Header

Vi ryttare vet hur viktigt det är med takten och de kommer även först i ridningens utbilningsskala.


Det är inte bara i ridningen takten är viktig. Takt och tempo har varit mitt största prio den senaste veckan. Nytt jobb, nya uppgifter, nya dagsrutiner och ny kurs att studera 50% av min upptagna heltid. Jobbar 7-16, pluggar 16-18 eller typ 20-22 och utöver det spenderar jag övrig tid med min allra stadigaste punkt i livet - Uno.


På något sätt har det fungerat bra, utan att kännas som ett riktigt wake-up-call, och hoppas att det håller i sig! Jag trivs med att jobba och ha saker att göra. Vi får se om det blir ett vinnande koncept!


I fredags trimmade jag i ridhuset. Uno är fin just nu och efter två promenaddagar var det dags för lite lösgörande arbete. Det fortsatte i lördags och då var han riktigt duktig! Mina diagonalslutor börjar mer och mer falla på plats allt eftersom jag själv hinner med att koppla på känslan. Så kul och inspirerande. Söndagen var en skritt/longering/jogg-dag mestadels utan sadel, men ändå med ansträngning och igår vilade han och fick sig en promenad. Idag är det dags för ridhuset igen. Hoppas verkligen vädret bjuder till, antingen vinterväder eller sommarväder, snart för jag vill kunna rida mer ordentligt ute! Gillar inte dessa mörka, isiga och gropiga perioder.


Nu ska jag åka till jobbet, kramis.


Likes

Comments

I Tisdags var jag med på dressyrspecialen för Eva och det gick superbra! Det kändes enkelt, avslappnat och riktigt riktigt fint. Sååååååå kul och efterlängtat, nu är vi äntligen back on track!


I Onsdags skämde vi bort Uno med lite laser och massage. Han såg fin ut och hade inte alls någon anmärkning på ryggen vilket är ett litet kvitto på att vi fått ordning på allt för tillfället. Jag anmälde mig även till en tävling i Lurbo och om jag ska åka på den så får vi tävla i samma klass som Emilie Nyreröd vilket skulle vara fantastiskt kul!! Jag började även jobba i onsdags och det känns jättebra.


I går var det skrittdag då det är svårt att komma in i ridhuset efter jobbet. Magda som ska börja hjälpa mig lite med uno någon gång i veckan skrittade ut i skogen och jag tog en hurtig promenad. Det gick superbra och jag är så glad och lättat över att ha hittat en sådan bra tjej som kan hjälpa mig.

Nu ska jag åka till jobbet och senare idag blir det ett pass inne på banan. Hoppas den fina känslan från i tisdags sitter kvar. Helgen kommer bestå av trimning inne för nästa helg kommer äntligen Hanchen igen!


kramis

Likes

Comments

År 2016 var som en gott och blandat-påse. Vi hade riktiga toppar och lite djupare dalar gällande vår form och tävlingssäsongen bestod av ett fåtal okej-starter. Det har varit ett givande och år och jag har lärt mig otroligt mycket.

Jag har ridit Uno under en ganska lång period nu och det har givit mig en utveckling inom ridningen som gått snabbt och stadigt uppåt. Han kräver sin ryttare och det har varit både väldigt väldigt svårt, och helt fantastiskt underbart! Jag trodde från början aldrig att jag skulle klara av att hålla honom i trim på egen hand då jag inte alls hade kapaciteten som krävdes från start, men det har kommit mer och mer och det har gått bra.

Mer om mig: Jag är 22 (snart 23) år och jag har ridit på ridskola sedan 6 års ålder. Min faster, Birgitta "Gitta" Sjöberg, är en otroligt talangfull och duktig dressyrryttare som gladeligen stärkte mitt och min tvillingsysters tidiga hästintresse. Vi fick följa med till stallet, rida lektion på ridskoleponnysarna mellan det att vi var 6-14 år. Min första tävlingsponny fick jag låna från ridskolan när jag var 13 år. Han heter Lindis, var 16 år då - 26 år nu, och var inte så poppis bland de andra i min ålder då han var en jäkel på att tjuvnypas, skyggade för minsta lilla rörelse på läktaren (eller bara ändå ifall han hade lust) och detsamma i hoppningen. Jag älskade honom - OCH jag fick ha honom för mig själv! Vi tävlade några gånger per år - för det mesta om att komma sist, men lika kul var det för det. Han satte grunden för min inställning, motivation och envishet. En riktig pärla som charmar sig in i de allra flesta, äldre ryttarhjärtan. När jag var 14 började jag rida storhäst på lektion, nu 2 dagar i veckan. Utöver detta bodde jag i stallet - varje dag, hela somrarna. Xamir Interagro blev min första storhäst i dressyr. Han är en Lusitano som ridskolan fick från Brasilien (Pia Hamrén - riktigt duktig, svensk, dressyrryttare som är bosatt i Brasilien). Nu började det hända grejer på riktigt. Jag började verkligen tävla, ta placeringar - och lära min inverkansridning. Han var smidig, känslig och fin. Det var svårt, men vi kom väldigt fint överens. Den största framgången vi fick med varandra var att vi vann distriktets uttagning till Ridskole SM - 2009 för storhästryttare och jag fick åka till Strömsholm och representera Gävleborg. Superkul! Efter det (när jag var ca 16 år) fick jag börja rida Uno, Birgittas häst, mer och mer och därifrån har vi tagit oss till dagsläget.

