Jag vill vara frisk. Det känns så konstigt att skriva. För jag ser frisk ut. Känner mig ibland frisk. Men jag orkar inte låtsas mer. På 1,5 år har jag inte känt mig frisk en hela vecka i sträck. Det är alltid någon dag som förstör. Och jag har fått nog. Jag vill vara mig själv. Jag lever med ett dåligt samvete som bara växer och växer för varje dag som går. Jag förlorar så många vänner på grund detta och jag vet inte vart det kommer att sluta. Det är så jobbigt när man målat upp en bild över hur saker och ting ska bli. Jag skulle flytta hem till Göteborg för min praktik och orka umgås med alla som jag saknat under min tid i Helsingborg med. Det slutade med att jag knappt orkade fullfölja min praktik. Sommaren kom och jag skulle äntligen komma in i rutiner som jag gillar. Det slutade med att jag tappade bort mig helt. Jag har fortfarande inte hittat tillbaka. Det slutade med en sjukskrivning och en rädsla att inte klara av att jobba, någonsin mer. Jag skulle träffa alla vänner men jag har istället fått prioritera bort nästan allt. Jag har fått begränsa mig och aldrig boka in mer än en sak om dagen, för att inte känna mig pressad. Jag har fått bortprioritera samtal till alla jag saknar varenda dag, för att jag inte har orken.

Hur ska det sluta? Kommer jag orka med mitt sista år på universitet? Kommer jag klara av att rädda upp alla vänskaper jag förstört? Dåligt samvete. Prioriteringar. Orken. Jag vill bara vara frisk. Snälla Snälla Snälla.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag är rädd.

Rädd för mig själv. Rädd för att förstöra. Rädd för att trampa på tår. Rädd för att vara ensam. Rädd för att vara i stora sammanhang. Rädd för att förlora vänner. Rädd för att ha för många vänner och inte hinna med. Rädd för att glömma. Rädd för att minnas för mycket. Rädd för att aldrig lyckas. Rädd för att aldrig hitta någon. Rädd för att bråka. Rädd för att aldrig slippa ångesten. Rädd för prestation. Rädd för att inte hinna se allt. Rädd för att aldrig bli lycklig.

Likes

Comments

Det var ett tag sedan jag titta in här. 6 månader för att vara exakt. Jag tror nästan jag tappat förmågan att skriva. Även om jag skrivit uppsats efter uppsats under våren så känns det konstigt att skriva igen. Har ställt mig frågan flera gånger varför jag inte tagit tag i det. Jag älskar ju att skriva. Men jag tror jag skjutit upp alla känslor. Allt som kommit i kapp de senaste månaderna. Alla jag tryckt bort. Alla jag idag inte är lika bra vänner med på grund av mitt mående. Alla jag inte orkat höra av mig till. Allt har kommit ikapp och resulterat i ett otroligt dåligt samvete som inte riktigt går att hantera. Sommaren är snart över och jag hoppas att jag snart är mig lik igen. Att jag snart orkar vara den människa jag vill vara. Den som hinner skicka det där extra smset, och ringa inför en viktig händelse. Att inte hela tiden vara rädd inför att behöva ställa in en fika i stan med en bra vän för att ångesten tagit över. Jag vill vara den bästa versionen av mig själv, och det är jag inte längre. Och har inte vart på ett bra tag.

Ja som sagt, det är mycket i mitt huvud. Och jag är glad att jag tog beslutet om att sjukskriva mig de sista två veckorna från jobbet. Jag hade gått under annars, och även om jag inte gör mycket så går mitt huvud på högvarv och det ska bli skönt att få skolan att tänka på, hur sjukt den än låter. Vi hörs förhoppningsvis snart igen, vill bli bättre på att skriva och titta in här.

Likes

Comments

Och snart tar det slut. Det här. Känns så konstigt för jag har längtat efter Göteborg sen jag flyttade därifrån, men ändå är jag ledsen. Min lägenhet speglar hur jag känner just nu, tomhet. Det ekar. Men det är kaos ändå. Så mycket att göra men ingen ork. Kanske är det inte staden jag kommer sakna. Kanske är det för jag fick uppleva så mycket här. Min första lägenhet. Min andra lägenhet. Universitetet. Nya bekanta. Nya vänner. Nya gator att vingla fram på. Nya nattklubbar. Nya caféer. Nya minnen. Jag är så tacksam över de här två åren, och det värsta är väl att jag inte känner mig klar. Kanske kommer jag tillbaka, kanske inte. Vi får se. Men Helsingborg kommer alltid betyda mycket för mig. Och likaså mina fina fina vänner här. Vi har skrattat. Gråtit. Bråkat. Varit fulla och bakfulla. Varit kära och hjärtekrossade. Vi har stöttat och blivit stöttade. Jag kommer sakna de så otroligt mycket och det gör ont i mig att vi i 4 månader kommer befinna oss i olika städer och länder. Jag kommer sakna allt så himla mycket, men jag är redo att se vad Göteborg har att erbjuda, för nu är det dags för praktik! Och jag är så glad över att jag lämnar Helsingborg med en himla massa nya minnen, kunskap och världens finaste vänner.

