View tracker

För andra gången denna veckan har jag ansökt om ersättning på grund av förseningar... Bra att kollektivtrafiken fungerar. Det är egentligen inte SJs fel alls idag, men jag är så jävla trött på denna dagen. Jag tänker inte ens dra allt. Jag hoppas att jag är i Åmål innan 22:00, men jag skulle inte bli särskilt förvånad om det blir senare. Jag tänker inte skriva så mycket mer just nu, jag är på för dåligt humör. Vi hörs imorgon istället. Hoppas ni har en bättre fredag än jag har haft.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag kommer ihåg att jag en gång berättade att jag har en adopterade halvsyster som jag träffade en gång i veckan och då fick frågan hur jag kunde tänka på henne som min syster. Är adopterade syskon mindre syskon än biologiska? Är man mindre syskon om det ena syskonet bor någon annanstans?

Som jag ser det har jag tre systrar. En biologisk helsyster som jag har växt upp med, en adopterad halvsyster på pappas sida, som jag, i och med att jag aldrig varit särskilt nära min pappa, inte träffat så särskilt mycket, och så en plastsyster och -bror, som funnits i mitt liv under större delen av min uppväxt. Jag kan till och med nästan räkna papps före dettas döttrar som mina systrar. Vi växte liksom upp tillsammans, åkte på resor tillsammans... Ja. Tyvärr är de inte en särskilt stor del av mitt liv idag, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att jag ändå var ganska liten när våra föräldrar gjorde slut.

Jag minns att min pappa någon gång sa att min halvsyster är min syster mer än vad mina plastsyskon är mina syskon. Jag kommer ihåg att jag nästan blev lite arg då. Vem är han att säga att jag borde vara närmare min halvsyster än mina plastsyskon? Nu när hon är lite äldre (hon var bara en bebis när min pappa sa så) och jag har lärt känna henne vet jag inte heller om jag kan säga att hon står mig närmare än mina plastsyskon. Vi ses liksom på olika sätt.

Jag vet inte riktigt vad som är poängen med detta inlägget. Jag ville väl mest ventilera lite och berätta hur jag tänker.

Hur ser era familjer ut? Vad tycker ni räknas som syskon och familj?

Likes

Comments

View tracker

När jag var liten ville jag nog bli prinsessa eller polis. Jag tror jag sa det i alla fall, mest för att jag inte visste och det var sådant alla andra på dagis ville bli när de blev stora.

Jag tycker om att sjunga och har alltid gjort, så länge som jag kan minnas. Fram till för något år sedan ville jag bli artist. Jag har varit på sångläger, tagit sånglektioner och sökt till både Idol och X-factor. Efter min senaste Idol-audition kände jag att... Jag vill inte längre. Det är inte det att jag slutat tycka sång och musik är kul, men jag vill inte ställa mig framför folk och sjunga. Inte på det sättet. Så jag bestämde att det fick bli min sista Idol-audition. Jag och Hanna har dock bestämt att vi ska sjunga tillsammans och lägga ut på youtube. För att det är kul. Det behöver inte bli något mer av det och det är okej.

Här är jag och en f.d. klasskompis när vi sökte till Idol.

Utöver mina artistdrömmar har jag velat bli förskollärare. Jag sökte, kom in och tackade ja till förskollärarprogrammet och insåg sedan att det kanske inte var vad jag ville bli. Så jag lämnade återbud.

Strax efter det bestämde jag mig för att jag ville bli curator och tänkte skaffa mig en kandidatexamen i konstvetenskap. Jag skulle fortfarande kunna tänka mig en framtid som curator, men när jag satt med min ansökan framför mig och funderade på om jag verkligen skulle läsa konstvetenskap i höstas blev jag osäker. Jag tackade nej och har jobbat denna terminen istället.

Nu vill jag bli jurist. Båda mina föräldrar är positivt inställda till det, så det gör väl att jag tvekar mindre. Det finns jobb och det är något jag tror att jag skulle få ut något av. Men först ska jag komma in på utbildningen.

Vilket är ert drömjobb?

Likes

Comments

Jag insåg nyss att det är 8 december idag. 8 december som i att man får veta om man blivit antagen till den utbildningen man vill läsa.

Jag sökte juristprogrammet där det gick att söka, det vill säga Lund, Uppsala och Stockholm. Det var mest för skojs skull, för att se hur långt ner på reservlistan jag hamnade. På Lunds Universitet är jag för närvarande reserv 796 och reserv 555 i antagningsgruppen "gymnasiebetyg utan komplettering". Vad tror ni, kommer jag bli antagen?

Jag tackade i alla fall ja till den juridiska översiktskursen, som jag redan när jag sökte den visste att jag skulle komma in på. Det låter lite som att jag försöker skryta, men det gör jag inte. Alla som sökte blev antagna. De har platsgaranti på den kursen, vilket innebär att alla som söker är garanterade en plats.

Nu ska jag äta lunch, se på julkalendern och fundera över min framtid. Jag köpte saffran och julmust på vägen hem från Maria, så när jag har ätit och så ska jag baka lussebullar tänkte jag.

Hur har det gått för er, blev ni antagna till er drömutbildning?

Likes

Comments

- Ridning. Det höll jag på med länge, från och till. Jag slutade efter att jag ramlade av en häst och slog mig. Jag vet, man måste upp i sadeln igen, men det blev liksom inte riktigt samma sak efter det. Efter att jag och en kompis hade hälsat på några hästar i en hage blev jag sugen på att börja igen och gjorde ett nytt försök, men det blev nog bara en eller två gånger.

