Header
View tracker

Hej! Jag vet att jag lovade att fortsätta blogga när jag kom hem, men det gick ju inte så bra.. Men nu kände jag att det är dags att skriva ett inlägg om vad som hänt den senaste tiden.

Jag gick alltså tre veckor i skolan innan det blev jullov. Under dessa veckor hann jag jobba ikapp all matte och göra två prov som båda gick riktigt bra. Förutom matten jobbade jag endast med det som min klass gjorde just då, och bestämde mig för att ta ikapp bland annat fysik under jullovet istället. Helt ärligt kändes det riktigt bra att vara tillbaka i svenska skolan, där man får ha så mycket mer eget ansvar och man faktiskt behöver anstränga sig. Speciellt älskar jag att ha skolmat som man kan äta igen (min skola har en egen kock som är helt fantastisk), och slippa förbereda lunch varje morgon. :)

När jullovet började (som jag kände att jag inte förtjänade lika mycket som alla andra haha) åkte jag och familjen upp till Dalarna för att lämna katterna hos farmor & farfar, samt fira jul med dem och alla våra andra släktingar vi har där i förväg. Sedan åkte vi upp till Lofsdalen där vi spenderade 2 veckor. Den första veckan hade familjen sällskap av en annan familj som vi alltid är där med, men nyårsveckan var bara min familj där. Det fanns inte så jättemycket snö, men det räckte som tur är. Dock blev det plusgrader under de sista dagarna, så vi åkte hem en dag tidigare. Det bästa med att vara i Lofsdalen är, förutom skidåkningen, att bara ta det lugnt, umgås med familjen och äta massa skit utan och bry sig. Det är också skönt att inte känna pressen att nyår ska bli den bästa festkvällen av ens liv och sen bli besviken, utan att inte ha några förväntningar alls och sen ha en mysig kväll med familjen istället.

Pappa<3

Första selfien med min nya Iphone 6 som jag fick i julklapp

Jag & syster på julbordet

Fina, fina Maja

Inför det nya året har jag mycket förväntningar. Det kommer bli en tuff vår i skolan med allt plugg, men i sommar fyller jag äntligen 18. Dessutom är det massa som händer under våren, dels är det massa vänners 18-årsfester, men jag ska även göra om mitt rum i början av februari, sen är det 24-timmars spinning (som är årets roligaste event!!!) och förhoppningsvis en resa med bästavännen på påsklovet. Sen tror jag sommarlovet kommer bli det bästa i mitt liv.

När det gäller USA har det börjat kännas som det aldrig hände. Visst, jag har kvar kontakten med min värdfamilj. Men jag tror att en del av mig försöker förtränga det som hände, jag vill bara glömma men ändå komma ihåg. Ibland får jag "flashbacks" av den där kvällen, och av att se en bild från Colorado kan få mig att få tårar i ögonen. När jag läser igenom bloggen om den sista veckan börjar jag gråta. USA finns i tankarna nästan varje dag, jag undrar vad jag hade gjort just nu om jag var där.

Ibland känns det som ett misstag att jag åkte iväg som utbytesstudent. Jag la ner så sjukt mycket tid och tankar på mitt år från sekunden jag anmälde mig, tid som jag hade kunnat lägga på annat. Även tiden jag var där känns som slöseri, då jag har så mycket att ta ikapp i skolan nu. Jag lärde mig engelska, men inte speciellt mycket. Dessutom "halkade jag efter" i det sociala livet här. Jag känner mig ensam även fast jag har mina vänner runt om mig. Kanske för att USA förändrade mig, eller för att de nästan glömde bort mig under tiden jag var där.

Men ändå ångrar jag inte att jag åkte. Jag är en stor erfarenhet rikare. Jag har kontakt med en underbar familj som jag vet alltid kommer stötta mig, och som jag förhoppningsvis kommer träffa nästa jul och kanske sommaren 2016. Men det som gjorde att jag blev hemskickad är något jag alltid kommer ha med mig. Jag har inte druckit alkohol sedan den där kvällen, och jag litar inte på killar längre. Det kommer nog dröja till sommaren innan jag kan sluta ta avstånd från de sakerna. Ibland går jag runt och tänker på hur fräckt det skulle vara om det blev en film om min historia. Vem som skulle spela huvudrollen, och hur alla saker som jag inte har berättat för någon, mina känslor och även händelser, skulle göra filmen ännu bättre. Det kanske låter töntigt, men jag är säker på att det skulle bli en grym film. För livet jag levde där var verkligen som i film, ett drama som aldrig tog slut. Eller ja, det tog ju slut för mig.

