Header

Som ni förstår pågår det ganska mycket just nu och jag känner inte för att dela med mig av precis allt. Dagarna går i ett och vi försöker komma in i helt nya rutiner och en ny vardag. Trivs jättebra som det är nu, men det finns ingen inspiration för att förmedla mina tankar här för tillfället.

Snart fyller Milo 3 år, (tre sjukt snabba år har redan gått!!!!) och på lördag lämnar vi barnen hos farmor&farfar och beger oss till Ullared, ensamma. Ska bli så extremt sjukt underbart att göra något bara Filip och jag.

Att jag tröttnat på att dela med mig av vardagen här för tillfället, innebär inte att jag säger tack och adjö. Utan jag kommer tillbaka snart igen, om en vecka, nån månad eller så. Har mycket spännande framöver, som jag kommer vilja skriva av mig om. Men just nu tar vi ett djupt andetag, välkomnar hösten med öppna armar och vänder oss istället till instagram. Sarahkotisuo heter jag där och delar mer än gärna med mig vardagliga videos på främst barnen. Så himla kul att många fortfarande tittar in här och är nyfikna på vad som händer i mitt liv, hoppas ni håller koll och kommer tillbaka när jag tar upp skrivandet igen. Puss!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Idag känner jag mig som världens töntmorsa. Lämnade barnen på förskolan tidigt imorse, Milo vinkade glatt hejdå och sprang in medan Luna totalvägrade släppa min famn. Paniken och tårarna kom redan när vi skulle kliva ur bilen och hon insåg vart vi var. Usch.. Redan där kände jag att jag borde skita i jobbet och ta med henne hem igen. Inne i kapprummet håller hon mig i ett så hårt grepp som får mig att känna mig som världens värsta mamma. Vi får nästan dra bort henne från min famn innan jag går därifrån.

Jag vet att så många familjer är med om detta, men det hjälper inte min oro. Jag skulle vilja smschatta med pedagogerna dagen i ända, men efter en konversation på tre sms så tog jag mig i kragen. Hon hade ju trots allt lugnat ner sig efteråt.

Jag kan förstå att folk utan barn har svårt att förstå sorgen i en mammas hjärta dessa mornar. Jag kunde liksom knappt hålla tårarna inne denna gång. När jag själv inte var satt i samma situation, så tyckte jag detta var ett extremt töntigt fenomen. Jag trodde för mitt liv att jag bara skulle tycka det var ganska skönt att släppa av barnen innan jag begav mig till jobbet. Tji fick jag. Jag vill inte lämna barnen mer. Jag önskar det var Filips uppgift. Men tyvärr går tiderna inte ihop sig för honom. Åh min lilla skrutthöna, om du bara förstod vad roligt det är på förskolan, precis som brorsan din.

Likes

Comments

I fredags var jag ledig med barnen, Filip jobbade. Svårt att hinna vänja sig med denna nya vardag, men hittills känns den riktigt bra. Och en ledig dag mitt i veckan fick plötsligt en helt annan innebörd. Eftersom barnen går på förskolan i veckorna så kändes det lyx att ha dom hemma och göra något bara vi tre.

Vi spenderade hela dagen på Kolmården och vi kunde inte fått en bättre dag! Perfekt väder, nästan folktomt och glada, snälla barn. Dessa dagar är värda guld och den energin man blev tankad med kan jag köra ett bra tag på.

Luna som satte sig i en lerpöl det första hon gjorde och glädjen över att moster jobbar i en glasskiosk inne på parken.

Sen väntade en helg på jobbet. En helg som började kanon! Jag vann en smörgåstårta för 10 pers lite spontant, så den fick jag ta med mig till jobbet. Kan varit den godaste smörgåstårta jag ätit. Möjligtvis för att den var gratis? Vem vet.

Imorgon börjar veckan på nytt och barnen ska till förskolan igen. Det blir en lång dag för dom imorgon, men jag tvivlar inte en sekund på att dom får det kanon. Annars så har jag inte mycket mer att dela med mig utav. Ha en fantastiskt lugn och skön söndag!

Likes

Comments

Ja nu undrar ni säkert vad som hände här, det ekade ju tomt i några dagar och vet ni, livet hände. Jag har kommit underfund med att varje minut är värdefull och då prioriteras inte telefonen lika mycket. Det är spännande att känna på det verkliga livet ibland, det livet där jag inte har någon koll på vad andra gör eller att andra inte har någon koll på vad vi gör.

