Header

Det är inte bara och bara, ibland måste man bara släppa lös alla känslor och inse att man kanske behvöer hjälp på traven, att man kanske inte är så stark alla gånger, och att det inte är så lätt att förstå alla gånger..

Dom senaste dagarna har jag känt mig rätt så nere.. det har varit riktigt tungt med Selma, speciellt på nätterna! Bebisar skriker, det är vad folk säger, men fyfan vilken chock det blir för en när det väl sker, när man väl är där.. antingen har jag bara inte vant mig än, eller så har Selma nån form av kolik, eller ja nånting iaf, för skrika är det vad hon är bäst på, och oftast är det otröstligt.. jag har känt mig totalt hjälplös, provar med ALLT för att hon inte ska gråta och skrika, ibland funkar vissa metoder, ibland inte, men jag testar mig fram dagligen..

Men allt detta.. det tar verkligen på krafter, både fysiskt och psykiskt! För varje natt så har jag känt mig bara mer och mer sämre, man känner sig som sagt hjälplös och inbillar sig att hon inte tkr om en, att man är dum i huvudet för att man inte vet eller förstår vad felet är.. och skrikandet, den har gjort mig lite smått galen, jag har gråtit så mkt så fort hon skriker och gråter, för det gör så ont i mig att inte vet vad felet är, det gör ont att hon liksom inte "vill vara glad" .. vet att hon inte är i den fasen än, men vill bara se ett leende, gud vad jag längtar till de! .. 💖 ..

Jag var till bvc idag, berättade för sköterskan att jag ville prata med nån. Är så jäkla rädd att jag ska få eller håller på får förlossningsdepp! .. jag har känt mig så nere senaste dagarna, och vet inte om det kanske bara beror på trötthet också! .. men det har varit så tufft, lite sömn och Max som varit sjuk också, så har inte riktigt kunnat avlasta nånting! Men nu kan jag äntligen det.. så därför vill jag prata med någon så fort som möjligt, vill absolut inte att det ska gå för långt om jag nu är på väg å bli deprimerad. Vill aldrig utsätta Selma för det, hon förtjänar det bästa av både sin mamma och pappa, två glada och lyckliga föräldrar! .. så det är för henne jag gör det, och för mig själv också såklart.. jag tänker inte bli sjuk, jag tänker inte.. jag tänker inte helt enkelt!! .. det gäller att våga ta all den hjälp man kan få, det är inget pinsamt med det.. för jag gör det för min familjs skull ❤💖

Och jag har också världens bästa sambo, som är världens bästa pappa till vår sötaste dotter i hela världen! .. han stöttar mig i vått och torrt! Och att han bara ligger, håller om mig och påminner mig om alla dessa bra saker, vad vi gått igenom, vad jag gått igenom, graviditeten, förlossningen, kämpandet med amningen, hur jag kämpar nu så Selma inte ska skrika, då jag testar med att ändra min kost, ge henne magdroppar, pysventil, masserar henne, läser och läser för att lära mig.. och får mig att inse att jag är ingen dålig mamma, jag kan inte hjälpa att hon skriker, hon har omogna tarmar och finns det inget som hjälper är det bara att se till att hon får så mkt kärlek som möjligt, och att vi vet att vi gör vårt bästa.. Max berättar för mig hur stark jag är och jag ska komma ihåg alla saker jag gör för henne, även fast jag känner mig nere, men det är ju på grund av henne gråt och skrik.. men bara för att jag känner mig nere så betyder det inte att jag är dålig för det, det är snarare tvärtom, för det gör så ont i mig när hon skriker, och jag borde se det som något positivt, för jag VILL att hon ska må bra! .. Max påminner också mig om att jag hade lika gärna kunnat skita i henne, att det finns mammor som går ut och super istället, skiter i sina barn, tar inte hjälp när de mår dåligt,.. ja, mera med mera! .. men jag sitter nu här med min dotter i min famn istället och gör allt för att hon ska må bra och känna sig trygg, även fast det känns tufft.. så Max är bäst! Han säger alltid rätt saker, som får mig att må bättre! Bara att han vill att jag ska komma till honom när jag är ledsen istället för att "gömma mig" .. och han har rätt, han är lika delaktig, vi delar ett liv tillsammans, jah litar på honom fullt, han är det bästa jag har! .. men tror jag inte riktigt väl belasta honom med mina besvär, ibland är jag rädd att han kanske ska tycka att jag är fånig, eller något sånt.. fast jag vet att han aldrig tycker det! .. han är guldvärd helt enkelt ❤

