View tracker

Idag är marken och träden täckt med snö och himlen är kristall blå. Jag blir påmind om en dag förra veckan. När Jag, Josefine, Emilie och Lovisa satte oss uppe på Rendhl beach en dag som denna. Och käkade mat och drack kaffe Baileys. Det var för trevligt, tror till och med det blev en aning färg i ansiktet.

Fina vänner en har! Och Vilken utsikt!

Denna person ångrar jag inte att jag drog iväg på detta äventyr med! Oj så go hon är :)

På återseende

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • Backen
  • 254 readers

Likes

Comments

View tracker

Halojsan! Mycket har hänt sen senast, kan berätta att det tragiska har vänt rejält med nya roliga minnen från äventyr.
För lite mer än en vecka sen var det fullmåne på himlen och det är ett tillfälle här då att ta sitt slalompack och vandra upp tidigt på morgonen för berget. Med månljuset som lampa och skåda soluppgången senare på morgonen.
Bilden nedan kan ni se sträckan vi gick. Från st. Christoph upp till toppen av galzig.

Vi var ett gäng på 20/35 pers som vandra upp mot toppen. Svin häftigt var det och ångrar inte en sekund att jag följde med. vilken trevlig natt/morgonpromenad.

När vi tagit oss upp möts vi upp av ännu fler folk. Tror vi var upp emot 60 personer där uppe. Bara det gjorde det ännu häftigare.
Vi satt oss där uppe och drack öl och åt spars mini snickers. En klassiker. Alla var fylld av glädje och blev förälskade i alperna al over again.

Mer bilder!! På sista bilden är hela gänget samlat, vilken överlevnads kick off morgon. Blev en strålande upplevelse som definitivt kommer göras om.

På återseende

  • Backen
  • 258 readers

Likes

Comments

View tracker

2 veckor har gått och ena veckan spenderades i sjuksängen. Det slog igenom och jag blev sängliggandes med feber och halsfluss en vecka. Oskönt var det men nu har jag redan hunnit jobba en vecka nu och är tillbaka på fötterna igen. Känns skönt att vara tillbaka och har dessutom tackat ja till att jobba 6 dagar i veckan nu i februari. Det blir ingen mer parakris då.

Idag är en magisk dag, klar blå himmel och några minus, igår snöade det bra precis hela dagen så pudret ligger fint på fjällen. FY FAN!! Idag vill jag skrika och gråta, idag är det inte lätt att vara skadad i alperna och inte kunna svänga i nysnön i solen med vänner. Så det är magiskt men tragiskt idag. En dag som denna är det väldigt ensamt.

På återseende!

  • 348 readers

Likes

Comments

Då har en gått och blivit sjuk då. Öron, huvudet, halsmandlar, varje kroppsdel gör ont. ATTANS! Men förstått att det är det som händer när en e ute på sådana saker som säsongare. Som tur slapp jag jobba ikväll så ikväll ska det Kureras i sängen.
Som tur var värmen framme idag så jag fick sitta och njuta i solen ett tag. 9 plus grader på eftermiddagen så där, Oj så fint de e här!

På återseende!

Likes

Comments

Det är ungefär så min kropp känner sig nu efter mitt första träningspass på en och en halv månad. Livet här nere är inte bra för hälsan i huvudtaget speciellt inte när jag har en tajt budget (käkar 1 euro pizza och köper budget vin på 2 liter för 2 euro) och saken blir ej bättre när en inte kan åka skidor heller.

Jag har alltså tagit och skaffat mig ett gymkort. Helt okej fräscht gym, det kändes skönt att få upp flåset och låta det bränna lite i musklerna. Det är en känsla jag saknat. Men det är ett skämt vad otränad man är. Men satsar på en ändring för det nu. Största anledningen till införskaffat gymkort är för mitt knä. Ju starkare mina muskler runt knät är desto mindre risk är det för att det blir värre. Knäna ska jag ha hela livet så det kändes som en prioritering jag skulle ta. Plus att det är klockrent för mig att gå på gymmet när det andra åker skidor.

Så det är min plan nu framöver.

På återseende!

En samlad bild med familjen från stråket i somras. Jag saknar dom.

