Under dem två senaste dagarna har vi haft extremt väder här i huvudstaden. Först i torsdags kom ett abrupt strömavbrott, orsakat av att många i områdena okring använder sina luftkonditioneringar. Alla orter har egna elnät, men trots det så låg halva staden nere under eftermiddagen (och dagens varmaste timmar) pågrund av överbelastade elnät. Vi var utan el i endast någon timme, men det kändes lika gärna som hela dagen. Man blir så hjälplös. Värmen får en att nästan hallucinera, tappa förståndet ibland och inte kapabel till att fatta beslut, som att vara inne eller ute. Temperaturerna är ändå den samma.

Under torsdagsmorgonen hittade jag en spindel ute på stora altanen, på baksidan. Då den var högt uppe och under taket så såg jag först inte vad det var för någon spindel. Sen såg jag att spindeln i fråga hade ett rött sträck tvärs över ryggen. Det är en spindel som alla australiensare känner till, en redback. Den råkar också vara en av de få spindlarna i världen som kan döda en människa med dens gift. Allt som jag sedan hade tänkt göra under morgonen uppehölls snabbt och jag gick runt i lite småpanik och undrade vad jag skulle göra. Jag fick inte tag på mamma, då hon var på jobbet, och jag ville inte alls röra vid den, eller gå under den. Troligen har den varit där länge, och jag är säker på att jag då har gått centimeter ifrån den många, många gånger. Plötsligt vill jag inte gå utomhus igen. Det känns som att en spindel som den här skulle kunna vara under varenda stol eller bänk nu.



Nu kommer i alla fall Anticimex på fredag, nästa vecka... Känns inte alls akut då. Dock vill jag inte släppa ut hunden i trädgården något mer. Han kan ju inte säga till om han har blivit biten. Redback's råkar vara luriga. Inom 24 h efter bettet är man oftast död om man inte fått botemedel. Den förlamar inte sitt byte, utan orsakar ett jobbigt sår och man känner bland annat yrsel och kanske vänds magen. När man har en hund som äter allt möjligt är dessa symptom ganska vanliga. Så jag blev snabbt rädd om att släppa ut honom där. Senare på dagen väcktes min oro igen, efter att ha kollat till spindeln några gånger och förstått att denna var större än normalt, såg jag att den plötsligt hade krympt en aning och typ hundratals till dykt upp. Den var visst dräktig. Lite mer oroande nu då dessa små hinner sprida sig, innan Anticimex hinner hit om mer än en vecka, för att behandla huset.



Nästa dag var lång. Den varmaste dagen mätt på många år. Vinden började ta sig lite efter lunch. plötsligt blev det mörkt och enligt mätningar som grannarna har så föll temperaturen med 10° under fem minuter. En storm kom, en tropisk sådan. Vi är inte nära kusten och Canberra får nästan aldrig sådana här klimat. Det började hursomhelst att regna som en cyklon jag är van vid från östkusten. Jag stod då ute på en annan uteplats på baksidan och kollade medan enorma ekar och eukalyptusträd såg ut att lyftas upp av vinden. Det hördes plötsliga brak hos grannarna och jag märkte att strömmen hade gått, än en gång. Några minuter senare gick jag till framsidan för att kolla ut, kanske om något där hade fallit omkull. Jag möttes då av att ett tak från någons uteplats låg över rabatterna och gräset. Jag fick senare veta att den kom från en del av grannens veranda, från deras baksida. Den hade alltså flugit kanske 40 meter och landat oskatt på vår framsida. Vi hade tur att ingen eller inget annat hade skadats.



Nu var det vindstilla och uppe över 40° igen. Inomhus var luften stilla och varm. Det var kvavt och inte alls behagligt. Såhär förblev det sedan i fem timmar innan elen kom tillbaka. Tydligen låg nästan hela staden nere, och delar gör det än, snart 24 h senare. Igen var vi hjälplösa. Med två stora kylskåp utan el, fulla med mat, som vi tillsammans med grannarna stod och diskuterade om, typ vad skulle vi äta först, att ingen is går att få tag på till frysboxar då allt var slutsålt på mackar och att inget kommer ur frysen utan elektriciteten igång, vi lär känna grannarna bättre unders dessa ständiga elavbrott...

