Header

Jag ville göra dethär inlägget för ett tag sedan redan men det har krävts en del krafter för att få det ut till er. Sen mitt senaste inlägg där jag "kom ut" med min depressionshistoria har en del förändrats. Från att jag trodde att jag var helt ensam till mycket uppmärksamhet från olika håll. Jag var verkligen inte beredd på så mycket. Jag grät av glädje då jag såg hur många som faktist bryr sej. Alla kommentarer, meddelanden och mejl gjorde mej så glad samtidigt som jag började känna en stor press. Jag var ju inte själv stark nog att ha kontakt med människor och vara "normal" och eftersom jag ville svara på alla meddelanden och sånt så bröt jag ihop totalt, det blev liksom för mycket. Jag hade blivit frågad till en intervju där jag skulle berätta om min livshistoria och jag ville verkligen göra det eftersom jag vill lyfta fram och tala om depression. Det är ett så otroligt viktigt ämne att tala om. Jag var tvungen att avboka i sista stund pga hemska panikattacker. Allt blev helt för mycket och jag satt helt för stor press på mejsjälv när jag tänkte att jag redan skulle vara beredd.

I nån vecka var jag mycket värre och självmordstankarna var tillbaka, jag var på botten igen. Jag gick inte till psykiatern och jag steg inte upp ur sängen på flera dagar. Efter ett tag blev det lite bättre igen och jag slapp upp från gropen. Nu har jag varit upp och ner en stund men haft några väldigt bra dagar. Har träffat två av mina närmaste vänner som jag inte sett på ett halvår och trots att det var väldigt svårt så var det såå värt all stress bakom. Kärlek till dom som funnits där trots att jag varit den jobbigaste vännen nånsin <3 Har träffat en tjej som går igenom samma saker och det var väldigt skönt att tala med henne & jag har börjat gå ut utan att det ska vara alltför jobbigt. Det låter säkert konstigt men jag börjar känna igen mejsjälv igen, jag vet att jag har en väg att gå men det känns lite lättare för varje dag. Fast jag ångrade mitt förra inlägg ibland så är jag samtidigt väldigt stolt över mejsjälv och det har hjälpt mej på många sätt.

Jag vill ännu säga tack till alla fina människor som kommenterat & visat kärlek, det betyder så mycket <3

Suunnittele blogisi - valitse Nouwin monista malleista tai tee omasi, "osoita ja napsauta" - napsauta tästä!

Likes

Comments

Jag är lite rädd för att skriva om depression och visa denhär videon, jag visar min största svaghet och vet inte alls vad reaktionen kommer vara. Har tvekat så länge men jag vill verkligen att folk ska se sanningen. Min sanning.

Före jag blev deprimerad så trodde jag att jag visste allt om depression, att man är nedstämd och lessen lite oftare än andra människor och att man kanske inte har motivation till vardagliga saker. Jag tänkte alltid att deprimerad människor bara skulle tänka positivt och att de skulle vara glada för allt de har. Jag hade så fel. Jag hade ingen aning om att depression är en brist på serotonin, noradrenalin och dopamin i hjärnan och att man behöver medicin och terapi för att kunna bota den. Depression kan vara ärftligt, triggad av någon händelse/kris eller bildas vid långvarig stress. Man kan också bli deprimerad utan någon större anledning.

Man har domdär fördomarna att deprimerade människor är dom som är lite galna och går omkring med trasiga kläder och smutsigt hår. Under mina värsta dagar stämmer detta kanske men om jag får mod i mej att lämna min ytterdörr så är utseendet det ända jag känner att jag har kvar när allt annat är trasigt. När jag går ute känns det som att "alla vet" att jag är deprimerad och jag vill sätta på dendär "normala" masken för att inte stå ut, för att ingen ska se.