Men i förrgår morse, så var jag vaken med Selma. Hon hade äntligen slutat skrika och gråta, och hade henne i knät mitt emot mig, och hon var på väg att börja gråta igen. Så då tog jag fram hennes måne, såndär mobil man har över sängen och har en melodi när man drar i snöret.. och drog i snöret och hade den framför henne, asså henne min fick mig att vilja gråta! Som när man ser nånting som får en att lysa upp, och i några sekunder fick jag se henne så, det var bland det finaste jag varit med om! Vill bara spela upp det minnet om och om igen, eller att hon gör så igen och igen, men vet att.. ja, det kommer! Men det var så underbart! Efter all skrik och gråt, kändes det så skönt att få ett sånt ögonblick! Och berättade det för Max också, och då påminde han mig ÄNNU EN GÅNG om att, ja jag blev så rörd att jag ville gråta.. jag kunde lika gärna inte brytt mig alls.. så ja! .. jag måste sluta vara så hård mot mig själv helt enkelt.. barn skriker.. mitt barn skriker.. jag gör mitt bästa.. mer än så kan jag inte göra! .. bara att vänta och hoppas på bättre tider snart! 💖

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 2 readers

Likes

Comments

Natten som var kom verkligen som en chock. Selma vägrade sova, skrek i stort sätt hela natten och jag ville bara få sova.. 😴 ..

Var inte alls beredd på en sån natt verkligen.. så drygt när rutinerna ändrar sig till å från, varje dag!.. så fick noll sömn igår natt, slutade med att vi båda somnade till slut klockan 13.50 på dagen och vaknade igen vid halv fem.. önskar verkligen att hon kunde va mer vaken på dagarna och sova på nätterna, men det är väl livet som småbarnsmamma man måste vänja sig vid.. jag hoppas på bättre tålamod denna natt iaf, ifall det blir lika jobbigt.. hon har sovit nu lite till å från hela tiden under kvällen! Så ja.. det ska bli spännande att se vad den natt har att bjuda på, men känner mig mer beredd nu iaf och hoppas jag inte ska känna mig hopplös, som man gör vissa stundee oavsett..

Max är sjuk också.. därför blir allting så extra tungt! 😴 .. det känns som att det blir dubbelt så mycket jobb, eller att jag knappt får en chans att avlasta lite nångång.. enda gången det blir är när hon sover, men då borde jag själv egentligen också sova, men vill ju hinna äta och göra annat också under den tiden! .. så ja, allt känns lite extra tufft just nu! .. plus att själva amningen är sjukt jobbig på nätterna, Selma blir mer "ivrigare" med tutten och suger, ibland äter hon inte ens utan ska ba suga och vara ivrig, rivas och suger åt väldigt hårt så det gör ont, och till å från blir hon gnällig också..

Jag hoppas bara att jag ska orka! Vissa stunder gör man det bara helt enkelt inte, även fast man måste!

Likes

Comments

Om två dagar blir Selma 3 veckor gammal. Känns som att tiden flyger förbi, kanske jag skrev för en vecka sen också 😂 ..

