​Det var längesen . Sen sist. 

​Jag vet inte riktigt hur jag mår faktiskt.  Mitt liv flyter. Jag har lyckats hålla igång med en hel del på den senaste tiden. Har nog gjort ett och annat. Upplevt en del. 

Känner att vad jag än försöker göra eller vem jag än försöker att lura så i slutet av dagen så är min höjdpunkt på dagen att höra från dig. 

Vad jag än gör. Hur mycket jag försöker så slutar jag med att tänka på dig. Jag kan inte glömma dig. Sanningen är. Du sårade mig och sanningen är att jag saknar dig trotts allt.

Åh så patetisk jag är! 

Jag är bara känslosam just nu och livet känns en aning som en berg och dalbana. 

Men jag vet att jag inte kan sluta leva pågrund av dig. Du har ett liv och jag har ett. 

Därför så som den mesen jag är och osäker så tog jag faktiskt steget och kanske ska gå på dejt efter denna vecka. Vi får se men känner inte att jag kan sitta och vänta mer på dig men jag är inställd på att den personen som kommer efter dig inte kommer inte vara som DU.  Ingen går att jämföra med dig. 

För mitt i allt mitt kaos förut så var du den som fick mig att le. Få mig att må bra. Du kommer alltid betyda så himla mycket för mig. 



"Waiting for you is like waiting for rain in this drought. Useless and disappointing." - A Cinderella Story 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Du vill sätta en stämpel på mig. Kanske en eller kanske flera. 

Jag vill inte ha någon stämpel, jag vill inte höra om PTSD kommer och har påverkat mitt liv. Jag vill höra hur jag kan bli "frisk". Jag vill bara ha en hand. Jag kan klara mig en bit på vägen, nu har jag klarat mig själv ett bra tag. 

 Jag är så trött på att må dåligt psykiskt. Jag är så instabil. Framför allt.. Jag är trött på att känna mig som skit och dessutom blir behandlad så. 

 Jag har en del av er som jag känner som läser min blogg. Sen har vi en del som inte alls känner mig men som tror de gör det. 

Sen har vi ni. Ni som inte vet vem jag är utan bara läser här. 

Jag har nu då bestämt mig. 

Jag lämnar denna domän och byter till en helt ny blogg! 

Denna blogg kommer finnas kvar, och den kommer handla om mig. 


Men denna blogg är mitt liv summerat på olika sätt. 

Därför skaffar jag en blogg som handlar om de jag brinner för. 

Naglar, Make, Mode! Intressen etc. 

Ni hittar mig på .....



Likes

Comments

Likes

Comments

Både fysiskt och psykiskt är jag utmattad hela tiden. Nu säger kroppen ifrån. Jag försöker festa iväg känslorna. Springa iväg från dem. Bara hålla mig sysselsatt. För annars slutar det såhär : jag vet inte vart jag ska ta ivägen.

Vet ni den där känslan när det känns som man inte duger till något. Den känner jag i princip hela tiden och hur mycket jag försöker gömma den känslan så springer den ikapp.

Jag har ångest. Jag får tvångstankar när jag hamnar i jobbiga situationer eller när allt känns som det blir för mycket. Jag får panik attacker för något som kanske inte andra anses som så stort. Jag har växt fram egna fobier som jag aldrig kommer nämna och bara tanken av dem ger mig gåshud, dem är bättre och jag kan hantera dem men tar dem inte för folk som kan använda dem emot mig.


Jag har ingen aning om vem jag var innan. Hur jag kände eller hur jag kunde gå runt utan alla dessa känslor hela tiden.

Men jag tror att jag alltid lidit utav ångest.. bara att det blev mer klart när jag stod själv på fötterna.


Jag tror att det har gått snett för mig just för att jag lider av ständig ångest och allt som kan dämpa den vill jag ha. Kärlek. Lycka, Glädje, Hopp..allt...Vara omringad av folk som förstår mig.

Men ingen förstår mig, ingen kan säga att det är synd om mig heller. Jag vill inte ha utomstående som tror att dem vet så mycket om ångest, panik attacker, deprissoner, sömn svårgheter, tvångstankar.. you name it. För det är så lätt att googla detta är ångest.. men det är mer än ord. Eller en förklaring på wikipedia.

Ångesten är helt olika för alla men det finns ett liknande system i ångesten som man kan tyda vad jag lärt mig. Men det finns ingen som kan säga att det går att "bota" mig. När jag fick höra att jag en dag kommer vara psykisk frisk. Vad fan menade människan där? Att jag är sjuk i huvdet?


Detta( ångest och allt) har legat bakom mig i ryggen och hela tiden har jag velat var någon annan till lags men sanningen är när jag kunde släppa på den skölden.. då kunde jag förstå mig själv och vad som händer med mig.