Detta är problemet. Slutet i filmen skulle inte bli lyckligt. Jag blev ju hemskickad. Då har jag funderat på hur man skulle kunna få det att verka som ett lyckligt slut. Kanske hur jag kastade mig in i mina förlåtande föräldrar när jag kom hem. Eller visa hur bra jag faktiskt mår nu.

Jag mår trots allt bra här i Sverige, och jag tror att jag har bestämt mig för att bo här resten av livet. Jag står redan i kö till studentbostad i Göteborg där jag tänker komma in på läkarlinjen. Jag SKA klara det, så är det bara. När jag har pluggat färdigt vill jag jobba som barnläkare, vart i Sverige vet jag inte. Kanske Göteborg, kanske Stockholm, eller kanske till och med lilla Trollhättan. Det är i alla fall dessa framtidsdrömmar som får mig att gå framåt såhär i min tråkiga hemstad i vintermörkret. Jag jobbar på att bli vän med det som hände i min egen takt, med familj och vänner runt mig. Jag jobbar på att njuta av livet som det är, för precis som i USA kan det plötsligt tas ifrån en.

Jag får se om jag skriver fler inlägg. Men att lämna USA bakom mig blir mycket lättare om jag även lämnar bloggen bakom mig, jag hoppas ni förstår. Tack för mig.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Idag, måndagen den första december, gick jag min första dag i tvåan på gymnasiet. Det kändes jättebra! Innan jag går in mer på detalj tänkte jag börja från början.

På mötet med rektorn i fredags blev detta bestämt - jag skulle hoppa in i tvåan 3 månader för sent och ta ikapp allt jag har missat. Vi kom också överens om att jag ska läsa två kurser mindre i år, samt att jag kan förlänga de kurser jag behöver till september 2015, det vill säga en bit in i trean. Alltså ska jag läsa 7 kurser i år. Målet är att jag ska kunna ta studenten med min klass, men att jag kanske kommer behöva plugga några månader efter jag går ut för att göra klart alla kurser, men jag får se hur mycket jag känner för att läsa i trean. Jag och mamma pratade med min matte- och fysiklärare för i år efter mötet, och jag fick böcker till båda ämnena, och han visade mig hur långt de hunnit i matten. När jag kom hem satte jag mig och började plugga ikapp de 2 kapitlen de hunnit. Morfar som var här under helgen hjälpte mig en hel del med det, så tack vare honom kom jag en rätt bra bit faktiskt innan måndagen.

Imorse gick jag upp lite efter 6 och tog bussen till skolan vid 7.30. Först hade jag mentorstid, det var så kul att träffa alla igen även om jag kramade om Amanda och Ludwig i fredags. Efter det hade jag isp (individuell studieplan), då satt jag och pluggade matte bara. På svenskan lyckades jag se till att få ha min favoritlärare som jag hade förra året, så det ser jag fram emot. Vad jag inte ser fram emot är att min första uppgift är att skriva en uppsats om Shakespeare och Chaucer på 10 sidor.. Men det blir nog bra tillslut. Efter lunchen (som är så himlaaa god på min skola <3) hade vi fysik innan vi slutade. Fysiken var väldigt svår att förstå då de redan är på kapitel 6, och jag har inte haft fysik sen nian då min skola väljer att ha Fysik 1 i 2an.. Men det känns som jag kommer vänja mig om ett tag, det sa min lärare i alla fall. Det var hur som helst en bra första dag och jag ser fram emot hur mycket jag kommer lära mig det här året. Inte långt kvar till studenten ju, bara ett och ett halvt år istället för två och ett halvt. :)

För er som har missat det går jag nu andra året på Fridagymnasiet i Vänersborg, världens minsta men mysigaste och bästa skola. Alla är så snälla, både lärare och elever. Jag ser fram emot de två sista åren där om man säger så. I alla fall läser jag det naturvetenskapliga programmet med inriktning natur, och de ämnen jag ska läsa i år är: Matematik 3c, Fysik 1, Kemi 1, Biologi 2, Idrott & Hälsa 1, Svenska 2 och Engelska 6 (de jag inte läser i år är Religion 1 och Individuellt val).