Men denna vecka har gått bra, en dag bara som kändes riktigt tuff.. Selma ba skrek å skrek, jag försökte verkligen göra allt för att hon skulle sluta, men ingenting funkade, och ni vet när man verkligen gör allt för att hjälpa till men ingenting funkar, och man förstår heller inte varför hon skriker.. ja, då blir man lite frustrerad.. mest att jag kände mig värdelös och dålig! Jag grät så mycket för jag fattade inte vad felet var, och kände bara att hon tycker väl inte ens om mig.. jag ville ba springa därifrån, ville bort från allt just för den stunden.. men så var det att hon hade ont i magen, och slutligen fick bajsa ut sig allt.. och då kände jag mig ännu dummare, för det känns som att jag borde ha fattat vad hon menade, men som ny föräldrer så är det nästan omöjligt att förstå vad dom små vill..

Som tur så var jag till bvc igår, fick prata av mig lite och fick en massa tips när hon får sådär ont igen.. så hon var ganska skrikig igår kväll med, men jag kände mig väldigt lugn då, masserade hennes mage och gjorde massa knep för att de skulle släppa! Mer än så kan man inte göra, det är bara att vänta ut tills det går över helt enkelt. Men det fattade ju aldrig jag innan. I mitt huvud så ska hon sluta skrika på direkten när jag försöker hjälpa henne, men så funkar det ju inte riktigt.. så igår var jag inte lika frustrerad iaf, gjorde mest ont i hjärtat att se henne ha så ont ❤ .. när man verkligen ser i hennes ögon att hon lider och man vill bara få henne att förstå! Då svider det i mammahjärtat.. men slutligen lugnade hon ner sig iaf, fick ur sig lite gaser och har nu varit duktig hela natten som bara har ätit och sovit❤🎀

Älskar att hon nu kan ligga i sitt babynest, blir så mkt enklare för mig att få sömn också. Känner mig nu riktigt utvilad och väntar på att HON ska vakna nu hehe.. men bästa känslan är att jag kan ge henne tillräckligt med mat! Att hon blir mätt och belåten och kan därefter somna i lugn och ro.. bara att hon till och från får magknip och så.. men att jag äntligen kan ge henne mat på riktigt nu är helt underbart! Känslan varje gång hon har ätit och verkar liksom nöjd! Då känner man sig bra!❤

Ska passa på att äta lite (om jag hinner) innan hon vaknar nu.. sen "det gamla vanliga" blöjbyte, mat, gos, sen blir hon väl trött igen, så då ska jag passa på att gå ut med vagn och hund, så vi kan ta oss en promenad i det fina vädret :)

Likes

Comments

Idag är vår lilla "semla" 2 veckor och 1 dag gammal.. 💖

Det känns helt overkligt att vi låg på BB för två veckor sen, känns som det var en helt annan tid och ett annat liv.. men känner att jag återhämtar mig bara mer och mer! Med tanken på hur dålig jag var där i början efter att ha förlorat 2 1/2 liter blod, blivit klippt och sydd, låg med en kateter i två dygn drygt.. så lyckades jag ta mig på en långpromenad med både hund och barnvagn igår och var så skönt, dock drygt i uppförsbackar, hehe!

Iaf.. två veckor har nu gått! Och har ÄNTLIGEN kommit igång med amningen helt.. den funkar SÅ BRA nu.. vet att jag skrev för drygt en vecka sen, då var det "ok" .. hade det fortfarande kämpigt.. men gud så jag har kämpat för att få ordning med denna amning! Och är så glad att det funkar nu, mest för att Selma får bli mätt och sover gott emellanåt. Det är en riktig lycka! 💖 .. men självklart är det också drygt att amma ibland! Vissa stunder önskade man att man kanske hade ersättning istället för det kan bli drygt i längden. Men samtidigt, så får jag sen en mätt och nöjd bebis SLUTLIGEN. Vissa stunder är hon mer envis än andra.. mest på nätterna, då kan det kännas tufft och drygt, man känner sig trött och lite smått irriterad, då jag inte alltid lyckas somna till på dagarna. Brukar oftast bli på kvällarna jag somnar en stund till natten..