Vad har hänt då? Jo jag drog såklart på mig en till skada i samband med gårdagens match som egentligen inte borde spelats överhuvudtaget (men fytusan så skoj det är!!!). Hela familjen är genomförkylda och trots det så har barnen börjat förskolan på riktigt nu. Filip har även börjat sitt nya jobb, vilket blir mycket för honom. En annan är helt utslagen då jag måste ställa klockan på ganska mycket tidigare än jag gjorde innan, väcka två trötta barn (dom har seriöst aldrig behövt blivit väckta i hela deras snart tre och två fyllda år). Ge dom en varsin mackbit/frukt, klä på och bege sig till förskolan. Där bjuds det på världens gråt- och skrikfest innan jag beger mig till jobbet. Klunkar några kannor kaffe innan jag är på fötter igen.

Jag beundrar alla småbarnsföräldrar som får till detta utan att känna en extrem trötthet. Kanske att förkylningen spelar in en roll nu i hela processen, men ändå. Pratar i nattmössan redan nu känner jag. Vet ni, jag har upptäckt en ny sorts lycka. Den är när timmen är slagen och jag springer till garaget, gasen i botten för att sedan springa in på gården. Blir mött av en gråtandes Luna (hon är extremt duktig på lyckotåror den där tjejen) och en lika glad Milo. Ingen vill släppa min famn och båda vill ha hundra procentig uppmärksamhet. Ååååh den värmen är helt fantastisk. En och annan tår jag har jag själv lyckats fälla under dessa hämtningar. Må jag alltid sluta innan Filip, jag vill alltid va den som hämtar.

Det är mycket bråk om leksakerna här hemma, idag var det giraffen som fick ta stryk. Det blev en riktigt mysig eftermiddag och kväll med bara familjen där hälften nu sover.

Likes

Comments

En helg i världsklass, det behövdes liksom inte mycket mer än att inte ha något planerat alls och bara umgås med familjen. Ta timmen som den kommer och framförallt - sova middag. Det är så extremt underskattat och jag älskart.

Filip drog ut oss på skogspromenad igår eftermiddag. Han hade en vision om att finna sig ett guldställe. Men kantareller var det dåligt om, han får nog gå en skogsvända utan otåliga barn nästa gång.

Idag fick vi besök av både hundar och släktingar. Milo känner sig så stolt när han får hålla kopplet. Vi tog en tur till vattnet och sekunden efter bilden är tagen sprang Luna rakt i och kasta sig framåt. Det blev alltså en kort vända.

Nu ser vi fram emot en sjukt spännande och pirrig vecka! Barnen börjar på förskolan med schema och Filip börjar jobba efter åtta månader hemma med barnen, galet!!!! Nytt jobb dessutom. Det här ska bli så häftigt, snart sätts en helt ny vardag igång och jag undrar verkligen hur detta kommer kännas. Hoppas på positiva känslor!

Likes

Comments

Igår besökte vi grannstaden för massa bus på Leos Lekland till följt av ett besök på Ikea för både mat och shopping. Såklart hann jag även med ett litet besök på loppisen där i närheten. En snabb vända på sju min och tre ting lyckades jag fynda.

Ett gammalt tidningsställ som ska få agera bokställ till barnens böcker. En liten bricka som kan nyttjas till det mesta, jag tänkte främst brödfat. Oså dessa helt fantastiska tallrikarna. Allt för strax över 50-lappen.

Likes

Comments

Nu var det ju egentligen dörrmattan som skulle vara i fokus men Luna tog såklart över. Den införskaffades häromdagen, extremt mjukt att kliva innanför dörren nu för tiden, den är en fröjd för ögat och snäll mot plånkan såklart. 99kr från Rusta. Skynda fynda!

Vi tog en promenad bort till fåren direkt när vi kom hem tidigare ikväll. Ville fånga den sista solen som lyst med sin frånvaro tidigare under dagen. Lite sista sommarkänslor som infinner sig just nu. Fåren var helt galna i Milo som är kolugn, kommer dom för nära så knuffar har på dom lite lätt och säger sitt! Dom sitter såklart inte, men backar sakta några centimeter. Luna däremot skriker så fort dom kommer i närheten.