Mamma och jag satt ute på framsidan, där det fläktade pyttelite, och lyssnade på podcast jag hade nedladdade. Mobildata och wi-fi fanns i nuläget knappt. Det är synd att folk blir mer sociala bara för att strömmen har gått. Grannar spelade spel, folk var ute och gick. Lustigt hur vi gör mer med varandra för att vi är tvungna...

Spindeln kom mamma över nu, under fredagkvällen, och dödade tillsammans med ungarna... Jag kan verkligen knappt döda en fluga, och även om spindeln kunde vara livshotande så kunde jag inte döda den... Nu är den som tur borta, och det är en lättnad.


Likes

Comments

Vädret här har varit för bra. Det har varit 35°, ständigt, och då med lägsta temperaturen på 25° om nätterna. Det är svårt att sova med en ständig hetta närvarande. Jag tvingas undvika att gå ut under dagarna. Det är riktigt svårt men nästintill ett måste. Man dräneras fort och inser inte hur mycket man behöver dricka, eller skulle ha druckit redan, förrän man har ont i huvudet eller saknar ork. Jag har då mest varit inne och gjort saker - lagat en del mat, läst böcker och hunnit ikapp i olika serier. Det är så tråkigt att behöva göra allt detta inne...

I måndags åkte jag dock spontant till Nationalmuseet, här i Canberra, tillsammans med, ja, kusinen på fyra led bort och hennes morbror. Vi besökte en utställning som är här temporärt - A History of the World in 100 Objects from the British Museum - som var häftig och en tankeställare. Vi gick bland objekt från tusentals år tillbaka. Bland annat en sarkofag, ett offeraltare från ett mayatempel, en av källtexterna till bibeln, Darwins kompass från hans världsresor, och sedan lite lustiga saker. De var inget som man kunde väntas att se på ett museum som inleder med mumier och antika föremål. En del av utställningen bestod av ett kreditkort, en fotbollströja och den första WLAN sändaren som kom att bli Wi-Fi (i en liten byggnad här i Canberra faktiskt). Kontrasterna var sjuka och tänk då vad folk kommer att se på från vår tid om kanske tusen år. De är provocerande att se på ett museum nu. Att behöva betala för att se på det som du just tog upp ur plånboken och betalade det hela med...?! Det är dock klart, objekten som vi tar för givet har väl skrivit historia, precis som Darwins kompass eller bibeln har gjort. Vad skulle vi liksom göra utan Wi-Fi idag...



Efter vårt besök blev det att snabbt som tusan ta sig, med den skållande bilen, till en restaurang att och äta lunch. Det blev ett jättetrevligt ställe i ett nybyggt område längs med sjön. Vi tog alla varsin drink och jag vet inte om det var värmen, men ögonen kunde jag knappt fokusera efter två klunkar. Snart fick vi tur nog in lite pizza, den ena med gravlax på, vilket inte är något vanligt att se i det här landet, laxen dvs. Det var verkligen jättegott och jag kommer lätt tillbaka om jag är i området igen, men då på kvällen, när solen inte är framme!



Igår, under tisdagen åkte jag ner med hunden till hundparken igen och för att låta honom bada. Vad som skulle bli ett snabbt dopp dröjde istället någon timme... Canberra Times var där och gjorde ett reportage och ville att Ollie skulle vara med på bild. Då det var andra hundar där och badade, som inte alls lydde eller ville, så fick han och jag kasta pinne och vänta på dem andra modellerna...



Sedan har den mesta tiden bara spenderats inomhus vid AC:n, eller som idag, i ett luftkonditionerat shoppingcenter för att äta lunch med mamma under hennes rast. Så ser förmodligen även dagarna framöver ut.


Likes

Comments

Värmen har de två senaste dagarna varit olidlig. Det har knappt gått att vara utomhus, om inte i skuggan, och knappt påklädd. Lördagsmorgonen började med ett besök på marknaden, som har öppet endast onsdag/torsdag till söndag. Det blev en del mat i vagnarna och en hel buffé för den som inte ätit någon frukost innan. Med allt som man hinner smaka på, och lockats till att köpa hade vi kunnat åka hem med hundratals olika sorters frukt och grönt! Vi hejdade oss dock och köpte inte av allt, men det blev en del. Det finns bara så mycket och så annorlunda smaker här nere, jämfört med vad man kan hitta i Sverige.

