Header

Du måste inte röra på dig varje dag. Du måste inte vara glad. Du måste inte hinna med allting. Du måste inte vara bäst. Du måste inte alltid vara snäll. Du måste inte säga ja. Du måste inte säga nej. Du måste inte förstå. Du måste inte äta nyttigt jämt. Du måste inte vara social. Du måste inte vara aktiv. Du måste inte ha rätt. Du måste inte vinna. Du måste inte ha bra betyg. Du måste inte ha ett sommarjobb. Du måste inte ha framtiden planerad. Du måste inte ha ett mål. Du måste inte veta vad du vill. Du måste inte äta godis för att det är lördag. Du måste inte vara duktig. Du måste inte ha en partner. Du måste inte plugga. Du måste inte vara ute när det är sol. Du måste inte ha råd. Du måste inte ha varit utomlands. Du måste inte ha en Mac. Du måste inte veta vem någon är. Du måste inte vara allmänbildad. Du måste inte kunna matte. Du måste inte kunna gå i klackar. Du måste inte klara allt. Du måste inte slutföra allt. Du måste inte göra allt i din almanacka. Du måste inte förklara dig. Du måste inte vara som "alla andra". Du måste inte köpa "rätt" magasin. Du måste inte vilja ha barn. Du måste inte vara smal. Du måste inte komma ihåg födelsedagar. Du måste inte komma i tid. Du måste inte ha körkort. Du måste inte träna. Du måste inte dricka alkohol. Du måste inte följa modet. Du måste inte gifta dig. Du måste inte vara tjej. Du måste inte vara kille. Du måste inte ha Facebook. Du måste inte äta allt som bjuds. Du måste inte orka alla gånger. Du måste inte åka frittfall. Du måste inte ha sex. Du måste inte må bra. Du måste inte må dåligt heller. Du måste inte berätta. Du måste inte skämmas. Du måste inte tycka som "alla andra" tycker. Du måste inte skratta. Du måste inte gråta. Du måste inte tycka om kaffe. Du måste inte vara bra på att hångla. Du måste inte vara populär. Du måste inte ha en taktkänsla. Du måste inte tycka om sommaren. Du måste inte kunna åka skidor. Du måste inte ge 100 procent. Du måste inte "förtjäna" choklad. Du måste inte äta p-piller. Du måste inte sminka dig. Du måste inte noppa dina ögonbryn. Du måste inte ha sett Star Wars. Du måste inte ta ansvar för någon annan. Du måste inte vara vig. Du måste inte fira högtider. Du måste inte ha en bostadsrätt. Du måste inte svara. Du måste inte raka dina ben. Du måste inte utnyttja varje dag. Du måste inte känna att du måste.
Du måste ingenting helt enkelt.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

I förregår regnade det väldigt mycket. Jag fick springa hem i ovädret eftersom jag hade min dator i väskan. Jag skrattade dock hela vägen,  vafan, jag har aldrig varit med om ett väder likt detta förut.

På kvällen fick jag för mig att jag såg förjävlig ut på bilden ovan. Vafan (igen), skärpning Sara! Jag måste välja mina tankar noga innan drar ned mig i botten igen.
De senaste dagarna har jag iallafall lyssnat på Ångestpoddens serie om prostution. Satan,  vilken viktig serie. Lyssnalyssnalyssna!

Igår var sjön blank och jag stod där ett tag för att bara lyssna på absolut, ingenting alls.

Såhär glad var jag.

Glad är jag efter att ha spelat Squash också.

Hängde på Aka lite med xD skämt åsido men jag längtar fan dit.

Likes

Comments

Jag har lärt mig massor under mina 23 år på jorden men aldrig hur jag bygger mitt självförtroende och självkänsla. Vad innebär ens begreppen? Vad är skillnaden? Wikipedia hjälper mig att definiera dem nedan.

Självkänsla grundar sig i ditt inre. Alltså, uppfattningen om hur du är och den du är. Om du har en dålig självkänsla så tänker du att alla ser dig som en bluff, att du inte kan egentligen. Du må vara, rent praktiskt, bra på att sy men tycker egentligen att du suger och det bli ändå inte perfekta resultat.

