Tävling

Vilken upplevelse!! Detta var då allt ett mästerskap med stort M!

Under 6 dagar befann vi oss i Bydgoszcz, Polen, för att tävla för vårt land. Det visade sig bli det bästa U23-mästerskapet någonsin poängmässigt, fantastiskt! Det blev även så att det blev mitt bästa mästerskap hittills!

Tävlingsdag nr.2 så var det kval för mig och Fanny. Till vår största förvåning så var direktkvalgränsen satt till 14.90m, vilket är väldigt mycket kortare än tidigare år. Så utgår man från tidigare resultat, så borde det inte vara något problem. Man ska dock ha i åtanke att det är dumt att ta någon form av gräns för givet. Lyckligtvis, så fick jag till det redan i första stöten och stötte nytt säsongsbästa med 15.47. Så det var bara att packa ihop sina saker och ladda om inför morgondagens FINAL! Min första mästerskapsfinal, magiskt!

Finalen drog igång under lördagen och vi var 13st som hade tagit oss dit. Målet för mig var att först och främst gå in och slå mitt utomhuspers (15.54) och helst även inomhusperset också (15.83). Därefter fick placeringarna visa sig. Jag visste att det förmodligen skulle krävas över 16m för att nå topp-8, men det var inget jag fokuserade på. Uppvärmningen kändes bra, instötningen kändes helt okej den med. Det kändes som det skulle kännas, helt enkelt. Jag gick in i första stöten och slog till med utomhuspers i första stöten, 15.67. Skön start! Nu var det bara att satsa, vad hade jag att förlora liksom? Andra stöten var sämre. Gick på tok för tidigt med överkroppen i slagläget och fick inte alls någon träff på kulan, så jag klev över. Inför sista stöten fick jag gräva djupt i mig för att hitta den sista gnistan, inte låta mig själv nöja mig med det resultat jag hade. Komiskt nog, när jag precis ska ställa mig i position för att stöta min sista stöt, så hör jag att ett 400mh-löparna ska ner i startblocken. Jag vägrade vilja bli störd av ett startskott i min sista stöt, så jag tänkte att nu måste jag trycka på.

Det visade sig bli min bästa stöt, någonsin! 15.92m! Så förbaskat roligt att kunna slå till med en sådan stöt när det gällde som mest! Med det resultatet slutade jag 10:a, med enbart 17cm upp till 8:e platsen. Toknöjd!!!

Inte nog med det, så knep Fanny guldet! Väldigt välförtjänt och vi befann oss i eufori!!

Vi hade det väldigt bra under dessa 6 dagar och jag tar med mig så många bra minnen och erfarenheter till framtida mästerskap därifrån.

Nu när vi har gått in i augusti så stundar JSM och SM framförallt. Förhoppningsvis sen även Finnkampen i september! Det är så roligt med friidrott, och det är så förbaskat roligt med kula.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Tävling, Vardag, Sponsor, Personligt

Mycket har hänt sedan sist vi sågs! Jag har hunnit säga tack och hej till mitt liv i Texas, packat ner mitt liv än en gång och flyttat hem till Falun igen. Det känns helt fantastiskt! Nu tänker jag inte flytta på mig på ett tag, väldigt skönt att ha en lägenhet utan "slutdatum" så att säga.

Häromdagen blev jag officiellt uttagen till U23-EM i Polen i sommar! Det känns superhärligt att ha det klart, inte behöva jaga någon kvalgräns utan istället lägga fokus mot tävlingen på en gång. Detta blir mitt tredje internationella mästerskap, och det kommer bli oerhört kul tror jag! Hur som helst, för tillfället ligger jag lite lågt med tävlandet då jag har tävlat sedan januari till maj i Texas. De senaste veckorna har jag nött teknik och byggt upp mig fysiskt samt psykiskt för att kunna fortsätta hålla en hög kastnivå under resten av sommaren.

