View tracker

Ni som följer mig även på Instagram har redan sett helgens magiska kyckling som jag bjöd familjen på. Men för er andra så kommer ett superenkelt & magiskt gott recept på helstekt kyckling.

Helstekt kyckling med rostade rotsaker och kall sås:
4-6 portioner

1 hel kyckling 1,5-2kg (gärna ekologisk eller frigående)
1 citron
2 klyftor vitlök
1 kruka basilika
2 gula lökar
Potatis valfri mängd
Färsk broccoli
Olivolja
Salt & peppar

Sås:
1/2 paket Philadelphia vitlök/örter (11%)
125 gr lättkvarg
Salt/peppar

Börja med att blanda Olivolja, pressad vitlök, basilika och salt/peppar samt saft från en halv citron. Lägg kycklingen i en ugnssäker form med eller utan lock. Pensla marinaden på hela kycklingen och glöm inte in under vingar och lårben. Klyfta löken och lägg hälften i kycklingskråvet tillsammans med citronen du pressat saften från, och fördela övriga löken runtom kycklingen i formen. Skiva resten av citronen och lägg på kycklingen. Sätt in i ugnen på 175 gr utan lock till att börja med. Jag hade en kyckling på 1,9 kg och körde den i ca 1,5 h. Lägg på locket när kycklingen fått fin färg.

Jag valde små delikatesspotatisar för att kunna göra halvor av dom. När det är ca 30-40 min kvar av kycklingen så lägg in potatisen med olivolja och salt på i ugnen tillsammans med kycklingen. Efter halva tiden lägger ni in broccolin och låter gå klart tillsammans med potatisen och kycklingen.

Såsen blandar jag snabbt ihop och serverar tillsammans med en stor sallad!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

I helgen gick Tyngre Classic IV av stapeln i Solnahallen i Stockholm för fjärde gången. Samma tävling som jag själv deltog i, men version I i maj 2015. En helg fylld av glädje, förväntan, spraytan, nakna kroppar & massa annat som för omvärlden kan verka väldigt suspekt och svårt att ta på.

Jag kommer aldrig ångra att jag valde att kliva in i denna bransch för tre år sedan, den har lärt mig mycket om mig själv. Jag kan däremot önska att jag hade klivit in i ett annat skede i mitt liv där jag haft mer motståndskraft att inte påverkas negativt. Idag har jag valt att stå helt utanför, för mig och min egen skull. Jag kan inte stå för dom ideal som förespråkas och dom tillvägagångssätt som används på framför allt unga, okunniga tjejer för att nå, det många tror är en toppform. Det finns dock sidor av allt, och jag tänker inte svartmåla branschen för att just jag inte var rätt för den. Det enda jag kan göra, är att välja hur jag själv vill förhålla mig till den.

Jag har många vänner som jag lärt känna genom fitness, och det är en av dom positiva delarna i den tiden av mitt liv. Jag kommer aldrig att lägga någon värdering eller döma dessa personer för att dom vill vara en del av branschen. Dom är mina vänner för deras personlighet, och därför stöttar jag dom i deras val, och så även i helgen där många stod på scenen. Michaela som både varit min coach även blivit en nära vän avslutade sin säsong igår på Tyngre Classic i Athletic fitness, och jag kunde inte vara gladare av att få vara där och dela glädjen med henne, och många andra som presterade över förväntan igår! Michaela kammade hem guldpokalen, och det finns ingen mer värd än henne att få avsluta detta år både som svensk mästarinna, men också vinnare av Tyngre Classic IV.

Men det som kanske betydde mest för mig igår, var att jag kunde kliva in i Solnahallen och bara vara så nöjd över att jag valt att ta avstånd, att stå utanför men också att vara helt nöjd i det. Jag påverkas inte längre just där av alla toppformer, nerdeffade kroppar och i mångas ögon drömformen. Jag är också glad i att jag hittat vad jag tror är en normal "året runt form", där det varken handlar om en i mina ögon rätt så osmaklig viktuppgång som följd av hårt dietande och sedan ursäktas i "offseason och gains" eller en hårt nerdeffad kropp.