Efter marknaden blev det till att stanna inne under dagens varmaste timmar. På eftermiddagen drog jag hem till min morbror och hans fru för att slappa vid poolen. Det gick i princip inte att vara uppe på land utan att känna en underlig känsla, som att man smälte eller brann upp. Det tar inte många minuter innan man har bränt sig, även med solskyddsfaktor. Vi flöt runt i poolen, pratade om allt och inget, med glassar i båda händerna. Det finns inget annat att göra den här tiden på året, vilket är tråkigt, men kanske inget att klaga på. Men blir ju dock ett russin efter dagar o ända i poolen.

Senare kom min mamma, som varit ute med vänner, förbi på middag, och frukt- och grönsaksplockning i den svalare kvällssolen. Det fanns hundratals med fikon, stora som äpplen och otroliga i smak och konsistens! Jag gillar inte riktigt fikon, men de här smakade som inget annat!



Söndag dag blev nästan en kopia av lördagen. Vi gick på marknad på förmiddagen och hem till den förlängda, italienska, släkten. Det var en avskedsmiddag till en kusin, fyra led bort, som skulle flytta ner till Melbourne. Alltså min mammas brors, frus, brors, frus, brors, dotter... Ja... Det är sådana långa distanser inom släkten som vi umgås med hela tiden. Italienare är ofta stora familjer...

Det blev många rätter och drinkar. En del badande i och berättande från familjens nonna som satte en del leenden på allas ansikten. Allt kändes så varmt och trevligt! Mat är verkligen samlingspunkten för många familjer, inte minst min australiensiska. När kvällen dock blivit svalare och vi kalla av vattnet, tände vi en stor kamin ute vid poolen där kvällen fortsatte. Bilder har jag dock inte. Kameran eller mobilen var inte så närvarande under dagen, med tanke på all närvaro med familj. Får kanske se till att bli lite bättre på det ändå!

En bild fick jag dock på något som hände i närheten här hemma. När vi kom åkandes hem så stod en bil i parken, på andra sidan vägen, i lågor. Det smällde och brann högt som en skyskrapa, i det torra gräset! Tur var dock att brandkåren anlände precis när det hade börjat. Det var något gäng som tänt eld på en bil som de dragit dit, för faktiskt några veckor sedan. Det lugna område som vi bor i har de senaste dagarna lockat hit poliser och brandmän... De höll på in i natten med att försöka släcka den törstiga elden. Tur att de släckte den innan det hunnit bli en stor gräsbrand, och eventuellt en skogsbrand!


Likes

Comments

Sedan tisdag har jag varit på semester, på riktigt. Vi åkte hem ifrån Sydney på kvällen, i tisdags. Hela dagen på onsdag gick åt att handla mat på olika marknader, leta reda på ekologiska och organiska slaktare, frukt- och grönsakshandlare som vi handlade massor av mat ifrån för att sedan koka buljonger, baka osv under resten av dagen. Utbudet här är ganska otrolig och från inom Australien. Nu har vi en hel del förberett att äta och det är bara skönt att slippa tänka på sånt de kommande dagarna. Vi inväntar en värmebölja. Under torsdagen var det bara att sova siesta och stanna inne hela dagen. I helgen blir det 40°, i ett riktigt torrt klimat. Torkan kommer att bromsa upp hela detta område.

Jag åkte i onsdags även till ett naturreservat, nära sjön här i Canberra, med hunden. Han fick springa runt i en enorm hundpark med tjugo andra hundar. Att se hur han lever upp och skaffar vänner (och ovänner) så fort är så givande! Han var så gullig. Utanför hundgården hoppade kängurun i solnedgången. Vi åkte runt lite med bilden där i parken för att kolla på de samtidigt som en stor, jag menar då STOR, spindel kom fram under solskyddet ovanför. Det blev kalabalik och en tvärnitning. Fram med pinnar och papper för att försöka sjasa ut den. Envis som den var så höll jag på i nästan tio minuter. Ollie, hunden, måste ju ha varit förvirrad sittandes i bagaget och undrat vad som stod på! Haha



Idag var dock mycket lugnare. Bortsett från att ha gått upp klockan 04.30, för att spela golf, så har dagen bara varit hur underbar som helst. Jag spelade med min mosters bror, som är medlem på Royal Canberra Golf Club - en av landets finaste och mest exklusiva banor. Det var en upplevelse i sig. Vi var fyra stycken. Det var riktigt kul, men svårt att spela på en sån professionell bana för första gången. Man vet liksom inte hur banan är. Omgivningen var så vacker med bergen i bakgrunden och sjön som kröp in på banan. Trots att jag aldrig har spelat här förut så gick det faktiskt väldigt bra! Ska förmodligen tillbaka några vändor nästa vecka.



