Hej tisdag!

Helgen var en sådan där helg som man aldrig ville skulle ta slut. Och en sådan man idag, och länge framöver, kollar tillbaka på och blir varm i hjärtat. Och nu är ett sådant tillfälle jag kanske höjer min egen familj lite högt till skyarna, men det får man med jämna mellanrum. Först och främst mina föräldrar, som bjöd med oss alla på det här, som jag vet njuter lika mycket som jag av att se alla samlade är de två finaste människor jag känner - säger jag helt opartiskt haha. Och mina systrar vet alla att de är det bästa jag fått här i livet. Det är på grund av dem jag redan nu, trots illamående jag vill gråta och ge upp av, ändå drömmer om ett syskon till det barn jag bär inom mig. Och min kära pojkvän som redan från början gått så bra ihop med alla i min familj, det är himla fint. Också har vi mina systrars pojkvän, sambo och fästman - det är lite som att ha fått bröder och de är också så fina allihop. Och sist, men snart inte minst, har vi lillprinsen som i mina ögon är världens mest fantastiska lilla människa som charmar allt från busschaufförer till gäster på Waynes. Tänk att han blir storebror inom kort och kommer bli sån fin storkusin (på min sida blir han äldsta kusinen) till våran lilla bebis! Efter en lång och god hotellfrukost tillsammans på söndagsmorgonen så följde jag med mina föräldrar en sväng till Ludvika. Hunden Ferry var där och hade det bra medan alla var borta. I Ludvika fick vi lunch och krama om både farmor och farfar och mormor och morfar. Hade inte kunnat önskat mig mer av en helg!



Idag är det som sagt tisdag och jag är på väg till barnmorskan för att lämna litet prov och förhoppningsvis stilla lite oro. Imorgon och fredag jobbar jag och på torsdag ska jag på läkarbesök. I helgen väntar en brunch. Efter förra veckans stora brist på saker att göra så känns det bra med ett lite mer fyllt schema!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Idag började jag dagen med att gråta i två omgångar. Gravidhormoner för en som även annars är rätt känslosam är inget att skämta om. Första gången var för att mamma delat en bild på vår gamla bernersennenhund på facebook och andra gången var bara för att det kändes så härligt att jag och min ena lillasyster skojade med varandra över instagrams chatt. Ja ni hör ju! Allt berör mig.

Resten av dagen hängde jag iallafall med min mamma och två yngre systrar. Nu på kvällen åt vi middag då även min pappa och R var med!
Imorgon åker heeeeela familjen till Gävle och övernattar. Pappa är nämligen ägare till ett whiskeyfat i Mackmyra, som sedan ska lagras på mina föräldrars älskade Fjäderholmarna om jag förstått det rätt! Då har även pappa bjudit med våra respektive så de ska åka dit för första tappningen och provsmakning. Pappa är nog glad att ha fått lite grabbar i familjen äntligen, efter att ha uppfostrat fyra döttrar!

Vi tjejer ska väl "göra stan" i Gävle under tiden, innan alla checkar in på hotellet, kanske utnyttjar poolen lite och sedan ska vi äta middag. Så himla mysigt med hela familjen samlad och kul att göra något på annan ort!

Vi ska åka i tid imorgon så jag ska nu ta och packa klart och sedan krypa till sängs, förhoppningsvis får jag med mig min käraste om han lyckas slita sig från golfen (som han säkert kommer ta med sig till sängen dock) xx godnatt

Likes

Comments

En söndag åkte jag in till Stockholm och träffade en kusin som jag knappt umgåtts med sedan barnsben, bara träffat på dop och sådant. Vi tog en lunch, gick i affärer och pratade bort några timmar!

En eftermiddag innan R gått på semester så kickade gravidpowern in (jag som annars bara jobbade, åt eller sov de veckorna omkring). Efter att denna hylla legat under soffan sen i ... april? så tyckte jag att det var dags att få upp den bredvid tavlan som redan hängde. Jag som aldrig gjort något liknande (när jag bodde hemma var det bara att ropa på pappa och lite annat som kommit upp här i lägenhet har min systers fästman fått fixa upp, efter ett tappert försök av oss att få upp en hylla i hallen - resulterat i att istället för en hylla är det två sorgliga hål...) men jag hämtade borren vi fått av min pappa och fixade upp hyllan, med plugg och allt! Sedan skickade jag stolt en bild till R, när han kom hem konstaterade han förvånande att den satt rakt till och med haha!