Detta kanske var den största vinsten för mig i helgen med mitt bagage i livet - att känna glädje av att stå bredvid och faktiskt vara nöjd där!

Stort grattis till dig Michaela och ditt guld, och även Simon, Ali, Roman, Angelina och många fler som presterade fantastiskt igår!

Likes

Comments

View tracker

Några av Er har redan sett mig, några av Er har jag pratat med & några av Er går fortfarande ovetandes. Jag är kvar i Stockholm - och jag är helt trygg i att det var rätt beslut! 

När jag kom ner till Halmstad i somras kändes allt plötsligt bara så fel, det var som att livet tog ett strypgrepp om mig och känslan av att göra något som inte känns rätt satte sig som en klump i magen hos mig. Halmstad är en fantastiskt vacker stad, men det var inte där jag ska bo. Jag var tvungen att göra val ganska omgående - att testa plugget och staden, eller att gå tillbaka till min anställning på Atrium Ljungberg. Det föll på val nummer 2, och redan första dagen tillbaka på jobbet så kändes det helt rätt. Detaljer om hur, vad och varför lämnar jag till dom närmaste, det känns ganska oväsentligt. För det är här, hemma i Stockholm som jag trivs bäst! 

Likes

Comments

Igår bjöd jag hem lite familj för att säga "hej då" för nu då flytten börjar närma sig på riktigt!

Eftersom jag brinner för hälsa, välmående och en aktiv livsstil så innefattar det som många av er redan märkt att sundare val när det kommer till kosten. Dock äter jag både socker och andra onyttigheter, men inte till vardags eller hela tiden. Så jag valde att baka socker-, gluten- och laktosfritt till fikat. Hade spanat in ett enkelt och snabbt recept på en smulpaj hos Emma Barremyr som jag följde receptet rakt av från. Istället för grädde serverade jag pajen med Propud Proteinpudding med vaniljsmak, som är ett minst lika bra substitut till vaniljsås. Både gästerna och jag var positivt överraskade av pajens goda smak och konsistens och även min mamma som är "sockerfettmumsig äppelpaj frälst kunde tänka sig att testa att göra denna topping till äpplena nästa gång!

Recept på smulpajen: 

1 liter hallon och blåbär
4 dl havregryn (använd glutenfria om ni vill ha garanterat glutenfritt)
20 st dadlar
6 msk kokosolja
1 tsk vaniljpulver

Mixa dadlar och kokosolja tillsammans med vaniljpulver till en smet. Tillsätt havregrynen och mixa till en smuldeg. Strö över bären och in i ugnen på 175 gr i ca 20 min. Passa pajen något då min blev lätt bränd på toppen ganska fort. Servera med valfri topping, jag använde som sagt Propud Vanilj. 

Likes

Comments

I helgen gick äntligen det stora flyttlasset ner till Halmstad! En helg jag tyckt legat så långt bort i tiden men som jag också bara längtat efter så innerligt - av flera skäl! En flytt är aldrig lätt, lägg då till att vara ensam, alla vändor ner till soprum, källare, Stadsmissionen (skänker saker) och alla lyft, klättra på stolar upp och ner för att nå, flytta kartonger och möbler för att få plats och rensa, vad ska med och inte? Jag har under sommaren ledsnat både en och två gånger, och denna helg kändes många gånger så långt bort!

Flytten till Halmstad sker i lite olika omgångar, för att få allt att klaffa på bästa sätt! Min syster som hyr min lägenhet under tiden jag bor i Halmstad kunde lämna sin lägenhet tidigare och behövde därmed komma in i min, jag fick då ta med en väska med kläder och flytta in hos mamma med sambo i mellanperioden om 3 veckor. I torsdags gick stora flytten för min syster, och i fredags packade jag och mamma in hela mitt bohag i ett släp för att rulla ner mot Halmstad. Lite omlott, stökigt, och mycket bärande, men med facit i hand en väldigt smidig lösning för alla parter!