Tänkte bara att det var kul att uppdatera er lite så ni får se att livet går vidare även om man blir hemskickad som jag, för mig löste det sig ju faktiskt ganska bra! Nu måste jag faktiskt sova, imorgon väntas massa plugg och sen en redovisningskväll i skolan som jag dock bara ska kolla på. Ha det bra!!! Puss

1 & 2 - Jag innan och efter mötet i fredags. 3 - Fina Amanda på lunchen idag​<3

Likes

Comments

View tracker

Hej! Sen jag kom hem har jag helt ärligt inte gjort så mycket. Jag har hälsat på Lisa och hennes 3 månader gamla lillasyster Linnea (världens sötaste), tränat med min lillasyster, tränat med Klara och hjälpt mamma lite här hemma. Min rektor ville "läsa på lite" innan mötet med mig och min mamma, men idag är det äntligen dags! Klockan 12 ska vi åka in och prata med honom om att komma ikapp min klass i skolan, hur vi gör med alla kurser osv. Jag tror och hoppas på att jag kommer få goda nyheter. :)

Hur känns det att vara hemma då? Den här frågan har jag fått hur många gånger som helst de senaste dagarna, och det är svårt att svara. För helt ärligt känns det så jäkla bra att vara hemma, att kunna slappna av och ha alla jag älskar runt om mig. Det enda som är jobbigt är att få folk att förstå hur mycket jag ångrar mig, och hur mycket jag skäms över anledningen att jag är hemma igen. Samtidigt känns det jättejobbigt att vara hemma, för en del av mig är kvar borta i USA och med mina vänner och min familj där. Jag kommer träffa dem igen, men jag vet inte när vilket gör det mer jobbigt.

I helgen har jag mycket planer som jag ser fram emot. Ikväll ska jag på tjejmiddag hos Jossan, sen sover Shanice här, och på lördag ska jag träna och umgås med min morfar som kommer ner från Dalarna över helgen, och sen ska jag ut och äta middag med mina favorittjejer på kvällen. Tror det blir bra!!!

Två snaps från de senaste dagarna

Likes

Comments

Jobbiga hejdån

Innan security i Denver

Hur jag gick runt i Chicago

Middag med mig själv

Flyger in över Sverige <3

Välkomnades på bästa sätt av pappa, lillasyster Maja och bästavän Shanice

Nu sitter jag i soffan hemma efter att ha ätit en svensk frukost. Min katt Milla sov bredvid mig i natt i min underbara säng, det kan inte bli bättre. Så på ett sätt känns det väldigt skönt att vara hemma igen, medan en del av mig är kvar i Fort Collins och det gör ont i hjärtat varje gång jag ser en mystory eller instagram-bild därifrån. Men jag vet att jag kommer komma tillbaka. Jag tänkte berätta lite om min sista dag, hemresan och om hur det var att komma hem. 

Från att jag vaknade måndag morgon hade jag en konstig känsla i magen. Mina första hejdån den dagen var när Henry och Olivia skulle åka till skolan, de fick inte följa med till flygplatsen eftersom de redan hade missat för mycket av skolan. Det blev väldigt snabbt eftersom de hade bråttom, men både jag och Olivia började gråta. Det var jobbigt. Efter det åt jag frukost, packade lite och sen körde Martha in mig till skolan under 2nd så att jag kunde säga mina sista hejdån. Jag stod och pratade med Priscilla, Quinn, Isa och Hannah ett tag, och jag fick även krama om Siri en sista gång. På rasten mellan 2rd och 3rd kunde jag inte låta bli att gå fram till han killen som spred alla rykten om mig och säga att vi behöver prata. Jag sa bara att han är helt dum i huvudet och förklarade hur alla falska rykten han har spridit om mig har gjort att jag kommer åka hem, och då han bara log och sa "men jag berättade bara sanningen" slog jag till honom i ansiktet medan halva skolan kollade. Sen gick jag bara, och det var det sista jag såg av honom för alltid hoppas jag. Det kändes för jäkla bra om jag ska vara ärlig.

När jag kom hem tog jag bara en dusch och stängde mina väskor. Jag och Martha åkte förbi T-mobile för att stänga av mitt abonnemang innan vi hämtade upp Linnea och Rob för att lämna Fort Collins. Vi kom fram till Denver International Airport ca en timma efter det. Alla tre följde med mig in för att checka in, och det visade sig att jag hade 13 pounds övervikt i den ena väskan och 3 pounds övervikt i den andra.. Så vi öppnade väskorna där och fyllde två säckar med grejer innan båda klarade viktgränsen. Martha och Rob ska skicka det så det är inga problem. Något mer som gick emot mig var att mitt kort inte funkade när jag skulle betala för min extra väska, så Martha fick använda sitt. Som tur är hittade vi en uttagsautomat så jag kunde betala tillbaka henne direkt, jag tog även ut extra pengar så jag skulle kunna betala med kontanter i Chicago om kortet inte skulle funka där heller. 

