View tracker

Hej fina ni. Jag tänker bombardera detta inlägg med mig själv. Hur mår ni? Jag mår bra. Alltså, jag mår bra. Jag är från och med i onsdags, frisk på papper. Jag har ingen diagnostiserad ätstörning längre vilket medför att jag inte längre får träffa min psykolog jag gjort i nu två år. Det är givetvis svinhäftigt, asskönt, urcoolt och jag är stolt. Det är dock väldigt sorgligt att lämna en trygghetszoon som att få komma till henne varannan vecka och ventilera och gråta. Det är läskigt att lämna min pelare som gav mig den fakta jag saknade. Men allt är i slutändan positivt.

Jag vill med inlägget och med bilderna jag ler på, även säga att jag känner hopp för mänskligheten. Det finns hjälp att få för dem som behöver den, det finns systrar och killar i världen som är fantastiska, det finns en vilja inom en om man letar och kämpar. Jag gjorde det. Jag klarade det. Jag sköt dom jävlarna, som jag kommer fortsätta skjuta tills jag inte behöver det längre.

Läs två stycken upp: På papper.
Jag är alltså frisk på papper. Detta innebär dock inte att mina tankar kommer sluta terrorisera mig, eller att jag slutar ha ångest och panikattacker. Det betyder heller inte att jag en dålig dag står där framför spegeln och kontrollerar mig själv, kastar ur mig fula kommentarer och liknande. Att jag är frisk på papper, betyder dock, att min psykolog anser att jag är stark och frisk nog att klara mig igenom dessa panikattacker, ångest och kontrollbehov eftersom jag vet hur jag hanterar dem.

Ett par reminders till er därute:
- Ordet "ful" är inte en synonym till ordet "tjock"
- Jag kan om jag vill. Det handlar om att bestämma sig.
- Du är chef över dina egna tankar.
- Ditt egna välmående kommer först.
- Känn dig aldrig dum för att du vill något.
- Sök hjälp om du känner att du kanske, vill eller behöver. Det är inte fel att få hjälp, det är bra.
- Skäms aldrig i helvete någonsin för din psykiska ohälsa.
- Ångra inte, försök blicka framåt istället, det är ju dit du vill.
- Du behöver aldrig göra dig förtjänt för att äta och ha kul.
- Det blir lättare.
- ÄLSKA ER SJÄLVA, DET GÖR JAG OCH DET ÄR SÅ FINT.

Om ni någonsin vill fråga mig om något, så skriv en kommentar eller maila mig. Stor, varm och glad kram sålänge <3

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag känner mig ledsen innuti. Jag har svårt att veta varför. Möjligen är det för att jag snart åker till Australien, eller möjligen är det för att jag sårar mig själv ibland. Förmodligen är det en blandning av dem båda.

Vad gör jag åt saken då?

1. Jag lyssnar på ångestpodden samtidigt som jag tar en dagspromenad. Läs:dagspromenad. Det är viktigt med det lilla dagsljus man får nu om dagarna, så en promenad ute i ljuset var behövligt.

2. Jag fortsätter läsa och lära mig om det som får mig att må bra. Exempelvis veckans avsnitt av ångestpodden sa de många kloka saker om stress. De sa att stress var en mänsklig faktor, så låt aldrig pauserna falla i glömma. Du blir ju aldrig av med stressen men du kan underlätta den - så gör det också!

3. Jag försöker tänka att Camilla och Rebecca kommer hit till mig idag. Jag försöker acceptera att jag har separationsångest redan nu innan de ens kommit hit. Jag försöker även acceptera min ångest över pizza, godis, alkohol och diverse goda ting vi kommer stoppa i oss i helgen. Jag försöker även acceptera chokladen jag åt i både förregår, igår och idag. Alltså - jag försöker acceptera mig själv helt enkelt.

4. Jag säger fina saker till mig själv som att: "Jag är fin, jag är snygg, jag är bra, jag är cool, jag är fantastisk, jag duger exakt precis som jag är..."

5. Jag prioriterar mig själv. Jag pririterar mina intressen före mina måsten.
Exempel: Idag.
Stressfaktorer: Skolan, visum-ansökan och pengar.
Vilja: Gå torsdagspromenaden med Ångestpodden i lurarna.
Fakta: Att skolka från lektionen gör inte mig till en sämre människa. Snarare tvärtom?
Handlig: Jag struntade i lektionen efter lunch för att gå promenaden.
Grymt citat: Ångestpodden nämnde i veckans avsnitt att "...prioritera inte bort dina intressen. Vi slutar inte göra roliga saker för att vi går in i väggen. Vi går in i väggen för att vi slutar göra roliga saker."

Likes

Comments

View tracker

Jag och en favorit.

Fantastisk person.

Badhrockarna

<3

Skål!

Bra bild helt enkelt.

Fotade alltså på en gala i fredags. Det var as himla kul och imorgon blir det ännu roligare då Camilla och Rebecca kommer HIT!!!! ÅH SÅ ÖVERTAGGAD.

Likes

Comments

Världens finaste Markus.

Haha, världens härligaste Tobias.

Världens snyggaste Alexandra.

Världens mest oklara bild.

Världens blick.

Världens roligaste kväll. Jag, Markus, Tobias och världens härligaste Frida med hennes pojkvän tog en varsin bärs som fick våra rejvnerver att bli taggade inför utgång. Så vi tog några bärs till och sen dansade vi av oss på Akademien.

Likes

Comments

Favoritfrukost, favoritmellis,  favoritkvällsmål

Favoritpromenad med favoritpodden i öronen.

Likes

Comments

Jag...