Självförtroende grundar sig i yttre lag, såsom prestationer. Vi pratar alltså om hjärnan nu och inte hjärtat. Du kan exempelvis ha bra självförtroende gällande att spela fotboll på idrotten då du spelar det tre gånger i veckan på fritiden. Exempel på dåligt självförtroende är att inte vilja spela kort på rasterna då du inte vet hur spelet går till som kompisarna spelar.

Du kan har bra självförtroende men dålig självkänsla - samtidigt. Faktamässigt vet jag att jag inte är sämst på engelska och inte är ful. Mitt hjärta säger dock att jag är en bluff och måste därför ha MVG i engelska och lägga ut en perfekt bild på Instagram annars förstår folk att jag egentligen är sämst och ful.

Okej, ska vi försöka uppnå en bättre självkänsla och ett bättre självförtroende? Vi kan väl försöka med 5 tips:

1. Acceptera

Jag har inte MVG i engelska men det betyder inte att jag suger. Även om jag inte kan ett ord på engelska betyder det inte att jag är en dålig människa. Prestationer är inte synonyma med vilka vi är. Vi är människor och människor är bra på olika saker - men framför allt är vi fantastiska precis som vi är.

Skönt va? Skönt att acceptera att vi inte är bäst på allt, varför ska vi ens försöka vara det?

2. Våga

Nu när vi har accepterat att vi inte är bäst på allt får vi dock inte gömma oss undan för det. Exempelvis sluta prata engelska. Om jag vågar vara min egen nivå i engelska och stå för att jag inte är bäst, då kommer jag ju bli bättre. Så våga försöka. Skrattar någon åt dig? Okej, då säger det mer om dem än vad det gör om dig. Rättar folk dig? Bra! Då kanske du säger rätt nästa gång? Våga, våga, våga! Snesteg kan fortfarande vara framsteg!

3. Tänk fakta

Säger din hjärna vad äcklig du ser ut idag när du står framför spegeln? Tänk då på fakta. Vad tycker du själv är äckligt? Jag tycker exempelvis att spindlar och ormar är äckligt men jag minns inte från då jag stod framför spegeln att jag såg varken en spindel eller en orm. Är jag då äcklig? Nä, just det.

4. Bryt normer

Känner du dig dålig som latar dig i soffan en kväll medan alla andra spelar fotboll? Okej, en fråga: Varför är det dåligt att vara lat? Varför anses vi vara dåliga som tar hand om det inre välmåendet i soffan framför en bra serie? Bryt normen och tacka dig själv istället för att du lyssnade på din kropp som sa att du är förkyld, har ont eller helt enkelt inte orkar spela fotboll idag. Vi vet att det inte är hälsosamt att sitta i soffan varje dag hela dagen - men det är inte hälsosamt att tvinga sig att göra saker en inte vill heller.

5. BERÖM

Sista men absolut inte minsta! Tänk att jag faktiskt fick fråga min pojkvän om vad som får han att känna sig bra innan jag kom på att beröm är en av faktorerna. Har du ingen kompis, familjemedlem eller lärare som ger dig beröm så dra det ur dem - jag lovar att du förtjänar det. Alla är vi bra på något och det ska vi ha beröm för. Om inte annat, våga ge det till dig själv! Det är mer än rätt, plus att du sen kan berömma dig för att du gav dig själv beröm. Winwin.


Likes

Comments

I fredags åt vi tacos. Jag har inte ätit det sen jag lämnade Sverige. Helt galet.

I lördags åkte vi in till stan och käkade på Pattisez för första gången. Maten var svingod. Restaurangen är känd för deras freakshakes, klicka på restaurangnamnet om ni vill veta mer.

Linnéa och Nana beställde in varsin freakshake och snart därefter åkte vi hem och jag Skypeade med majoriteten av familjen.

Jag visade glatt upp mitt nya Squashracket och min nya väska i webbkameran.

Till middag åt jag tacorester.