En tidig morgon i sommarstugan! Åh vad jag vill dit när jag ser denna bild. Farmor tror inte att vi kommer komma ut till Sjöfallet nästa år med tanke på mamma och pappas hus på Smögen, men där har hon fel. Aldrig att jag inte åker upp till stugan med R och vår bebis, stället jag spenderat varje sommar i mitt liv på!



Vi har egen brygga i Sjöfallet men går man en liten promenad bort så kommer man till Brittsand och där har de fixat till stranden väldigt fin! Vi gick dit en dag och badade! Jag, som aldrig badar, badade till och med! Jag var nig även i längst!

Världens snyggaste våran första kväll i Rom ❤️

Likes

Comments

Äntligen lördag och äntligen slut på Rs kvällsvecka! Han ligger och sover just nu, tror klockan var närmare halv fem när han kom hem. Jag har precis fått i mig en macka och väntar på att illamåendet ska lägga sig, vilken det brukar men jag är så himla trött på detta! Utan att verka allt för gnällig så känns det tyvärr som att illamåendet blir värre och värre, eller så är det jag som blir mer och mer less. Jag ska iallafall ta och väcka R strax då vi ska till hans pappa och äta lunch och efter det tänkte vi hitta på något, vad det blir får vi se! Hoppas solen tittar fram lite mer än vad den gör just nu! Jag är lite sugen på en god drink på en uteservering och bära min nya klänning (som jag faktiskt inte känner mig särskilt gravid/svullen i)

Ha en bra lördag! xx

Likes

Comments


Vi har verkligen haft några dagar med bra väder nu! Så himla härligt. Just nu är jag hos mina föräldrar där jag varit hela dagen och även igår. Så skönt att ha så nära då man själv bor i lägenhet! Robin jobbar kväll och har precis åkt till jobbet, då är det mycket mysigare att vara kvar här! Något jag cravat såååå många veckor nu är mat från chopchop så jag och min lillasyster har lyckats fixa det till middag här. Annars hade det säkert bara blivit nudlar för min del haha! Johanna, hennes fästman och lillprinsen är också här och vi har haft en supermysig dag här i solen och värmen!

Något jag längtar oerhört mycket till är nästa sommar (haha ja redan...). Jag ser framför mig att både jag och R har lååååång semester ihop (istället för två veckor som det varit nu) med våran lilla bebis. Och bara tanken på att det kommer vara vi och en bebis nästa sommar ❤️Häromdagen gick det verkligen upp för mig att om ca ett halvår kommer vi vara tre!
Men så har även mina föräldrar köpt hus på (i?) Smögen! Så nu drömmer vi om att hänga där ett par veckor om sommaren och bara vara, umgås med familjen och uppleva somrar på västkusten med alla barnen!

Likes

Comments


Jag är redan i vecka fjorton nu! Jag var i vecka fyra/fem när jag plussade och de första veckorna gick sååååå långsamt men nu tycker jag ändå att de tickar på - äntligen.


Hur mår jag då?
Illamåendet kom som ett hemskt brev på posten där i v 7. Att må illa är det jag fasat över, det är det absolut värsta jag vet. Jag har aldrig haft några kräkningar men jag har mått så dåligt att må illa så jag till och med behövt sjukanmäla mig från jobbet i några dagar. Jag ringde och pratade med min bm om det och hon sa att jag nog mest stressade upp mig och fokuserade på illamåendet och det var jag helt med på. Jag pratade mycket med min mamma om det också och med råd från bm så tog jag någon extra dag hemma och försökte koppla bort alltoch slappna av. Efter det kände jag att det la sig på en okej nivå - jag behövde fortfarande ta legrigan men det tog inte över dagarna. Jag berättade även för de jag jobbade närmast, var då i v 9 och de var väldigt förstående och jag kunde lätt gå iväg en stund för att äta eller bara andas. Men lagomt till semestern, i v12 ca, så la det sig och jag kunde pusta ut - tabletterna behövde jag inte ta. Visst kunde jag må illa om det gick för lång tidmellan måltiderna med det försvann efter att få i mig något. Men NU har det kommit tillbaka... jag stressar inte upp mig i det som tidigare men det är så otroligt påfrestande och utmattande att må illa. Jag känner mig i övrigt som en ballong och jag vill bara ha en stor nål och sticka hål på mig själv haha! Jag har fått en liten mage med gissar att det är en hel del svullna tarmar, men mysigt är det att kunna vila handen på och veta att där inne ligger vårt lilla hjärta! Och den enorma tröttheten jag känt har gått över. De senaste veckorna har jag hållit mig vaken till längre än 22/23 utan en powenap under dagen hehe! Förut var det antingen en powenap efter jobbet eller somna i soffan kl 20 och sedan förflytta mig till sängen halvsovandes när R väckte mig för att själv gå och lägga sig.