Jag har varit lindrigt deprimerad nästan hela mitt liv, jag var 11 när jag för första gången funderade på självmord, det var då jag började bli deprimerad. Jag hade en svår barndom där pappa övergav mej, ett långt förhållande där våld var vardag för mej och en hjärtsjukdom som förmodligen aldrig kommer botas. Jag har alltid varit personen som inte öppnar sej och det leder till att jag skjuter upp mina känslor. Jag har i flera år "distraherat" mej med jobb (långa dagar och flera jobb samtidigt), relationer och för några år sedan med att festa flera dagar i veckan Tillslut kom en punkt då det inte fungerade så längre.

Jag blev som värst i oktober, jag hade kontakt med väldigt få vänner och tillslut slutade även den kontakten. Jag fick ångest bara av att se på telefonen eftersom den påminde mej om allt jag inte kan göra och alla vänner jag kommer mista p.g.a mitt mående. Jag hade press på att få mitt slutarbete klart till julen och en hel del jobb som borde göras. Det gav mej ännu mer ångest och jag försökte verkligen ge mitt allt för att klara av det. All stress gjorde allt bara värre. Jag kunde inte längre stiga upp ur sängen, den första månaden sov jag konstant men efter det så låg jag bara vaken, oftast helt i mörkret och ibland kollandes på youtube klipp med andra personer som kände likadant, det var tröstande att veta att man inte var ensam. I oktober försökte jag ta mitt liv, jag hade planerat ut exakt hur det ska gå till och några sekunder från döden så bestämde jag mej för att jag vill ta ett ordentligt farväl av mina närmaste. I flera månader efter det tänkte jag på att dö varje dag, hela tiden, om inte jag hade blivit stoppad av min pojkvän Kevin så skulle jag inte finnas mer idag. Det är svårt att förklara till någon som inte varit med om självmordstankar hur man tänker just då men man har helt enkelt ingen glädje mera i livet och ser det som den ända utvägen. Kevin ringde akuthjälp och jag fick träffa läkare och psykologer genast. Jag ville innerst inne ha hjälp men skulle aldrig själv ha vågat be om det.

Som många andra så var jag väldigt emot att ta mediciner eftersom jag vuxit upp i en familj där mediciner är dåliga. När läkaren sedan övertalade mej om att jag behöver mediciner så valde jag att pröva. Jag fick ett recept på mediciner (cipralex) och läste igenom alla biverkningar, man kunde bli mer självmordsbenägen, gå upp rejält i vikt, bli aggressiv, må illa konstant osv. När jag läste i olika forum var det väldigt mycket negativt, folk gick väldigt mycket upp i vikt och mådde illa. Trots detta valde jag att börja med medicinen eftersom jag verkligen ville få bort depressionen. Första dagarna fick jag väldigt starka panikattacker, var konstant trött och spydde massor. Läkaren hade sagt att jag måste testa en medicin i några veckor för att få veta om den passar mej. Efter några veckor slutade jag. Jag hade gått upp i vikt fast jag knappt åt något och mådde sämre än jag gjort tidigare, jag fick sedan en ny medicin (voxra) som var helt tvärtom, den fick mej att stiga upp väldigt tidigt och mitt humör svängde helt, jag kunde känna små stunder av glädje (som tyvärr inte varade så länge). Det negativa var då iställe att jag led av insomnia, jag kunde sova max 1-2h per natt och i några veckor var jag inte ens trött, jag behövde inte sömn, som jag visste så kunde ju detta inte hålla i sej så länge så efter några månader av sömnlösa nätter började jag bli helt kaos i huvvet, kunde inte tänka, inte läsa och knappt funktionera alls. Nu äter jag ännu samma medicin och kan sova ungefär 5h per natt.

Jag kommer aldrig kunna beskriva hur hemsk denhär perioden i mitt liv har varit, dels för att allt är så suddigt och dels för att det är helt för dystert. Depression är det värsta som hänt mej. Nu låter det som att jag är frisk och det är jag verkligen inte, jag har bara en bättre period och har ingen aning om hur länge det kommer vara. Jag har börja leva lite mera, kan gå själv till butiken, kan skicka till mina närmaste och har fått lite livslust tillbaka. Jag behandlar alla hemska saker som hänt i mitt liv och det hjälper mej att bli bättre.