Sen gick jag och Nana ut till en bar vid namn Lighthouse för första gången. En öl och ett glas whisky senare gick vi hem till Nana och drack mer. Vår plan var att ringa Markus och Tobias över Skype för att bli fulla för första gången här i Canberra.

Jomen fulla blev vi iallafall.

Klockan var halv ett på dagen i Sverige när vi ringde.

Vi hade kul.

Efter att Nana däckat så gick jag hem. Idag är jag riktigt jävla bakis för första gången här i Canberra också!

Likes

Comments

Hej bloggen. Idag vaknade jag 07:08 AM och frågade Nana om vi skulle ta en morgonpromenad tidigare än bestämt. Vi gick ut i ett tungt, grått men nytt väder. Förstår du vad jag menar med nytt? Jag låter dig tänka lite på det. Resten av dagen har jag varit i skolan.

Man kanske kan tro att dessa bilder jag lägger upp är ifrån idag men icke. Dem är faktiskt ifrån förra veckan. Det komiska med det är att mitt liv förra veckan var helt färglöst. Nu när jag ser tillbaka var det kanske inte riktigt så ändå. Poängen är dock, att jag känner mig såhär färgglad som bilderna är, inuti själen, efter ett par saker gjorda.

1. Jag var på Surf Camp i helgen. Hur najs var inte det liksom?

2. Jag fick ett paket från min älskade familj. Mitt leende blev bredare då.

3. ÄNNU bredare blev det när jag igår spelade Squash! Fan, jag har inte spelat det sen...sist! Det vill säga, på jättemånga år. Jag snapade några kompisar och skrev Jag har aldrig varit såhär glad i hela mitt liv. Jag kände mig som hemma igen. 

4. Sen, sist och minst, jag har ätit svingoa avokadomackor. Att avokado är dyrt är ett faktum men fan så värt det är.

"Nytt väder": [Ett väder du upplever på morgonen då atmosfären inte hunnit ta smak av avgaser än. Ett väder som heller inte hunnit smaka på solens strålar, människornas skratt eller barnens skrik. Ett väder som under natten påbörjats för att ge oss frisk luft till den kommande dagen.]

Likes

Comments

Jag tror nästan jag kan lova att jag kommer lägga upp ännu fler bilder sen surflägret. njut av dem, det gör jag!

Likes

Comments

Det bubblar inom mig av ångest över träning, mat och hälsa. Den där ångesten har jag tampats med alldeles för länge nu men som för några månader sedan blev mildare. Ja, för några månader sedan blev jag ju faktiskt frisk från min ätstörning och klev ut från min psykolog på ätstörningsenheten för sista gången. Ätstörningen "anorexi" yttrar sig ofta i form av extrem rädsla för att gå upp i vikt, samt i kontrollbehov över mat och träning. Jag och min psykolog brukade öva på att släppa kontrollen för att återfå kontrollen. Förstår du vad jag menar med det? Okej, så här. Genom ökad kontroll över mitt matintag så miste jag kontrollen över vad sjukdomen tog mig. Jag märke inte att den försökte döda mig. Sjukdomen är idag för mig "dom jävlarna". Med "dom jävlarna" så menar jag de tankar och åsikter som sjukdomen fyller mitt huvud med. Jag övade på att släppa kontrollen över dessa genom att ta bort appar på mobilen, avfölja Instagramkonton och sluta köpa träningstidningar. Min bästa vän sa även något som fick mig att våga släppa kontrollen lite till. Hon sa att "ibland måste en se livet som meningslöst för att våga leva det". Tillslut fick jag en kontroll över mig själv på ett sätt jag aldrig tidigare haft. Jag fick en självkänsla och ett självförtroende jag aldrig tidigare haft.
Och jag sa för första gången att jag älskade mig själv.

Några månader senare sitter jag här i Australien och låter mina fingrar flyga över min dators smutsiga tangentbord. Jag har idag "dom jävlarna" i mitt huvud igen, vilket stör mig så in i helvete. Dock så vet jag bättre idag än då. Jag vet ju att jag kan skjuta dom jävlarna men inatt drömde jag att det gjorde så fruktansvärt ont.