Men att hon faktiskt sover minst 1-3 timmar efter blöjbyte, mat och gos känns som ett STORT framsteg. Och man får känna sig lite "fri" .. för i början var det BARA ligga och amma konstant och DET var drygt, man kände sig låst, kunde typ inte göra nånting.. och gud vad jag har gråtit! Men nu kan jag inte minnas sist jag grät faktiskt. Den tunga delen har släppt. Den biten man blir förvarnad om av BM, att man kommer gråta och ha sig efter förlossningen ett tag, men att det går över.. och ja! Det gör det, även om det inte känns så just då..!

Så idag är det en bra dag.. andra gången hon somnar nu efter mat och blöjbyte, jag har hunnit städa lite här hemma och fått ordning, och nu väntar jag bara på att Max ska bli klar med matlagningen :) .. förhoppningsvis innan Selma vaknar, så man kan äta i lugn å ro! Inte alltid man får de eller, hehe 😏

Likes

Comments

Idag är vår älskade lilla Selma en vecka gammal..
För alltså en vecka sen låg jag på BB nu, och hamnade i en helt ny värld.


Att en vecka kan kännas som 1 år! Känner både "gud vad tiden rinner iväg" och samtidigt "aldrig gått så långsamt som nu" .. Idag kan jag känna för första gången att jag återhämtat mig på riktigt. Jag har fått in en rutin, på sätt och vis! Men jag har äntligen lyckats få henne somna mellan matandes och blöjbyte, något som jag har haft extremt svårt med hela veckan.. GUUUD så tufft det har varit! och inte själva "ta hand om ett barn" grejen. Utan amningen, fy sjutton vilket jobb DET är.. Och man borde verkligen få mer info om amning från exempel barnmorska eller att det ska finnas kurser, precis som föräldrarkurser, bara att det ska finnas för oss mammor som vill amma.. För att amma, DET är ingen dans på rosor. SOM jag har gråtit dag ut och dag in, för jag velat få det att funka, men har verkligen gått upp och ner.

Men idag.. efter 7 dagars kämpande, så känner jag att det är på väg på ljusare tider. Dock har jag väl känt så varje dag, då man fått försöka hitta nya lösningar och allt. Men idag, idag känns det fan bra! men.. kan lika gärna vända imorrn, eller redan inatt. Vem vet! Men just nu känns det bara så bra!

Vi låg på BB i två nätter efter förlossningen, pga tidig vattenavgång och att jag förlorade mycket blod.. Och fyfan så tacksam jag är i allt ändå! för på BB fick jag ju massa tips och hjälp om hur jag skulle amma! fyfan, om vi hade åkt hem efter 6 timmar, hade blivit galen för inte vetat alls hur man skulle göra.. Men på BB fick jag massa hjälp! .. första tiden var jag riktigt frustrerad, så fort hon grät eller skrek, så trodde jag att det var nånting fel på henne, hon hade kolik, eller att nånting som inte stämde bara! fick panik och ba sa till Max "asså.. nånting är fel!!! barn ska inte skrika såhär!!!" .. Men jo, det gör dom! mer eller mindre. Min gillar att skrika så hon nästan tappar rösten! Och jag förstod inte vad det var för fel, vet inte hur många gånger jag larmade för att få hjälp. Men såklart så slutade hon skrika så fort det kom in en sköterska, och man kände sig så dum.. Men dom var jätteduktiga och hjälpte till så gott de kunde! .. Men det var svårt, jag hade ont efter förlossningen och var tvungen att amma stup i kvarten för att få igång produktionen, och jag visste fan inte hur jag skulle göra. Till slut började jag få så jävla ont i brösten, sår på bröstvårtorna m.m... Så på nätterna låg jag oftast och grät, när hon sög för det gjorde så ont, men kunde inte hålla henne ifrån heller, för då skrek hon.. det var galet tungt och jobbigt!