Det blev verkligen en lång text och ändå känns det som att jag bara skrivit en så liten del av allt. Jag vet inte om det kommit fram i texten men jag skäms verkligen över min depression och det krävs väldigt mycket av mej för att öppna upp mej såhär. Jag vill göra det eftersom personer som öppnade upp sig då jag var som värst var de som hjälpte mej få hopp igen. Jag är så lessen på att depression har en sån negativ klang i samhället och om jag kan så vill jag verkligen kunna hjälpa för att få bort den.

Depression är en väldigt allvarlig sjukdom som måste tas seriöst.

Ta hand om er<3


Likes

Comments

​Tjoho! Tänkte visa er några borttappade bilder och samtidigt uppdatera er lite om hur jag mår. Som jag berättade tidigare så har jag social ångest/fobi och den har verkligen satt mitt liv på paus. Jag kan inte ens gå utanför min ytterdörr ensam utan att få panik. Det som jag nu kommit fram till är att ifall jag är med Kevin eller någon annan jag litar på så klarar jag mej bra i nästan alla situationer men direkt det finns en risk för att jag kommer vara ensam så får jag panik. När jag började gå hos psykologen så varnades jag för att då vi börjar ta upp alla hemska saker från mitt liv som kan ha orsakat dethär så kommer det att bli tio gånger värre, men bara för ett tag framöver, och det är verkligen så. Jag har blivit mycket värre nu. Det är sjukt hur ens liv kan ändras såhär snabbt och det är sjukt hur ens hjärna kan börja spöka såhär med ens tankesätt. Men det är ju bara en fas och det kommer bli bättre.

Ska nu i helgen jobba på ett väldigt stort event med mycke folk för att fotografera och filma, hoppas verkligen att jag klarar av det eftersom jag sett fram emot det så sjukt länge! Ifall jag klarar av dethär så klarar jag av allt känns det nästan som. Håll tummarna för mej! :*

Likes

Comments

Hej på er! Jag är så taggad på att få visa er dethär, nämligen vår vlogg!! I lördags åkte jag och Emilia till Helsingfors för att bl.a. gästa i radion och då tänkte vi att vi samtidigt skulle vlogga. 

Vi tänkte att speciellt för er som lyssnar på podden så kan det vara kul att se oss sådär "påriktit" och måste säga att vi är väldigt öppna och oss själva i vloggen vilket jag tycker är härligt! Förutom att vi filmar hela vår lördag så får ni även följa med på söndagen då vi spelar in podden, kan ju vara kul för er att se hur det ser ut då vi skapar ett poddis avsnitt!

Hojta gärna till ifall ni gillade vloggen så gör vi fler! :D

Likes

Comments

Baileys i varm kakao
Efter en uppfriskande promenad så är det så gott att dricka varm kakao, speciellt med lite baileys i, mmm!

Höstmodet
Tror int jag måst säga mer? Höstmodet är så fint. Kappor, boots, halsdukar & varma mössor!

Göra höstiga spellistor
På hösten älskar jag att lyssna på lugn musik när jag gör vardagssaker hemma, jobbar eller går på promendare, blir så varm i kroppen. Mina favoritlistor justnu heter Ambient lounge och Afternoon Acoustic och hittas från Spotify.

Att vara inne
Under sommaren så är det oftast väldigt varmt och fint väder ute och då får jag iallafall ofta skuldkänslor ifall jag sitter inne. Men nu på hösten kan man sitta inne när det regnar utan skuldkänslor.

Grytor
Laga mustiga grytor och soppor och dricka något gott vin till, gärna med någon man tycker lite extra om. På hösten känns det roligare att stå i köket och man kan passa på att göra något som kanske tar lite längre tid.

Mysa
Behöver nog knappast ens nämna denna men det är nog det jag alltid ser mest fram emot med hösten, något varm att dricka, tända några ljus, linda in sej i en mysig varm filt, krama om någon och kanske läsa en bok/blogga/kolla youtube/serier. Tror ni förstod min point! ;)

Smink
Under sommaren så vill man oftast ha mindre smink på grund av värmen och när man sedan bär smink så är det oftast lite ljusare. Jag bara älskar höstens sminkfärger. Mörkare läppar och lite kraftigare sminkningar, aah!