Jag vill också tacka Katrineholms Kommun samt min klubb Katrineholms SK Friidrott för deras stöd som har hjälpt mig på vägen till att än en gång få representera Sverige i kulstötning!

Likes

Comments

University_of_Texas_at_Arlington, Vardag

När tvätten har legat som sista prioritet de senaste veckorna, så får man leta längst in i garderoben efter någonting att ha på sig. Det slutade med en orange bomullströja, i 30 graders värme. Så nu måste jag ta tag i tvätten.

Igår var det faktiskt Special Olympics här i Arlington, vilket gjorde så att Nicklas och jag fick improvisera fram ett träningspass med målet att mestadels köra igenom kroppen. Nicklas tävlar nämligen idag i Oklahoma och jag har en helg utan tävlingar för första gången på ganska länge. Välbehövligt för både kropp och knopp måste jag säga. Jag älskar att tävla, men nu på senaste tiden har det känts som jag bara tävlar för tävlandets skull, för att jag "måste". Men nu återstår bara två tävlingar kvar på denna resa(!), tiden går så fort. Är hemma igen om endast 25 dagar.

Tack KSK friidrott och Katrineholms kommun för dessa snygga skor! Jag är supernöjd! Är mycket glad och tacksam för att ni tror på mig och vill vara med i min resa mot bättre kastlängder! "The best is yet to come..." som man brukar säga.

Likes

Comments

Tävling, University_of_Texas_at_Arlington
14-15 april

Svettig, varm och lång dag. Ingen vidare dag för min del i ringen, men University of Texas var verkligen något helt utöver det vanliga. Inte nog med att det var en superstor och fräsch arena, jag fick tävla mot MICHELLE CARTER. För er som inte känner till henne, så vann hon OS i kulstötning förra året. Så det är skapligt. Väldigt skapligt. Galet. Jag tror inte vi behöver diskutera vem som vann tävlingen.... Men det var väldigt inspirerande!!


PS. Ja, det är en REJÄL t-shirtbränna ni skådar på mig. Nackdelen med att träna utomhus dagligen i strålande sol och 30 graders värme! ;)

Likes

Comments

Personligt, Tävling, University_of_Texas_at_Arlington

Texas Relays är en stor tävling som folk från framförallt USA kommer till för att tävla. Att kvalificera sig i någon av teknikgrenarna är svårt då konkurrensen är så pass hög. Jag har fått chansen att få vara med då mitt inomhusresultat ligger på en bra nivå. Väldigt roligt tyckte jag att få uppleva en tävling som så många gärna talar väl om!!

Men oturligt nog, så har jag gått och blivit sjuk just den här veckan. Tanken var att vi idag skulle lämna Arlington för att bege oss ner mot Austin. Kulan kör igång på lördag. Men jag har legat i sängen sedan i tisdags, förkyld och eländig. Jag har ont i halsen, lite lätt feber och snuvar. Som en vanlig förkylning i stort sätt. Konstigt nog, känner jag mig inte så utslagen som jag brukar. Så jag går i hoppet om att det "bara" ska vara en lätt förkylning som går över lika fort som den kom. Men nu har jag vaknat varje morgon med en halsont som gradvis har blivit värre. Så det är nog bäst att jag lyssnar på kroppen och tyvärr stanna hemma i helgen.

Min tränare här höll givetvis inte med mig igårkväll när jag sa att jag borde nog stanna hemma. Att gå in och tävla med virus i kroppen har aldrig fallit mig in i smaken. Att gå in och tävla på en stor tävling där jag förmodligen behöver slå personligt rekord för att ta mig till final och då få ytterligare tre stötar, med virus i kroppen, känns inte ens roligt. Fysiskt och psykiskt så är jag inte där den här veckan. Och detta försökte jag då förklara för min tränare, då han ansåg att Texas Relays är en tävling man inte låter "a little cold" stoppa en ifrån. Men efter mycket om och men, så gav han med sig och lät mig stanna hemma för det ska dessutom med stor sannolikhet regna på lördag.