Jag hade inskrivning hos min bm rätt sent, tyckte jag, det var i v12 samma dag dom vi åkte på första semestern som var upp till Dalarna. Alla prover såg bra ut men vi skulle kolla järnet noga senare då det redan låg lite på låg nivå, eller hur hon uttryckte sig med sina termer! Vi ska även senare kolla mitt blodtryck noga då mamma hade havandeskapsförgiftning när hon väntade mig och tvillingsyster, samt att hon även fick det med sin första. Och det ska jag tala om för er - havandeskapsförgiftning är jag livrädd för! Jag tror inte jag är livrädd inför själva förlossningen (inte än iallafall) men hf däremot! Jag minns hur jobbigt jag tyckte det var när min syster låg inne på sjukhus stup i kvarten pga det, aldrig haft sån oro eller haft så ont i hjärtat! Och eftersom vi har lite diabetes i både släkten och närmsta familjen så kommer jag i oktober få göra glukostest. Men bara illamåendet lagt sig igen då så ska det nog inte vara några problem!

Annars så pratar jag och R mycket namn! Det är detta jag nästan längtat mest till - att välja namn haha! Vi är eniga om ett par men det är många många fler vi har delade meningar om... Och vagn kom vi överens om idag faktiskt! Vi känner att det är lite tidigt att köpa då den vi vill ha finns i butiker i närheten att köpa med hem direkt. Vi ska självklart åka och provköra, känna och klämma lite till också får vi se när vi kommer hem med den! Mer om vagnen får ni veta senare.



Likes

Comments


När jag var liten ville jag bli mamma vid 21-22 år, som min mamma, och jag har alltid älskat barn, alltid sett mig att bli mamma. Men när jag var 21-22 fanns inte drömmen där just då - då var jag lite mer inne på det här att stå på ett dansgolv med mina tjejkompisar och dricka bubbel på uteserveringar medan man skvallrade om det ena och det andra. Men nu är jag 24 och jag älskar R som om han alltid varit min och jag kan inte vara på en bättre plats i livet just nu. Jag och R pratade om barn ganska tidigt i vårat förhållande och var ganska snabbt inne på att vi ville ha barn ihop i en nära framtid. Jag kände även tidigt att R var den som jag ville dela livet med, att det var självklart att han skulle vara pappa till mina framtida barn. När vi började prata om det bodde vi ännu inte tillsammans och då ville jag knappt prata seriöst om det, att bo ihop innan vi ens började försöka var ett krav. När vi i mars flyttat ihop kändes det så härligt att nu har vi verkligen alla våra förutsättningar till att iallafall seriöst börja planera. Jag slutade faktiskt med ppiller ganska fort men började använda natural cycles då som preventivmedel, för att ändå börja avvänja kroppen från ppillers hormoner då man aldrig vet hur lång tid det tar att bli redo efter några år. Vi båda var överens att vi ville bli gravida men jag kände till en början att jag ville vänta tills efter sommaren, då jag inte ville riskera att må illa i sommar värmen. Men så en helg då R var i göteborg med vänner så pratade jag mycket om detta med två vänner,jag längtade ju ändå så innerligt. Så när R var hemma och vi satt i soffan dök det upp en hund på tv minns jag. Jag sa att jag skulle vilja ha en hund men la snabbt till "fast hellre vill jag ha en bebis...NU".