Martha, Rob och Linnea kramade jag om en sista gång innan jag började gå igenom security, men dem stod kvar och kollade på mig genom hela och sen vinkade de av mig innan jag tog tåget till terminalen. Det var svårt att säga hejdå,, jag saknar dem redan.

Första flighten gick bra och snabbt, jag var i Chicago innan jag visste ordet av. Jag hade 5 timmar på mig innan planet till Köpenhamn skulle gå, men det som var jobbigt var att jag var tvungen att hämta mitt bagage och checka in det igen då jag bytte från United till SAS. Först fick jag vänta i 20-30 minuter på väskorna, sen hitta en bagagevagn, tigga efter pengar då de kostade 5 dollar och jag bara hade tjugor och mitt kort inte funkade (maskinen tog bara 1or eller 5or..), gå till fel terminal, köra in en bagagevagn på tåget till rätt terminal fast någon sa till mig att jag inte fick och det var skyltar att man inte fick överallt, gå en bra bit, checka in och betala för en extra väska med kortet som nästan hade slut på pengar eftersom de inte tog kontant och gå igenom security svettandes som en gris. Ja, Chicago var rätt jobbigt för mig, jag kände mig så himla liten och ensam där, släpande med 4 stora väskor och en vinterjacka.

När jag äntligen var inne på terminalen hade jag 2 timmar kvar till boarding ungefär, så jag köpte lite middag på ett grekiskt ställe och satte mig ner på ett ställe där jag kunde ladda min telefon. De hade på något sätt gjort så att man inte kunde surfa på 4G inne på flygplatsen (det funkade när jag hade landat och det funkade när jag väntade på att vi skulle lyfta så jag vet inte var problemet var..?), och deras wifi kostade pengar så jag satt bara där och åt utan att ha något att göra. Här kände jag mig också rätt ensam, det är inte kul att resa själv...

När vi boardade planet till Köpenhamn upptäckte jag att planet var långt ifrån fullt, och att jag fick hela mittenraden jag satt i för mig själv. Så jag sov i nästan sju timmar den flighten då jag kunde ligga utsträckt över 4 säten. Underbart! Vi landade vid 1 på dagen i Danmark, och jag hade typ en timma på mig att gå till nästa flyg som skulle ta mig till Göteborg. Jag skulle inte byta flygbolag igen så jag slapp i alla fall hämta ut mina väskor och checka in de igen, men det var ändå en bra bit att gå. När vi väl lyfte landade vi i Göteborg ca 30 minuter senare. Känslan när vi flög in över Sverige igen är obeskrivlig.

När jag satte min fot på Landvetter och började gå för att hämta ut mina väskor hade jag så himla blandade känslor. Jag ville gråta för att min utbytesår nu är över, eller le och gråta glädjetårar över att jag snart skulle få träffa de jag älskar mest. När jag hade alla väskor och var några steg från ankomsthallen kom tårarna, och när jag såg pappa, Maja och Shanice med en skylt började jag bara gråta ännu mer. Jag lämnade bara alla väskor och sprang fram och kastade mig över dem. De grät också en liten stund men sen kunde vi inte sluta le. Som jag har saknat dem <3 

Igår kväll hjälpte de mig att packa upp, vi åt fin middag, Lisa och Vicki kom förbi och sen kollade jag på film med Maja. Det var så mysigt verkligen. Jag och Maja ska iväg och gymma när hon slutat skolan, och idag kommer jag även få träffa mamma för första gången (hon har varit i Oslo på ett viktigt möte), hon kommer hem vid halv 5 tror jag. Imorgon ska jag och hon åka in till skolan och prata med rektorn om att ta ikapp allt jag har missat, jag hoppas på det bästa. 

Det har varit många som önskar att jag ska fortsätta blogga om mitt liv efter USA, och jag har bestämt mig för att göra det då det är en sån stor del av mitt liv. Dock kommer jag inte uppdatera lika ofta, speciellt inte om jag får börja skolan igen för då har jag annat att fokusera på. Men hur som helst kan ni nog räkna med några inlägg i veckan. 