Kreativitet
Vet inte varför men under hösten känner jag mej alltid som mest kreativ och blir alltid sugen på att testa en massa nytt. Jag blir så inspirerad till att sitta ner med någon och planera en massa roliga projekt. Hösten är dessutom en perfekt tidpunkt att ta fram fina häften och pennor!

Långa promenader i naturen
Alltså hösten är nog den mysigaste årstiden att promenera ute med någon man tycker om eller bara ensam med musik eller en bra podcast i öronen, här hittar ni vårt nyaste podd avsnitt. Om man gillar att fota så är ju hösten också en perfekt årstid att ta med sig kameran och få mysiga bilder!

Det är okej att vara trött
Eftersom att hösten är lite mörkare och det gör människor mer trötta så känns det normalt och inte alls konstigt att bara vila krypa ner under en filt och kolla serier, mys!

När första snön kommer
Åå jag verkligen älskar snö och blir varje år så lycklig i kroppen då första snön kommer, läängtar!!

Nedräkning till julen
Eftersom jag älskar julen så börjar jag ofta på hösten räkna ner till jul och tycker det är helt härligt.

Här var några saker jag varkligen älskar med hösten, hoppas du blev lite pepp på hösten för det blev jag då jag skrev ihop dethär, hihi! Ha en bra måndag fina ni och glöm inte att lyssna på poddisen, kram!

Likes

Comments

Då vi var i Stockholm så åt vi frukost vid Cafét Pom & Flora och eftersom jag blev helt kär i stället så tänkte jag att ja måste visa er några bilder därifrån och rekommendera stället. Jag hade sett en hel del bilder på instagram och bloggar på stället och förståss så var det just det som lockade mej dit!

Vi trodde att vi skulle vara dom första kunderna eftersom vi kom dit några minuter före det skulle öppna men då hade det redan bildats en lång kö, stället är verkligen populärt!

Det var tur att det var kö eftersom då kunde vi i lugn och ro bekanta oss med menyn, som var lång! Man kunde välja mella massa olika bowls och alla hade dessutom väldigt söta namn. Den jag valde heter Hulk och är en grön acai bowl med chia pudding, jordnötssmör, chia frön och kokosflingor. Vi beställde även avocado toasts och varm kakao.

Måste erkänna att jag spanade efter bloggare under hela tiden vi satt där men kände inte igen någon, synd! Men jaa, stället är supercoolt, både maten och stället är super och nästa gång jag åker till Stockholm kommer jag definitivt att besöka stället igen!

Ha en bra dag fina ni! :)

Likes

Comments

Den senaste tiden har varit väldigt jobbig för mej och har helt enkelt inte alls mått bra. Kevin ville pigga upp mej lite och vi bestämde oss för att boka en resa till Stockholm, tycker det var så sött av honom!! Först var jag lite skeptisk men det visade sej vara en superbra idé! Vi åkte över till Sverige med Viking Grace (som hade supergod buffé!) på lördag sent på kvällen och var framme väldigt tidigt på morgonen.

Eftersom vi var framme så tidigt på söndag morgon så var gatorna helt tomma, intressant att se gamla stan helt tom när den oftast är så proppfull. Vi promenerade lungt runt staden hand i hand och eftersom vi inte hade planerat något extra för dagen så kändes det riktigt skönt att bara kunna se hur Stockholm vaknade upp. Alltid då jag varit till stockholm (eller överlag rest till någon storstad) har jag alltid hetsat mycket för att hinna shoppa så mycket som möjligt och hinna se allt man listat upp men eftersom vi ville ha en stressfri resa så skippade vi allt med stress att göra och bara tittade runt på ställen som man kanske inte normalt skulle besöka på en så kort vistelse.

Efter några timmar av äventyr så letade vi upp ett café där vi kunde äta morgonmål och vi valde Pom & Flora som visade sig vara det perfekta stället (mer om det senare!). Vi såg väldigt turistiga ut med karta, kamera och ryggsäckar hehe.

