View tracker

Hög, på endorfiner och solsken!
Kom hem från jobbet i förmiddags, till ett babbeltroll på glatt humör och riktigt vårväder :).
Ut i trädgården med babbeltroll, gubbe och hund. Njuta av solen och planera lite inför sommaren! Det är nog det som är det bästa med trädgård - att ha lite nya planer varje vår ;).

Senare skulle babbeltrollet följa med farmor en sväng, så passande på att följa med min väninna ut med hennes unghäst. Hästen är under in- / tillridning, så hon ville ha ett släpankare med på ridturen. Agerade försäkring så att säga.
Underbart när hästen gick bättre än man kunde förvänta sig, så jag egentligen inte behövdes :). Kunde gå där och njuta av solen och promenaden, med "kopplet" löst i handen.
Ser fram emot när hon är trygg på uteritt, så vi kan rida ut båda två. Så jag får komma upp på Tant Grå igen <>

Ett störmoment hade vi dock, vid två tillfällen; barn som ville hälsa...
Jag förstår dem precis - hästen är ju jättesöt! Men... En häst är 500 kg muskler. Men förhållandevis liten hjärna och stor flykt- och försvarsinstinkt... I "bästa" fall kommer hästen lös, eller springer omkull den som leder. I värsta fall får ett springande barn en välriktad spark - på en fyra till sexåring träffar den i huvudhöjd.
Visst kan man tycka att "hästen ska väl vara säker". Men alla hästar är inte det, i synnerhet inte unga hästar. Barn ser ingen skillnad. Barn ser inte att hästen är på väg att få panik. De ser bara ett gulligt djur.

Så till föräldrar i områden där det rids en del - lär barnen att inte springa mot eller bakom hästar.

Nu ska jag strax natta ett treochetthalvtårigt babbeltroll, som är högst medvetet om att alla djur KAN vara farliga, men ändå älskar dem ;).

Sen tänker jag slappa i soffan. Med ett glas rött. :)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Trött... Så fruktansvärt trött... Och seg!
Men det går väl över, i takt med att ljuset kommer tillbaka.
De senaste dagarna har man ju inte kunnat klaga på för lite sol i alla fall :)! Så skönt att sitta i lä och bara vara, med en kopp kaffe i handen <>

Fler såna tack!
  • 66 readers

Likes

Comments

View tracker

Ikväll var det ju dags för ridlektion igen, och precis som förra gången fick jag rida underbara Flauta! Ingen aning vad hon är för ras, eller var hon kommer ifrån, men hon är så himla snäll, arbetsvillig och vacker! Hon skiftar i färg från svart till vit (skimmel), med alla grå nyanser däremellan. Lite synd att manen är ryckt på henne, för hon har otroligt mycket man! Förstår ju varför, men ändå ;). Ska försöka få tummen ur och lägga upp en bild på henne någon gång...
Känner att ridlektionerna för "Generalen" börjar ge resultat, märker själv framsteg nästan från lektion till lektion.

Träningsvärk efter lektion lär jag nog få dras med... Generalen lyckas ofrånkomligen med att hitta någon kroppsdel med lite eftersatta muskler som hon kan plåga lite till. Just nu är det min torso som får vad den tål och lite till varje vecka. Herregud, så taskigt musklad min stackars rygg har varit! För att inte tala om magen! Generalen ändrar på det :).

Nu ska jag krypa ner bredvid ett förkylt litet babbeltroll (hon låter lite som en perkolator :/ ) och hoppas på att få sova lite. Imorgon ska det packas. Bland annat.

God natt på er <>


Likes

Comments

Känner mig så jäkla negativ just nu, och gillar verkligen inte det!
Allt känns motigt, jag har ingen motivation, tålamodet tryter och jag är trött.
Avskyr att gå runt och vara irriterad på saker jag vanligtvis skakar av mig, rycker på axlarna åt - går det inte att göra något åt saken, är det bättre att låta det vara. *Är det inte trasigt, laga det inte *

Lik förbannat går jag här och känner mig som en gnällig surkärring!

Jag VET att man mår bättre med en lite ljusare syn på tillvaron. Men nån jävel har släckt lampan, och jag hittar inte lysknappen...

Usch!

Det värsta är, att trots att jag inte menar att mitt usla humör ska drabba andra, så är det ju just det det gör... Jag blir tvär, korthuggen och ofokuserad.
Mitt babbeltroll (snart 3) frågade igår "är du sur, mamma?" Kändes väl sådär... Häxan surtant...