Hoppas ni mår bra och att ni uppskattar vänner och familj! Puss & kram

Likes

Comments




Slutet är så nära nu och det gör ont i hjärtat. Tack för alla fina kommentarer och allt stöd trots det jag gjorde. Kram

  • I USA

Likes

Comments

Testade "root beer float", det vidrigaste jag har druckit haha

I onsdags kväll kom Linnea och kollade på film med mig, det var verkligen välbehövligt <3

Vi fixade så att min längd finns med bland alla namn på Olivias dörrlist

Det blev en sleepover med Linnea och Olivia den kvällen, vi vad uppe till halv 12 och bara pratade och hade det mysigt, älskar de tjejerna något otroligt

Jag följde med de i bilen på morgonen därpå (torsdag morgon alltså) till flygplatsen i Denver eftersom de skulle åka till Arizona för att springa Nike Cross Regionals. Soluppgången var så vacker!!!

Köpte en till väska för att kunna få med mig allt hem

Martha och jag åkte och åt middag på mitt favoritställe "Five Guys" på torsdag kväll, godaste snabbmaten som finns!

Efter det gjorde jag mig iordning till "Katniss" för att gå på premiären av MOCKINGJAY PART 1 !!!!!

Jag såg den med underbara Regan, och filmen var verkligen hur bra som helst! Speciellt för två Hungergames -fans som oss haha

Redo för sista dagen i skolan

Lunch med bästa Siri, Nathan och Ty

Vi skippade 4th för att äta på Noodles, så värt

Jag i Ty's keps, jag borde verkligen ta och skaffa mig en egen hahaha

Efter skolan i fredags åkte jag, Nathan och Ty till Nike Outlet i Loveland och köpte massa fina grejer. Det var verkligen jättekul, de älskar Nike lika mycket som mig ;)

Jag försöker packa, lär ju få övervikt...

Fina Topher gav mig en bild han hade målat av mig, jag blev så himla glad. Han har så mycket talang, jag kommer sakna honom!

Shopping med Isa i Centerra Mall på lördagen

Starbucks är standard för oss

Ralph Lauren outlet, underbart

Isa hittade sin storlek ;)

Siri kom på lördag kväll, vi bara pratade och avslutade med att kolla High School Musical 2. Jättemysig kväll med en mysig tjej <3

Frukost på Snooze idag (söndag) med mina värdföräldrar, vi var där redan vid 8 men vi fick vänta 25 minuter på ett bord. Stället är verkligen populärt!

Mums hihi

Idag på dagen var jag och simmade med Rob, jag simmande 60 längder vilket jag är nöjd med :)

Laser tag med Hannah, Isa, Olivia Seng, Regan och Quinn

Avskedsfest - Martha hade fixat i ordning allt så himla fint!

Hannah, Linnea, Olivia, jag, Olivia Seng, Quinn, Regan och Isa

Sa hejdå till Nathan och Molly :(

Jag och Regan <3

Olivia, jag, Isa och Olivia Seng, bästa <3

Jag och min bästa finska Isa<3

Jag och Olivia Seng

Olivia, Quinn, Hannah, jag, Linnea och Mimi

Förutom dessa fina "instagram-​hälsningar" fick jag massa kort med fina texter från tjejerna. Världens gulligaste, jag älskar alla som kom ikväll. Nu ska jag sova! Puss och kram

Likes

Comments

Nu har jag bestämt mig för att berätta allt som har hänt här på bloggen. Jag har undvikt sanningen både för mig själv och för bloggen hela veckan men nu när det här händer på riktigt är det bäst att säga det, både för att vara 100% ärlig men också för att varna blivande utbytesstudenter - mitt utbytesår kommer sluta imorgon. Planet hem går 14.00 från Denver imorgon, måndag. Varför? Jag har blivit hemskickad.

Allt hände i lördags då jag umgicks med några killar som ni har sett på bilder här på bloggen. Vi var på Fly High en timma, åt pizza och sen åkte vi till en collegefest. Anledningen till att jag ville umgås med dessa killar är att de är snygga och "populära" på skolan. I alla fall, på festen var det så klart alkohol, och jag som ville passa in och vara "cool" inför mina kompisar tog några shots och hade faktiskt en rolig kväll. Men här tänkte jag inte på konsekvenserna, min organisation hade varit tydliga med att om man blir påkommen med att dricka blir man hemskickad. Det hände i alla fall lite grejer mellan en av killarna på festen, som jag skulle få ångra enormt.