Vid ett tillfälle ställde jag mig i skuggan när jag väntade på att någon skulle slå och upptäckte att även en flock kängurun stod några meter in, bland träden. Då banan är inhängd (och väldigt övervakad, endast medlemmar får spela här) så har de ungefär hundra kängurun som tillhör banan. Det är en cool upplevelse att behöva väja och spela runt dessa djur. Hannarna skrämmer dock en. De ser ut som bodybuilders på steroider. Deras armar är större än de flesta människors, med samma form och proportioner som en människas, samtidigt som de är lika långa som en själv när de endast halvstår. Man blir lite rädd, då de kan vara farliga, men dessa ska vara skapligt tama. Dock behövde man akta sig mer för de ormar som fanns inne på banan... Tur att jag inte spelade något utanför banan idag då!



Idag hade vi även en temperaturskillnad på 55°, jämfört med min hemstad i Sverige. Ganska otroligt om man tänker efter. Efter golfrundan fick det bli att lägga sig vid poolen med lite kalla drinkar och bara suga åt sig solen och "svalka" sig i det "kalla" vattnet, som var på 31°... Släkt och vänner kom över på lunch och vi satt timmar i den nedstigande solen och pratade om allt mellan himmel och jord. Att ha sådana stunder med folk är något av det bästa jag vet, speciellt med folk som man inte har sett på ett tag, eller håller på att lära känna!



Imorgon blir det en morgonrunda på marknaderna och sedan någon lång promenad runt sjön. Jag har knappt haft en enda dag utan några planer sedan jag kommit ner. Får hoppas på en sådan snart då! Det känns ändå som att jag är på semester, när jag väl nyper mig i armen.

Nu medan jag skriver detta så omringar polisen vår grannes hus. Det bor ett gammalt par där. Polisen gick in i deras trädgård bakifrån, från en bakgata, och framifrån. Man blir ganska nyfiken. Undrar vad som har hänt. Det här var den enklaste bilden jag tog, i smyg. Vad kan ett pensionerat par ha för sig i vårt kvarter...?


Likes

Comments

Med molnen över oss känns allt mycket behagligare och svalare. Hur grått det än må se ut så underlättar det mycket här i detta klimat. Temperaturen låg idag mellan 25° och 30° utan luftfuktigheten som vi fått uppleva andra dagar. För att verkligen uppleva ett ställe måste man ju verkligen uppleva den i alla dess former. Sydney är en sådan stad som man lätt faller för, om solen skiner. Karaktären ändras helt och hållet beroende på himlens färg.



Idag gick vi runt i ett område som heter Paddington, Sydöst om innerstaden. Där var vi bland annat inne på svenska Acne Studios, den enda butiken i Sydney. Butiken är verkligen unik, en av sitt slag. Den låg även väldigt undangömt, på en bakgata. Vi stod och pratade med de som jobbade där om allt möjligt - mamma är ganska insatt i företaget - och något som jag har tagit därefter. Det var ganska intressant, om man brinner för något dvs. (vilket jag gör gällande dessa kläder). Det kändes bara märkligt hur de har vinterkläder till salu mitt i den varma, australiensiska, sommaren. De håller samma kollektioner som Sverige, och resten av Europa. Det är dock onödigt att köpa kläder från dem här nere. Priserna är mer än dubbla till vad man betalar för i Sverige och det tar bara upp all tillåten vikt på flyget hem - speciellt när allt de säljer just nu råkar vara tunga vinterkläder.



Efter lite strosande i Paddington fortsatte vi dagen på en kryssning runt i hamnen. Detta var andra gången för mig på lite mer än en vecka. Det är verkligen ett riktigt bra sätt att uppleva större delarna av hamnen på. Rutten vi åkte var annorlunda än den vi tog häromveckan. Vi åkte längre, hade ett annat utbud av mat och drinkar, samt en riktigt bra guide som stod och involverade alla passagerare genom skämt och roliga historier, under tre timmar! Resan skulle endast ta två timmar, men ett enormt kryssningsfartyg skulle lämna hamnen och vi var tvungna att vänta på att den skulle taxas ut innan vi kunde lägga till. Det var ganska häftigt att se en så stor båt i den här hamnen, som var full av båtar ute på trångt vatten - i alla fall vad det kändes som när den här båten skulle vända och hålla på.