Helt plötsligt hör vi fåren göra väldigt konstiga läten och upptäcker att ett får har på något vänster lyckats ta sig utanför inhägnanden. Vi kämpade i över 30 min på att få in den till de andra oroliga kompisarna. Det var något nytt vill jag lova... Svetten rann på allihopa efteråt. Fåret sprang liksom helt åt andra hållet, försökte hoppa över stängslet ett antal gånger men fastnade med huvudet mitt i osv. Åååh lyckan när vi tillslut lyckades få in den. Bästa fåren. Undra hur länge in på hösten dom ska gå och beta här?

Likes

Comments

Den minsta tjejen med världens största personlighet. Ni anar inte vad vi har att jobba med här hemma, men jag är så extremt glad att hon ärvt mycket av min starka vilja. Fröken sov för första gången på förskolan idag och det gick kanon (typ iaf, efter lite skrik, tjut och panikattacker). Jag är så stolt över min minsting just nu. Såklart över min älskade Milo med, han är alltid så duktig den killen! Och hans humör är genast mycket lugnare än lillasyster. Kul med två helt olika prickar.

Likes

Comments

Just nu står det ganska stilla i tillvaron. Ni vet när det mesta rullar på som vanligt, inget speciellt att se fram emot och man går runt och är trött konstant. Trots att det händer stora grejer i livet just nu, angående Lunas inskolning till exempel, så känns det ändå som jag ser på från sämsta parkettplats. Jag har inte den kontrollen jag önskar jag hade och eftersom jag jobbar kan jag heller inte följa med och se allt som händer. Känns lite tråkigt.

Trots att jag trivs på jobbet så kommer jag inte riktigt framåt. Jag är en person som tröttnar extremt fort på saker och när jag kan allt, har sett allt, känt på allt ett bra tag så tröttnar jag tillslut. Jag behöver utmaningar för att känna mig levande. Ett tråkigt liv som rullar på som vanligt, är något jag vantrivs med. Att träffa och lära känna nya människor är en av de sakerna jag mår bra utav. Få nytt perspektiv på livet, känner mig en aning rikare på nåt konstigt vänster.

Den här känslan kommer alltid tillbaka några gånger om året, vet inte riktigt vad som påverkar det hela eller får den att bryta ut. Jag önskar jag bara kunde vara nöjd med ett vanligt svenssonliv, men jag blir så rastlös.

Egentligen får jag det nog att låta värre än det är, så är inte fallet. Jag mår väldigt bra just nu, älskar min familj så extremt mycket och trivs sååå bra här ute i huset. Men sen har jag den här konstiga känslan inom mig. Det brukar ge sig efter några dagar och jag är nöjd av att bara ligga hemma en hel dag i soffan och pilla navelludd. Det går undan i svängarna. Men just nu, må någonting hända snart. Jag vill ha action!

Jag och solen går upp samtidigt de flesta mornarna. Här är det knäpptyst innan man helt plötsligt hör ett får; bäääää.

Likes

Comments

Hallå! Idag känner jag efter lite extra, efter första matchen på ett x antal år. Råkade vricka foten mer än en gång så den är blå, svullen och lite öm. Men det var det helt klart värt! Extremt kul att få känna på bollen igen, speciellt den fantastiska känslan man har som ett lag. Hade hela hejarklacken med mig som skrek heja mamma, heja mamma! Filip hördes mest.

Nu sitter jag ensam på ett café mitt på Kungsgatan och njuter till fullo. Barnen skolas in, Luna på en ny avdelning då det inte gick bra på den första och magkänslan inte stämde överens med resten. Nu känns det toppen istället! Såklart var hon ledsen i panik när jag lämnade förut, men jag känner att hon är i väldigt trygga händer. Dessutom kom Milo ut på gården i samband som jag gick och gav hennes världens blötaste puss och en stor bamsekram. Älskade storebror!

Filip kommer snart och joinar mig. Just nu är han på ett möte inför kommande nytt jobb med start nästa vecka. Att sitta på ett café helt ensam hade aldrig fallit mig in i mina tidigare dar, men nu. Ni anar inte vilken lyx detta är! I lugn och ro kan jag själv äta upp hela min morotskaka och kaffet är fortfarande varmt. Mmmmmm! Bara en och en halvtimme kvar tills vi ska hämta våra guldklimpar. Inget mig emot att sitta av tiden här.

Förskolefin kille imorse.

Likes

Comments