När jag kom hem vid 11.30 (alltså i tid) misstänkte inte Martha att jag hade druckit, så efter att ha pratat lite med henne gick jag upp, tvättade bort sminket, borstade tänderna, bytte till pyjamas och la mig i sängen. Jag hade nästan somnat när jag kände att jag mådde illa, så kl 6 vaknade jag av en konstig lukt. Jag hade spytt i sängen. Min första tanke var att jag måste dölja det, så jag började tvätta alla lakan, duscha av mig osv. Men det räckte inte, för när alla hade vaknat sa Olivia till mig att de vet vad som har hänt. Så jag bestämde mig för att berätta sanningen för dem. Först blev de arga och besvikna och sa att mitt straff skulle bli att berätta för mina svenska föräldrar och få utegångsförbud i en vecka, men att de inte skulle berätta för CETUSA. På tisdag morgon spypeade vi med mamma & pappa och det kändes som att allt var över. Gud vad jag önskar att det var det..

Han killen från festen hade från söndagen börjat sprida massa falska rykten om mig för att få tillbaka sin tjej, och för att han är en idiot helt enkelt. Så på måndagen och tisdagen kollade folk konstigt på mig i skolan och folk jag känner kom fram till mig och undrade om saker som de hade hört var sanna. Jag fick höra att jag var ett "psycho" och en "slut", att jag var så full att jag inte kunde stå. Det var förnedrande verkligen, vilket inte gjorde att jag mådde bättre för det jag hade gjort. Liksom inte nog med att min värdfamilj och min svenska familj var arga och besvikna på mig, utan alla dessa rykten på skolan gjorde att jag mådde ännu sämre.

Någon tjej i simlaget berättade för sina föräldrar om ryktena om mig, som i sin tur berättade för Dianne, min local coordinator. Hon ringde min värdmamma på måndag kväll och frågade om de var sanna, men hon ljög för min skull. Men efter skype-samtalet på tisdag morgon insåg hon att hon inte kunde ljuga eftersom hon kan bli stämd och hamna i "legal trouble" om hon det skulle komma fram senare. Så min värdmamma berättade allt som hade hänt för henne, och på tisdag runt lunch kom Dianne till skolan och berättade att hon visste allt som hänt. Då rasade min värld samman. Jag berättade historien från min sida, och medan jag gjorde det och sakta insåg att jag antagligen kommer åka hem nu gick runt i rummet, grät och kastade saker. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, jag var villig att göra vad som helst för att få stanna. Dianne körde hem mig efter detta, och hon visade verkligen hur mycket hon hatar de killarna, precis som jag gör. Hon sa att detta är "heartbreaking".

På onsdag stannade jag hemma från skolan, jag väntade på ett samtal från CETUSA som skulle berätta om jag kommer behöva åka hem eller inte. Allt som hänt sedan söndag gjorde att jag mådde extremt dåligt, och med alla rykten som går i skolan ville jag inte vara där heller. Hon tjejen som ringde vid 11 kanske gav mig beskedet att jag kommer åka hem, för att de har en nolltolerans med alkohol. Jag bara grät och kunde inte svara på hennes frågor, och hon sa bara "det kommer ordna sig, hold your head up high, alla gör misstag" osv, men jag blev bara arg på henne. Asså vafan, hur kan hon säga att allt kommer bli bra igen när min dröm har krossats i tusen bitar och när ett litet misstag ska förstöra hela mitt liv, allt som jag har byggt upp här och allt mitt hopp?

Jag fick mailet med flygbiljetterna fredag morgon, och sen dess har jag bara förberett mig för avresa genom att säga hejdå till folk, packa och shoppa. Jag vet inte vad som händer när jag kommer hem, har jag tur kan jag hoppa in i skolan igen, men annars vet jag inte vad jag ska göra. Jag önskar det fanns ett sätt att spola tillbaka tiden på, ett sätt att slå till mig i ansiktet för att ens ha umgåtts med de killarna eller ryckt alkoholen ur handen på mig stunden innan jag drack den. Ett sätt att spola tillbaka tiden och ändra allt som har hänt så att denna mardrömmen inte är verklighet.