Efter 2 nätter fick vi äntligen komma hem iaf. Jag var både lättnad men också nervös över hur vi skulle klara detta! herregud.. vad hade man gett sig in på liksom?! det kändes då bra till en början, var hem till svärfar, hämtade hunden och var där en stund, jag ammade henne lite i soffan och det kändes helt ok.. Men när vi kom hem, och det blev natt! den första natten var hemsk.. Jag grät och grät, hon ba skrek och skrek. Försökte amma hela tiden, men kändes som att hon inte fick i sig nånting, hade väl inte tillräckligt med mjölk.. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen! ville ba springa därifrån, Max tog henne en stund, jag ställde mig i badrummet, skrek och bet på min handduk för att försöka få ut lite frustration. Men det funkade sådär, sen var det bara gå ut igen och börja om på nytt..

Efter den natten hade jag fått typ noll sömn, knappt att Selma heller hade sovit. Bara Max som lyckades! .. Så låg vi i sängen stort sätt hela dagen, ammade till å från, men hon blev frustrerad så fort man släppte tutten ifrån henne.. Det var sjukt tungt för mig! jag kunde liksom inte göra nånting, knappt att jag kunde gå på toa..

Slutligen bestämde vi oss för att åka till apoteket för att köpa en bröstpump och amningsnappar. För jag hade så jäääkla ont när hon sög, och behövde samtidigt pumpa ut då det kändes som att jag skulle sprängas.. Så jag provade sen dagen efter vi köpt pumpen, att pumpa och ge henne från flaskan, så jag visste att hon skulle få i sig nånting. Och det funkade, hon åt, somnade, vaknade åt och somnade. Men att sitta och pumpa hela dagarna är inte heller så jävla kul, det är ju inte som att jag kan pumpa ut allting på en gång, då blev det att jag satt med den där pumpen hela dagen istället. Och på kvällen kom det knappt någon mjölk för jag hade pumpat så mycket.. Och ville bara dö där ett tag, för då visste jag, då måste jag alltså amma, med dessa sår! Och dom första amningsnapparna var för små, så kunde inte ens använda dom.. Så det var bara att bita ihop och amma med smärtan. Hon skrek, sög, skrek, sög. Hon blev liksom aldrig nöjd! och slutade alltid med att hon fick sova bredvid mig, med tutten i munnen och jag har inte legat skönt en enda gång sen vi kom hem, när jag sovit.. En morgon hade jag henne i min famn och hon somnade där, jag med.. Men även om pumpen funkade och ge på flaska, så var hon ändå aldrig riktigt nöjd. Ville ändå suga på tutten! och på nätterna är hon som ivrigast för att få igång produktionen då. Så kändes det som att hon bara blev förvirrad av att få flaska sen tutte, och fram och tillbaka..

Igår var vi iväg en sväng till svärfar med. Tänkte att, det kommer gå bra! men nja. ammade konstant hela tiden där, och när vi kom hem.. OCH på kvällen. och ännu en gång ba bröt jag ihop igen! Att Max står ut är ett under! han är verkligen bäst och gör allt för att det ska bli så bra som möjligt.. För jag VILL att det ska funka med amningen, jag tänker kämpa tills jag verkligen känner NU får det vara nog.. Även fast jag säger nu också "orkar inte mer.." men innerst inne tänker jag inte ge upp.. Det har ju bara gått en vecka, vill kämpa mer i såna fall..

Men med alla dessa knep och knåp så var det ändå fruktansvärt tungt, på grund av att hon har varit så beroende av att bara ligga och snutta på tutten. Hon har vissa gånger inte ens ätit, bara velat ligga och ha den i munnen! nånting som inte funkar för mig i längden, jag kunde ju inte göra nånting. Så fort jag resta mig eller gick iväg så började hon skrika..