Jag drömmer att jag nyss kommit hem från Australien och får spendera första natten hemma i Sverige med min Markus. Ångesten över kropp, träning och hälsa är tillbaka inom mig och jag har panik. Du får göra vad du vill idag Markus, för jag måste få vara ensam. Säger jag så fort vi vaknar efter första natten tillsammans. Efter det sätter jag på mig mina träningskläder och går ut för att springa. Jag springer, springer och springer. Jag vill egentligen inte och jag orkar egentligen inte. Allt jag vill och orkar är att få vara med Markus men jag springer i alla fall.

När jag sprungit ett tag så kommer det plötsligt hinder på vägen. Hinder såsom min gamla TV som blev stulen, gamla ragg jag haft, gamla kastruller som bränts i botten och personer jag varit arg på men förlåtit. Jag springer förbi människorna, slår sönder TVn och de brända kastrullerna kastar jag åt sidan. Jag fortsätter därefter att springa och efter en kort stund tänker jag på att det är skönt att inte ha hjärtklappning längre. Jag känner att jag inte är yr heller och det är också så himla... skönt bara. Min kropp börjar nu att bli glad istället för arg och ledsen. Jag var ju arg och ledsen över att jag inte kunde tränga bort tankarna som tvingar mig till att springa. Jag blir glad för att min kropp har tillräckligt med energi till att faktiskt göra just det, att springa!

När min kropp fyllts med glädje tar jag fram min mobil. Vägen jag springer på är ibland asfalt och ibland grus. Jag ringer till Markus och säger Vet du vad? Kan inte du gå och köpa en god frukost till oss? Jag vill egentligen inte springa men tvingar mig till att göra det ändå och jag hoppade dessutom över frukosten. Markus svarar ja och vi lägger på. Och när detta är sagt och gjort så händer det sjukaste jag någonsin varit med om.

Två små skelettliknande personer med svarta hattar går emot mig på vägen jag springer på. Båda skeletten är tjejer. Ett skelett är vit-grått och ett svart. De försöker stoppa mig och ta mig. Jag känner att de vill mig illa men jag vill så gärna ta mig förbi dem eftersom att jag vill fortsätta springa. Vägen jag nu springer på är inte längre en ångestfylld asfalt eller grusväg, utan vägen är mer än så. Den är numera bekväm att vara på. Det är som att vägen är den väg som ska ta mig fram i mitt liv, fram till glädjen och fram till frukosten. Skeletten däremot, de vill stoppa mig ifrån det.

Det svarta skelettet säger Jag är den som ska påverka dig genom att prata om träning och kost. Jag tar upp en av de mindre, rostiga kastrullerna och slår till henne så att hon går sönder i bitar. På vägen finns nu endast det vit-gråa skelettet kvar. Hon är svårare än det svarta skelettet att slå sönder. Jag försöker med samma kastrull men det går inte. Jag börjar grina och skrika av frustration. Jag kämpar hårdare och ännu hårdare men utan resultat. Tillslut böjer jag mig ned för att plocka upp en större kastrull. Jag slår till igen och skriker JAG VET VEM DU ÄR, FÖR JAG HAR HAFT ANOREXI MEN JAG TÄNKER INTE LÅTA DIG FÅ MIG ATT HAMNA DÄR IGEN! Hon blir chockad och stannar till. Nu slår jag till henne ännu en gång så att hon går sönder. Därefter ser jag TVn jag tidigare sprungit förbi och slår sönder den också. Jag fortsätter att slå och slå och slå tills att allt jag sprungit förbi hamnar i en hög. I detta nu är det en trafikerad gata längs min väg jag springer på och den är så trafikerad att bilarna förblir stillastående. Alla kollar på vad jag gör.

Sen vaknar jag.

Och vet du? Det rinner svett ända ned på benen. Det rinner så mycket svett att jag måste torka av mig. Jag känner mig rädd och jag känner obehag. Trots detta var det ändå den coolaste och bästa drömmer jag drömt någonsin. Fattar du vad detta betyder? Jag fattar. Jag dödade ju anorexin. Jag gråter av glädje och frågar mig själv vad i helvete det var jag nyss drömde. Efter en timma somnar jag om och vaknar sen på morgonen undrandes om drömmar kan slå in.

