View tracker

Vi är nu i Canberra! Igår satt vi på ett tåg i först fyra timmar, för att redan byta till en buss, i ytterligare fyra timmar. Det var varmt ute, man ville inget annat än att sitta ute och njuta av vädret, men vi satt inne i kalla plåtburkar och stirrade ut på dem skiftande landskapen. Vi var på resande fot hela dagen och ända tills solen gick ner. Utanför såg vi mycket. Det fanns en hel del kängurun, berg, kolminor, och saker som vi jämt kommenterade "så skulle det inte vara i Sverige". Det är ganska roligt att åka runt i Australien, speciellt på tåg, då det inte är något populärt val av färdmedel bland folk här. Så när vi frågade om det fanns Wi-Fi i förstaklass, där vi satt, så skrattade konduktörerna och mumlade på någon liknelse... Och folk klagar på SJ's Wi-Fi hemma...



Det kändes konstigt att träffa mamma efter 8 månader isär. Det är skönt att vara här. Hon har både hund och katt. Katten är typ ett lodjur och hunden är en typisk australiensisk vallhund som vi har gått flera promenader med under dagen idag. Huset är stort och i ett fint område, fullt med fåglar av olika slag (dem må vara fina men de har sjukt jobbiga skrik). Man kan inte säga att något ligger lagom till något här i Canberra. Det här må vara världens grönaste huvudstad, och det är förmodligen för att det går motorvägar mellan kvarteren i princip... Så det kommer att bli mycket åkande om vi ska någonstans.



Idag har vi haft en avslappnad dag. Vi åkte runt lite och hamnade först på The War Memorial, som är ett stort område, med ett museum, och flera minnesplatser för olika krig. Det känns som att vi stöter på minneslunder kopplade till krig överallt i det här landet. Igår på resan till Canberra passerade vi bland annat en enorm ubåt mitt ute i obyggden... Muséet var hursomhelst ett av de häftigaste som jag någonsin har varit på. Montrarna och displayen var så bra gjorda. Det var dock en tung stämning bland oss när vi gick runt och skådade alla föremål och information från krigens baksidor. Det fanns ändå otroligt mycket intressant att se och uppleva.



Efter muséet besökte vi IKEA. Vi var inte dem enda svenskarna där, och vi kunde inte låta bli att läsa upp alla namnen på allt i varuhuset. Man är skadad som svensk på en utländsk IKEA... Det blev att smaka på de svenska köttbullarna, som inte smakade fullt likt som hemma. Maraboun kostar 60 kr kakan, man blir dock sugen på att slå till!

På eftermiddagen begav vi oss ut till Canberra Arboretum. Där stod vi uppe på en kulle och kollade runt på de olika vyerna. Det var så varierande åt dem alla olika hållen. Lite som att man såg på en savann åt ett håll, ett vinlandskap åt ett annat och en svensk tallskog åt det tredje. Det blåste något otroligt däruppe. En tofs flög ur håret när vi klev ur bilen. Dörrarna gick knappt att stänga. Borta på himlen såg vi även hur ett skyfall var påväg. Det var mysigt, varmt och häftigt på en och samma gång! Senare kom regnet.



När vi väl kommit hem blev det slapptid innan vi begav oss av på en middag hos vänner. Det var kul och mycket kom på tal gällande jämförelser av de olika kulturerna. Om man är den bästa representanten av "landet lagom" däruppe i norra Europa vet jag inte, men det finns mycket som vi svenskar egentligen borde vara glada över att ha. Det inser man snabbt!

Imorgon ska vi upp tidigt, för då bär det av till fjällen för vandring, grottor och varma källor!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Idag är det den sista heldagen som vi är i Melbourne. Det är synd, med tanke på att vi inte har kunnat upptäcka staden lika mycket som vi nu har när vi haft vårt bagage. Det blir mycket tjat om dessa väskor, men det gör skillnad att bara veta vart man har dem, och att då kunna utnyttja att man har dem med. Vi har ju nästan bara kunnat gå ut avslappnat, i våra egna kläder, idag. Det hade lätt kunnat behövts fler dagar i denna stad. Det finns så mycket att både se och göra. Idag spenderade vi dock mesta delen av vår tid i ett enormt shoppingcenter. Ont i huvudet fick man av allt buller och trötta ben av de två milen som vi gick, men det var skönt att vara på ett ställe istället för att trängas bland trafik och vilsna turister inne i City-centrum.

