Skriftligt redovisning Bild Sarah 9E
Mitt första projekt döpte jag till Anxiety, tema identitet.
Jag har presentationsångest, så att måla något kopplat till det kändes helt enkelt som en väldigt korrekt framställning av mig själv som person, då det både driver mig och sparkar ner mig. Så inspirationen kom helt klart från mig själv, tekniken var dock ett resultat av idéer jag fått då jag sett bilder från en konstnär på instagram (@cindylaneart)
Att få till proportionerna var lite svårt, men efter ett tag gick det.
Jag använde akvarellfärger, och jobbade med extrem frihet i detta fall. Jag blötte först större ytor av pappret och använde mycket färg, så att det fick flyta ut lite som det ville. Till den här "röken" tänkte jag att det skulle se bättre ut än att det blev skarpa kanter överallt.
Jag körde aldrig riktigt fast med detta projekt, det var ganska rättfram och jag hade en tydlig idé från början till slut. Det enda problemet var väll att det slutade med att det såg ut lite som om hon rökte på, så ett dolt budskap blev det definitivt då ingen som inte har vetskap om varför jag målade den som jag gjorde hade förstått.
Jag har höga krav på mig själv, vilket är både bra och dåligt. Det driver mig till att sträva efter att alltid bli bättre, få bättre betyg och så vidare. Men om jag inte lever upp till mina egna förväntningar, så straffar jag mig själv något otroligt mentalt sett och det slutar alltid med att jag mår extremt dåligt. Alltså kommer det från inom, som en mörk och dålig rök som bara skadar mig själv. Kanske var det en omedveten referens till problemet med rökande; det får dig att må bra ända tills något går fel.
Om jag kunde göra om det, så hade jag ändrat kompositionen. Det ser helt enkelt fult ut med det konstiga mellanrummet mellan huvudet och kanten av pappret, då röken går hela vägen till kanten på andra sidan.
Men men, så blev det.
Mitt andra projekt döpte jag till Cruelty, tema känslor.
Tack vare min passion inom skrivandet av böcker har jag länge och ofta tänkt på hur grym mänskligheten ändå är, och när temat känslor kom upp visste jag genast att det var just det jag ville fokusera på, då detta ämne vidrör många olika känslor.
Jag visste genast att jag ville använda akvarellfärger, då jag vet att de är väldigt bra just för att framhäva negativa känslor, som t.ex sorg. Mitt motiv; en älgkalv bredvid dess mamma som dödats av just människor, växte fram ur mina idéer om mänsklighetens grymhet som faktiskt ofta påverkar inte bara oss själva, utan världen omkring oss. Den döda älgkon och dess nu dödsdömda kalv lämnas ensamma och bortglömda, en symbol för allt människan medvetet förstör utan att bry sig om det. Och långt borta i horisonten ser man en stad som obekymrat pumpar ut ännu mer avgaser i luften.
Jag kom ganska snabbt igång efter att ha skissat ut min idé på ett papper, att det just blev älgar och inte något annat djur var en ren slump; jag råkade helt enkelt ha målat en del älgar på sistone och har börjat fatta tycke för dess anatomi och former. Älgen ses dessutom som skogens konung här i Sverige, så ironin i att människan även tagit död på den framhäver mitt budskap ytterligare.
Jag stötte på en del problem under processen, t.ex så tänkte jag först att det inte skulle vara träd ovanpå bron som det nu blev, utan vara tomt där så att staden skulle kunna torna upp sig i horisonten. Dock var jag lite för fokuserad, och målade därför träd hela vägen. Lösningen blev att måla staden "under" bron istället, vilket leder till att målningen nästan verkar lite surrealistisk. Jag blev absolut inte nöjd med det, men det var en lösning jag fick nöja mig med då man inte kan sudda ut akvarell.