Men idag.. efter 7 dagar, så känner jag bara YES!! .. två gånger nu har jag lyckats mata henne, sen lägga henne i vagnen OCH hon har somnat efter en stund! den lyckan.. För nu kan jag amma med båda brösten med annan storlek på amningsnappen och jag kan få henne bli mätt, känns det som iaf.. För jag tror hon har varit mätt flera gånger, men bara vill ha tutten ändå!.. Dagen började med att vi låg i sängen och hon bara ville suga på tutten, jag ÄNNU EN GÅNG bröt ihop.. Och kände "det här kommer bli en jobbig dag" .. och jag har bara kunnat amma med ena bröstet, och det har inte gjort henne nöjd tydligen. Så jag bestämde mig för att prova på att amma henne med mitt andra bröst nu, för att se om det händer nånting.. OCH det gjorde det, hon blev lugn, mätt, och kunde lägga henne därefter i vagnen.. Med lite bök att hon får suga på nappen till och från och se till att hon lugnar ner sig, så somnar hon TILL SLUT. och jag känner bara sån lyyyycka!! Jag har äntligen gjort ett framsteg! .. och jag kan göra andra saker, gå på toa, äta mat, PUSSA OCH KRAMA MAX! .. Så ja, just nu känns det bra! efter 7 dagars kämpande. Men det är idag det, kan lika gärna bli en tuff dag imorrn. Men vill ba njuta av denna dag nu iaf..

.. Så till alla ammande mammor! KÄMPA <3 .. Herregud vilket jobb vi har att göra med. Det är inte BARA "mata ett barn" som ska verka så mysigt, och hur enkelt som helst.. Nej ni! det är en lång process man får gå igenom, att bara få igång mjölken, få sitt barn nöjd och mätt, få in rätt tekning, rutiner, ja allt.. Det är inte bara och bara! och detta borde komma ut mer, hur tufft det är.. Förlossningen känns som INGENTING jämfört med detta! amningen är bland det tuffaste jag varit med om! Och det borde pratas mer om det.. speciellt förstföderskor borde få mycket mer info än bara "det är viktigt med amningen .." eller "du kommer säkert börja gråta ibland och känna att du inte räcker till." .. Alltså, jo tack! men det borde helt enkelt pratas mer om det.. Vad man får gå igenom, vad man får uppleva m.m.. för jag kan säga, det har bara gått en vecka nu, men fy helvete vilken resa bara DENNA vecka har gett mig.. jag är väl långt ifrån "färdig" .. men är en bit på vägen iaf! .

Likes

Comments

Nu börjar man sakta men säkert att landa. Att ena lilla skatt ligger här i famnen, overkligheten att hon har legat i min mage i 9 månader. Man har verkligen fått ett helt nytt liv. Och känner mig så lycklig, även fast det känns så tungt vissa gånger..

Den största lyckan är att jag har Max 💖 .. alltså, han är guldvärd, bäst i hela världen och älskar honom mer än något annat! Han har varit sånt stort stöd ända från start, och gör allt för att jag ska må bra, och att både jag och Selma ska ha det bra, han gör verkligen allt för att det ska funka, för mig, henne, oss båda och oss allihopa! Han blir den som får lägga ner tiden på djuren. Och jag trodde jag skulle få panik när jag skulle komma hem från förlossningen, att jag ba "måste städa, tvätta, de å de å de.." men nejdu, det ser ut som hej kom å hjälp mig här hemma, men vad göra?! Det får man ta igen sen helt enkelt..

Trots det har varit riktigt tuffa dagar till start, så är jag ändå så lycklig över min familj! Min älskade sambo och vår underbara lilla dotter. Och våra söta små djur! ❤

Likes

Comments

Nu är hon här! Dagen vi har väntat på, vår älskade lilla skatt 💖

Likes

Comments

Jahapp.. då var vi här igen då! Sömnlös natt😴

Hade en misstanke av vattenavgång igår kväll. Ringde till förlossningen för första gången och kände mig jättenervös, allting kändes helt plötsligt så verkligt.. men ringde och berättade hur min situation låg till, och hon sa att jag skulle avvakta nu under natten, ifall jag skulle få värkar eller ej.. om värkarna kom, så skulle jag ringa in igen, annars vänta tills imorgonbitti, för då ska jag ringa tillbaka och få en tid för kontroll hos dem då..