Det blev till att handla julklappar och en del osäkra saker på inpuls. Säkert var det att det var ett enormt varuhus med för mycket att se, och köpa...



Efter vår lilla trip åkte vi långsamt hem med spårvagnar kors och tvärs. Appen för kollektivtrafiken här har svikit oss förut, men idag, idag stod det (även enligt olika kartor) "4 min walk", men promenaden var på närmare 40 min...

När vi sent på eftermiddagen kom hem åkte vi strax in, närmare, centrum. Vi besökte en minnesplats för väldskrigs offer uppe på en kulle, där utsikten var hur cool som helst och solen riktigt skön. Därefter gick vi i Royal Botanical Gardens där alla växter från olika delar av Australien förbryllade oss på varje stig som vi vek av på. Det var som att vandra sida vid sida med dinosaurierna. Häftiga ormbunksträd och andra träd/buskar osv som man aldrig tidigare har sett. Allt var så enormt, och uppiggande att se och röra. Det är svårt att tro att man rör sig mitt i Melbournes innerstad när träd och dammar (även en vulkankrater) växer så ostört som de faktiskt gör!



Väl hemma ordnade vi snabbt ihop lite plockmat på en del av den frukt som vi har handlat här i Melbourne och la oss sedan i sängen för att kolla på lite svenska program. Klockan är efter nio och vi har ännu inte råkat somna. Vi börjar komma ur vår jetlag känner jag nu!



Imorgon bär det av till Canberra. Det har snart gått 8 månader sedan jag sist träffade min mamma så jag ser fram emot det! Det ska även bli skönt att ha en mer stabil bas att utgå ifrån med mycket att göra runt omkring! Vi får hoppas att resan går bra och att vi får ner alla våra väskor till stationen inne i stan. Först måste vi dock få ner de för tre våningar. Det ska bli kul, säkert frustrerande...


Likes

Comments

View tracker

Nu kan man säga att vi äntligen börjar denna resa. Vi har precis varit och hämtat vårt bagage, allt var helt, och superskönt att veta att man har dem! Trots att det enda jag just nu behövde i min väska var flipp-flopps och en klänning så känns det som att vi äntligen är på plats, på riktigt. Det var omständigt och tog lite tid att hämta väskorna. Direkt när vi var vid bagage servicen hos Qantas så blev vi överlyckliga då vi såg våra väskor innanför disken. De hade nu alla möjliga lappar från olika flygbolag viftandes på alla handtagen. Att en liten lapp kan göra sån skillnad...

Någon bussresa och tågresa senare var vi i centralen. Jag köpte nu ett ordentligt resefodral till min golfbag på andra sidan vägen från centralstationen, och sedan bar det av med tåg hem. I det här landet är typ ingenting anpassat efter stora väskor inom resemedlen, och typ inte alls för de i rullstol... Hemma började uppackningen och organiserandet. Snart bär det av in till stan för att äta middag och vandra i parker.



Idag var vi, innan vår utflykt till flygplatsen, på stadens akvarium. Det var kul att se fiskar, hajar och pingviner. Fast jag längtar mer efter att få se allt det där i det vilda. Senare under min resa ska jag dyka en hel del och i Melbourne tänkte vi gå ner till en pir i vårt kvarter för att se på en flock, vilda, pingviner!



Igår var vi nere, nära denna pir. Vi låg på stranden ett par timmar. Det må ha varit 35° men det blåste storm, var mulet och en galen fluginvasion drog ner på våra humör. Förutom flugorna hade vi jättekrångel med bagaget som försenades p.g.a. sandstorm i Dubai. Nu, idag, har vi dock vårt bagage och vi är tillbaka på ruta ett igen.

Likes

Comments

Idag vaknade vi upp klockan två på natten. Det blev en lång och jobbig morgon, som resulterade i att vi var early birds och nere i City redan klockan 8. Vi började med att gå på Queen Victoria Markets, som är det södra halvklotets största utomhus marknad. Vi köpte frukt av olika slag och plockade med oss dessa till en härlig park mitt bland skyskraporna. Där satte vi oss i gräset och sög in solens tidiga strålar.