Likes

Comments

Sitter och läser om allt som pågår i världen. Jag har så svårt att hänga med. "Vem säger vad?" "Vad gjorde han?" "Hur börja det?" Jag har verkligen inte koll på allt. Långt, långt ifrån. Men desto mer jag läser, desto större känsla får jag i kroppen. Jag blir tröttare och tröttare på personer som inte accepterar alla. Som inte inser att kvinnor ska ha det lika bra som män. Som inte inser att hudfärgen, ursprunget eller språket inte är något som spelar roll. Vi alla är människor på denna jord. Vi är väldigt lika. Som vill exakt samma sak här i livet, att vara lyckliga. Uppleva kärlek. Kanske nå sitt drömjobb. Kanske få barn. Se barn och barnbarn växa upp. Oavsett religion, sexualitet, kön, etnicitet etc etc. Vi är bara människor. Vi måste ta vara på varandra. Acceptera alla som dom är. Oavsett hur de ser ut. Hur de pratar. Hur de klär sig. Vad de jobbar med. Oavsett om en person är blyg, eller alldeles för social.

Jag satt och kollade på bilderna ifrån "Women's march" förut idag, och jag grät. Kan ni förstå att kvinnor fortfarande inte har samma rättigheter som män? Det gör mig mörkrädd. För det enda jag vill är att min framtida dotter ska få leva exakt som hon vill, men exakt samma rättigheter som män.

Jag blir så trött på den här världen. Som inte accepterar alla. Som skapar orättvisor.
Jag blir så trött på den här världen. Som inte accepterar alla typer av kärlek. Som inte tillåter alla att gifta sig.
Jag blir så trött på den här världen. Som inte tillåter människor bestämma över sin egen kropp.
Jag blir så trött på den här världen. Som inte låter alla människor vara exakt som de vill. Klä sig som de vill. Jobba var de vill. Tro på vilken gud de vill. För hur svårt ska det vara att acceptera att vi alla bara är människor? Vi alla har känslor och något måste förändras.

Så snälla, kan vi börja med att inte snacka skit? Inte smutskasta någon? Att hålla elaka åsikter inom oss, istället för att uttrycka att vi inte gillar någon? Snälla. Jag tror vår värld behöver det.

Likes

Comments

Tydligen årets deppigaste dag idag. Vet inte varför, och antagligen inbillar jag mig, men inte vart världens gladaste själ idag. Har antagligen och göra med flytten. Jäkla flytt. Jag är stressad och orolig, men jag orkar inte göra något. Brukar bli så när min kropp känner av stress och press. Men jag försöker ta en sak i taget och idag har jag fått gjort en del.

Hur mår ni idag? Det är ändå måndag, första dagen av veckan och man har alla möjligheter i världen. Jag har påbörjat vår nya kurs, alltså praktikterminen idag. Men just nu ligger jag och väntar på att Alba och kanske Johanna ska komma hem från Max så vi kan sätta igång nån romantisk komedi. Imorgon är jag ledig så då blir det ännu mer packning och en långpromenad.

Vi hörs snart igen! Ta hand om er.


Likes

Comments

Och så var det söndag igen. Helgen går som vanligt för fort men jag tackar för en extra ledig dag i fredags, vilket gjort helgen längre. I fredags spenderade jag dagen på Väla med Johanna, Alba och Louise. Vi hade sedan taco-kväll hemma hos mig och drack sedan en öl på stan med ett stort gäng människor.
I lördags låg jag mest inne under dagen för att invänta Emma som är på besök. På kvällen var vi på förfest hos en klasskompis och sedan gick vi ut för att dansa till stängning. Det var en bra kväll! Idag vaknade vi alla tre 13.30 och gick ut på promenad och åt lunch. Sedan har vi sett på film. Mysig bakisdag i sitt esse!
Imorgon är det måndag igen och det är bara 4 skoldagar kvar innan flytt och praktik. Känns rätt läskigt men ska nog gå bra! Hoppas ni haft en bra helg, godnatt!!

Likes

Comments

De bilder ni precis sett fotade jag för ett par veckor sedan när jag var i Mölndal. Det var längesen jag fotade, men insåg då hur mycket jag saknat det. Blev riktigt nöjd med bilderna då dom blev så levande. Och hur kan inte bilderna bli fina med dessa två finisar som modeller? Vill ni se fler bilder på denna sötnos så tycker jag ni ska gå in på Izabellas blogg och kika. KLICKA HÄR så kommer ni in där. Ha det så bra, Puss puss så syns vi snart mer med fler bilder

Likes

Comments

Godmorgon! Sovit gott?

Själv har jag sovit cirka 9 timmar så är väldigt utvilad. Gick upp vid nio för att duscha och nu sitter jag här med datorn och en kopp te för att göra det sista innan skolan som börjar klockan 13. Både skönt och jobbigt att börja sent. Insåg nyss att jag bara har två veckor kvar i skolan innan jag ska gå på praktik, TVÅ VECKOR. Herregud vad snabbt det går. Jag har läst 4 terminer på Universitet i detta nu. Känns som jag nyss började och flyttade ner till Helsingborg, men nu ska jag snart flytta hem igen. Det är helt sjukt. Men innan dess så blir det en del plugg, flyttpackning, städa och transportera alla dessa saker.

Hoppas ni får en underbar dag! Ville mest titta in här för att visa att jag fortfarande är seriös med att börja blogga igen, även om det går lite halvtrögt så här i början. Förhoppningsvis kommer det upp ett nytt "Det jag aldrig nämner" ikväll, imorgon eller på fredag. Beror lite på hur allt ligger till i skolan och om Alba (som bor hos mig i två veckor) orkar sysselsätta sig i någon timma. För det tar sin tid.

Vi hörs i alla fall snart igen! Puss

Likes

Comments