Ingenting har hänt nu under natten, inga värkar alls, och knappt nå mer vatten heller.. så börjar tvivla om det verkligen var fostervatten som kom igår kväll, eller om det var nånting helt annat! Man bli ju så himla nojig.. det känns som att jag inbillar mig hela tiden, och man känner av för minsta lilla om det är en värk eller vad det nu kan vara.. och det är sjukt frustrerande att inte veta, HUR det SKA kännas liksom.. jag har ju INGEN ANING! Alla snackar om mensvärkar och värkar som går ut i ryggen "du vet när det är dags.." .. alltså, nej! För mig känns det inte så.. jag vet INGENTING! För det var inte förrän jag pratade med min kompis som fått barn för snart 2 månader, då jag skrev till henne om sitsen då, och det var hon som sa åt mig att ringa förlossningen, för hon tyckte det lät som att vattnet är på g ut! .. och jag kände ba "ahaaa,'okej! Shit.. " .. hängde inte alls med i svängarna!

Men ska bli skönt att få en kontroll nu "imorgon" / idag! Se hur allting ligger till, och så att jag kan få ställa frågor.. för jag känner mig riktigt förvirrad faktiskt.. slemproppen lossnade förrgår (onsdag) och igår (torsdag kväll) jag hade misstanke om vattenavgången då! .. och nu bara väntar jag på värkar! Men eftersom jag verkligen inte känner nånting, så börjar jag tro att jag inbillar mig.. det är inte vattnet, det är nånting annat.. suck!

Och nu ligger jag här igen, och kan inte somna om.. var på toa några gånger, kissade flera gångerni sträck efter varandra, men tror ändå inte att det kan vara vattnet.. jag har bara den känslan, att det är inte de..

Men jag borde försöka få i mig lite mer sömn.. kan bli en lång dag "idag" .. 🙄👶🏼 .. men man ska väl inte hoppas för mkt!

Idag går jag iaf in på vecka 40 och min graviditet är helt fullgången till 100% ! Helt galet.. känns som det var igår, det var sommar och jag plussade på den där stickan! 🙉 .. och ärligt talat.. jag börjar bli nervös! På riktigt.. inte varit det förrän igårkväll när jag var tvungen att ringa förlossningen..

Likes

Comments

Igår åkte det av.. mitt slitna skatbo!
Känns sjukt ovant, men samtidigt så skönt 💇

Likes

Comments

Snart är det daaags! Bara nååågra timmar kvar, sen åker håret aaav! .. okej, inte allt hår då! Men en bit!

Detta är så typiskt.. man har gått och gnällt över sitt slitna hår, att man vill klippa sig och få ordning på det, sen när man väl ska göra det, då blir det nån slags "flashback" och man börjar få kalla fötter.. samma när man exempel ska flytta, iaf jag är sån! Alltid varit missnöjd med nånting, att man inte får ordning på hallen, köket ja vad som, sen när man säger upp lägenheten och ska flytta, då ba "varföööör?! Det är ju så mysigt hääär" 😂 .. det är typ, som när man gör slut med någon, man VET att "jag ska inte vara tillsammans med denna människa, vi är olyckliga" blablabla.. men sen när man väl ska eller har gjort slut, då ser man helt plötsligt BARA alla goda sidor hos den personen och undrar om man verkligen har gjort rätt val..

Hehe, ja lite så känner jag idag med mitt hår! Oj oj oj.. men jag hoppas och tror att jag kommer bli nöjd i slutändan, det växer ut i värsta fall, och kan ju inte bli värre än när man klipper sig själv, för det brukar oftast aldrig bli bra 🙄😂 .

Så idag tar vi farväl av detta lilla skatbo, håret som jag bökat och stökat med i flera års tid nu.. försökt få det långt, klippt mig själv, färgat sönder det, ja you name it! .. gillar hur dramatisk jag känner mig😂

Likes

Comments