Imorgon åker vi tillbaka till Canberra. Mamma börjar snart att jobba igen. Då blir det andra äventyr för mig!


Likes

Comments

Idag är det redan den första januari. Det är ofattbart hur snabbt tiden går. Jag har redan varit här i en månad, hunnit med så mycket och trätt in i ett nytt år, 2017. Jag är ingen klyschig människa. Det känns tragiskt att sätta upp mål för nya år när istället varje levande stund kan ändras och vändas på när och om man så vill. Det känns som att jag för tillfället lever i en oviss förändring, ute på resande fot såhär.

Första dagen på det nya året spenderades i sängen halva tiden - hoppas att det inte blir någon ny vana, för den vidskeplige. Fast det var ganska skönt, och skulle önskas bli en vana... Vi tog oss sedan upp och snart ut på stan. Vi vandrade runt på Museum of Contemporary Art, som ligger i hamnen, vid Circular Quay. De hade riktigt häftiga konstverk som man lätt kunnat fascinerats av i timmar. Dock så var vi hungriga efter två våningar och fick dra ut på en sen lunch istället.

Resten av dagen gick åt att promenera inne bland kläder och väskor från Europas modehus, där mamma och jag förmodligen trivs allra bäst! Det kan dock vara riktigt tröttsamt, speciellt när man inte sovit så bra efter en lång dag igår. Jag hade kunnat plockat på mig alla mjuka och fantastiska kläder (om de inte var fastlåsta och övervakade) och lagt mig ner på golvet bland dem för att sova. Den sista dagen på det "gamla" året spenderades ungefär precis så som jag hade velat spendera min dag idag. På förmiddagen gick vi ner till stranden i vårt kvarter, som verkligen är jättefin, med lugnt och kristallklart vatten! Det är så svårt att tro att vi är mitt i Sydney när stränderna är så här fina. Då det var helg och nyår så var många familjer där och det var då inte lika vackert som det annars har varit. Båtar och yachter såg ut att tävla ut ur hamnen här. Alla skulle ta plats inne i den centrala hamnen för nattens event. Vi tog det ännu lugnt och vilade vid vattnet.



Efter ett tag åkte vi till kuststranden, Manly Beach, som också ligger fem minuter ner för gatan från där vi bor. Där var det såklart ännu mer folk men ett härligare tempo och mer min stil på badvatten. Att body surfa i timmar är något som jag minns ifrån min barndom. När vi då befann oss vid en strand inne i hamnen så kliade det i hela min kropp när jag tänkte på hur Manly endast låg runt hörnet! Vi vandrade snart på en jättemysig stig längst med vattnet en bit på vägen dit



Senare, efter middagen åkte vi in, tillsammans med hundratusentals andra, till innerstaden. Alla parker som man annars tagit för givet att kunna vandra i eller korsa var nu omringade av dubbla staket, vakter och ingångar med kontrollanter. De var inte längre allmänna områden utan områden som folk hade betalat bra för, för att få stå i och kunna se på fyrverkerierna. Vi tog oss till Dawes Point som är ett fint område i The Rocks (Sydneys äldsta del) där Harbour Bridge har sitt södra fäste. På vägen in till stan, och över just denna bro, så möttes vi av en nästintill avstängd bro med vad som såg ut att vara bomber placerade på körfälten. Det var ju såklart en liten del av de fyrverkerier som hade placerats ut inför timmarna som väntade. Sättet de låg och var packade på var bara så otäckt... Vi vandrade sedan förbi ett hotell, vars poolområde (det visste vi dock inte vid tillfället) stod i lågor och det kändes obehagligt att se röken stiga mellan skyskraporna med tanke på säkerheten som höjts i och med terroristhot, mot främst Melbourne, här om veckan.



Klockan var snart 20 när vi väl hade kommit på plats i gräset, på en kulle med utsikt över bron, Luna Park, Operahuset och hamnen. Den bästa platsen, gällande estetik, hade dock varit ute på vattnet, med Sydney's skyline som utsikt... Om man däremot vill uppleva hur det i princip känns att inte höra något samtidigt som natten tänds upp och övergår till dag, med vindpustar från laddningarna och en liten oro av att få uppbrända hylsor på sig, så rekommenderar jag inget annat än att sitta just där vi satt! Känslan av att stå (uppe på varandra) vid nedräkningen som hölls på tornet vid bron, omringad av exalterade människor mitt i natten, alla med mobiler och kameror lysandes dem själva i nyllet, som sedan övergår till det som jag just bara har snuddat vid i min beskrivning - det är obeskrivligt! Man är så liten vid sidan av den här bron. Det känns in i märgen, vilket jag själv inte kan jämföra med något annat spektakel på nyår hemma i Sverige. Det är nästan obeskrivligt och måste upplevas på egen hand!