Så tidigt i fredags morse hämta vi ut släpet vid hyrt, ett envägssläp för att slippa rulla 50 mil med släp båda vägarna. Mamma och jag packade in det mesta på en timme innan vi kunde påbörja bilresan mot Halmstad. Med sikte på att kvittera ut nycklar till min egna lägenhet senast kl 16. En smidig om än lång bilresa så var vi nere på strax under 7h och 15.30 stod jag med nycklarna i handen!

PåVäl på plats mötte mammas sambo upp oss som redan var på plats i Halmstad. Så med stark bärhjälp var alla möbler smärtfritt på plats i lägenheten inom en timme. Vidare runt i Halmstad för att lämna tillbaka släp, kaffepaus och handla frukost samt till tillfräschning så var vi senare ute på stan för en middag tillsammans. Ni kan ju ana hur gott den oxfilén smakade efter all bilåkning, kass salladslunch på vägen och flytt. Som vi njöt på restaurang Yoss, som jag absolut kan rekommendera!

I en lägenhet på 29 kvm med tre personer så blir sömnen kanske inte den bästa. Jag på luftmadrass och mamma och Stefan i min 120 säng! Varmt och lite klibbigt och för min del en hel del tankar som snurrade, natten gav inte den bästa sömnen tyvärr. Men efter en lugn morgonpromenad genom ett tomt Halmstad och med en stor frukost i magen kändes det lite bättre. Jag vet att det här kommer blir hur bra som helst, det är bara när allt blir så definitivt som man inser hur läskigt det kan vara att lämna sin komfort zon. Men jag har nog egentligen aldrig tvekat, jag är lite sån, öppen för nytt och förändring, men med lite rädsla och nervositet på vägen.

Lördagen gick åt till att packa upp hela lägenheten, fixa ärenden, leta möbler, äta lunch på stan och sedan ett träningspass som föga förvånat gick riktigt bra trots lite dålig sömn och tropiskt klimat. Efter en dusch och liter återhämtning begav vi oss ner på stan igen för helgens andra dundermiddag. Jag och Stefan hade under fredagen spanat in dom mest häpnadsväckande plankstekarna på en uteservering. Så för att inte gå miste om detta så bokade vi bord där till på lördagen. Jag tog en magiskt god fiskplanka medan mamma och Stefan slog till på en klassisk planka med ryggbiff. Mätta och belåtna tog vi en kvällspromenad längs Nissan (ån genom Halmstad), förbi Hemmakväll för att inhandla gottis och sedan strosade vi tillbaka till lägenheten och landade i soffan med kaffe och godis (hur kan choklad smaka så gott till kaffe?). Inga partynissar här inte, även om sommarstaden bjuder på alla förutsättningar.

På söndagsmorgonen drog jag med mamma och Stefan på min morgonpromenad, återigen genom att folktomt Halmstad. Vädret kunde vi inte klaga på och jag tror Halmstad visade sig från sin bästa sida. Väl hemma igen med en stor frukost (repris på lördagens) och massa kaffe så plockade jag ihop det sista, städade ur lägenheten och lämnade den precis som jag vill möta den när jag kommer ner nästa gång. Återigen med facit i hand så blev det mycket bättre än jag trott, här kommer jag nog att trivas! Ljus och fin med balkong, väldigt centralt och med gångavstånd överallt. Vad mer hade jag kunnat begära i min nya hemstad?

Då vi hade två bilar ner till Halmstad så tog mamma och Stefan den ena och jag den andra, och jag påbörjade den långa och rätt så tråkiga resan hem (själv i en bil i 7h suger..). Stannade till för lunch i Linköping på Hälsofreak som jag hört gott om och åt, vad jag tror är den godaste wrap jag någonsin ätit. Lägg till att den är gjord på bra näringsvärden och helt klart godkänd i mina ögon! Mätt som sjutton kunde jag rulla vidare mot Stockholm.