Det jag vill säga med det här inlägget är att DRICK INTE under utbytesåret. Allt beror dock på kontaktperson, kön (rykten skulle inte spridas på samma sätt om jag var en kille t.ex.) och organisation. Man kan bli hemskickad, det är inte något de bara säger. Jag har dock lärt mig så JÄKLA mycket av den här upplevelsen, både mitt utbytesår och det misstag jag gjorde. Jag har lärt mig att uppskatta vad jag har, to live in the moment, att följa regler, och framför allt att jag kan klara allt. Söndag till onsdag var seriöst de svåraste dagarna i mitt liv, jag fick se hur mycket det misstag jag gjorde påverkade alla runt om mig, hur jag satte mina värdföräldrar i en extremt svår situation, jag fick stå ut med hur extremt besvikna alla var på mig och hur alla såg på mig som en slampa och ett psyko i skolan, HELT SJÄLV. Jag hade folk på min sida men inte var de många. Det var jag som låg själv i min säng eller i soffan och grät utan att någon ville krama om mig. Det här har gjort mig till en så mycket starkare person, och jag har lärt mig att se människor på ett annat sätt. Alla är verkligen inte snälla, och alla är inte bra vänner. Bara för att de är populära betyder det inte att det är några jag borde umgås med, folk kan vara idioter rent utsagt. Och alkohol kommer nog äckla mig ett bra tag efter det här. Det är verkligen inte värt att dricka under sitt år i USA , det finns så mycket annat man kan göra och så mycket andra människor som man kan umgås med. Jag önskar bara jag visste det här för en vecka sedan.

Men livet går vidare. Alla gör misstag, vissa större än andra och vissa med större konsekvenser än andra. Att dricka det där är det värsta jag har gjort hitills i mitt liv, och något jag alltid kommer ångra. Men jag är så glad att jag har fått uppleva och allt jag har gjort under dessa 3,5 månder,, en del av mitt hjärta kommer alltid vara kvar här i Colorado. Jag älskar min värdfamilj så himla mycket trots allt som har hänt den senaste veckan. De har verkligen funnits här för mig i slutet och såg till att mina sista dagar blev de bästa. Jag är säker på att vi kommer träffas igen, förhoppningsvis redan till sommaren. Nu ska jag dock bara försöka fokusera på att försöka skrapa ihop det som finns kvar av mig, och försöka pussla ihop ett nytt liv av alla gamla och nya bitar av vem jag är där hemma i Sverige. Detta har verkligen förändrat mig på så många sätt, sätt som jag inte riktigt kan sätta ord på, så det är inte samma Sara som landar på Landvetter kl 15 på tisdag.

Nu har jag berättat nästan varje detalj om vad som hände, så snälla döm mig inte. Jag är bara en människa och jag begår misstag precis som alla andra. Jag hoppas bara att ni som läser detta kan lära av min upplevelse så att ni kan fullfölja ert utbytesår istället för att behöva lämna när det var som bäst. Kram

Bilder från min sista vecka kommer i ett annat inlägg.

Likes

Comments

Hej jag har blivit väldigt sjuk så jag har inte haft orken att blogga. Jag är tillbaka om några dagar igen!








  • I USA

Likes

Comments

Med tanke på hur deprimerad jag är just nu har jag gått och tänkt en hel del på vad jag saknar med Sverige, vad som får mig att vilja åka hem och komma bort från all drama här. Då jag inte vill gå in på allt som har hänt tänkte jag istället skriva om vad jag saknar med Sverige, och om vad jag saknar med hur livet var den här sommaren:

  • Min familj - jag saknar att se de varje dag och få kunna gråta ut i mammas armar. Jag saknar att veta att, trots att jag ligger på mitt rum för det mesta, jag inte är ensam
  • Mina vänner - jag saknar att kunna berätta allt för Shanice exakt när det har hänt och bara kunna cykla hem till Lisa eller Vicki. Jag saknar att vara med dem och inte göra någonting med dem men ändå veta att de är där, jag saknar att ha folk att lita på till 100%. Mest av allt saknar jag att veta att om jag behöver någon så kommer jag alltid få något form av stöd
  • Mina katter - jag saknar att gosa med Milla och Alfons, att somna in med Milla bredvid mig nästan varje natt och veta att jag inte är ensam
  • Att vara brun - detta är inte lika djupt som de tidigare haha, men jag saknar verkligen att gå till solariumet hela vintern inte se ut som ett spöke
  • Svenska killar - amerikanska killar är inte lika snygga och faktiskt inte lika snälla heller har jag lärt mig, det finns många douchebags här haha
  • Svenskt mode - jag orkar inte med hur folk går klädda här längre, och det värsta är att jag börjar sakta klä mig likadant vare sig jag vill eller inte. Jag vill komma hem till Sverige och bara se ut som alla andra, det är lättast så. Det finns ju en anledning att de flesta svenska ungdomar går klädda likadant, det är ju snyggt
  • Att väga mindre - jag har inte gått upp så mycket här men jag märker ändå skillnad. Som jag skrev i mitt inlägg "att gå upp i vikt" försöker jag att inte bry mig, men de dagar som idag då jag bara vill åka hem känner jag mig som ett tjockt äckel. Jag saknar alltså att äta nyttigare och mindre, och att ha större möjligheter att träna som jag vill