Nu, samma dag fast senare på kvällen så vet jag att drömmar kan slå in. För idag har jag lyssnat på min kropp och inte på någon annan. Jag dödade ju "dom jävlarna" inatt och fan, det är så himla, jävla häftigt.

Likes

Comments

Det kommer fler bilder, jag lovar.
Ps. Jag känner mig färgglad i själen igen. Det är en bra dag idag.

Likes

Comments

Jag har varit hos läkaren idag på grund av att min yrsel består. Rättare sagt så var jag där redan för tre dagar sedan och fick det förklarat för mig att ett virus tagit sig in i min kropp och satt sig i hjärnan. Detta är helt ofarligt men eftersom att infektionen valt att störa min balans är det självklart obehagligt. Kom tillbaka om tre dagar ifall du fortfarande känner av symtom. Sa hon när jag fått papperet med receptet på min medicin.

Idag gick jag tillbaka eftersom jag fortfarande har yrsel och fick veta att viruset kan sitta kvar i tre veckor. Så det är normalt att jag fortfarande är yr. Men sen frågade hon plötsligt varför ja andades så konstigt. Är du stressad över något? Frågar hon sen.

>Nä vadå? Ja kanske bara inte klarar skolan för jag är sämst i världen på allt. Jag kommer komma tillbaka till Sverige som en förlorare. Jag kommer ha kurser efter mig med underkända betyg. Jag kommer ha ett examensarbete att ta igen och kompisar som tar examen med ett ingenjörsdiplom i handen. Jag kommer flyga typ tre flygresor i åtta timmar/flyg ensam och har dödsångest över detta redan nu. Jag tror även att jag har en hjärnblödning och/eller en hjärtinfarkt med tanke på min yrsel och bröstsmärta. Eller har jag kanske något annat? Såsom borrelia?

Och va, nä varför skulle jag vara stressad över att alla tränar hela tiden och har samtalsämnen om hur en äter "nyttigt" och hur "dumt" det är att äta choklad. Själv har jag inte tränat nånting och ätit upp en hel Marabouchokladkaka på två dagar som jag fick på posten häromdagen. Dock endast för att överleva, inte så mycket till njutning. Mer såhär "jag kommer dö snart så jag borde njuta av de jag kan innan jag dör!"

Sen när ja inte tror att jag ska dö längre så kommer matångesten. "Du har ätit för mycket, snart kommer din mens, som du inte haft sen i september, tillbaka och det betyder att du är fet! Du kommet bli fetare än alla dina kompisar och alla kommer döma dig efter det. Blek och fet är du jävla förlorare!"

Och varför skulle jag vara stressad över att inte kunna följa med i helgen på "Surf camp" (ett surfingläger vi haft inplanerat sen skolstarten)? Jag är ju endå bara ett problem för alla. Jag tål ingenting, jag är vegetarian, har panikångest och är rädd för hajar. Ingen vill ju ha med mig iallafall!

Och ytterligare, varför skulle jag vara stressad över att säga till min familj, mina vänner och min pojkvän hur jag mår? Alla tycker ju att jag är problem då, en sån där "tycka synd om"-person som alla hatar. Ingen orkar höra mer på mina problem, det är ju ändå bara jag som nojjar.<

Med detta i andra ord sagt så bokade läkaren in mig hos en psykolog redan idag. Och det känns bra. Jag vill tillägga att jag ska åka med på surfinglägret i helgen trots att ja bara vill stanna hemma under täcket. Utöver detta så tänker jag även plugga nu, fastän min bröstkorg svider av överansträngning på grund av onormal andning. För jag VÄGRAR ATT GE UPP NÄR JAG VET ATT JAG FUCKING KAN!!!

Observera att mina dumma tankar har fel. För det är okej att vara fet, vara smal, vara mitt emellan, vara kort, vara lång, vara bred och att bara vara sig själv.

Likes

Comments