Väl hemma sedan avslutade jag dagen med en lång promenad genom Tyresö för att skaka loss benen lite efter allt stillasittande i bilen. Lagom mör och trött efter bilkörning och helgens alla intryck så fanns varken lusten eller aptiten för att laga något som i mina ögon skulle anses vara en godkänd måltid. Jag fick helt enkelt lägga hjärnspökena åt sidan och åt bröd med ost för första gången på flera månader, som det smakade! Och jag somnade nog som en prinsessa någon timme senare i en riktig säng, i ett svalt rum och med sorlet från familjens pysslande en söndagskväll.

Nu återstår bara det sista, att fysiskt själv flytta ner. Men jag har 2 veckor jobb kvar här i Stockholm innan det sker, sedan väntar två oplanerade semesterveckor innan skolan drar igång. Herregud kan jag tänka ibland, efter 9 år med arbete, med en ålder på snart 28 år ska jag vända upp och ner på mitt liv, fly huvudstaden och sätta mig i skolbänken igen. För att förhoppningsvis om 3 år plocka ut en kandidatexamen. Hur och när hände allt detta? Jag som aldrig varit pluggtypen, kommer inte från en akademisk familj, är uppväxt i Stockholm med omnejd. Men jag anser att man är ansvarig för sin egen utveckling, är du inte nöjd med tillvaron, understimulerad eller inte trivs - förändra något! Bara ett litet steg kan öppna helt nya dörrar! Det må vara läskigt, men oftast leder det till något helt fantastiskt! Om 3 år ska jag försöka ge er facit, men tills dess väntar en berg och dalbanan utan dess like! 

Likes

Comments

Jag gjorde ett aktivt val denna sommar i samband med att jag kastar om tillvaron genom att lämna mitt fasta jobb och min fasta tillvaro i Stockholm för att flytta ner till Halmstad och studera, så valde jag att jobba hela sommaren tills flytten går i augusti. I planeringen lät det bra, nu i verkligheten inser jag att en ledighet hade varit läglig, men jag försöker istället ta tillvara på helgerna. Denna helg var inget undantag och med vänner som förgyller tillvaron tillsammans med ett väder som får vem som helst att le så kan jag summera helgen precis som rubriken lyder - Dagarna vi minns & kvällarna som aldrig svalnar!


I fredags jobbade jag hemifrån och varvade dagen med jobb och flyttpackning. Projekt tömma kyl & frys är igång och lunchen ovan blev riktigt lyckad. Skivad kycklingfilé stekt tillsammans med chili, vitlök och bladspenat. Till det en melonsallad och toppat med rostade frön. På eftermiddagen tog jag mig sedan hem till Emma för middag och tjejmys framför filmer. Emma bjöd på magisk linssoppa och jag tog ansvaret för efterrätten som blev persika med propud vanilj och rostade mandlar. Perfekt sätt att inleda helgen på!

På lördag morgon efter frukost tog jag mig direkt ut till Maria & Amandus på Crossfit Norrort. Jag och Maria tog en promenad ner till boxen som uppvärmning och sedan tror jag att dagens energi var förbrukad.. Gud jag tror jag gäspade mig igenom träningen, som mestadels bestod av att socialisera, lätt benträning med enbart fokus på kontakt och sedan avslutade vi i utedelen med viktade pullups och lite dips. Jag bidrog dock bara till en pullup, och en tung sådan. Liknar mer en groda som gör ett tappert försök. Efter träningen tog vi promenadskorna på igen och vandrade mot ICA maxi för att plocka med oss lite sallad innan vi begav oss mot stranden. Blekare än blekast tror jag att jag premiärinvigde strandbikinin. Kan väl sammanfatta besöket med att vi inte var ensamma dagen till ära.. Herregud vad folk det kan samlas på en och samma plats.

Hem och vände i duschen i princip innan jag mötte upp Daniel http://nouw.com/danielekstam, plockade med oss en varsin låda från Amida Kolgrill på Söder innan vi brände ut till Nacka för att snacka skit på en bergsknalle i solen.