Efter marknaden handlade vi ännu mer nödvändigheter då vi fortfarande inte har fått vårt bagage. Vi passerade en Acne Studios affär där vi fick prata med personalen länge om deras kläder och den svenska stilen. Ni som känner mig vet säkert att jag lever i dessa kläder vanligtvis.

Vi började tröttna på att gå runt och drog oss hemåt. Det har känts riktigt varmt idag, trots att det endast visat 26° (imorgon blir det 35°). Våra kinder och armar har blivit färgade och vi känner av omställningen. Vi somnade, tog en siesta, i två timmar. Det var verkligen riktigt skönt och välbehövt.



Framåt kvällen gick vi ner till stranden. Vi passerade många mysiga gator och parker, där folk samlats i stora kompisgäng runt grillar och musik. Det var verkligen härlig stämning vart man än såg! Nere på stranden var det, trots tiden, fullt med folk. Det är ju lördag och fler tar sig ut då. Det låg många och solade, en del badade, och himmelen var full av skärmflygare. Det fanns många mysiga uteserveringar med mat som doftade underbart när vi senare begav oss hem.



På hörnet vid vår lägenhet finns ett garage som går att åka igenom. Inne i garaget finns en liten bar där de säljer jättegoda hamburgare av bästa kvalitén. Det är ständigt folk i och runt garaget med sina burgare, vi var bara tvungna att prova! De satt verkligen perfekta efter en lång dag i den här storstan. Vi besöker säkert garaget fler gånger!



Imorgon har vi fått veta att vi kan få vårt bagage. De ska landa med ett flyg från London nu, klockan 22. Vi får bara inte bagaget idag då gränskontrollerna ska gå igenom dem. Vi håller tummarna för tre, hela, väskor!

Likes

Comments

Vi är nu på plats där vi ska bo veckan framöver. Vi har hyrt in oss i en lägenhet i St. Kilda som ligger nära havet i Melbourne. Temperaturen är perfekt, än inte för varmt, och solen skiner hela tiden! Området är unikt med många små uteplatser, hak, barer och affärer av varierande slag. Det känns som att man är i en liten nordeuropeisk stad, bortsett från alla exotiska växter och värmande klimat. Utanför huset går spårvagnen, som rakt ner för gatan tar oss in till City. Hela dagen har vi gått runt med tunga väskor och handlat kläder och annat som vi nu kommer att behöva de här första dagarna, eller ja, fram till att vi vet vad som händer med vårt bagage, om vi någonsin kommer att få se dem igen...



Om man tycker om storstäder med mångfaldiga kulturer som möts på gatan är Melbourne staden att vara i. Det är dock så mycket folk att man inte ens kan höra sig själv tänka, eller mumla för den delen - vi är nu så trötta att vi går och pratar om allt och ingenting. Klockan är snart nio på kvällen här, men solen skiner än och vi försöker att hålla oss uppe, för att inte vakna allt för tidigt imorgon. Imorgon blir det att gå på världskända Victoria Markets, ta det lugnt och se över vad vi vill göra dessa kommande dagar i Melbourne.



Vi har ännu inte fått veta något gällande vårt bagage. Förhoppningsvis kommer de, men när vet ingen. Om de nu hittas så tar det sedan minst 24 h för dem att åka från Europa (där de förmodligen ligger kvar, på Heathrow) och sedan lite längre tid innan de kan köras ut till oss.

När man inte har någon packning börjar man vänja sig med det lilla som man har. Vi har redan hunnit tvätta och handla en hel del kläder. Dock när jag tänker på allt som jag har packat så blir jag lite kluven och börjar längta efter att använda mina saker! Jag hoppas främst att mina klubbor är hela. Det är dock svårt att tro om de slängs och flyttas runt bland 100-tusen-tals väskor var dag på Heathrow. Vi har i alla fall gjort allt som vi hittills har kunnat göra och hoppas bara på att få veta om någon hittar dem!



Nu ska jag nog gå och lägga mig och kolla på film och ta det lugnt. En av oss nickade redan till på spårvagnen hem nyss... Det har varit en lång och ansträngd dag.