Bilder på fyrverkerier är kanske inte det mest underhållande. Det mesta ser likadant ut och fångar aldrig den storslagenhet som de ger ifrån sig i verkligheten. Färgerna på de bilder som jag har med mig råkar också vara i en monoton skala. Jag måste säga att jag är tacksam för att bron höll. Med allt som ständigt avfyrades ifrån den, och med oss ståendes i den närmstliggande riskzonen hade det inte varit fint om "bomberna", som jag såg på vägen in, visade sig vara annat än fyrverkerier. Jag imponeras hursomhelst av arrangerangemanget och hur duktigt och smidigt folk arbetade. Idag var det även omärkbart att allt detta pågått endast tolv timmar innan!

Efter fyrverkerierna som pågick i 15 minuter, började en promenad på 400 metern, som i sin tur pågick i 40 minuter. Jag vet inte om det förklarar nog om hur mycket folk som var i detta område. Vid många tillfällen trodde jag att jag skulle svimma av syrebristen och värmen bland folket som man kramade runtomkring sig... Jag kan knappt föreställa mig hur det var för de äldre, som vi passerade. Detsamma för barnen. Vi hittade förresten ett borttappat barn, som trampade över våra fötter när vi satt på kullen. Efter ett tag hittade dock polisen föräldrarna, en bra bit bort. Jag kan inget annat än bli arg på någon som inte har koll på sitt barn när man som vuxen tar ett ansvar att bära med sig de ut bland miljontals människor en kväll som denna. Pojken hade ju fortfarande blöja. Vill inte ens tänka på vad som hade kunnat hända om inte vi, tillsammans med sällskapet intill, hade sprungit efter honom när han började bli rädd.

Efter promenaden (det heroiska slaget och kampen om att komma med på vår båt) var vi äntligen på färjan ut till Manly! Trots att vi nu endast åkte i nyårets 'after math' så fick man en mycket klarare bild på vad det var som alla ute på sina båtar såg. Nästa gång jag är här för att fira nyår ska jag se till att göra det på en båt! Endast resan hem nu var så skön med havsbrisen efter tiden utan syre. Sedan var vi hemma vid klockan 03.  Det blev snart till att sova och välkomna det nya året! 2017!



GOTT NYTT ÅR!


Likes

Comments

Det har gått ett par dagar sedan jag sist la upp något. Jag och mamma åkte tidigt igår upp till Sydney, vi ska bland annat fira nyår här. Sedan vi kom hit har vi mest tagit det lugnt, vandrat kring i affärer under reorna, ätit gott lite här och var och försökt att förstå hur nyår här kommer att bli. Miljontals med människor ska trängas på och kring vattnet för att se på nyårsspektaklet imorgon. Det är ett av de största nyårsföreställningarna (för det är vad det är) i världen. Vi vet ungefär var vi ska vara. Hur enkelt allt det kommer att bli återstår att se, imorgon. Hur enkelt det sedan kommer vara att ta sig hem igen blir också något likt en föreställning. Vägarna i innerstaden är avstängda. Men femtusen extra avgångar har satts in. Mycket planerande för en liten sekund, en sekund som välkomnar det nya året! Det ska bli spännande!

Om vi endast hade haft en båt i denna hamn. Familjen som vi hyr en lägenhet av ska nämligen lägga till mitt i hamnen med deras båt. Det måste vara det vackraste och smidigaste sättet att fira nyår i en stad som denna!

Idag var det en riktigt varm dag. Vi hade en ständig temperatur på 38° från klockan 09-20... det duggade lite under dagen när vi gick i stan. Det kändes som att knappnålar föll. dropparna var iskalla och gjorde snarare ont än att svalka. Det blev en konstig luft. Ånga steg ifrån vägarna. Det var korsdrag mellan skyskraporna, samtidigt som man aldrig kunde undkomma värmen eller hålla ögonen öppna av den strålande solen. Det var riktigt mystiskt väder. Vi gick på bio istället. Då fick vi tre mörka och kalla timmar, vilket verkligen var välbehövt idag!