Jag uppskattar det inte. Jag uppskattar inte när människor, i detta fall tränarna, ska ha sista ordet när det kommer till om jag kan tävla eller inte. För mig är det inte ens schysst. Det är min kropp, mitt liv och det är jag som ska kunna genomföra det dom begär. Hälsan kommer alltid först. Och jag får spunk när folk ska ifrågasätta mina egna kroppssignaler. SPUNK.

However, jag får stanna hemma nu iallafall och friska på mig. Det uppskattas.

Likes

Comments

Personligt, University_of_Texas_at_Arlington

Vänner, det är nu dags att meddela att denna termin blir min och Nicklas sista på UT Arlington. Det är med mestadels lättnad som jag säger detta, då det har legat över axlarna ett bra tag. Tanken från början var ju att vi skulle ta ett år i taget med förhoppningen att åtminstone gå klart vår 4-åriga utbildning här. Men som de flesta av er redan vet, så har inte allt funkat så som vi hade hoppats och det har lett oss till detta beslut. Det är dags att komma hem igen. Men först och främst är det två månader med en drös av tävlingar samt skoluppgifter som ska genomföras innan vi kan vinka hejsvejs till Texas. Därefter flyttar vi tillbaka till Faluland, för att återigen invadera Faluns fina friidrottshall. Det ser jag verkligen fram emot! Borta bra, men hemma bäst.

Likes

Comments

Personligt, Vardag

Hej vänner!

Bloggen är härmed offentlig! Att skaffa en blogg har aldrig funnits på världskartan tidigare för min del, jag har aldrig känt något större behov av att dela med mig av mig själv på internet på detta vis. Jag tycker om att vara privat. Men saker o ting förändras med tiden givetvis, och här står vi nu. Blogginnehavaren Sara Lennman. Hahaha.

Den här bloggens kommer agera som min hemsida framöver. Den kommer framförallt handla om "friidrotts-Sara" och min väg mot längre kastlängder med hjälp ut av mina närstående samt sponsorer.

Jag har hunnit skriva några övergripande inlägg, om mig själv och de senaste 5 åren. Resan började när jag valde att flytta till Falun för friidrottsgymnasiet, idag studerar jag och satsar vidare på friidrotten på University of Texas at Arlington.

För er som är intresserade av att läsa om friidrottsgymnasiet i Falun och min tid där, klicka här. Där hittar ni ett informerande inlägg om FIG och ett inlägg om min tid som FIG-elev.

För er som är intresserade av University of Texas at Arlington, så kan ni bara fortsätta och skrolla nedåt. De senaste inläggen handlar mestadels om inomhussäsongens tävlingar, men lite längre ned så hittar ni även något inlägg om min turbulenta hösttermin här i Texas och allt vad den hade att erbjuda.

Likes

Comments

Tävling, University_of_Texas_at_Arlington
Tisdag 21 februari
Birmingham, Alabama

Kulstötningen gick betydligt bättre. Tävlingsstart var vid 15 och det rullade på utan komplikationer. Jag var superfokuserad och visste precis vad jag ville ha ut av tävlingen. I och med den sämre viktkastningen dagen innan så ville jag ha revansch. Jag ville gå in i ringen med en självsäker känsla och förlita mig på att det jag jobbat för så länge skulle fungera. Det var bara att gå in och köra.

Det slutade med PERS och en 4:e plats! 15.83m lyder mitt nya rekord inomhus och det är jag riktigt nöjd med. Jag lyckades få dit den stöten redan i andra omgången, vilket inte är likt mig. Men jag blev så glad, var svårt att ladda om till de nästkommande fyra stötarna kan jag lova! Enligt statistiken så låg jag femma med det resultat jag hade gjort i Frisco. Jag var nära på medalj tills en tjej lyckades få till en stöt på ungefär 16m. Men det grämer mig inte! De som stötte längre än mig är seniors, de går alltså sista året, så jag är toknöjd.