​Vaknade som vanligt okristlig tidigt denna söndag och satte igång direkt med fortsättningen av flyttpackning/städning innan jag begav mig ut till Tyresö och mammas hus. Han dra igång larmet och få ett samtal av mamma innan jag ens han reagera. Men det ordnade upp sig och jag satte iväg på en promenad för att kolla in deras nya omgivning. 1,5 h senare genom ett fantastiskt Tyresö landade jag i solstolen nöjd och glad. Slängde ihop en supersmarrig sallad till lunch med halloumi, bönor, rödbetor och melon bland annat. Har även hunnit med en till långpromenad åt andra hållet, fixat matlåda och sedan avslutar nu kvällen i villan med sushi och lite lösgodis innan jag tänker somna gott i ett mörkt och svalt rum! 

Hoppas ni njutit lika mycket som jag av helgens fantastiska väder! 

Likes

Comments

Jag hittade en text inne hos Elin Kjos som verkligen berörde mig! En text om livet, som jag tror många av oss skulle må bra av att läsa lite då och då.

”Life changes every minute of everyday. You lose friends, you gain friends. You realize your friend wasn’t ever really your friend and the person you used to hate can make a really good friend. You look for love. You find love. You loose love. You realized that all along that you have been loved. You laugh. You cry. You laugh so hard that you cry. You do this, you do that. You really wish that you hadn’t done that. You then learn from that, and you’re glad that you did. You have your ups. You have your downs. You see good movies. You see bad movies. You wonder if your life is just a big movie. You look at others and you wish you were them. You than realize who they are, and you are glad you’re you. You love life. You hate life. In the end you find yourself happy to be living life, no matter what’s being thrown at you”.

Likes

Comments

Minns ni att jag i början när jag startade bloggen skrev att det fanns ett syfte som jag skulle avslöja senare? ​Äntligen kan jag berätta varför! 

Jag har länge tänkt tanken, sökte faktiskt redan förra året till en liknande utbildning och kom in, men vågade inte riktigt ta steget. Men tidigt i våras kände jag att nu är det dags våga ta klivet. Jag har ett bra jobb med möjligheter till en god karriär inom Fastighetsbranschen, men det är inte det jag brinner för, även om jag älskat mitt jobb! Kanske låter klyschigt, men vi lever bara en gång, vad vi vet just nu! Så varför blunda för drömmar? Så en morgon i mars när ansökningarna öppnade skickade jag in min ansökan till lite olika utbildningar. Alla inom hälsa/kost/träning, det är där mina hjärtefrågor ligger. Samtidigt stod jag i valet och kvalet vart jag skulle söka, ville jag bo kvar i Stockholm för enkelhetens skull? Nej, jag är inte den som är feg så jag kände att om jag ändå ska riva upp hela tillvaron och byta riktning helt, då kan jag lika gärna göra det fullt ut! Så jag kollade vilka städer som fanns möjliga, och i mitt fall var det Luleå, Umeå, Göteborg, Stockholm och Halmstad som fanns. Eftersom jag ogillar vinter och kyla uteslöt jag Luleå och Umeå. Utbildningen i Göteborg krävde ganska höga intagningspoäng, och Stockholm ville jag inte läsa i. Så kvar stod Halmstad. En liten västkustpärla. 

Jag sökte två utbildningar på Högskolan i Halmstad för att vara på den säkra sidan, Hälsopedgogiskt program som förstahandsval och Idrottsvetenskap med inriktning psykologi som andrahandsval. Sedan började planeringen i huvudet. Jag tror dom flesta som sökt utbildningar kan intyga att väntan är lång.. Från mars till 12 juli kan upplevas som en säkerhet, särskilt när beslutet innefattar en flytt på 50 mil från sin hemstad. 

Jag valde att vara öppen med min arbetsgivare och flaggade för detta i tid, och vi hade en bra dialog om mitt val. Jag började även söka lägenheter i Halmstad för att vara ute i god tid. Jag gissar att jag hade tur, för redan i slutet på april blev jag uppringd av ett lokalt fastighetsbolag, och jag hade fått en studentlägenhet i centrala Halmstad. Jag fick samtidigt min tjänstledighetsansökan godkänd av jobbet och nu kändes det verkligen som att en flytt skulle bli av. Min lägenhet i Stockholm kommer hyras av min syster under studietiden. Vid den här tiden var det fortfarande långt kvar till 12 juli. Men tiden går som alltid, väldigt fort...