Jag blev kär i så många byggnader och speciellt alla små gränder i Gamla stan. Hade även på mej min drömmiga kjol som visade sej vara ett bra val eftersom det blev en väldigt varm dag!

Vi hittade även en Ben & Jerrys butik i gamla stan där man kunde sitta på deras "fönsterbrede" som var som ett hål i väggen. Det var supermysigt att kunna sitta ute men samtidigt på en soffa! Kevin hade aldrig förut testat på Ben & Jerrys så introducerade honom till min favorit, cookie dough.

En butik jag länge vela besöka är Beyond Retro som ligger lite längre ifrån centrum och dit bestämde vi oss för att promenera. Butiken var heaven!! Det fanns allt från retro Levis jeans till bomberjackor, väskor och supercoola skor och hattar! Priserna var lite högre så köpte inget tyvärr men måste verkligen rekommendera butiken! Ögon orgasm! Jaa och vet ni vem vi såg i butiken!! Veronica Maggio!! Enligt Kevin blev jag helt röd i ansiktet då vi såg henne för blev helt starstrucked, vilket sen ledde till att jag aldrig vågade gå fram och säga hej. Men fick en adrenalinkick iaf, haha! Hon är så vacker!

Brandstationen är en inredningsbutik man bara MÅSTE besöka om man är i stockholm, alltså VAU! Jag fick såå mycket isnpiration i den butiken och tog i princip bild på allt (Jag kanske inte kan sätta ut alla bilder här...). Butiken är rätt nära Beyond retro och i dom kvarteren så fanns det så mycket andra fina butiker också, speciellt inredningsbutiker! Nu ser jag så fram emot att flytta till Helsingfors och inreda en helt ny lägenhet, iih!

Vi testade även på supergoda chokladpraliner, åt god mat, besökte två klädbutiker, fångade några pokemons, gick i fina parker, gjorde turistiga saker, handlade hem massa "typiskt svenska" saker, pussades mycket och bara njöt av varandra och lugnet. Måste säga att det var en helt underbar resa! Jag som annars alltid stressar före och under en resa var väldigt lugn och det gjorde väldigt bra för mitt mående. 

På kvällen tog vi sedan båten tillbaka och vi hade planerat att hitta på nått även på båten men det slutade med att vi somnade i hytten, helt döda efter dagen. Men det var också väldigt mys! Här var nu en del av vår lilla Stockholms resa, hoppas ni gillade inlägget och har en superbra fredag, 

Kram! :)

Likes

Comments

Alltså solrosor, hur vackra?? Jag och Jarina hade länge funderat på att ha en photoshoot vid ett solrosfält och i veckan hittade vi det perfekta stället i Ruissalo. Det blev väldigt fina färger i bilderna tycker jag men något jag saknar är en finare himmel (kanske en fin solnedgång) eftersom det var en väldigt mulen dag. Men bättre tur nästa gång! Överlag är jag väldigt nöjd och hoppas ni också gillar bilderna! Puss! :)

Likes

Comments

Hej på er, hoppas ni har det bra! Jag tänkte göra en kort livsuppdatering och berätta om att jag nu är sjukskriven en tid framöver och bara måste tänka på mejsjälv. Det är väldigt svårt för mej eftersom jag nu borde skriva på mitt slutarbete, söka jobb och få mitt liv i skick men allt det får vänta, min hälsa är viktigare. Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag varje vecka får nya tasks från min psykolog och denna vecka fick jag en väldigt "lätt" uppgift, nämligen att bara göra saker jag tycker om och blir glad av. Den låter väldigt lätt men eftersom jag kännt mej så på botten dom senaste dagarna så är det svårt att dra sig upp och göra något roligt men det ska väl gå.

Jag började med att göra en lista på allt jag tycker om att göra och en av dom sakena är att äta något extra gott på morgonen. Så det började jag min dag med idag.

Ska fortsätta dagen med att försöka hålla mej positiv och hitta på roliga saker så får hoppas att detta kommer att få mej på benen igen. 

Likes

Comments