Snart blir det avkoppling i vår fina lägenhet med film, glass och is, över hela kroppen!



Jag har inte haft någon kamera framme under dessa dagar. Frangipani, av alla färger, har vi dock båda gått och burit på. Doften är så go och påminner mig om somrar här i Australien!


Likes

Comments

Dagen började med en riktigt skön, men kämpig, hike uppe på Black Mountain. Det är berget/kullen som den botaniska trädgården, samt ett häftigt torn täckt av master, vilar på. Vi vandrade ett tag och gick längs med stup, tusentals med fjärilar, ödlor och runt berget, och såg dem olika delarna av Canberra. Det var en perfekt start på dagen. Dock väldigt kvavt, då det har regnat här en del innan jul. Det är ovanligt grön överallt och noll risk för någon skogsbrand, vilket det vanligtvis brukar vara. Skönt att så inte är fallet nu när man vandrar.



Efter vandringen, som jag, mamma och hennes vännina gjorde, gick vi runt på Universitetscampus. Jag ser verkligen fram emot att börja plugga nu. Att gå på ett universitetsområde och se alla saker som finns tillgängliga, det lockar verkligen mig. Jag behöver dock ge mig själv två år, efter gymnasiet, innan jag börjar att plugga i ytterligare fem år.

Mammas vännina guidade oss runt på området. Hon är fotograf, och berättade även om en fotoutställning som hon och Mia Wasikowska (bl.a. känd för Alice i Alice i Underlandet filmerna), samt hennes mamma (som båda är lokala här i Canberra), ställde ut i och tävlade i mot varandra här på Campus-området. Jag fick höra en del back stories om henne och hennes mamma. Tydligen inga trevliga personer - men vem skulle vara det efter att ha befunnit sig i Underlandet... Skämt och sido. Jag skulle själv söka mig utanför Canberra om jag var härifrån. Det är en trevlig stad, väldigt stor, men ingen huvudstad - med tillgängligheter som man förväntar sig att en huvudstad ska ha. Om man är turist eller förbipasserande här så ser man ganska snart att det inte finns mycket att underhålla sig med här. Det gäller att ha ett jobb eller tid att inte göra nåt på, som jag, om man planerar att vara här under någon längre tid. 

Hursomhelst, vi vandrade in på en av biograferna här, letade efter en film att se på. Det är en helgdag här idag, då jul inträffade under helgen och australienskorna får en uppskjuten röd dag. Det fanns dock inget passande att se på, bortsett från den coola lobbyn med prisbelönad stil (återvunna plankor...). Vi drog ut och åt en otroligt god dumplinglunch och sedan vidare hem för att kolla på film hemma istället. det har varit sjukt varmt idag och att kunna stänga in sig i sitt hus, med AC:n på fullgång kan vara något av det bästa som finns i tider som dessa.


Likes

Comments

Vi har nyligen kommit hem efter en otroligt lång dag hemma hos min morbror. Vi var de första, och dem sista gästerna på festen. Att fira jul här nere är som att fira på en annan planet. Förutom värmen och att det mesta sker utomhus så är det ett tillfälle att spendera med vänner, och inte bara familj. Vi var totalt 27 stycken, mest familj ändå, men även endel vänner. Utmaningen kan vara att alla skulle äta. Min morbrors fru är italienska och när italienare bjuder på mat så går ingen hungrig. Det är heller knappt någon som går för den delen med.

Över fem "måltidstillfällen" under dagen hann vi smaka på många olika rätter och kulturer. Främst var det mesta ifrån det italienska köket, med entré på havsmat, bestående av fem kilo räkor (det blir några fat, som då höll de rödaste räkorna som jag någonsin har sett), uppemot hundra ostron och så mycket annat som knappt gick att få grepp om med alla som stod runt baren och åt. Sedan serverade såklart familjens nonna lasagne. Hädan efter lagades mat i vedugnen, men även flera andra ugnar, samt bartenders (inom familjen), arbetade på för fullt över många timmar. Det är en helt annorlunda tillställning än vad jag är van vid.



Då det var en varm dag, ca 35°, och det råkade finnas en pool ett par meter ifrån bordet, spenderades tiden mellan måltiderna i den. Hundar sprang runt, oroliga och beredda att hoppa i, efter oss som klev ner och simmade ut, Vattnet var dock inte svalkande. Mätaren stod på 32°... Det blev ändå en samlingspunkt. När vi var som flest i vattnet var vi över 20 stycken. Alla med drinkar, solkräm och -glasögon. Flera sporter och tävlingar gick av stapeln.