Vissa människor kanske alltid lever med ångest och så vill jag inte ha det. Jag hoppas hela tiden på att förminska den.

För desto mer ångest jag får. Desto grovare blir panik attackerna.. grovare tvångstankar. grovare överanalyseringar.

Nu tönker ni kanske. Ångest är ingenting det går faktiskt att ändra hur lätt som helst.. när du hittat lösningen kom till mig då!

Men lika så som ätstörningar till självskadebeteende eller till visa beroenden:

Så väljer man inte alltid själv det är 50/50.


"Hur ska du veta vad som är riktigt bra om du inte vet vad som är riktigt dåligt? " - XOV

En tid när allt detta kanske inte är så mycket i mitt liv så kommer jag tacka för dem enorma känslo svall av allt jag fått uppleva.

Allt.

Likes

Comments

Varför talar denna film sanning. Varför känns det som att stämplar ska sitta för alltid?

Jag har säkert någon stämpel men ingen jag vet av eller känner att jag gjort mig skyldig till.

Många som träffar mig och inte känner mig säger i efterhand att dem trodde jag var en bitch.

Varför sätta en stämpel bara sådär? Varför präglas av skal. Jag tänker inte ljuga och säga att jag ibland kan känna av på utseende hur en person är men så kan man inte säga och det vet jag... DÄRFÖR skiter jag fullständigt ur om du är kort, lång, smal eller tjock. Vi är ALLA olika individer.

Jag älskar filmen Breakfast Club, en klassiker och en favorit.

För trotts hårda skal osv så vet man att det finns annat där under.

Man kan inte tro att jag mår så dåligt när man ser på mig och jag vill faktiskt ha det så. Jag vill inte ha människor frågandes om mitt mående 24/7. För dem timmarna eller enstaka minuterna folk frågar. Dem får mig att bara gräva ner mig ännu mer och jag är en öppen människa. Jag pratar om mina problem.

Men jag vill inte prata om dem med folk i min närhet, för det tär och det kan folk använda mot mig om dem vill trycka ner mig och jag ger dem inte ammunition till att ladda.

Jag ger ingen rätten att sätta stämpel på mig eller döma mig. Men samhället ser ut som det gör.


Filmen släpptes 1985 och nu ska jag inte vara negativ och säga att det finns stereotyper men som fan att det forfarande existerar och hur plockar vi bort dem..

En fråga som kommer åka med mig hela livet.

Jag är trött.. trött på att folk får stämplar.


"Dear Mr. Vernon,

We accept the fact that we had to sacrifice a whole Saturday in detention for whatever it was we did wrong. But we think you’re crazy to make us write an essay telling you who we think we are. You see us as you want to see us - in the simplest terms, in the most convenient definitions. But what we found out is that each one of us is a brain, and an athlete, and a basket case, a princess, and a criminal.

Does that answer your question?



Sincerely yours,"

The Breakfast Club

Likes

Comments

Riktigt roligt det där.. skolan. 

Sista året och en kille skrev till mig.. Sara.. Slappa inte nu.. lägg i allt du har och håll ut sista biten. Det är 100 skoldagar kvar för mig och jag har aldrig känt att det är såå lång tid kvar. 

Jag är skol trött.. Riktigt skoltrött. 

Jag vill göra något annat nu. 

Men nu måste jag forsätta och skriva om genus. 

Ja ni hörde rätt.. Genus.. bra att veta och ha koll på. Men får mig att tänka mer på patriarkatet och mans dominerande. 

Nu orkar jag fan inte ens skriva mer.

 Adios. 



Likes

Comments

Ja är så grymt känslosam hela tiden. Det känns som hela mitt liv är en enda röra.

Iofs har det varit en ganska stora röra just nu.. Men ärligt talat vill jag inte släppa in någon.. Jag håller på att lära mig att tycka om mig själv och jag har fokuserat på andra mer än mig själv.. Jag har försökt fokusera på att jaga... Jaga efter något.

Men korten på bordet så skulle jag ju sluta.. Så nu är det faktiskt dags, det kanske tar några dagar.. Men sanningen är jag är trött på att känna att jag ska behöva gå på tår.


Jag vill inte prata mer om tragedier.

Jag kan inte hjälpa att du helt enkelt är du. Jag kommer aldrig försöka förändra på dig heller.

Men jag utbringar en skål.. så ös med champangen.. För priset för bästa poker face går tilll dig.

Du gjorde mig en till en ytterligare tragedi. Men jag hoppas lyckan för dig. För jag fucking stänger dörren för nu har du gjort ditt.

Vi lever helt olika liv och mitt liv inkluderar inte dig efter detta inlägg..

Jag har bestämt mig.

Likes

Comments