Så i tisdag när jag vaknade den 12 juli med en spänd känsla i magen, blev jag väldigt glad när jag under förmiddagen kunde logga in och se mitt antagningsbesked - jag kom in! På mitt förstahandsval dessutom! Den sista pusselbiten föll på plats och nu återstår bara det praktiska! 

En flytt, en mellanlandning hemma hos mamma, och sedan en definitiv flytt i mitten på augusti! Därefter har jag ingen aning om hur mitt liv kommer se ut, mer än att jag i höst in återgår till mitt jobb inom fastighetsbranschen. Bloggen följer med så att framför allt familj och vänner kan få lite uppdateringar om vad som sker. 

Jag har ingen anknytning till Halmstad alls mer än vid någon enstaka semester - så har ni några tips och rekommendationer kring staden så hit me! Jag är tacksam för allt! 

Likes

Comments

Så kom den där tidpunkten på året som inte bara signalerar att halva året passerat, utan också innebär höga höga förväntningar, festligheter, dans runt stången, gummistövlar, sommarblomster och överfyllda buffébord. Ja, midsommar har gjort intåg och även passerat för 2016.

Min midsommar var fantastisk i år, inte för att vi hade den roligaste festen, och inte heller dansade vi runt stången eller upplevde en kalasfylla till svenska klassiker på högsta volym. Min midsommar var fantastisk för att jag fick spendera den med vänner jag älskar, på ett otroligt vackert landställe utanför Stockholm, äta himmelsk god mat och utbyta intellektuella konversationer med värdefulla människor. Lägg därtill klassiker som kubb, sillunch, skratt i massor, gemenskap, grillkväll, livestreaming av styrkelyft VM och en magisk vy som avslut, det är för mig en perfekt midsommar!

Började morgonen på SATS med ett snabbt benpass och löpintervaller. Om SATS medvetet ville att vi skulle svettas lite extra eller faktiskt hade fel på ventilationen förblir en gåta, men oj vad vi svettades hela bunten. Noll cirkulation pga trasig ventilation, så jag fick bekänna färg under löpningen, och det visade sig tydligt i mitt ansikte ;) Men glad och nöjd att benen tillät löpning efter ett benpass. Aldrig är det smärtfritt, det handlar bara om vart på skalan jag befinner mig - välkommen till livet med kompartment!

Lite selfietime under förberedelserna till sillunchen. Hungrig som en varg efter morgonens pass!

Ingen midsommar utan kubb och lek. Men att göra detta med ett gäng tävlingsmänniskor slutar oftast bara på ett sätt ;) Intog sedan åskådarbänken med några av dagens damer.

Slängde snabbt ihop en fantastisk fransk potatis sallad bestående av färskpotatis, scharlottenlök, kapris, dill och en vinegrette på dragondijonsenap, ekologisk rapsolja, vitvinsvinäger och salt/peppar. Perfekt tillbehör till grillat! Senare dukades det upp ett hav av diverse grillat och tillbehör. Smakade en himmelsk tryffelbea som blev en favorit!

På vägen hem under strax före midnatt bjöd Tyresö på en fantastisk himmel och jag var självklart tvungen att stanna, fota och bara njuta en stund! Tack Kristian & Mela för att vi i år igen fick inta ert sommarparadis denna dag och att ni som alltid är de fantastiska människor ni är! <3

Vaknade som alltid tidigt på midsommardagen och begav mig ut på min morgonpromenad. Soligt, varmt och fantastiskt lugnt. Mötte knappt någon på min promenad och jag har nog sällan njutit så av lugnet! Tog en sväng förbi ICA och köpte färsk frukt till frukosten som intogs på ett ännu bättre ställe.

Nämligen på mamma & Stefans båt ute på Dalarö. Jag agerade kaffeleverans och passade på att ta med min frukost ut dit istället. Närmare 30 grader varmt, vindstilla och havsdoft, kan det blir så mycket bättre? Midsommardagen bjöd sedan på en minivisit i Mariefred, mer båt och hav, minigolf, trevligt sällskap, årets första dopp och svensk högsommar! Jag var smått hög på livet!

