Ingen tittar in här längre. Det känns bra, för jag är tom på ord. Jag vet inte längre hur jag formulerar mig och jag har inte heller något att formulera mig kring. Jag känner mig för tillfället alldeles för misslyckad.

Misslyckad. Misslyckad. Misslyckad.

Det ekar i mitt huvud. Jämnt och ständigt och tar liksom aldrig slut. Försöker dämpa rösterna i huvudet med jobb, plugg och alkohol men inget hjälper. Sekunden jag är själv höjs volymen. Det går inte att sätta ett stopp. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det. Jag vill inte tro att jag behöver kärlek för att vara lycklig. Jag vill inte tro att jag behöver en lägenhet för att vara lycklig. Jag vill kunna vara lycklig, här och nu. Med min familj nära, med mina vänner nära, med en utbildning jag gillar.

Jag tror jag ständigt påminns av allt jag förlorat. Av alla jag förlorat. Mina vänner som jag inte längre har kontakt med. Som bor rakt över gatan, men där jag sabbat allt med mitt mående. Som bor på andra sidan jorden, men som jag inte har haft ork att ringa på grund av min telefonångest. Min lägenhet som jag hade i Helsingborg, som jag sa upp för jag saknade Göteborg. Trots att jag verkligen inte ville flytta hem. Mitt glada och lyckliga jag. Som fanns där de flesta dagar i veckan. Jag saknar att må bra majoriteten av dagar på veckan. Att ha ork majoriteten av dagar på veckan.

Förlåt för att jag bara tittar in här när jag mår såhär, och aldrig på mina glada dagar. Förlåt.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag vill vara frisk. Det känns så konstigt att skriva. För jag ser frisk ut. Känner mig ibland frisk. Men jag orkar inte låtsas mer. På 1,5 år har jag inte känt mig frisk en hela vecka i sträck. Det är alltid någon dag som förstör. Och jag har fått nog. Jag vill vara mig själv. Jag lever med ett dåligt samvete som bara växer och växer för varje dag som går. Jag förlorar så många vänner på grund detta och jag vet inte vart det kommer att sluta. Det är så jobbigt när man målat upp en bild över hur saker och ting ska bli. Jag skulle flytta hem till Göteborg för min praktik och orka umgås med alla som jag saknat under min tid i Helsingborg med. Det slutade med att jag knappt orkade fullfölja min praktik. Sommaren kom och jag skulle äntligen komma in i rutiner som jag gillar. Det slutade med att jag tappade bort mig helt. Jag har fortfarande inte hittat tillbaka. Det slutade med en sjukskrivning och en rädsla att inte klara av att jobba, någonsin mer. Jag skulle träffa alla vänner men jag har istället fått prioritera bort nästan allt. Jag har fått begränsa mig och aldrig boka in mer än en sak om dagen, för att inte känna mig pressad. Jag har fått bortprioritera samtal till alla jag saknar varenda dag, för att jag inte har orken.

Hur ska det sluta? Kommer jag orka med mitt sista år på universitet? Kommer jag klara av att rädda upp alla vänskaper jag förstört? Dåligt samvete. Prioriteringar. Orken. Jag vill bara vara frisk. Snälla Snälla Snälla.

Likes

Comments

Jag är rädd.

Rädd för mig själv. Rädd för att förstöra. Rädd för att trampa på tår. Rädd för att vara ensam. Rädd för att vara i stora sammanhang. Rädd för att förlora vänner. Rädd för att ha för många vänner och inte hinna med. Rädd för att glömma. Rädd för att minnas för mycket. Rädd för att aldrig lyckas. Rädd för att aldrig hitta någon. Rädd för att bråka. Rädd för att aldrig slippa ångesten. Rädd för prestation. Rädd för att inte hinna se allt. Rädd för att aldrig bli lycklig.

Likes

Comments

Det var ett tag sedan jag titta in här. 6 månader för att vara exakt. Jag tror nästan jag tappat förmågan att skriva. Även om jag skrivit uppsats efter uppsats under våren så känns det konstigt att skriva igen. Har ställt mig frågan flera gånger varför jag inte tagit tag i det. Jag älskar ju att skriva. Men jag tror jag skjutit upp alla känslor. Allt som kommit i kapp de senaste månaderna. Alla jag tryckt bort. Alla jag idag inte är lika bra vänner med på grund av mitt mående. Alla jag inte orkat höra av mig till. Allt har kommit ikapp och resulterat i ett otroligt dåligt samvete som inte riktigt går att hantera. Sommaren är snart över och jag hoppas att jag snart är mig lik igen. Att jag snart orkar vara den människa jag vill vara. Den som hinner skicka det där extra smset, och ringa inför en viktig händelse. Att inte hela tiden vara rädd inför att behöva ställa in en fika i stan med en bra vän för att ångesten tagit över. Jag vill vara den bästa versionen av mig själv, och det är jag inte längre. Och har inte vart på ett bra tag.

Ja som sagt, det är mycket i mitt huvud. Och jag är glad att jag tog beslutet om att sjukskriva mig de sista två veckorna från jobbet. Jag hade gått under annars, och även om jag inte gör mycket så går mitt huvud på högvarv och det ska bli skönt att få skolan att tänka på, hur sjukt den än låter. Vi hörs förhoppningsvis snart igen, vill bli bättre på att skriva och titta in här.