Likes

Comments

I måndags var solen tillbaka och det gjorde så leendet gled upp lite extra just denna dag. Jag tog galzigbahn upp tillsammans med Josefine och vi möte upp Sarah där uppe. Tyvärr var toppliften stängd på grund av lavinrisk men bara där uppifrån var det vackert. Jag stod och njöt ett tag medan de andra svängde ner i backarna. Hade gärna hoppat i skidorna och åkt ner för backen på bild 5. Men jag är glad att jag står på benen som vanligt nu och rör mig som vanligt i stort sätt.

Idag bestämde jag mig för att skaffa gymkort här så jag kan hålla upp min träning inför operationen när jag kommer hem. På Fitness studio heter det. Ser det som ett perfekt tillfälle medan de andra åker skidor och jag inte har något annat vettigt för mig. Plus att när en försöker leva snålt och 1 euros pizza är det enda valet blir det inte bästa maten.


På återeende!

Likes

Comments

Förra onsdagen var helt klart den bästa utgången här sen jag kom hit. Det var NEONPARTY på Happy Valley! Senaste gången det var neon party var mitt, Annas och Sagas 20års party som blev en succé. Jag älskar att det är mörkt och sen dessa små detaljer av färg på kroppen som lyser upp varje person. Det är vackert. Det var färg överallt och det var dans överallt och skratt överallt.

(Arg blev jag nu, kass kvalité). Har gjort stillbilder från filmer på gopron, kan vara därför. Filmade en hel del, har försökt att få till en film men det är inte min starka sida, förstår inte mycket av gopro studios. tredje gången gillt kanske. Amazing natt blev det!! Ett glatt minne för resten av livet.


På återseende!

Likes

Comments

Redan inne i halva januari. 44 dagar har jag spenderat här i Sankt Anton. Vart tar tiden vägen? Dagarna går så sjukt snabbt, kan bero på att jag inte har några rutiner här i huvud taget. Jag vet inte när jag kommer bli trött på dygnet, när jag blir hungrig. Allt kan komma på en gång och det kan bli en spännande situation. Men jag klagar inte på detta fria livet här nere. Har inte annat än roligt.

Nyår och julafton har ägt rum sen senast, och det var första gången jag firade julafton med vänner och tjänade pengar under tolvslaget. Det var annorlunda båda två men jag hade otroligt roligt båda tillfällena.

Julmaten blev bra mycket god. köttbullar, janson, laxsnitar, leverpastej, ost och kex, frukt och efterätten blev kladkaka. I detta hus har vi inte haft en liten enda tomte som prydnad så julkänslan fanns inte på långa vägar. Vi berättade det för våra hyresvärdar, och när vi kommer tillbaka från ett besök i stan står denna vackra gran i vårt kök. Då förändrades allt. Dom är fantastiska.

bild 3: Josefine, Lovisa, Emelie, Sofie, jag och Luke.

På Julafton blev en tur upp till toppen valuga. 2800 möh. Mäktigt, ska besökas när himlen är blå oxå. Första bilden är på mig, Josefine, Luke (room mate) och Felix som vi träffat här nere som kommer från England. Bra sällskap.

Det var väldigt bra utsikt från jobbet under tolvslaget och jag blev bjuden på champange. Gott Nytt år på er gott folk. God fortsättning! 

På återseende!

Likes

Comments

2 veckor har gått sen jag åkte sjukpulka ner för berget och fick ett besked som förändrade min säsong.
Jag är på benen och har jobbat väldigt mkt den senaste veckan. Under jultiderna nu är det fullt på hotellet med tyska gäster, mest!

Om jag inte sagt det så jobbar jag och Josefine alltså på ett hotel, Gasthof Freisleben heter det. I restaurangen. Jag och Josefine hade kontakt med det hotellet innan vi kom ner hit för första gången, vi gick på intervju och vi alla va intresserade av varandra.
Vi tackade ja några dagar innan vi åkte ner nu i dec. Nu har vi båda börjat jobbat ordentligt. Vi lär oss mer och mer för varje gång vi jobbar. Det är en hel del grejer att lära sig inom detta yrket. Smågrejer mest, vart allt är och vart allt ska vara, hur man ska få rutin på allt.

Nu har jag jobbat både morgon och kvällar. Mornarna ser ut så här att jag först äter frukost själv. (Underbart, ha frukosten serverad och med flera olika alternativ. Love it) Sen frågar jag gästerna vad de vill ha och dricka kaffe,te eller choklad. Serverar. Efter det ska allt plockas bort från varje bord och frukosten ska bort. Sen är det dammsugning som gäller i hela restaurangdelen. Inte svårare än så.