Svårt att inte le efter en fantastisk (missbrukar nog detta ord) helg! Att vakna till regn och bli dyngsur på söndagens morgonpromenad gjorde inte så mycket och med en oplanerad dag som innebar städning, handling och matlådefix. I mitt "tidigare" liv hade träning varit ett måste en helg som denna som ofta innebär mer mat och godsaker. Men jag lät min helg bara styras av lust, och under lördagen fanns inget sug på träning, därför lät jag det vara så. Söndag däremot bjöd på transportlöpning, ett av dom mest effektiva sätt att träna på ! Jag var nämligen tvungen att lämna bilen hos min mamma, och vad passar inte bättre än att använda kroppen för att ta sig hem. Så jag startade klockan och begav mig iväg från mamma, ovetandes hur långt det kunde vara. Jag hade mina aningar runt milen och därför kändes det inte omöjligt. Min gissning stämde ganska bra, så i ett behagligt tempo med en kort promenad som uppvärmning fick jag mig en 10K löprunda hem genom en magisk natur (Nackareservatet som gränsar mellan Älta och Hammarby Sjöstad där jag bor). Sedan fanns det inte mycket energi kvar till annat, så efter en snabb middag parkerade jag mig i soffan resten av kvällen framför en film och somnade nöjd och glad!

Jag kan summera midsommarhelgen 2016 som otroligt bra och precis i min smak! Denna ska jag leva länge på!

Likes

Comments

"Var glad att du har två ben att gå på åtminstone" - Såklart! Jag evigt tacksam att jag har två förhållandevis friska ben som bär mig dagligen. Men det betyder inte att det är smärtfritt och en dans på rosor varje dag!

Som jag berättat lite kort om i mina tidigare inlägg så har jag sedan 1,5 år tillbaka haft smärtor till och från i mina underben. När tänker efter så började det långt innan dess, men i en annan form av smärta. Jag började löpträna ganska intensivt 2013, fann kärleken i friheten att löpträna och endorfinruset det gav mig. Men jag fick ofta problem med vaderna, en blandning av kramp, mjölksyra och syrebrist samtidigt. Vissa löprundor fick jag stanna och andas mig igenom några minuter innan jag kunde fortsätta. Utan att egentligen veta varför så la jag inte mycket mer krut på det än att gå till en sjukgymnast som regelbundet fick massera ut dessa otroligt spända vader. Det är först nu jag kan förstå att detta var början på mina problem - jag har för trångt i mina underben.

Men det är alltså från tidig vår 2015 som jag började uppleva att smärtorna ökat och ändrat skepnad. Stelheten i vaderna fanns kvar men nu gick smärtan på utsidan av smalbenen istället, likt benhinneinflammation. Jag tröstade mig i att min cardio inför kommande fitnesstävling snart var slut och att allt då skulle bli bättre. Vissa dagar kunde jag knappt stödja mig på benen, andra var helt ok, dock sällan/aldrig smärtfria. Detta pågick under sommaren och hösten, men det var inte förrän under hösten när jag konstaterades med överträning som jag också sökte hjälp för benen. Min läkare var då övertygad om att detta var en konsekvens av min träning och att vila och mat var lösningen. Jag gav det ett försök, men så fort jag la på belastning igen så kom smärtorna tillbaka. Så jag krävde mer eller mindre en remiss till ortopeden. Första steget blev ett par gjutna inlägg och 2000 kr fattigare. Förvisso är dom underbara, men det löste inte problemet, snarare min pronation. Efter ett par veckors väntan fick jag äntligen träffa ortopeden på Capio Artro Clinic i Stockholm, ett besök jag helst vill glömma. Jag har aldrig känt mig så missförstådd, förminskad och underskattad . Jag var fast bestämd innan att jag ville utreda för kompartmentsyndrom som var en högst trolig diagnos. Men ortopeden var inte lika övertygad, visst hade jag symptom som stämde, men inte tillräckligt. Under våren 2016 blev jag runtskickad på diverse undersökningen, röntgen (för att utesluta stressfraktur), Neuro Clinic (för att utesluta nervinklämningar eller trasiga nerver). Inget visade något... När oprtopeden ringde en sista gång och erbjöd magnetröntgen så bad jag själv om en tryckmätning som är det enda sättet att konstatera kompartment. Lyckligtvis med en suck om hur dyr denna mätning är så lovade han att skicka en remiss. 1 månad senare, 9 juni hade jag tid på Fysiologkliniken på Sankt Görans Sjukhus för tryckmätning.

