PODCASTS

I gårdagens avsnitt pratade jag och Hanna om hur det är att krascha och försöka att ta sig upp igen.

Som min bror sa till mig “Livet är som en kortlek, du har tilldelats de här korten, det kanske suger och du är arg över att det händer just dig. Förvandla istället den ilskan och det hatet till att göra någonting bättre. Kämpa varje dag för att göra någonting bättre och kom ur det här starkare än någonsin.”

“För vad har jag någonsin gjort för att förtjäna det här?”, kan man tänka när det känns som att allt håller på att rasera rakt framför en. När din kropp inte är din kropp längre och ditt liv styrs av din ångest. Ingenting, har du någonsin gjort för att förtjäna det här. Ingen förtjänar att må psykiskt dåligt. Det handlar bara om att du tilldelats de här korten och det är bara så jävla synd.

Några saker jag önskar någon hade talat om för mig tidigare:

  • Jämför inte dina problem med någon annans problem och förminska de inte. Det finns inget “mitt problem är inget jämfört med hens”. Faktum kvarstår fortfarande att DU mår dåligt. Det är ingen tävling, det är ingen som vinner någonting förutom du själv när du insett att du mår dåligt. Det är första steget och det är ett stort steg.


  • Försök inte att komma med ursäkter. Det är förmodligen inte bara en fas eller dina hormoner. NEJ din kille ska inte få dig att gråta nästintill varje dag, få det att kännas som att du vill slita ut ditt egna hjärta och gråta dig själv till sömns flera nätter i veckan. Sluta skyll på att det är du som älskar för hårt, du kan inte älska för hårt. Din kärlek är så fin det är bara synd att den hamnat i fel händer. Det finns aldrig några ursäkter för sättet han sårar dig på.


  • På tal om honom, det är svårt att lämna men det kommer aldrig vara så svårt som det var för dig att hålla fast vid någonting som inte var äkta och bara tryckte ner dig på botten.


  • Ingen kan hjälpa dig om du inte själv vill ha hjälp. Det kommer ta tid och det får ta sin tid att komma till den punkten då du insett det.


  • Förlåt dig själv. Förlåt dig själv för de sakerna du utsatte dig själv för när du älskade.


  • Lär dig även att förlåta andra. Låt inte ett val eller ett misstag definiera dig själv eller någon annan. Människor ändras. Människor har gjort saker de inte är stolta över i sitt liv emot dig precis som du kanske gjort saker som du inte är stolt över. Gör det dig till en hemsk människa? Nej. Människor har alltid ett val här i livet, att fortsätta göra dåliga val eller börja göra bra val. Börja idag, bättre sent än aldrig.


  • De människorna som hånade dig, förminskade din psykiska ohälsa och skämtade om att du inte orkar ta dig till skolan. Låt dem. Du kommer gå ur det här med inte bara huvudet högt men också med så mycket erfarenheter i bagaget. Försök att se det positivt, du fick gå igenom det här nu vilket gör att du kommer kunna hantera dina bakslag i livet lättare. Låt dem prata, alla kommer få äta upp sina ord. Kanske inte imorgon, nästa veckan, nästa år eller om tre år. Men någon dag kommer någonting äta upp de här människorna inifrån också och då är det inte så jävla kul längre.

Jag har försökt att bli vän med min ångest. Det har varit en låååååååång väg dit. Jag ser inte tillbaka på min tuffa, mörka period i mitt liv och mår dåligt utan jag är bara så glad över att jag är den jag är idag och jag hade aldrig varit den personen om det inte vore för det jag har gått igenom. Det känns som att jag är kapabel till att klara det mesta. Jag har jobbat så jävla hårt på mig själv och jag är så stolt över den självsäkra, självständiga och fantastiska människan jag är idag. För, “what doesn’t kill you makes you stronger” eller hur?


Kom ihåg att du aldrig är ensam <3

Länk till dagens poddavsnitt.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

TEXTER

Vem är jag?

Känslor, är det dumt att låta sina känslor styra en? Jag har ingen aning. Jag känner mig hur som helst inte levande om jag inte får uppleva riktiga rus av kärlek, lycka, ilska, sorg, lugn etc. Aldrig i hela mitt liv skulle jag någonsin önska att jag bara kunde stänga av mina känslor. Jag lever för dem och jag älskar dem.

Jag lär mig oftast av mina misstag, men ibland tycker jag om att göra de två, tre, fyra, tio gånger. För att jag är dum i huvudet? För att jag är obrydd? För att jag gillar att leka med tanken av det förbjudna? Helt ärligt vet jag inte, jag vet bara om att det är okej. För jag vet att det är på väg till att hitta mig själv och misstag är inte misstag, de är bara ännu en erfarenhet.