Likes

Comments

Vi har nu rest i snart 36 timmar... Allt började bra. På Arlanda hade vi dock problem med bagaget då datorn hindrade allt skulle skickas hela vägen. Istället skrev de manuella tags på väskorna. En halvtimme, och fem SAS-personal senare, är allt klart och vi kan slappna av.

Vi hinner dock endast komma ut ur planet i London innan vi får reda på att bagaget är ur det internationella systemet, som gäller över hela världen. Lapparna vi hade fått som "kvitton" på tagsen var även, passande nog, avrivna vid fel ställe. Så vi hade inga nummer eller streckkoder (som man brukar få) som kunde koppla oss till bagaget. Om inte det vore nog kan ingen på hela flygplatsen se att det finns några väskor tillhörande våra namn. Ni kanske förstår att det blir skapligt stressigt under denna mellanlandning. Vi står i vad som känns som ett gassande växthus, vid vår gate, och talar med personal på flyget, från anknytande flygbolaget, de som ansvarar för bagageplaneringen på Heathrow och SAS i telefon.

Någon timme senare är vi bland dem sista som kliver på planet, efter att ha varit först vid gaten, med ont i våra huvuden och ingen klar information om vart våra bagage kan vara. Vi får berättat för oss att vi bär på bevismaterial, i form av bilder på bagaget när de åkte ur planet och de felaktiga kvittona, som vi måste hålla hårt i nu. Den avslappnade resan som vi hoppades på är inte något annat än en svettig och stressig smärta.

Trots att flygbolaget, Qantas, som vi nu åker med inte bär något ansvar för vad som händer är de mycket mer hjälpsamma. Vi får kläder och produkter ur förstaklass. Vi får tillgång till en del av utbudet i förstaklass loungen på Dubais flygplats. Dock är det inte mycket som hjälper oss denna stund. Ingen vet ändå vart vårt bagage är nu, 12 timmar efter att vi sist såg de i London.

Resan från Dubai till Melbourne tog ungefär 14 timmar. Jag har, i mitt knä, en nerv i kläm (utöver allt stress) och har fått lov att sitta med is och gå i trapporna mellan våningarna. Sen fick jag rullstolsassistans hela vägen genom säkerhetskontrollen, som är ökänd, och då i alla expressfiler! Det var precis vad vi behövde i och med denna jobbiga resa. Väl ute vid bagaget fick vi veta mer och då att vi först kan kontakta flygbolagen om 48 h för att se OM de vet något.

Den här resan har varit lång. Vi måste bara ta det lugnt och handla kläder och nödvändigheter det första vi gör. Klockan är nu lite efter midnatt och vi är på hotellet. Det må vara skönt men vi är passiva och pratar mycket om allt som ska ske och behöver ske från flygbolagens sidor.

Vi måste försöka att sova nu. Klockan är ju bara 14 svensk tid, men konstigt nog är vi inte trötta... det är i alla fall skönt att vara framme nu och ha en sån otrolig resa kvar framför oss!



Likes

Comments

Det är nu exakt tolv timmar kvar till att det första planet lyfter. Ikväll står jag vid min packning. Allt är nästan färdigpackat. Jag ser på allt, och lite till, av det som jag sedan månader tillbaka började planera och lägga undan. Jag skrev många listor på vad jag tänkte packa ner. När verkligheten dock kom och packningen började så insåg jag snabbt hur en liten lista kunde skapa något så stort, och tungt (!). Jag har två väskor som ska checkas in och ett fullproppat handbagage! Ändå får jag lov att lägga över ett par kilo i min väns väska... Hur många gånger som jag ändå har gjort den är trippen så verkar inte viktbegränsningarna begränsa mina förmågor till att packa för mycket. Jag får väl lära mig på hemvägen - då är det jag själv som får stå för den eventuella (troliga) övervikten på hemresan.

Resan ner och hem bokades redan i september, först när vi var säkra på att vi var två som skulle resa. Bokat hade jag, själv eller inte, ändå gjort då jag hursomhelst ska ner. Efter att biljetterna var bokade väntade sedan många samtal och träffar gällande planering, delande av önskemål och drömmar, men även en del visuell packning - trots det står jag här intill mitt bagage som jag inte förstår kunnat bli så tungt...

