Nedan följer ett fett onödigt och för många irrelevant inlägg, men mitt liv och min blogg - jag bestämmer.


Sedan jag flyttade till Göteborg har jag arbetat som timvikarie inom förskolan, något jag är himla delad inför. Jag ÄLSKAR barn, finns inga som ger så mycket kärlek och glädje som barn, men den här anställningsformen är ingenting för mig. För att må så bra som möjligt behöver jag någon sorts struktur på mitt liv, jag behöver kontroll, rutin och trygghet. Att ofta inte veta om jag ska jobba förrän dagen innan eller t.o.m. samma morgon och att flänga runt på olika förskolor där jag möter nya barn och pedagoger, det är det motsatta. Det skapar så mycket stress och ångest. Vissa gånger har jag haft tur, fått en hel vecka inbokad på en gång, på samma förskola. Men även om jag varit på en förskola jag verkligen trivts på har det blivit för mycket. Om jag varit lite starkare, lite mer stresstålig, lite mindre känslig för...ja, .allt, då hade det passat mig så bra. Då hade jag kunnat lyssna på alla som sagt att jag har bra hand om barn, alla som sagt att jag borde bli förskollärare. Men nu måste jag lyssna på mig själv, lita på att jag känner mig själv bäst, att jag vet vad jag klarar av och inte.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

En del av min söndag spenderades på Liseberg och trots att jag inte är något fan av Halloween var det såååå mysigt! Massa härligt höstiga färger, tusentals pumpor och inget/ingen som skräms. Ska jag fira halloween ska det vara precis så.

Likes

Comments

Kämpar mot ångest och orkeslöshet. Jobbar bara när passet bokas in senast dagen innan, annat skapar för mycket ångest. Försöker ta mig ut, försöker få iordning vår stuga, bli av med väskor och flyttlådor. Orkar mest ligga i soffan. Sånt som för andra är en bagatell är för mig ett högt berg, alldeles för högt och svårt att ta sig över. Ibland är det bättre, såklart. Det kan handla om minuter, timmar eller dagar. Men så, helt plötsligt, eller steg för steg, slår ångesten ner mig igen. Då sitter jag där, motivation och energi är som bortblåst. Jag tar mig inte ur soffan annat än för att gå på toa eller hämta något att äta, om jag orkar. Ibland är det en så stor ansträngning att bara ställa sig upp att jag börjar gråta när jag gör det. Andra dagar finner min motivation inga gränser, jag städar, tvättar, tränar, söker jobb (via internet, klara inte av att lämna cv i butiker ens då), planerar framtida utbildningar och är allmänt pepp på livet. Det är en evinnerlig berg-och-dal-bana, med ständig ångest i bakgrunden.

Likes

Comments

10 oktober 2014 skickade jag ett sms med en fråga "Men asså, e vi tillsammans nu?" och sedan dess har det varit vi. Olle och jag. Jag och Olle. Det känns som en evighet sen jag hörde vår lärare överlyckligt säga "Jag visste att ni skulle bli skolans nästa par!" men samtidigt, så nyss. Är så tacksam att jag får lära känna honom, så tacksam att han är min och jag hans. Olle, jag älskar dig.

Bilder från 2015 och 2016 som bästa Agnes tagit.

Min plan var att överraska honom med tårta och pizza när han kom hem från skolan, men pga jobb fanns ingen möjlighet att hinna. Överraskningstårtan fick han istället redan i söndags och allt blev så lyckat! Tårtan smakade fantastiskt, om jag får säga det själv, och Olle blev precis så glad och överraskad som jag hade hoppats.

Likes

Comments

Igår hade sambon och jag besök av min äldsta bror och min lillebror, vi såg Bilar 3 på bio och åt bullar i vår lägenhet. Att se Bilar-filmerna på bio är något av en tradition och en sådan tradition måste man bara hålla vid liv, oavsett hur gammal man är. Lillebror och jag var även tvungna att ta bilder i våra matchande outfits, titta bara vad söta vi är!

Likes

Comments

Idag det en av årets viktigaste dagar, kanelbullens dag, och självklart ska det firas! Så fort jag kom hem från jobbet började jag med bullbaket och nu väntar jag bara på att sambon ska komma hem så att vi kan frossa, men först måste jag ta tag i den där disken som blir... Jag kan inte säga att bullarna blev särskilt fina direkt, men visst är det smaken som räknas?

Likes

Comments

Fotade som sagt för första gången på evigheter i lördags, och jag tänkte att varför inte dela med mig av resultatet? Nedan följer alltså ett antal bilder som inte hör ihop på annat sätt än att de föreställer blommor växandes i botaniska trädgården.

Likes

Comments

Är det tisdagkväll får en lyxa till det med godis har jag hört, alla andra dagar också förresten. Bara för att det är gott. Därför blev det lite tisdagsmys framför tv:n igår och idag drar jag mig iväg på veckans andra arbetsintervju, nervöööst.

Likes

Comments

Text är överflödigt, bara titta hur fin hon är (och ha överseende med att jag är nybörjare).

Likes

Comments

Har du någon gång känt att alla andra lyckas bättre och har mer koll på sitt liv än du? Om ni vore här hade jag bett er räcka upp handen och jag vågar säga att de flesta av er hade suttit med en hand i luften. Jag vet att jag hade gjort det. Känslan är alltför välbekant. Att inte kunna öppna Instagram eller ens gå utanför dörren utan att se folk som lyckats bättre, som vet vad de vill och vilka de är. Alla i min ålder verkar ha fast jobb eller pengar att resa runt världen med, medan jag sitter här med en timanställning och inga pengar att slösa. Andra vet vad de vill åstadkomma i sina liv och de satsar på det, de har koll. Men vi måste sluta intala oss det, du, jag, allihop, för det är inte sant. Möjligheten är stor att de vi tror har koll på sina liv känner precis samma sak.

Min flytt till Göteborg kanske enligt vissa är ett tecken på framgång när det egentligen är något av en flykt. Ett försök att rymma från den ovisshet, ångest och förvirring som fanns kvar i Jönköping. Ett försök att hitta vem jag är och få koll på mitt liv. Kanske kommer det aldrig att fungera. Kanske kommer vi alltid jämföra oss och tro att andra har koll på livet, men då måste vi komma ihåg, det är inte sant, de flesta räckte upp handen.

Likes

Comments