När det gäller tekniker så gjorde jag mitt bästa för att inte försöka kontrollera färgen för mycket. Jag blandade flera olika toner och tittade noggrant på de olika referensbilderna jag hade för att kunna se vilka nyanser som framträdde. Dessutom bidrog det till det sorgliga i min bild att jag lät det flyta lite mer som det ville, då den suddiga effekten ofta ger just den känslan. Jag använde även lite blekare kulörer, igen för att framhäva rätt känslor.
Om jag hade gjort om alltihop igen, så hade jag definitivt gjort saker annorlunda. T.ex hade jag inte målat träden över bron och låtit staden vara större istället för att vara så långt bort. Älgkon skulle ha legat mer under bron, i dess skugga, och helst skulle även vattnet vara mer detaljerat. Kompositionen hade även kunnat vara bättre, om staden hade tornat upp mer bakom som en mörk jätte så hade jag kunnat låta skuggan falla över den döda älgkon och dess kalv, vilket skulle ytterligare framhäva mitt budskap.
Jag inspirerades inte av någon särskild konstnär, mina sätt att måla och skapa är utvecklade genom idéer och intryck från många olika personer vars konst jag påträffat på t.ex instagram. Det är ingen exakt person som är källan till min inspiration, jag har länge utvecklat idéer om mänsklighetens grymhet och översätter dem ofta till konst istället.
Mitt andra projekt hade tema drömmar, och var inte riktigt lika komplicerat som det första. Jag valde att döpa det till "Inner Strength"
Men jag tycker om mäktiga och sorgliga budskap, så jag kunde såklart inte låta bli denna gången heller.
Det var till början endast menat som födelsedagspresent till min bror som tycker om tv-serien Game of Thrones. Det var såklart därifrån jag fick mina idéer, och då Daenarys och hennes drake Drogon är två favoriter från serien så blev det ett passande motiv.
Men hur skulle jag få in ett passande budskap i detta? Genom bildkompositionen. Daenarys som karaktär verkar ofta ganska liten och "svag" men med sitt smarta tänkande och såklart, sina drakar, tar hon snart över allt större delar av landet.
Så genom att måla upp draken bakom henne, större och hotfull, så kunde jag visa henne som en svaghet med en dold styrka. Jag målade henne med ett något svagt yttryck, och med draken bakom så framför det verkligen mina idéer.
Även med denna kom jag igång ganska snabbt, så snart jag hade idéen i huvudet så krävdes det endast lite fokus.
Jag målade med akryl på duk för att jag ville ha en lite starkare känsla i detta. Tänkte först att det skulle vara vackert och stilrent, men då jag inte var bra nog för att få kulörövergångarna att bli jämna och fina så satsade jag på en lite "slarvig" teknik istället, med många lite tydligare penseldrag. Detta är en teknik som ofta används inom impressionism, av bl.a Vincent Van Gogh och Claude Monet. Det var nog det enda problemet jag stötte på förutom tidsbristen, och det löste ju sig genom ändring av teknik.
Jag han tyvärr inte klart med draken, men jag har en klar bild av hur den skulle se ut som i mitt huvud. Jag tänkte mig mörka färger i brunt, grått och rött, så mörka att draken själv nästan skulle smälta in i bakgrunden. På så sätt hade man inte lagt märke till den direkt, precis så som andra karaktärer i serien inte direkt inser just hur stark Daenarys är. Därav budskapet – underskatta ingen.
Jag hade inte gjort något annorlunda, utan är nöjd med kulörerna, kompositionen och känslan den utstrålar.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Idag har jag fortsatt med min tavla, och har lyckats få in lite mer värme i hennes ansikte med hjälp av varmare färger. Jag har även börjat med halsen, och hoppas att nästa gång kunna fortsätta med håret.
Det gick ganska bra, jag är inte helt nöjd med tonerna i ansiktet men valde att avsluta det där då jag anade att jagintr skulle kunnas få det bättre än så. Jag tror att mycket uppmärksamhet kommer dras bort från ansiktet sedan när draken bakom är målad, tack vare den dramatiska bildkompositionen.
Problemet var att ansiktet såg för kallt ut som jag sa, men det löstes genom användan av varmare kulörer.