Storasyster påstår att det blir bättre när solen kommer tillbaka, kan bara hoppas att hon har rätt. Kommer bli tokig annars!
Blir satt i madrasserad cell med hållaomsigsjälvtröja.

Får nog bli till att ta sig i kragen och leta reda på den där lysknappen. Kanske börja med att lägga sig i tid?
Och kanske lyssna på lite bra musik...

Så får det bli!
God natt på er <3







Likes

Comments

Ja...
På torsdag bär det av till Branäs! Korthelg i stuga precis i backen (fint skare va).
Många blir vi, men stugan räcker till. Syrran och hennes familj blir med :), men stannar bara en natt. Känns ju lite bra att kunna ge tillbaks lite där, brukar vara vi som våldgästar dem annars ;).

Men... Det är inte bara bara. Att planera alltihop känns lite som att mobilisera en mindre armé, inte minst när det kommer till utfodring... Gissa vem som fått "äran" ? Jo, syrran skulle troligen göra allt, om jag lät henne, bara för att det är sån hon är - tar hand om folk jämt och ständigt. Tänkte att hon skulle slippa det nu!
Så då är det jag kvar...

Sängkläder, handdukar, allt som en treåring behöver, en herrans massa mat och dryck, plus en hel del annat ska packas och lastas.
Att planera måltider för 12 pers i ett par dagar, när ingen har just några förslag på vad man kan äta tar en stund... Snabbt, lätt och mättande och inte färdigmat eller halvfabrikat.

Utrustningen brukar Eric packa. Dock har det hänt att min utrustning inte följt med, så måste kolla det ändå.

Dessutom vill de hinna åka alla dagar. Kan förstå det, men blir ändå lite trött. Rent automatiskt är det liksom morsan i familjen som får ta tråkjobbet... Glad i alla fall att Ylvas älskade farfar är med, så kan jag förhoppningsvis åka 2 dagar :). Eller delar av 2 dagar i alla fall.

Fy satan vilket gnälligt inlägg detta blev! Jag som skulle vara positiv :P.

Får försöka det nån annan dag ;)

Likes

Comments

Nu börjar det märkas att vi är på väg mot vår! Åtminstone jag är inte fullt lika trött på morgonen när jag vaknar, och när jag åker till jobbet är det i alla fall en gnutta dagsljus kvar :).

Även om man blir trött på vinterhalvåret, skulle jag inte vilja vara utan det, trots att jag ibland muttrar om att man borde flytta till varmare breddgrader.
Jag gillar på sätt och vis att vänta, och att försöka göra det bästa av varje årstid...

Som nu, på vintern, åker jag pulka med Ylva, och jag och Eric åker skidor så ofta vi hinner :). Mysiga kvällar med soffmys under en filt framför tvn och massa god mat.

Så snart takdroppet börjar, och det blir sådär härligt varmt längs solväggen, blir det många koppar kaffe och slöprat på trappan. Ögonen slutna och ansiktet vänt mot solen.

När tjälen gått ur marken och växterna börjar titta upp är man ute och pillar i alla rabatter, kollar över och planerar...

Sommarkvällarna på altanen, med något gott att äta och dricka, ta vara på dagens sista värme eller lyssna på åska och regn med en filt om axlarna!

När sommaren övergår i höst, tänder jag ljus inne, går promenader under röda och gula träd och njuter av färgerna och att luften känns så klar. Och väntar på vintern och jul :)...


Likes

Comments

... Är ju inget jag strävar efter, men ibland kommer jag på mig själv med att känna mig som en. Såna dagar när man hittar fel på allt och alla, allt känns jobbigt, svårt och inte värt besväret. Såna dagar vill jag bara gräva ner mig och inte komma fram förrän jag har blivit snäll igen ;).

Men tyvärr är det ju så, att i perioder smyger sig skiten på, lite i taget så man inget märker förrän man är sur som ättika...
Inte så jäkla lätt att bara knäppa med fingrarna och bli glad i en handvändning heller. Det tar tid att komma upp ur surhöle igen.

Precis som det tar tid att bli av med sockerberoendet... Kanske endel av surheten beror på sockersug?

Låter bra, vi skyller på det ;)

Likes

Comments

Tisdag innebär ju ridlektion för Generalen. Idag var det dressyr på schemat igen, och inte mig emot :D.