Bortsett från mitt incheckade bagage har jag med mig mina golfklubbor. Om jag har tid så spelar jag mycket golf, och ser fram emot att få komma ut på nya banor där nere! Mitt förmodligen viktigaste bagage, efter allt jag har i handbagaget, är då inför denna resa mina klubbor... (hata golf om du vill, jag kommer ändå att spela...)



Känslan av att packa har för mig alltid varit så tillfredsställande då resfebern väcks och insikten i att man ska iväg blir oundviklig. Inför denna resa har jag dock inte haft samma känslor. Det har varit en stressig novembermånad. Jag har velat hinna med för mycket och har skjutit på saker som jag har behövt ordna med inför resan. Jag har korsat landet med både flyg och tåg, sett till att säga hejdå till vänner på tumanhand (som jag innerligt kommer att sakna!), samtidigt som jag har jobbat fulltid på ett ställe och haft ett timjobb på ett annat. Viljan att kunna åka ner med känslan av att inte begränsas dessa månader i vad jag vill göra har vägt tungt i min planering. Jag slutade jobba sist idag, vilket jag tror kommer att resultera i att jag nu kommer uppskatta ledigheten lite extra. Det ska bli kul att få komma ner, "äntligen" säger jag!


Nu blir det till att spendera kvällens sista timmar med min pappa och hund. Halv tre på morgonen ringer mitt alarm, om jag har hunnit somna eller ej, då börjar ändå det riktiga äventyret!

Bilder och mer kommer när vi väl är på plats!

Likes

Comments

Hej, och välkommen till min blogg!

Mitt namn, för er som inte känner mig, är Sara Herlitz. Jag är 19 år gammal och har precis antagit utmaningen att skapa och förhoppningsvis upprätthålla en blogg nu, ett tag framöver. Nyttan som den är tänkt att göra är att hålla nära och kära uppdaterade på mina kommande äventyr på andra sidan jorden. Jag ska nämligen ner till mitt gamla hemland, Australien, där även min mor bor sedan ett halvår tillbaka. Vad som komma skall är bara att vänta och se!

Något av värde att kanske veta är att både mamma och jag är födda i Australien. Pappa är svensk men sökte uppehållstillstånd och for ner för första gången när han var i min ålder, 19-20 år gammal. Vi flyttade sedan till Sverige år 2002, mer än 20 år efter att pappa först flyttade ner. Sedan dess har i alla fall jag varit tillbaka vart tredje år. Nu har det snart har gått tre år sedan jag sist var nere, helt själv, och jag känner att jag måste upprätthålla min egna lilla tradition och åka ner nu igen. Så om exakt en månad bär det av, tillbaka, för femte gången!

Nu när mamma har flyttat ner igen blir det ännu enklare för mig att resa och ha en säker bas att utgå ifrån. Hon bor i Canberra, hennes gamla hemstad och även landets huvudstad (kan vara något värt att veta för den unga och ivriga vagabonden). Min första och största intuition med resan när jag först, på riktigt, började planera den i juli, var att hälsa på mamma. Jag såg till att ge mig själv ett par månader att resa på och har då insett att jag inte vill känna mig bunden till en enda plats. Förmodligen är jag inte i Canberra längre än ett par veckor, utan ska passa på att resa, upptäcka och göra vad jag vill mer än vad jag tidigare har kunnat göra! Den här resan ska kretsa kring mig, och att min mamma råkar bo därnere är ju bara en fördel och en säkerhet.

Första månaden kommer en ny, fin vän till mig och jag att resa mellan Melbourne och Sydney! Sedan delas vi på jul. En for tillbaka till Sverige och en blir kvar med en stark resfeber som måste mättas. Då blir det för mig nya äventyr med ett helt land att bege mig ut i, för att leva ett liv som jag ännu inte kan föreställa mig!

Ni ska få följa med mig på resan och få se vad jag hittar på! Jag ska försöka att uppdatera ofta om saker, som jag och min vän först hittar på, och sedan saker ur mitt soloresande! Ni vet inte så mycket mer än mig vid det här laget, så det ska bli riktigt spännande att utforska mitt Down Under!

Vi hörs vid avfärd!

Likes

Comments