- Drill. Det är nog den sporten jag höll på med längst. Jag slutade för att de slog ihop massa grupper, vilket gjorde att gruppen bestod av flera grupper som inte kände varandra. Det blev för mycket fokus på de andra, bättre grupperna, de satte in extra träningar och det blev för tävlingsinriktat. Det slutade vara kul helt enkelt.

Några bilder från min drillkarriär. På bilden längst ner till höger är det två personer som jag inte ens vet vad de heter i FÖRNAMN. Och vi gick alltså i samma grupp. Bra sammanhållning...

- Dans. Vem har inte gått i dans liksom? Det är som fotboll (och ridning), alla har gjort det någon gång. Nu har jag i och för sig aldrig gått i fotboll, men ni fattar poängen.

- Cheer. Tror jag. Med pompoms och sådant. Fast jag kanske bara var där och provade på... Det blev i alla fall ingen cheerleader av mig.

- Badminton. Det tyckte jag faktiskt var riktigt kul, men jag kände ingen i gruppen, vilket nog bidrog till att det blev jobbigt att ta sig iväg till träningen, vilket ledde till att jag slutade.

- Simning. Jag tyckte nog varken att det var särskilt kul eller tråkigt. Den stora anledningen till att jag slutade var nog att jag tyckte att det var jobbigt.

Likes

Comments

Inlägget innehåller annonslänkar.

Idag åkte jag, Hanna och Julia till Hede fashion outlet (f.d. Freeport). Det är helt sjukt vad dyrt det är att åka inom Kungsbacka kommun, men på vägen tillbaka blev tåget försenat, så om jag har tur får jag ersättning för det. 


Det har regnat massa hela dagen och jag, som dagen till ära hade sminkat mig, hade nog mer mascara under ögonen än på ögonfransarna när jag kom hem. Usch och fy. Jag slängde ihop lite middag, sojaköttbullar och makaroner, inget mer spännande än så och sedan tog jag bussen till Kållered. Lager 157 hade nämligen "julklappskväll". Det innebar att man fick halva priset på en vara. Jag visste att jag ville ha en liten rosa ryggsäck, men hittade dessutom en skjorta. När jag skulle betala blev jag dock lite överraskad av priset. På ett bra sätt. Det blev 25 kr billigare än jag trodde att det skulle bli.

Från Hede fick jag med mig en leave in cream från Maria Nila som jag hoppas ska vara bra. Någon som har provat?

Likes

Comments

Jag har, så länge som jag kan minnas, längtat efter att bli vuxen och skaffa familj. Ett barn, en partner, lycka och kärlek.

Mina föräldrar har pratat om att de tycker att jag borde satsa på att bli jurist och mamma har sagt att hon tror att det skulle passa mig att jobba med mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter och sådant. För ungefär ett halvår sedan insåg jag att jag nog faktiskt vill bli jurist. Det var efter att jag lyssnat på ett sommarprat av en åklagare (jag kommer inte ihåg vad hon heter, men det var nu i somras, 2016) och efter en föreläsning under West Pride om stjärnfamiljejuridik som jag insåg att det var något jag ville göra. Jag vill ägna mig åt familjefrågor. Familjen är det jag brinner för.

Min plastbror skrev till mig för ett tag sen angående att jag vill bli jurist och frågade om jag visste vilket område jag var intresserad av att jobba inom. När jag svarade familjerätt, skrev han att han nästan kunde gissat det. Jag vet faktiskt inte riktigt hur han kunde veta det, men det kanske är ett tecken på att det är rätt?

Likes

Comments

Hej!

Jag börjar bli rätt trött. Jag har varit så himla produktiv idag! Jag har tvättat, skurat golven, dammsugit och gått till återvinningen. Och så lagat mat också, såklart. Jag har fortfarande lite saker kvar att göra, som att bädda, diska och packa.

En av pedagogerna på förskolan jag brukar jobba på ringde förut angående hur jag ska jobba kring jul och nyår och det blir lite mindre än vad jag hade trott, men det känns skönt. Jag kände mig lite stressad över att behöva jobba så mycket och åka fram och tillbaka. Nu kan jag stanna en extra dag i Åmål när jag åker upp över jul (och hinner klippa mig) och jag får ändå en extra dag hemma innan jag åker till Stockholm så jag hinner packa upp och packa om. Om jag vill så kan jag dessutom åka upp till Åmål 22 december istället för 23, men jag tror inte jag vill det. Jag ska nämligen jobba till 18:00... Däremot kan jag åka upp mycket tidigare den 23:e, så jag hinner julmysa och förbereda lite extra. Det känns skönt.

Nu blev jag osäker på om jag redan har frågat detta i ett tidigare inlägg, men vad ska ni göra på jul? Och nyår? Hur brukar ni fira?

Förra året firade jag med några kompisar på Hisingen. Vi var uppe på Ramberget och tittade på fyrverkerier. Det var SÅ kallt och jag var jättehungrig och ville mest tillbaka till min kompis och äta mat.

Likes

Comments

1. Att gå omkring i ett soligt Göteborg.

2. Maria.

3. Min familj.

4. Mina vänner.

5. Kaffe (om jag är på rätt humör, annars får jag bara ångest).

6. Konst.

Hur fin är inte denna till exempel? Det står "sed non satiati" under själva bilden, vilket jag översatte till "still not satisfied". Jag tolkar det som att de vill ha mer av varandra och tycker det gjorde bilden ännu finare.

Likes

Comments