Mamma och jag tog med, som många andra, lite mat vi med. Det här är nog den enda bjudningen som man kan komma till och samtidigt ta med mer mat hem, än vad man tog med dit. då ska det tilläggas att det mesta av maten hunnits ätas upp. Nästan varenda person tog med grytor av mat hem.



Igår, när alla ni i Sverige firade jul, befann vi oss i Sydney. Vi delade upp oss på eftermiddagen, och sa hejdå för nu. Om några timmar är snart bagaget som ska hem till Sverige, på ett SAS-flyg. Jag håller tummarna för att de ska klara av detta ansvar, och ta ansvar. Resan, vad jag har hört, har fram till Dubai varit ganska turbulent, blandat med matförgiftning och förflyttningar mellan våningarna på flyget. Jag hoppas att allt går bra nu dem här sista tolv timmarna!

För min del blir det snart en härlig natts sömn, med en seg dag vid poolen med släkt och vänner imorgon. Jag föredrar nog ändå den svenska, kalla och mörkare, julen. Av någon anledning.får se vart julen firas nästa år då!


Likes

Comments

Det är svårt att tro att det snart är Julafton här nere. Att inte förstå det är dock svårare då så många hus och byggnader är lyser upp av juldekorationer, som aldrig skådats i Sverige. Vi skulle i princip kunna gå till vilken granne som helst, ställa oss och dansa till både musiken och alla flimrande ljusen som är på under nätterna, om vi nu skulle vilja.

Här firar folk inte jul på julafton, utan på juldagen. Så blir det även för mig i år, men det är ingenting som jag är van vid. Alla traditioner som hör julen till försvinner här vid omfånget av all grönska, stränder, värme och flip-flops. Vilken dag den firas på spelar inte någon roll. Allt känns redan helt konstigt, bara för att allt upplevs så pass annorlunda..

Både idag och igår har vädret varit jättefint, och det kommer att hålla i sig över julhelgen. Jag har varit mycket utomhus och fått en del färg samtidigt som någon legat hemma med både feber och en förkylning. Det har varit riktigt synd. Vi har ju nu bara en halv dag tillsammans kvar! Resan har ändå varit riktigt bra och med mycket att ständigt göra och se. Känns tråkigt att skiljas åt. Speciellt på självaste julafton. Vad som väntas ska samtidigt bli otroligt kul och ovisst - en helt ny resa typ, och utan några som helst hinder känns det som!

För att avsluta vår resa begav vi oss ut och åt på en trevlig restaurang ikväll. Vi satt där från solljus till månljus och åt så att vi knappt kunde gå. Det är svårt att tänka hur detta nästan är vår sista måltid ihop på ett bra tag, efter så många som vi har delat under nästan en månad nu! Imorgon blir vår sista lunch ändå, innan vi for åt olika håll. En 38 timmars flygresa till Sverige och en 4 timmars bussresa till Canberra, för min del. Nu längtar jag till att få ge alla julklappar som jag har samlat på mig till vänner och familj. Det har blivit en del julshopping och skapande på denna resa ändå, och jag kan knappt vänta på att få ge bort allt nu!

Förutom vår lilla avskedsmiddag idag så åkte jag in till stan för att strosa runt lite i affärer och områden för sista gången (innan jul i alla fall, jag och mamma kommer tillbaka upp till Sydney en vecka över Nyår). Jag hamnade efter några timmar på Coogee Beach där jag mest såg fram emot att läsa, sola och lyssna på poddar.



Coogee kom lätt att bli min favorit av de större stränderna som vi har besökt här i Sydney. Den är inte för knökfull (inte idag), belägen i ett jättefint område, med mycket mat och restauranger kring stranden och sköna delar runt om på stranden där man inte känner att alla förbipasserande på strandpromenaderna går i nacken på en. Det fanns även många olika områden att bada på, för den som vill det. Det var dock inget som jag ville just idag då jag hade med mig alla mina värdesaker och inte kände mig fullt trygg med att lämna dem. Det hade förmodligen gått, men inte värt att riskera. Det klarblåa vattnet lockade dock en hel del!



Bilderna säger inte mycket om att julen står vid dörren... Imorgon är det ändå julafton. Jag vill önska alla nära och kära en God Jul!


Likes

Comments