Jag hade vid denna tidpunkt nästan gett upp hoppet om en lösning/diagnos. Smärtan har jag lärt mig att leva med, men jag har också varit tvungen att ta bort all benträning och spinning, promenader och löpning har skett i den mån det gått.

Men skam den som ger sig, den 9 juni fick jag det svar jag hävdat och stridit för under nästan ett halvår! Jag har ett för högt tryck i mina underben vilket ger mig diagnosen Kompartmentsyndrom! Gissa om jag var arg på ortopeden som aldrig trodde på mig?

En kort beskrivning av Kompartmentsyndrom:

Kroniskt kompartmentsyndrom i underbenet är relativt ovanligt som i huvudsak drabbar den främre muskellogen. Skadan är vanligast hos personer som tränar mycket löpning och spänst, till exempel handbolls- och fotbollsspelare, men även inom styrkeidrotter som tyngdlyftning. Tillståndet beror förmodligen på en kraftigt ökad muskelvolym i samband med intensiv träning där den relativt lite töjbara muskelfascian inte töjts ut tillräckligt i förhållande till muskelns volym. Under träning ökar muskelvolymen, delvis på grund av ökad blodtillförsel, vilket leder till ökat tryck i muskellogen, nedsatt kapillärcirkultion och efterhand ischemiska smärtor. När belastningen upphör minskar trycket, blodförsörjningen normaliseras och smärtorna försvinner. 

Smärtan liknar krampliknande smärtor vid isättning av foten och belastning på underbenet och försvinner snabbt vid vila. Smärtorna kan bli så kraftiga att den skadade får svårt att lyfta foten uppåt (dorsalflektera).

Efter ett samtal med ortopeden efter tryckmätningen så blev jag bättre bemött. Vi hade ett långt samtal där han förklarade vad som är nästa steg och hur man går vidare. Även om mätningen visar kompartment och jag därmed är berättigad operation, så finns det inga garantier att man blir bra. Jag har fortfarande vissa symptom som inte tyder på Kompartment, tex myrkrypningar/nervpåverkan vid högt tryck och långvarig belastning, jag har också smärtor som går ut bak i knävecket och vader som stelnar. Men, ett steg i taget. Första lösningen är operation, och gladeligen en lättsam sådan. Det man i praktiken gör är att man gör två snitt i smalbenen, där man öppnar muskelfascian och ger muskeln plats att svälla. Sedan styr man ihop huden och igen och förhoppningsvis är man helt återställd inom 2 månader. Operationen görs ett ben i taget med ca 2 veckors mellanrum om att går som det ska. Om problemen kvarstår efter detta, då fortsätter utredningen. 

Jag kom tillsammans med ortopeden fram till att vänta med operation till i höst. Dels för att jag inte vill vara behindrad att röra mig under sommaren, samt att jag hittat ett läge just nu där smärtan är under kontroll. Jag får snällt låta benträningen vänta och fortsätta mina kroppsviktsövningar. Promenader och löpning gör jag så gott det går, men aldrig helt smärtfritt. Jag är dock väldigt glad att vi nu hittat ett spår att gå på. Jag ska ärligt säga att detta varit otroligt påfrestande mentalt under året som gott, att leva med kronisk smärta utan svar tär på en till slut. Så nu hoppas jag mest att jag får vara förhållandevis smärtfri under sommaren, och att operationen till hösten kan vara lösningen. 

Likes

Comments