Bara några veckor senare, efter att ha ändrat natural cycles från "undvika graviditet" till "planera graviditet", började jag känna mig såååå trött. Har aldrig varit så trött i hela mitt liv. Då jag hade stenkoll och visste att vi prickat in ägglossningen strax innan så misstänkte jag direkt att jag kan vara gravid. Men det kändes ändå för bra för att vara sant. Jag hade läst att i snitt tar det 7 månader att bli gravid och detta var ju första försöket. Jag väntade in mensen, men den kom inte -den brukar vara punktlig. Jag visste inte riktigt hur jag skulle göra, två test hade jag redan köpt hem, men R jobbade kväll den veckan vilket betyder att vi går om varandra i fem dagar och jag ville ändå att han skulle få vara med. Men några dagar med utebliven mens kunde jag inte hålla mig längre. Min tvillingsyster följde med mig hem efter jobbet den eftermiddagen och jag frågade R om jag fick göra ett test även om han inte var hemma, och det fick jag. Tre minuter senare stod jag och min syster och hoppade jämfota av glädje. Det var POSITIVT! Jag trodde ju det men tänkte att det kan ju vara kroppen som spelar mig ett spratt. Men nej då! Jag smsade R och han ringde upp överlycklig!

Den natten när han kom hem kramade han mig ännu hårdare än vad han brukar. I mörkret log vi över att vi skulle bli föräldrar och jag somnade om i hans famn.



Likes

Comments


Rom är verkligen en vacker stad och det var så fint att uppleva den med min kärlek! Vi har ätit gott, druckit gott (jag mest apelsinjuice och iste), sett massor, gått massor och njutit av att vara med varandra!

Likes

Comments

Min kärlek, bästa vän, klippa, favoritperson och pappan till barnet jag bär i min mage! Älskar honom så det gör ont.




Igår, den 21 juli, var det prick ett år sedan vi låg i en av de små stugorna här ute på min farmor och farfars sommarställe och R frågade, så där klyschigt men väldigt fint, om jag ville vara hans flickvän. Och det ville jag ju, mer än gärna. Jag var redan så in i Norden kär i honom men ändå blir jag mer kär för varje dag som går. Jag har aldrig känt så här för en människa som jag gör för denna kille. Redan på våran första dejt, i februari förra året kände jag att det fanns något mellan oss. På våran andra dejt berättade han för mig det jag ville höra, att han kände något mellan oss också. En stund senare berättade han också att han nog skulle flytta till Miami och jobba, vilket han gjorde några dagar senare. Jahapp, tänkte jag den morgonen jag läste smset att han nu åker, att det var en chans han behövde ta men hoppades att vi kunde hålla kontakten. Självklart skulle han ta chansen, det skulle jag aldrig missunna någon men lite kände jag att ja, det var för bra för att vara sant - det vi efter bara två dejter kände. Men vi höll kontakten de månader han var borta och i juni kom han hem. Vi träffades direkt, första två veckorna var det självklart lite osäkert - Vill han att jag smsar? Vågar jag? Varför har han inte svarat på en timme??
Ja ni vet ju hur tankarna går! Men efter ett par veckor var vi ut till Rs släkts stuga på Gräsö tillsammans med min syster, sambo (som är Rs bästa vän) och barn (som är vårat gemensamma gudbarn). Ja ni hör ju - det var sen innan nästan upplagt för att det skulle bli vi två haha!

Och för ett år sedan var vi ut hit, även det med min syster och familj. Jag ringde farmor innan och sa att jag skulle ta med "en kompis". Och därifrån åkte jag tillsammans med en pojkvän, något min farmor är väldigt stolt över att förvandlingen skedde här ute. Och att vi är här ute nu exakt ett år senare känns extra fint.

Likes

Comments


I vinter blir vi tre! Denna lilla pärla beräknas titta ut i början av februari och förgyller vårt liv och gör oss till en liten familj ❤️

Vi är på semester i sommarstugan med två av mina systrar och respektive/barn så vi ska bara njuta av att bebisen har det bra där inne och att vi har semester. Senare ska ni få mer uppdatering om allt!

Likes

Comments