På kvällen är det annorlunda. Från början har vi lärt oss vad det finns för drycker och vad alla drinkar ska ha för glas osv. Sen kommer vi till serveringen som kommer bli det stora ansvaret och koncentrationen.
En så länge är det fortfarande nervöst att gå till jobbet. Tyskan finns ingenstans och de flesta gästerna är tysktalande, men ett nytt språk ska inläras. Sen är det fortfarande massa småsaker som ska göras, förberedelser osv. Att bära flera tallrikar med soppa på var inte så lätt som jag trodde. På många part är det väldigt stressigt och slitigt men samtidigt roligt och spännande. Det är något helt nytt och jag har alltid velat pröva på den här branschen. Det är bara att titta och lyssna så lär man sig.

Med knät har det väl inte gått super bra denna helg, det har svällt upp en hel del. En vilodag igår behövdes. Idag känns det bättre.

Inne i köket jobbar det även två svenska killar så det är skönt med lite mer svenskt blod det = trevliga människor.

Det är en kort beskrivning över mitt jobb i nu läget.

På återseende!

  • Jobb
  • 567 readers

Likes

Comments

Igår hände det som absolut inte fick hända! Jag vaknade och åt min frukost och sedan drog jag och Luke ut i backen. vi mötte upp Felicia och Nellie där och vi skulle ta oss ner för första backen, jag kände mig trött den morgonen och efter några svängar känner jag hur jag tappar kontrollen, jag svänger höger precis innan en snökulle, när jag svänger följer inte mitt vänstra ben med utan fortsätter rakt fram och tillslut är skidorna åt olika håll. Jag känner hur mitt vänstra knä bara vrider sig och det knakar till och jag ligger ner. Redan då kände jag.. Nu är det kört, det var mitt sista åk för denna säsongen. det var det korsbandet, igen. Nu ska jag gå igenom en knäoperation igen. Nu ska jag gå igenom 9 månaders rehab igen. En lång tid rehab väntar på mig.

Ärligt tänker jag inte mycket på det just nu. Mest på hur min tid här i Österrike kommer bli nu.. Jag kan åka hem och få den här operationen överstökad och satsa på en ny säsong nästa år istället. (gör om gör rätt). Eller så stannar jag och får fortsätta vara med alla här, nya vänner och uppleva allt förutom skidåkningen. Alltså afterski, utgång, jobba och umgås/träffa människor från hela världen. Det är mycket som är fantastiskt här bortsett från skidåkningen.

Jag är väldigt kluven för tillfälligt och för en som tror på karma så känner jag mig som en otroligt dålig människa just nu. Vad har jag gjort för att förtjäna det här igen? eller tänker jag för lite på mitt eget bästa? eller har jag bara otur? är det här en del av min livsplan? vad ska jag få ut av det här denna gång? kommer jag klara det här en gång till? kommer jag klara av tanken av att alla är uppe på toppen och åker puder och jag kan inte för jag har pajat korsbandet? kommer jag kunna jobba? har jag psyke för 4 månader till?

Mycket går i mitt huvud just nu. Det har liksom bara gått 2 veckor sen jag åkte hemifrån och det har hänt så mycket redan. 

Min plan som jag har kommit fram till nu är att ta en dag i taget annars blir det allt för mycket. Det här kommer bli vad jag gör det till. Jag ska vara glad att det inte blev något värre. Jag andas och det hjälper att kolla på musik hjälpen där människor har det absolut mycket värre.

Om jag skulle förlora mitt jobb och inte får något annat kommer ja måste åka hem. Men jag har möte med mitt jobb imorgon och chefen skrev att det här ska vi lösa på något sätt så det kändes otroligt skönt, får se hur det går.

Igår blev jag skjutsad i pulka ner för fjället och blev hämtad av en buss och skjutsad till en klinik. Gjorde en magnet röntgen och den visade att korsbandet var av så då fick jag svart på vitt. Ska på återbesök om någon dag så får se va den österrikiska doktorn säger då?!

Jag måste bara säga att jag har fantastiska vänner och min familj som finns där redan nu. Jag är överlycklig för det, ni ska bara veta vad det och ni betyder för mig. Tack!

På återseende!

Likes

Comments