Förlåt för ett deppigt inlägg men jag har verkligen inte mått bra idag och jag vill vara så ärlig som möjligt här på bloggen. Ni som lever ert "tråkiga" liv hemma i Sverige - lär er verkligen att uppskatta alla småsaker som dem jag har nämt här ovan, ni inser inte hur mycket de betyder för er förrän det är borta. Bara en liten tankeställare, kram på er<3

Blandade bilder på vad jag saknar:

Jag gråter typ nu.. Jag saknar alla er där hemma mer än vad ni kan förstå, verkligen alla jag känner det minsta. Det skulle betyda extremt mycket om ni som känner mig slänger iväg något kort som får mig att känna mig bättre, det behövs nu kan jag säga.. Älskar er​

Likes

Comments

Jag och Olivia städade på vårt rum, det behövdes kan man säga haha!

Selfie

At "Fly High"

En "foam pit" som man kunde hoppa i, det är alltså studsmattor framför så man kan göra olika volter osv ner i den utan risken att skada sig

Nathan och Mitch lånade min telefon haha

Preston dyker ner haha

Det fanns till och med studsmattor upp på väggarna! (förlåt för suddiga bilder haha)

Älskar alla "lights" i Old Town

På Old Chicago och äter pizza

At Emily's

Walker och jag i Nathan Gish's keps haha

Promenad för att rensa tankarna är ju det bästa

Hej allihopa! Min helg har som rubriken säger varit både bra och dålig, precis som förra. Igår skypeade jag med mamma och sen med både mamma och pappa, kollade på "Allt för Sverige" och tog det lugnt till 12 ungefär. Sen tog jag en dusch och kom på att jag var på städhumör, så jag tog fram dammsugaren och massa andra städgrejer och började med att dammsuga golvet i mitt och Olivias rum. Efter ett tag började Olivia hjälpa mig, så det slutade med att vi dammade och skrubbade alla bord/bänkar i rummet och plockade undan. Med tanke på att vi inte har städat alls sen jag kom hit (förutom golven som har blivit städade av vår "cleaning lady") så känns det verkligen mycket fräschare nu efter haha!

När jag hade gjort mig i ordning körde Martha mig till Preston, och jag och han åkte direkt till Fly High för att möta upp alla andra. Förutom mig, Preston, Nathan Gish (kallar han bara Gish från och med nu), Emily och Chris var det massa andra folk från Poudre där, som Nathan (han i min matteklass), Mitch, Tanner med flera. Vi var där i en timma och hoppade, jag är inte den bästa på att göra volter och sånt, samt att jag inte hade fattat att man skulle ha med sig träningskläder, så jag stod mest och kollade på när alla andra hoppade och gjorde bakåtvolter osv. Men jag hade ändå kul! 

Efter detta åkte vi fem (jag, Preston, Gish, Chris och Emily) till en restaurang i Old Town som heter Old Chicago. De hade två gratis pizzor där av någon anledning, så vi delade på det. Vi var där i kanske en timma innan vi åkte hem till Emily en stund, hon skulle hämta något tror jag. Sen åkte vi vidare till en av deras kompisar och var där ett helt gäng. Jag hade jättekul faktiskt även om kvällen inte riktigt slutade som jag hade hoppats. Jag var hemma vid 11.30 i alla fall. 

Idag har jag bara varit hemma och skypeat med några kompisar i Sverige, tvättat, pluggat och gått en promenad för att rensa tankarna i det fina vädret. Det var faktiskt bara -1 grad idag, perfekt temperatur enligt mig för jag vill inte att snön ska smälta bort (vilket den tyvärr antagligen kommer göra i veckan). Det som har varit dåligt med den här helgen vill jag inte gå in på, men det positiva med det är i alla fall att jag har lärt mig en ordentlig läxa. Att vara här får mig verkligen att mogna, även om det kräver att jag ska begå en del misstag först. Tänk innan ni gör vänner! Det var allt för mig haha, ha en bra start på veckan! Puss och kram

Svaren på frågestunden kommer inte ut idag utan någon gång under veckan istället, jag har haft för mycket annat att tänka på idag helt enkelt och nu behöver jag sova. Hoppas ni förstår!

Likes

Comments