Likes

Comments

Och snart tar det slut. Det här. Känns så konstigt för jag har längtat efter Göteborg sen jag flyttade därifrån, men ändå är jag ledsen. Min lägenhet speglar hur jag känner just nu, tomhet. Det ekar. Men det är kaos ändå. Så mycket att göra men ingen ork. Kanske är det inte staden jag kommer sakna. Kanske är det för jag fick uppleva så mycket här. Min första lägenhet. Min andra lägenhet. Universitetet. Nya bekanta. Nya vänner. Nya gator att vingla fram på. Nya nattklubbar. Nya caféer. Nya minnen. Jag är så tacksam över de här två åren, och det värsta är väl att jag inte känner mig klar. Kanske kommer jag tillbaka, kanske inte. Vi får se. Men Helsingborg kommer alltid betyda mycket för mig. Och likaså mina fina fina vänner här. Vi har skrattat. Gråtit. Bråkat. Varit fulla och bakfulla. Varit kära och hjärtekrossade. Vi har stöttat och blivit stöttade. Jag kommer sakna de så otroligt mycket och det gör ont i mig att vi i 4 månader kommer befinna oss i olika städer och länder. Jag kommer sakna allt så himla mycket, men jag är redo att se vad Göteborg har att erbjuda, för nu är det dags för praktik! Och jag är så glad över att jag lämnar Helsingborg med en himla massa nya minnen, kunskap och världens finaste vänner.

Likes

Comments

Sitter och läser om allt som pågår i världen. Jag har så svårt att hänga med. "Vem säger vad?" "Vad gjorde han?" "Hur börja det?" Jag har verkligen inte koll på allt. Långt, långt ifrån. Men desto mer jag läser, desto större känsla får jag i kroppen. Jag blir tröttare och tröttare på personer som inte accepterar alla. Som inte inser att kvinnor ska ha det lika bra som män. Som inte inser att hudfärgen, ursprunget eller språket inte är något som spelar roll. Vi alla är människor på denna jord. Vi är väldigt lika. Som vill exakt samma sak här i livet, att vara lyckliga. Uppleva kärlek. Kanske nå sitt drömjobb. Kanske få barn. Se barn och barnbarn växa upp. Oavsett religion, sexualitet, kön, etnicitet etc etc. Vi är bara människor. Vi måste ta vara på varandra. Acceptera alla som dom är. Oavsett hur de ser ut. Hur de pratar. Hur de klär sig. Vad de jobbar med. Oavsett om en person är blyg, eller alldeles för social.

Jag satt och kollade på bilderna ifrån "Women's march" förut idag, och jag grät. Kan ni förstå att kvinnor fortfarande inte har samma rättigheter som män? Det gör mig mörkrädd. För det enda jag vill är att min framtida dotter ska få leva exakt som hon vill, men exakt samma rättigheter som män.

Jag blir så trött på den här världen. Som inte accepterar alla. Som skapar orättvisor.
Jag blir så trött på den här världen. Som inte accepterar alla typer av kärlek. Som inte tillåter alla att gifta sig.
Jag blir så trött på den här världen. Som inte tillåter människor bestämma över sin egen kropp.
Jag blir så trött på den här världen. Som inte låter alla människor vara exakt som de vill. Klä sig som de vill. Jobba var de vill. Tro på vilken gud de vill. För hur svårt ska det vara att acceptera att vi alla bara är människor? Vi alla har känslor och något måste förändras.

Så snälla, kan vi börja med att inte snacka skit? Inte smutskasta någon? Att hålla elaka åsikter inom oss, istället för att uttrycka att vi inte gillar någon? Snälla. Jag tror vår värld behöver det.

Likes

Comments

Tydligen årets deppigaste dag idag. Vet inte varför, och antagligen inbillar jag mig, men inte vart världens gladaste själ idag. Har antagligen och göra med flytten. Jäkla flytt. Jag är stressad och orolig, men jag orkar inte göra något. Brukar bli så när min kropp känner av stress och press. Men jag försöker ta en sak i taget och idag har jag fått gjort en del.

Hur mår ni idag? Det är ändå måndag, första dagen av veckan och man har alla möjligheter i världen. Jag har påbörjat vår nya kurs, alltså praktikterminen idag. Men just nu ligger jag och väntar på att Alba och kanske Johanna ska komma hem från Max så vi kan sätta igång nån romantisk komedi. Imorgon är jag ledig så då blir det ännu mer packning och en långpromenad.

Vi hörs snart igen! Ta hand om er.


Likes

Comments

Och så var det söndag igen. Helgen går som vanligt för fort men jag tackar för en extra ledig dag i fredags, vilket gjort helgen längre. I fredags spenderade jag dagen på Väla med Johanna, Alba och Louise. Vi hade sedan taco-kväll hemma hos mig och drack sedan en öl på stan med ett stort gäng människor.
I lördags låg jag mest inne under dagen för att invänta Emma som är på besök. På kvällen var vi på förfest hos en klasskompis och sedan gick vi ut för att dansa till stängning. Det var en bra kväll! Idag vaknade vi alla tre 13.30 och gick ut på promenad och åt lunch. Sedan har vi sett på film. Mysig bakisdag i sitt esse!
Imorgon är det måndag igen och det är bara 4 skoldagar kvar innan flytt och praktik. Känns rätt läskigt men ska nog gå bra! Hoppas ni haft en bra helg, godnatt!!

Likes

Comments

De bilder ni precis sett fotade jag för ett par veckor sedan när jag var i Mölndal. Det var längesen jag fotade, men insåg då hur mycket jag saknat det. Blev riktigt nöjd med bilderna då dom blev så levande. Och hur kan inte bilderna bli fina med dessa två finisar som modeller? Vill ni se fler bilder på denna sötnos så tycker jag ni ska gå in på Izabellas blogg och kika. KLICKA HÄR så kommer ni in där. Ha det så bra, Puss puss så syns vi snart mer med fler bilder

Likes

Comments