Ibland kanske du märker att jag svävar iväg och att mina tankar befinner sig på en helt annan plats. Jag är inte ledsen jag lovar och det har inte hänt någonting. Ibland tycker jag bara om att sitta tyst, inte bara när jag är ensam och bara ta in livet där och då. Ibland vill jag bara sitta och njuta av hur fantastisk du/ni är eller hur jag kanske blivit påmind om någonting i den stunden som stuckit till lite i mitt hjärta. Men det är okej, jag behöver bara få bolla lite med mina tankar i den stunden. Jag är tillbaka snart. Det är mitt sätt att läka och uppskatta.


(Några rader till alla jag älskar och kommer att älska)

Jag älskar dig och det menar jag verkligen. Du är en del av mig och du har en del av mitt hjärta, du är det finaste jag vet. Fungerar inte du så fungerar inte jag och jag kommer att göra allt för dig så länge du inte tar mig för givet eller behandlar mig illa. Sådana relationer har jag varit med om allt för många gånger, så vi kan väl bara skippa det? Du tillhör mitt hjärta och jag kommer älska dig mer än vad jag ibland klarar av. Jag lägger mitt hjärta i dina händer och litar på att du sköter om det varsamt. Jag kommer tala om för dig när jag tycker du gör mig fel, när jag tycker du behöver förklara dig och om jag har några osäkerheter över vår relation, men det är bara för att jag älskar dig. Jag kommer även tala om för dig vad jag älskar med dig och hur underbar du är. Jag älskar älskar älskar älskar dig.


Kramar om mig själv för att jag förtjänar all kärlek i hela världen.


Jag har kommit alldeles för långt på vägen till att hitta mig själv och att bygga upp min självrespekt att du når mig tyvärr inte. Det är självklart att det hugger till lite i hjärtat när du trycker på rätt knappar men jag har lärt mig att allt elakt en människa slänger ur sig kommer från osäkerheter. Så även om jag inte säger det högt, så tycker jag synd om dig, det är synd om dig eftersom att du känner ett behov av att trycka ner mig och jag avslutar alla kapitel i mitt liv som suger livsglädjen ur mig. Tiden då jag bad om mer, tyckte jag inte dög, tiden då det var fel på mig och jag var rädd för att vara ensam är så jävla över. För det har aldrig varit någonting fel på mig, jag duger precis som jag är och jag kommer aldrig be dig om mer.

Sårar du mig så kommer jag såra dig, så är det och jag skäms över det. Jag jobbar på det varje dag, jag lovar.

Sen tycker jag livet är alldeles för kort. Någonting som skrämmer mig så mycket är “tänk om”. Aldrig aldrig aldrig någonsin vill jag behöva tänka så. Därför följer jag nästan alltid mitt hjärta, jag är så jävla modig och jag skäms verkligen inte över det.

Att tänka. Det är ofta nätterna blir alldeles för långa och sömnen tar stryk för att jag bara behöver tänka. Jag har ett stort problem med att agera impulsivt vilket gör att jag känner en form av kontrollbehov över alla mina tankar, känslor och val i livet. Det är inte så att jag övertänker saker men jag gillar att analysera.

Jag är lycklig men jag har inte alltid varit det. Jag har varit med om saker som skadat mig och gjort mig trasig inombords. Människor kan få en uppfattning om att jag är omedveten och att jag inte gått igenom någonting i mitt liv. Då vill jag bara, ursäkta mitt språk, be alla som någonsin tänkt så att dra åt helvete. Ta dig aldrig aldrig aldrig rätten till att förminska mitt (någons) mående och jag har absolut ingen skyldighet att förklara någonting för dig. Jag vet att du aldrig någonsin kommer förstå om du inte mått dåligt själv och jag förväntar mig inte att du ska förstå heller.

Jag älskar mig själv, vissa dagar mer än andra och det har varit en lång väg dit. Det tar tid att inse sitt eget värde och jag är långt ifrån klar men det går bara framåt.

Skulle jag nu beskriva mig själv och den här texten i ett ord skulle det vara känslokaos, om det är bra eller dåligt vet jag inte riktigt. Men det är verkligen Sara i ett nötskal och några av mina djupaste tankar sammanfattade i några ytliga rader.


Likes

Comments

Instagram@saramansourian
Instagram podcast@prettygirlspodcast