Allting började med att jag fick blödningar utanför mensen våren 2014. Efter ett besök på gynmottagningen i Kristianstad så var utlåtandet från läkaren att det "bara" var hormonella blödningar. Ett vaginalt ultraljud gjordes men allt såg bra ut sade läkaren. Inget cellprov togs då läkaren sa att det hade inte visat något resultat pga att jag blödde för mycket. Jag litade på vad läkaren hade sagt och efter ett tag så slutade blödningarna.

Efter 3 månader så började det igen. Nya blödningar som inte ville ge med sig. Jag bokade ett nytt läkarbesök på gynmottagningen, då jag kände att där är något som inte stämmer. Ett nytt vaginalt ultraljud gjordes där läkare nr 2 konstaterade att jag hade en muskelknuta vid livmodern. Eftersom att jag hade problem med blödningar så togs beslutet att operera bort knutan veckan efter på dagoperation.

Liggandes i sjukhussängen och i väntan på narkos, så kommer läkare nr 3 som ska genomföra operationen. Han säger att han vet inte hur stor knutan är och att han kanske får göra ett snitt på magen. Jag sa till honom -"Gör vad du vill, bara den försvinner". När jag vaknade på uppvaket så kollade jag direkt under täcket för att se hur magen såg ut. Perfekt, inget snitt! Då har det gått bra tänkte jag. Men tyvärr var det motsatsen... Läkaren berättade att knutan var större än han trodde och att han har tagit ett vävnadsprov och skickat iväg på det på analys.

2 dagar senare så ringer en sköterska mig på mobilen. Hon sa att jag skulle komma in till sjukhuset på ett möte dagen efter och att jag skulle ha mina föräldrar med mig då det kunde bli ett tufft möte.. På det mötet så fick jag veta att min knuta var en cancertumör och att jag hade fått livmoderhalscancer. Efter mötet frågade jag min mamma -"Kommer jag att dö nu?"

Jag blev skickad ner till onkologen i Lund där man skulle göra olika undersökningar för att se hur långt cancern var gången. Resultatet blev livmoderhalscancer i stadie 3b med spridning i 4 lymfkörtlar. Jag fick genomgå en behandling på 6 st cellgiftsbehandlingar och 36 st yttre strålbehandlingar. Livet under den 7 veckors perioden var ganska tuff. Man kunde välja att bo över i Lund under veckorna men jag valde att åka fram och tillbaka varje dag med sjuktaxi för att jag är ensamstående med min son Lucas. Mellan behandlingarna och bieffekterna som mkt sömn och spyor, så var det läxläsning, åka på fotbollsträning osv.

Kroppen svarade bra på behandlingen. Alla kontroller såg bra ut i 9 månader. På den tredje PET/CT så konstaterade läkaren att jag hade fått ett återfall då min tumör på livmodern hade börjat växa igen. Läkarna visste inte om mitt liv skulle gå att rädda och jag fick dödsångest deluxe. Läkarna kunde erbjuda mig en stor och komplicerad operation med 50 procents chans att den lyckas eller att få cellgifter för att hålla cancern i hyfsat skick. Valet var mitt..

Jag tillsammans med mina fantastiska föräldrar började leta efter lösningar. Vi var i kontakt med sjukhus i Sverige, England och Finland för en second opinion. I Finland ville de bara ge mig cellgifter och där sa läkaren till mig att med min cancerform så överlever bara 20% efter 5 år. Dödsångesten växte ännu mer.. Till slut så valde jag den stora operationen som kunde innebära en liten chans till att få bort cancern.

Den 19 november 2015 var det dags för operation. Så rädd som jag var den dagen har jag nog aldrig varit i hela mitt liv. Jag minns så väl när jag låg på britsen och narkos skulle börja fixa allt inför nedsövningen. Min pappa var med mig och jag sa till honom att jag älskar honom jätte mycket och att jag ville att han skulle veta det ifall att jag inte vaknar upp igen.

12 timmar tog operationen och sedan blev det 20 timmar på uppvaket pga att min smärtlindring inte fungerade som den skulle. Under operationen såg fick man bort tumören och de tog även bort livmoder, äggledare, äggstockar, urinblåsa, ändtarm och slida. Jag fick även två stomier på magen, en för avföring och en för urin. Jag kommer att få ha stomierna livet ut men jag får LEVA!

Kontrollerna efter operationen ser bra ut och jag har nu varit tumörfri i 9 månader! :) ​

Likes

Comments