Mer om Uno: Han är en 19 årig (jaa!) valack efter Master (u: Henna) och köptes av min faster när han var 7 år gammal. Han hade inte gjort så mycket då, men han var snäll och mycket van att gå i skogen. Gitta utbildade honom upp till St:George-nivå innan hon blev sjuk och inte klarade att ta hand om honom själv. Då kom jag in i bilden. Tillsammans har vi lärt om. Han har lärt mig MASSOR och han har lärt sig förstå mina, lite mer oklara hjälper jämfört med Gittas. Tillsammans har vi tävlat som högst MsvA, men är mer stabila på MsvB-nivån just för tillfället. Uno är en häst med fina kvalitéer, en oslagbar personlighet och en tävlingshäst till tusen. Han älskar att visa upp sig, har starka egna åsikter och jag fick även en klockren kommentar från en tränare en gång:

"​Om Uno varit människa hade han varit ordförande för fackföreningen"

​Han är med andra ord en sådan som inte gör mer än han måste eller behöver. Vilket, för mig, inte alltid varit så lätt haha! 


Hittade en filmsnutt från en träning förra året. 

Likes

Comments

Igår hade vi lagträff och red tillsammans innan avslutade med lite gofika och planering. Vi är alla väldigt glada att vi fått ihop ett lag och ser fram emot tävlingssäsongen.Jag longerade Uno lite som uppvärmning och sen var jag med och red barbacka tillsammans med de andra i laget. Jag rider barbacka lite då och då för att slippa ha sadeln varje gång jag ska arbeta Uno. Han funkar superbra att trimma barbacka på.

Idag har jag kollat in vårens tävlingsutbud och skissat lite på min tävlingsplanering denna termin. Jag ska även försöka lägga upp det bra med träningar mellan starterna. Återkommer med lite med exakt planering i framtiden när de flesta datum är ordentligt satta.

Idag ska jag och Uno ut i skogen och mysa i det fina vädret. Ska njuta fullt ut av mina två sista lediga dagar innan jag börjar jobba på onsdag.


Har även börjat följa Nina Rademaekers på instagram samt kollat på hennes youtubekanal och blir såå inspirerad! Ett hett tips!

Likes

Comments

Igår red vi lite markarbete som bestod av två kubhinder med fyra galoppsprång mellan (lite tillbaka) och travbommar. Uno älskar att småskutta så det är något jag försöker hinna med minst en gång i veckan. Jag tycker att det har en positiv inverkan på resterande av mina ridpass och ett sätt att hålla hästens motivation uppe (och min). Det gick jättebra och jag tycker det känns extra roligt att jag även i detta moment kan känna pusselbitarna börjar falla på plats på en helt ny nivå nu. Oslagbar känsla!


Idag har Uno fått nya skor så vi har bara tagit en promenad på ca 1h och imorrn ska vi trimma på igen. Jag har trappat upp träningen mer och mer, men sakta och säkert vilket just nu känns som att det fungerar kanonbra. Vi är nästan helt uppe i tävlingstrim nu och känslan är fin.


Nu ska jag gå och lägga mig. Har varit en lång dag fullt med aktiviteter. Ska sätta mig ner någon dag denna vecka och planera min tävlingssäsong.


Kramis och godnatt 🌟


Hittade mitt absolut första dressyrprotokoll här om dagen!! Hur gulligt? Var alltså 9 år gammal, red på tidernas bästa ridskolehäst Snowman och min kära faster var domare. Nivån var ryttarmärke 1 😍

Likes

Comments

För att hålla koll på min och Unos vardag använder jag mig av denna perfekta almanacka. Jag antecknar bland annat korrigering i utrustning, ändring i fodermängd, träningspassen och andra anteckningar som hjälper mig att hålla koll på allt som sker.