Fick rida ett litet arabsto, riktigt trevlig, men man fick inget gratis, och det är de hästar jag trivs bäst med att rida. Gör inte jag bra ifrån mig ska jag ju fan inte ha nån cred för det heller!

Och så står ju General Linda där på mitten. Smattrar kommandon och ridvägar. Love it :).

Börjar faktiskt komma tillrätta med sits och hjälper! Hade massor av olater efter åratal av lite western, lite av den disciplinen och en gnutta av en annan, ute i skogen och mest på en häst som litegrann påminner om en bekväm soffa, som dessutom gör det jag vill innan jag riktigt vetat det själv ;). Om hon inte varit på fel humör :P.

Nu ska jag trycka i mig något att äta, satan så hungrig man blir :).
Sen krypa ner hos ett varmt litet barn som tycker att bästa sovplatsen är på tvären mellan mamma och pappa ;).

Gu'natt <3
  • 162 readers

Likes

Comments

Är just nu... vet inte om jag ska kalla det förbannad, arg eller bara uppgiven...

Har agerat "soptunna" idag, åt en person som jag gärna kan vara soptunna åt. Hur mycket som helst, faktiskt. För att jag vet att hon gör samma sak för mig no. Det är ju faktiskt lite det som är vänskap, att försöka finnas för varandra i vått och torrt, eller har jag fattat fel?
Många verkar liksom fly när det börjar duggregna, istället för att erbjuda ett hörn av sitt paraply till den som tillfälligt har tappat bort sitt eget.
Men det är ju deras förlust i slutänden, för ensidig vänskap är sällan bestående. Då kan de stå därute i ösregnet den dag deras paraply har blåst bort!

Kommer nog aldrig sluta förundras över människors brist på empati... Och deras egoism. Ska det verkligen vara så svårt att se bara liiite längre än till sig själv? Att kunna göra någonting, om än aldrig så lite, för en annan människa, verkar vara vansinnigt svårt. För att inte tala om att försöka sätta sig in i någon annans situation. Omöjligt.
Ställ inte upp på någon om du inte tjänar på det själv, verkar vara mottot för många människor. Det, och att slippa ta ansvar så långt det bara är möjligt...
Hoppet om mänskligheten falnar tyvärr.

Herregud, så bitter jag låter!
Lätt att bli det, när människor man älskar och bryr sig om blir drabbade av människor som verkar tycka att bästa fritidssysselsättningen är att prata skit om andra, döma folk utan att ha en jäkla aning om bakgrunden.

Alla har vi ju naturligtvis formats av våra erfarenheter. Det vi drabbas av, eller får privilegiet att uppleva, formar och förändrar oss alla, livet igenom.
Alla, eller åtminstone de flesta, drabbas ju någon gång i livet av svårigheter, motgångar som ibland känns alldeles för tunga för att klara. Ibland överskuggar motgångarna det man har att glädjas åt...
Vissa människor blir bittra, oempatiska och missunsamma, andra blir tvärtom.
Och grejen är att jag faktiskt tror att man kan välja, vilket av alternativen man vill vara. Om man bara stannar upp för att kolla vart man egentligen är på väg. Det minsta man kan göra är väl att försöka?

 

"Mörker är bara frånvaro av ljus" / Eddings



 

Likes

Comments

Idag är internationella cancerdagen, även kallad Världscancerdagen. Syftet är att sprida och utbyta kunskap och information, samt att påminna om att sjukdomen faktiskt går att förebygga. Och att många cancerformer faktiskt går att bota, om det bara upptäcks i tid.

Tycker det är så ruskigt många som drabbas av cancer... De flesta av min mans äldre släktingar har dött i olika cancersjukdomar.
En av mina "bästisar", som är lika gammal som jag, blev i höstas diagnosticerad med tjocktarmscancer. Gudskelov upptäcktes den i ett tidigt skede, men ännu har hon inte fått klara besked om ifall de fick bort allt.
Till saken hör att hon aldrig rökt, snusat, eller utsatt sin kropp för någonting annat som bevisligen ökar risken för att drabbas...

Sen får man inte glömma att en cancerdiagnos inte stannar vid att personen som får den är fysiskt drabbad! Det tar jäkligt hårt på psyket också! Rädslan för att cancern ska komma tillbaks försvinner ju inte heller i ett trollslag för att man genomgått en lyckad behandling...

Så... Finns där för dem som är drabbade idag, och tänd ett ljus för de som förlorade kampen.
Jag tänder ett ljus för mamma, och många fler...

Likes

Comments