Likes

Comments

Konsthistoria Sarah Karlsson 9E
Jag har valt konstverket vid namn 'No Future' skapat av den anonyme konstnären Bansky.
Det föreställer en liten flicka som håller i en ballong, som i själva verket är o:et i texten 'No Future' som är skriven ovanför hennes huvud.
En ganska enkel bild, men hos mig väcker den många olika känslor. Den utstrålar uppgivenhet, lidande och liknande. Flickan ser deppig ut, det är inte svårt att gissa sig till vilka saker i världen som just denna bild kan ha varit inspirerat av.
Jag råkar veta att det målades i ett område av England där mycket festande och drickande sker. Såklart kan det vara så att barn i familjer vars föräldrar ofta är påverkade av alkohol kan känna sig lite hopplösa, dessutom finns risken att de faller in i samma spår som de andra omkring dem.
Men det går även att hitta ett mer globalt budskap, ta barn som lever i fattiga eller krigshärjade länder t.ex. Dessa barn är undernärda, ofta rädda och kanske tvingas att fly från sitt hem eller jobba för att hjälpa till att försörja sina familjer. De har ingen tid att vara barn, för varje dag är en kamp för att hålla sig vid liv. I vissa ögon kan det tillochmed ses som om dessa barn inte ens har någon framtid, på grund av de omständigheter de lever under.
Bilden är målad på en uppskrapad och grå vägg med sprayfärger - graffitti konst. Bakgrunden tillsammans med flickan som är målad i svart med stenciler framhäver verkligen det bittra i det hela. Stencilkonsten som baseras starkt på skarpa kanter mellan skugga och ljus leder till en ganska platt och bitter känsla. Texten ovanför henne är skriven i rött, vilket gör att det står ut väldigt mycket. Den röda färgen är en ofta återkommande detalj i hans konstverk – det är ofta något hyfsat litet målat i rött utöver de få och oftast mörka kulörer han annars använder. Svart är väldigt vanligt, speciellt för huvudmotivet. Det röda drar till sig ens uppmärksamhet, speciellt i kontrast mot det svarta och grå. På något sätt gör det texten kraftigare, inte skygg och försiktig utan mer åt det brutalt ärliga hållet.


Jag har även valt Banksy som min konstnär att skriva om.
Hans identitet har länge varit okänd, men man tror sig ha kommit på vem han är med hjälp av samma teknik som används för att hitta seriemördare - man har kartlagt de konstverk skapade av honom för att försöka hitta geografiska kopplingar mellan dem.
Och tillslut har man bestämt sig för att det finns en man, Robin Gunningham, som passar in bra på profilen.
Han föddes i Bristol, och tros vara 27 år gammal. Han bodde först i ett fint område, men efter att ha flyttat till ett hus i ett helt annat, mycket sämre område så kom hans konst igång.
Han blev snabbt väldigt politiskt engagerad och deltog i välgörenhets projekt. All hans konst var symbolisk och visade något som var fel i världen. Enligt de som kände honom så bad han ingen att hålla hans identitet hemlig, det bara blev så och de spelade med.
Han tros ha gått på Bristol Cathedral School tills han var 16 år gammal.
Hans konststil tillhör postmodernismen, och modernismen själv är en konststil som hände från sent 1800-tal tills tidigt 1900-tal. Det handlar mycket om en filosofisk rörelse. Kultur bygger mycket på gammal vana och tradition, idéen med modernismen är att den skall bryta trenden och skapa något nytt och modernt. Modernismen omfamnar förändring och vill ta bort de aspekter av samhället håller tillbaka social utveckling. Det är måleri som baseras på impressionismens teknik med klara, rena färger och ska stämma överens med människans världsbild.
Jag valde Banksy på grund av hur meningsfull hans konst är, hur mycket den symboliserar och alla starka känslor som den uttrycker.
Crayon Boy har han också målat. Den visar en vietnamesisk pojke som står bland blommor och blad målade med kritor – den omgivningen han borde vara i. Men istället håller han i ett automatvapen, han slåss för sitt liv. Vapnet är laddat med kritor, vilket visar vad Banksy tycker om att tvinga barn till att slåss i krig. Detta är en referens till Vietnam kriget, en av de många historiska händelser Banksy har protesterat emot.
Men det gäller inte bara just det kriget, det gäller alla krig. Alla gånger som barn, än idag, tvingas delta i krig. De tvingas slåss, skjuta och döda. Inte bara det är fel, krig är fel.
Så det är därför jag valde Banksy, för hans konst är otroligt meningsfull och protesterar mot det som är fel i världen.





















Likes

Comments

Idag har jag fortsatt med min tavla, tema drömmar, som representerar en karaktär från den populära serien Game of Thrones.
Budskapet är hyfsat simpelt, även de människor man ibland ser som svaga och odugliga (som Daenarys i serien) kan växa och bli starka (Daenarys när hon i princip blir drottning över stora delar av världen). Bara för att någon är liten och svag betyder de inte att de ej är kapabla av stordåd. Alla har en inre styrka.

Jag har börjat på Daenarys själv, och fick snabbt överge mjuka övergångar mellan färgerna då det var lite för svårt för min nivå. Istället jobbade jag med en annan teknik, där penseldragen är ganska synliga, och tycker att det funkar mycket bättre så. Jag är mycket nöjd med sättet som draken tonar upp sig bakom henne, en symbolisk representation av hennes styrka. Perspektivet funkar bra, och man får verkligen intrycket av mäktighet tack vare det och de röda nyanser av ljus som kommer underifrån.