Dessa anteckningar hjälper mig att analysera och utvärdera olika situationer. Exempelvis så kan jag se hur allt fungerat då Uno känns som allra finast i ridningen och träningen, mot när något känns svårare eller sämre än normalt. Genom att titta i min kalender kanske jag kan hitta någon förändring eller liknande som pekar på vad som skulle kunna vara anledningen till min känsla. Det händer ganska ofta att vi måste justera sadeln eftersom Uno är så känslig i ryggen och genom att anteckna det så kan jag sedan utvärdera hur väl det fungerade. Min räddare i nöden många gånger! 🐎📝

Ett annat STORT plus är att man kan skriva ner tävlings/träningsdatum samt sista/första dagen för anmälan! 

Jag använder mig av "Stallboken" som innehåller massor av bra information utöver enbart en kalender. Finns tävlingsplanering, rabatter till olika ridsportbutiker etc och massor av annat!
Jag valde att göra min kalender lite mer personlig genom att införa lite mer "Uno " på framsidan 😉💓

I övrigt så tog jag examen från högskolan i förrgår vilket känns otroligt skönt. Jag har även jobb från 1a februari och detta firades med släkt och vänner. Men inte på det sättet jag förväntat mig...

För att fira detta så hade jag och min syster bokat bort ute för en mysig middag, vi två. Planen var att käka gott och se vart kvällen förde oss. När vi kommer fram till restaurangen så sitter nästan ALLA av mina absolut finaste vänner och väntar på oss .. för att fira min examen .. SURPRISE!! 💗
Så fint och så roligt! Det var en av de trevligaste kvällarna på länge och jag kan inte fatta hur de allihop lyckats hålla detta hemligt för mig. Love you.

Känner att det blir ett långt inlägg för denna gång så tar ridningen de senaste dagarna i nästa inlägg. Hoppas ni alla får en kanonfin helg 🌸

Kramis

Likes

Comments

🐎Sååå roligt!🙆

Hur lycklig blir man inte av den rubriken? Det är så himla roligt att vi nu står framför denna utmaning där vi tillsammans ska göra vårt allra bästa för att lyfta, stötta och peppa varandra! Att vi är ett lag för framtiden är det ingen som kan missa, men man måste starta någonstans och jag är så otroligt stolt över att vi vågar ge oss på detta.

Jag fick vara med och känna på Div 1 för tre år sedan, som junior och sista-sekunden-inhoppare, sista omgången. Det var det absolut roligaste jag varit med om och då fick jag uppleva det tillsammans med ett riktigt rutinerat gäng vilket inspirerade mig oerhört mycket.

För min egen del så hoppas jag på ett bättre tävlings-2017 jämfört med tidigare 2016. Det var inte vårt år och jag valde att lugna ner allt. Jag har inte tappat sugen, glöden eller något sådant - tvärt om, men det var välbehövligt att bara koppla bort alla tävlingsmoment, inklusive prestationsångesten, och bara träna tillsammans med min bästa Uno.

Nytt år, nya möjligheter och varför inte försöka få ner detta på en blogg?

Likes

Comments

Efter regn kommer solsken, sun is shining and so are we.

Okej, jag kan inte beskriva lättnaden och lyckan efter gårdagens träningspass för Hanchen. Uno kändes mjuk, fin och arbetade väldigt fint över ryggen med en avspänd schvung. Det är ren och skär lycka för mig när jag kan känna hur han trivs i arbetet och fortsätta min plan för att preppa upp oss till höstens tävlingstermin. Det är mitt mål, sen får vi se hur pass väl vi kan uppnå det. En dag i taget.


Det är tufft med motgång och det är något man alltid måste kunna arbeta med. Dock så tar det på själen när motgång uppkommer på grund av skador eller liknande omständigheter och det kanske inte alltid går att lösa med träning och självdisiplin utan det kräver tid och rehabarbete. Det är lätt att tappa motivationen, suget och intresset för prestation och jag ska erkänna att även jag haft mina dagar då jag känner mig otillräcklig i situationen.. om jag bara varit lite duktigare på sadlar, ryggar, förebyggande .. kommit åt honom lite mer, klarat av att ha honom riktigt mellan hjälperna och få honom att gå fram mer för skänkeln. Det krävs att man har riktigt fina och duktiga människor att ta hjälp av, både mentalt och med kunskap i dessa situationer och det har jag. Er vill jag tacka så oerhört mycket!


