för relation till mig, ska kunna känna att det dom berättar för mig tas emot och härbärgeras med största respekt.

När han var 13 gick han till skolsköterskan och berättade att han tyckte om killar. Till svar fick han 1. glöm aldrig att det du känner är onormalt 2. Det här kan du aldrig berätta för någon. När han var 18 kom han ut, och fick utstå onämnbara kränkningar och glåpord på den lilla orten i södra Sverige han kommer ifrån.

Det finns väldigt få saker som får mig så ledsen och arg som trångsynthet, avsaknad av empati, hänsyn och inkänningsförmåga. Jag tänker att det är trasiga människor som lider brist på dom egenskaperna. Och det som gör mig mest galen är, att vi i Sverige tror att vi är så sjukt accepterande och duktiga och slår oss för bröstet. Bullshit. Vi har inte kommit särskilt långt i det avseendet överhuvudtaget. Det är lätt att säga att vi är accepterande och toleranta så länge det inte kommer för nära. Så länge vi slipper att en homosexuell person finns i vår närhet, eller att det, gud förbjude, kommer flyktingbarn till våra barns skolor. Vad ska dom där att göra? Tänk om det händer mitt barn något? Välkomna till Sverige, men bo inte mina kvarter.

Ja ni, jag tycker att vi ska ta oss en titt i spegeln och fråga oss själva hur det står till med medmänskligheten. Alla får plats och alla får finnas.

Ha en fin onsdag!

Likes

Comments

Fem veckors semester är över, och idag är det måndag och jobbstart. Det vore oförskämt att klaga - jag har haft magiska veckor på det stora hela. Hållt igång skapligt med träningen, inte alls lika intensivt som under våren och försommaren, men tagit mina powerwalks, gymmat lite och gått på mina spinningpass. Nu ser jag fram emot att intensifiera träningen, både med PT-pass och på egen hand, sätta upp nya mål och komma tillbaka i bra rutiner.

Den 9 juni klev jag ur sex veckor på kostprogram, och i morse när jag ställde mig på vågen visade den föga förvånande på +3,5 kilo. Först drog några mindre bra tankar genom huvudet, men jag valde att slå bort dom, titta på mig själv i spegeln och säga till mig själv att jag är smashing. Jag har njutit av precis allt jag har unnat mig under semestern, och jag har tagit mig alldeles för långt för att låta något annat ta över. Däremot är jag stolt över att jag faktiskt ställer mig på vågen, för den gamla Sara med skygglappar tänker jag inte bli igen.

Igår fick jag en ny söndagsfavorit, ett spinningpass med en för mig ny instruktör där rummet fullkomligt exploderade av magi och energi. Svetten rann över HELA kroppen samtidigt som jag faktiskt fick gåshud av den där magin och energin. Jag har en hatkärlek till spinningen, det är oslagbar konditionsträning samtidigt som det trängs en massa NEJ-tankar i huvudet när det är som jobbigast. Jag beundrar människor som brinner för sin sak och det stod klart att det gjorde den här killen som höll i passet. Att möta den energin och passionen sporrar mig att tänka ännu mer på vad jag själv förmedlar och sprider för känslor omkring mig. Ringar på vattnet i bästa bemärkelsen.

Jag har några löften till mig själv så här i uppstartstider. Ett är det jag precis nämnde, att tänka ännu mer på hur mitt sätt att vara och hur det jag säger och hur jag agerar påverkar andra människor. Mitt ständiga motto, att ge positiv feedback när jag är glad över något en annan person gör för mig fortsätter att vara just mitt motto.

Ett annat löfte är att inte vara rädd för att dippa, utan istället försöka vila i det när det inträffar och tänka på att det går över. Att vara här och nu och inte alltid längta till nästa helg tex. Så slitet och så klyschigt, men så sant.

Och på tal om att längta, det gör jag ju såklart ändå - till Palma och min träningsresa den 4-8 oktober. Herregud vad roligt det ska bli!

Var rädda om er och tack för att ni läser. Kram och måndagskärlek!

Likes

Comments