Problem uppstod som sagt med den första tekniken jag försökte använda. Det var mycket svårt att få mjuka övergångar mellan färgerna, så tycker att den tekniken jag nu använder blir både snyggare och enklare för mig med tanke på att jag har en deadline.

Sedan inser jag att jag kommer behöva justera skuggningen lite, då ljuskällan kommer nedifrån. Hennes ansikte kommer behöva lite varmare toner av rött och brunt då jag tänker mig att ljuset kommer från en eld.

Likes

Comments

Nu är det andra projektet avslutat, och jag är inte alls lika nöjd med det som jag trodde att jag skulle bli. Hade velat ha lite mer tid med det, men har varken tid eller ork för att vara helt ärlig.

Nu när jag ser det hela så är jag mest nöjd med de två älgarna och bron, samt trädet längst till vänster. Jag tycker jag lyckades bra med akvarell färgen och att dess egenskaper verkligen fick synas. I andra områden har jag, som vanligt, varit för beroende av full kontroll och inte riktigt låta färgen flytta ut och lägga sig jämt.

Jag fick lite problem med vattnet, då jag tycker det inte riktigt ser så äkta ut. Lite skuggor kring ängkon, stranden och bron hjälpte, men jag är fortfarand inte nöjd med hur det ser ut. Även träden och staden är jag frustrerad över, då min första plan hade sett mycket bättre ut. Dock gjorde jag misstaget att mål träd hela vägen över, och på något sätt behövde jag involvera människor i det hela. Detta var den bästa lösningen, även ifall jag inte är nöjd med hur det blev.

Så just den här lektionen var mitt största problem som sagt vattnet, vilket nu i sutet ser sådär ut ändå. Skuggorna hjälpte absolut, men jag tycker fortfarande att jag hade kunnat göra ett bättre jobb med det.

Om man tänker efter lite så tycker jag fortfarande att den rätta känslan är fångad. Det var sorg jag ville ha, och jag ville även ha människan involverad.

Älgkon dödades äv människor, dess kalv kommer nu svälta ihjäl, och långt där borta är männskligheten helt omedveten om smärtan och lidandet de orsakar. Eller ja, inte direkt omedvetna. Bara ovilliga att erkänna det.

Likes

Comments

Känslan sorg borde vara rätt enkel att uppfatta; sorg
En död älgko, bortglömd under en stenbro där hennes kalv väntar vid hennes sida i hopp om att hon ska resa sig igen. Och borta i horisonten, en mörk stad med ett moln av avgaser som förgiftar solens varma sken. Borta i horisonten lever vi, människorna. En del av oss har bra liv med gott om mat, pengar och ett tak över huvudet. Vi vägrar ofta se det som gömmer sig bakom våra bra liv. Men om man slutar ignorera det som ligger pecis framför ögonen på en, då ser man det lidande vi orsakar när vi sakta men säkert tar livet av vår planet.
Människans grymhet.

Jag är än så länge nöjd med stenbron. Jag har försökt tänka på vad ljuskällan kommer ifrån, och kommer därför mörka ner den mycket mer då det är solnedgång och ljuset träffar den och allt annat från sidan. Men trots det tycker jag ändå att stenarna har fått en bra textur, och efter fortsatt arbete är jag säker på att jag kommer kunna framkalla rätt skuggor. Skuggorna är trots allt en stor del av det. Det är meningen att bron; människans skapelse, ska kasta en mörk skugga över det hemska många av oss bara vill glömma bort.

Problemen uppstod när jag blev lite ivrig med träden, och totalt glömde av att det var meningen att två människor skulle stå uppe på bron, som om de stod och tittade på medan lidandet skedde. Men som sagt blev jag lite ivrig, och totalt glömde bort dessa två personer. Så jag var tvungen att plocka upp mitt budskap på ett annat sätt. Det var då jag lade till staden, långt borta i horisonten. Så det problemet löste sig ganska fint, vilket jag uppskattar för annars hade min inte perfektionist blivit driven till vansinne. Det stör mig lite hur träden är målade, då det ser ut som om de växer uppe på bron. Egentligen var det meningen att de skulle växa lite in bakom och på sidorna av forsen som rinner under bron, men jag glömde som sagt helt bort min plan när det gäller träden. Dock är det inte mycket jag kan göra åt saken, och enligt andra är det inte ett så stort problem.