Uno är speciell och har en överkänslig, överrörlig rygg som är svår att matcha med utrustning, arbete, väder och vind etc. Det kräver kanske lite extra tid, kunskap, tålamod och noggrannhet men det ger mig kärlek, värme, obeskrivliga lyckokänslor och så SÅ mycket mer. Gårdagen var lite som när man lyckades cykla på den 25 m långa gatan utanför huset hemma - utan stödhjul - för första gången. Kommer inte på någon bättre beskrivning .. hoppas ni gillade att cykla lika mycket som jag gjorde när jag var liten!

Likes

Comments

Känns surt att det fick bli en ofrivillig paus precis när det visades stor uppskattning kring bloggen, fin häst och ett flertal tävlingar var inplanerade. Anledningen är att jag inte kunnat rida ordentligt på grund av att vi har behandlat min prins i ryggen då sadeln orsakade ömhet vid tryck. Han är så obeskrivligt känslig i ryggen, inte bara för sadel utan även för väder och vind. Unos stora akilleshäl och något som vi alltid varit tvungna att ta hänsyn till och arbeta med. Senaste starten i storvik fick mig att fundera på om allt stod rätt till så vi kollade upp honom hos veterinär där det visade sig att 18 åringen i övrigt var i toppskick.

Trots detta har jag ändå haft honom i rörelse hela tiden så nu är det bara att börja tuta igång som vanligt igen. Han känns superfin att rida när jag varit inne och känt på banan så jag hoppas verkligen att det blir ordning på allting igen. Jag har valt att lägga mina planer lite på is så länge då jag inte känner någon brådska att matcha oss mot något speciellt mål just nu tills dess att allt känns på topp.

För ett par veckor sedan fyllde han 18 år och jag kan inte sluta att tänka på hur fantastiskt mycket jag fått uppleva med denna gentleman. Jag är så stolt över honom och jag hoppas att han får fortsätta att njuta av livet läääääänge.

Eftersom karensen är 4 veckor på behandlingen så har jag inte fått starta något sedan dess, men jag fick möjligheten att rasta tävlingsnerverna lite på finfina Donovan som ägs och annars tävlas av Karin Aasa. Hoppade in i sista minuten som 4e ryttare i Gävle Ryttarsällskaps Div 3 lag efter att ha joggat cirkus 30 minuter två dagar innan (första gången jag red honom). Så fantastiskt lydig och välriden häst, väldigt tacksamt att bara sitta upp och kunna utföra det man ber om.

Vi åkte till Ockelbo och slog till med en individuell seger på 69.6 % samt en förstaplacering med laget. Såå roligt!! Tur man har så underbara klubbkamrater som lånar ut sina hästar, stöttar och hejar<3

Nu sitter jag djupt försjunken i mina studieböcker och pluggar inför min sista tenta för terminen. Sen är det sommar. Som jag längtar!

Likes

Comments

När jag var liten var min favoritdag Fredag. Inte för att det var helg, fredagsmys med familjen eller för att man fick fuska med lite godis trots att det inte var lördag, utan för att det var lektion - på ridskolan.

Jag har aldrig ägt en egen häst, jag har ridit endast 1 gång i veckan sedan jag var 6 år och ökade till 2 gånger i veckan (ett av de lyckligaste momenten i mitt liv) vid 13 års ålder. Vid samma ålder fick jag börja tävla min favoritponny i dressyr, Lindis.

Jag har lärt mig så mycket, hela min grundridning, på ridskola och jag är så obeskrivligt tacksam. Välutbildade instruktörer, personer som verkligen brinner för sporten och för att inte glömma: hästar/ponnys som är guld värda för sitt magnifika arbete. Dom har format mig, dom har lärt mig och dom har givit mig den bästa tänkbara trampolinen för mitt hopp upp på egna ben.

Jag är fortfarande kvar på ridskolan trots att jag slutade ta lektioner vid 18 års ålder då jag fick ta över ansvaret för min fasters häst och därmed tränar med privathästarna istället. Varje gång jag får möjlighet ser jag till att få en plats i någon lektionsgrupp, jag älskar det.

Jag hade inte bytt min ridkarriär mot en egen ponny, egen häst och mer pengar. Med det menar jag absolut inte att pika de som faktiskt får fantastiska möjligheter att utvecklas på det sättet (det krävs mycket arbete, långa dagar och ambition även då) utan jag menar mer att peppa på de som går samma väg som mig.

Ridskolan är en fantastisk tillgång för att föda fram fenomenala ryttare. Gävle Ryttarsällskap har fått mig att alltid känna mig lika mycket värd som vem som helst i stallet och klubben har givit mig superfina möjligheter att utvecklas som ryttare, både på ridskola och privat. Jag har ridskolan att tacka för mycket, hur började du?

Likes

Comments