Så då var den inomhussäsongen över! Det hann bli fyra tävlingar och två personliga rekord i båda mina grenar! Hemresan från Alabama var nog bland det drygaste jag har varit med om. Vi åkte direkt efter tävlingarna var klara på tisdagen, runt 18-tiden. Vi anlände Arlington kl.05 ungefär... Inte det bästa jag varit med om. Men härlig upplevelse ändå, på något sätt.

Pippi hälsade!

Likes

Comments

Tävling, University_of_Texas_at_Arlington
Måndagen 20 februari
Birmingham, Alabama

Viktkastning stod på tur. Kroppen kändes kalas. Dags för att visa vad man går för...

... Och ingenting stämmer. Vikten flyger knappt, det känns slitsamt och kraftlöst. Tekniken var som bortblåst. Laget "förväntade" sig att jag skulle ta poäng, men jag kom inte ens till final. Jag var riktigt besviken på mig själv, arg och irriterad. Jag kände mig helt misslyckad. Men efter en timme gråtandes i ett hörn, så hade jag börjat hämta mig en aning. Ville bara ta mig ifrån arenan, bort. "Shit happens", som Jons sa. Japp, kan man lugnt säga.

Ärligt talat, så vet jag inte vad mer som finns att säga om denna dag. Jag hängde med mina träningskompisar resten av dagen. Vi var till ett hellustigt barbecueställe som hade god mat! Vi provsatte dessutom en Maserati i en hellustig "bilaffär". Det var en spännande eftermiddag, trots allt.

Likes

Comments

Tävling, University_of_Texas_at_Arlington, Vardag
Lördagen 18 februari

Och så var det dags, den viktigaste tävlingen för inomhussäsongen - Sun Belt Conference Championship.

Klockan 8.00 lördagen den 18 februari bar det iväg med buss mot Birmingham, Alabama! Resan tog sammanlagt 13h. Och själv brukar man sucka inför den 3h "långa" resan mellan Katrineholm - Falun. Det kommer jag aldrig mer göra.

Laget var indelat i en pojk- och flickbuss. Lite töntigt kan man väl tycka, men vi fick helt enkelt gilla läget. Tanken med att ha två bussar var att vi skulle få mer utrymme, eftersom det tog sådan tid att åka. Men bussarna var givetvis inte så pass stora att alla fick utrymme. Så vi som går första och andra året var tvungna dela med varandra. Inte ens tränarna som inte tävlar kunde maka ihop sig för oss atleters skull... Jag satt ändå med Thilda, och hon tog plats på golvet i bussen ganska snart. Vi gjorde det bästa av situationen.

Söndagen 19 februari

Jag och Nicklas var ute och käkade lunch på söndagen i väntan på att få ta oss till tävlingsarenan för att "skaka loss" lite inför morgondagens tävlingar! Vi var tvungna att se oss omkring då vi bodde i downtown Birmingham. Ifall ni inte visste det så är Birmingham den största staden i Alabama och har mycket historia bakom sig. Det var härligt att få hänga lite i en riktig "stad". Även fast Arlington har fler invånare än Birmingham, så har Arlington ingen riktig stadskärna. Så på så sätt så var det fantastiskt att få gå runt i Birmingham. Något mer som var härligt att se var att folk motionerar betydligt mer där än här i Texas. Att se folk jogga händer knappt här, men i Birmingham mötte vi ett flertal! Familjer som var ute och cyklade tillsammans och folk som var ute och gick med sina hundar var någonting som verkade vara hur vanligt som helst i Bimingham, men som man aldrig ser här i Arlington. Här får hundarna springa ut på baksidan av husen och utföra sina behov, tyvärr. Stackars djur.

Likes

Comments