Det går snabbare än jag hade trott, och jag tror därför att jag faktiskt kommer hinna klart innan min deadline, vilket är rätt underbart. Sådanna här projekt som verkligen framför ett budskap är något jag tycker om, särskilt då människans grymhet och ignorans är något jag gillar att uppmärksamma både genom konst och de böcker jag skriver.
Såklart ser jag inte mig själv som oskyldig, varje dag gör vi alla saker som negativt påverkar andra och vår omgivning. Det är nästan omedvetet, men även när vi inser det fortsätter vi.

Likes

Comments

Identitet är nog ett av mina favorit teman som vi har i bilden, helt pågrund av att det ger mig mycket frihet till att uttrycka mig själv. Jag gillar att leka med halvgömda budskap som kan vara lite svåra att upptäcka, vilket jag cerkligen fick göra nu när jag målade min bildmapp.
Obs: jag är väl medveten om att det ser ut som om hon röker på. Dock om man öppnar sitt sinne lite så vore det nog inte så svårt att inse att det inte är det sanna budskapen inom den här bilden.
Jag har själv en tendens att sätta väldigt hög press på mig själv. Jag pluggar hårt, och misslyckas jag med t.ex ett prov så finns det ingen som är mer besviken på mig än jag själv. Därav den här represenationen av mig; mörker kommer från insidan. Mörker behöver inte nödvändigtvis betyda att man är ond, utan det kan ha andra betydelser också. Jag har valt att jobba i blåa och lite gröna nyanser då de bättre representerar den ledsamhet jag känner när jag intelever upp till mina egna förväntningar.
Sedan har vi själva personen på bilden. Ser inte riktigt ut som jag, det vet jag. I själva verket är det inte jag. Det är en huvudperson från min bok, Feyla. Anledningen till att jag gillar att låta henne representera mig, är för att hon är både det jag är men inte vill vara, men även det jag vill vara men inte är. Hon är besviken på sig själv, inte nöjd med en del saker som har hänt i hennes liv och så vidare. Men samtidigt har hon slutat bry sig om andras åsikt. Hon gör det hon vill utan att bry sig om de som har åsikter om allt och alla.

Mitt namn presenteras diagonalt i bilden, och lite i kanten, för att följa "rökens" naturliga rörelser. Feyla/jag är placerad i andra sidan, för att jag lätt ska kunna visa hur röken kommer från henne. Jag ser nu i efterhand att jag antagligen skulle ha målat henne längre till höger, eller i alla fall klippt av en del av pappret för att skapa en ungefär lika bred vit ram som på andra sidan.

Min helhet baseras mycket på de olika nyanser jag använt av kulörerna blå, grönt, och även lite "brunt umber" för att ge extra djup. Eftersom jag har använt kvarell så kopplas allt ihop även på det sättet, då det har en lite "otydlig" effekt.
Rökens otydliga form speglas även i skuggningen i hennes ansikte, men även i hennes hår. Jag försökte verkligen släppa min vanliga tendens till att försöka ha full kontroll över färgen, och lät den istället gör lite som den ville.

Jag har använt akvarellfärger, vilket erbjuder mig många olika tekniker och sätt att måla på. För att få fram den här otydligheten som även framhäver de känslor jag vill framföra, så blötte jag först pappret och lade sedan på färg. Då flyter färgen ut mycket och det är även lätt att få olika nyanser att vackert smälta ihop till en jämn övergång. Ibland bildades skarpa kanter, ibland mjuka övergångar, allt beroende på hur mycket vatten jag använde. Jag valde som sagt denna tekniken då jag tycker att effekten det får, tillsammans med de kulörer jag använt, verkligen framhäver mitt budskap med bilden.

Det problem som uppstått har mest med mig själv att göra. Jag gillar annars att jobba med detaljer, och har mycket svårt att bara lyta färgen flyta lite dit den ville. Men jag märkte att så fort jag försökte kontrollera allt i min målning, så såg det värre ut. När jag väl insett att det såg bättre ut när jag bara lät färgen vara lite mer fri, så blev allt genast mycket enklare. Jag blandade ofta mörkbruna nynser och grönt för att ge det blå lite mer dimension. Jag använde även lika vid ansiktet. Vid slutet lade jag även till en outline med svart bläck, som gav bland annat konturerna lite mer skarphet och även gjorde vissa former mer dramatiska. Jag behöver dock fortsatt övning när det gäller att inte försöka kontrollera färgen so himla mycket, för den här effekten som jag nu fått är jag mycket nöjd med.

Likes

Comments