...tycker du är bland den roligaste jag vet och...

...smartaste...

...spontanaste...

...och finaste jag vet. Jag uttrycker mig ibland som om jag inte älskade dig. Men de är väl klart som fan att jag gör det. Jag älskar dig.

Likes

Comments

Jag går hem från skolan för att äta lunch. Som vanligt äter jag en sallad med en qournfilé. Jag har en ceasarsallads-sås som smakar natrium, eftersom den är kalorifri. När jag ringlat på den vita såsen så ställer jag tillbaka den högst uppe i skafferiet, bakom allt, så att ingen av mina kompisar kan se att jag fortfarande äter sallad med kalorifria såser till lunch.

När jag ätit klart tänker jag på att min kropp skriker efter kalorier. Efter kolhydrater. Efter mat. En vecka tidigare vågade jag handla ett paket med flingor men har inte vågat äta av dem än eftersom de innehåller allt det där som min kropp skriker efter. Vem är jag som tror att jag förtjänar något så gott? Idag är dock en dag då jag är hungrig och inser snart att jag ätit alldeles för lite till lunch. Jag ställer ned den djupa, vita tallriken som jag ätit sallad ur, i diskhon och plockar fram en mindre skål ur husgerådet. Jag häller i en liten klick yoghurt och därefter exakt en halv deciliter flingor. Jag äter upp det goda i skålen framför TVn i den beigea soffan. Det var helt fantastiskt gott - så gott att jag bestämmer mig för att fylla på. När jag ätit upp påfyllningen också börjar ångesten krypa inom mig. Den kryper inte inom mig för att jag ätit dessa två skålar, utan för att jag fortfarande inte är nöjd och vill därmed ha en skål till.

När jag ätit hälften av det lilla som finns i min tredje skål får jag ångest. Jag går till köket, häller i så pass mycket flingor som kan ge mig en brutal ångest. Jag äter en sked med bara flingor, och en till. Och sen en till. Jag gör inte detta för att jag är hungrig - utan för att framkalla en sån panikångest som får mig att göra det jag bestämt mig för att aldrig göra. Att spy.

Jag ser hur mitt armband med texten "skjut dom jävlarna" på ligger på badrumsgolvet en meter ifrån mig. Jag tar tag i dörrkarmen för att få hjälp att resa mig upp. När jag står upp igen på mina två skakiga ben, så tittar jag på mig själv i spegeln. I spegeln ser jag en tjej med röda, blöta och rädda ögon. Hon börjar grina. Hon är ledsen för att hon gjorde något hon lovat sig själv att inte göra. Hon är rädd för att hon snart är (x). Hon är röd av ansträngning. Hon skäms mer än vad hon gjort någon gång under sitt liv och bestämmer sig för att göra det hon alltid gör när hon skäms, och det är att erkänna det för någon. När hon smsar sin vän darrar hennes fingrar så mycket att hon skriver fel ett flertal gånger men lyckas tillslut få iväg smset.

"Hej, jag har gjort något väldigt dumt. Och jag vill berätta det för jag hatar mig själv." Hennes vän svarar att hon jobbar men att föreningen "frisk och fri" har jourtid och att jag skulle ringa dit om det var brådskande. Jag bestämmer mig för att slå deras nummer. "Hej, jag har gjort något hemskt och pinsamt. Jag vill inte känna såhär längre." Tjejen i andra änden av telefonsamtalet frågar ganska rakt på sak vad som hänt, vilket var skönt. Jag ville ju berätta, så jag berättade. "Tre små skålar med flingor är inte mycket. Jag förstår att det känns som mycket, dels för att du ätit en lunch men också för att du åt det sista bara för att få ångest. Men det var varken fulla skålar eller en bra lunch du åt, så din kropp behövde snarare det där. Det gör heller inget om det sker någon gång ibland, det är okej." Jag skriker tillbaka att jag är en dålig person som tappat kontrollen. Att allt jag gör är fel. "Jag vill hellre se det som att det var flingornas fel, att de var de som var väldigt goda helt enkelt. Det är inte ditt fel" Säger hon och småskrattar lite. Jag skrattar också och snyftar ur mig ett "okej". "Jäkla flingor" , säger hon sen. Jag fortsätter "Åh, jag önskar att jag också fick hjälpa andra som du gör. Tack för att du hjälpte mig." Hon svarar, "Det var ytterligare en anledning till att vilja bli frisk, så att man kan hjälpa andra.".

När hon och jag har avslutat samtalet går jag tillbaka till skolan. Jag känner mig svag och jag orkar inte riktigt vara glad och blir därför ångestfylld igen. När lektionen väl är slut vågar jag inte gå hem eftersom jag är rädd för att jag kommer vilja äta då, så jag går in till stan för att fördriva tiden. Min vän ringer ungefär sju timmar efter det som hände vid lunchen och frågar hur det är med mig. Jag börjar genast gråta och berättar allt. "Det inte var för mycket och det är okej." Försöker hon lugna mig med. Jag fortsätter min berättelse "...och nu vågar jag inte gå hem för då kommer jag säkert äta ännu mer. Jag vill inte. Jag vågar inte!". Min vän frågar om att vägra gå hem är det som gör min dag bättre? Jag grinar, "Nej, det är det inte". Hon säger då meningen jag älskar, "Okej, får jag bestämma en sak nu?". Hon väntar inte på att jag ska svara utan fortsätter "Du går hem och äter en ordentlig middag för jag tror du behöver det just nu." Jag nickar. "Ät något du är säker på, som pasta med champinjonsås vi gjorde tillsammans när du var hemma. Känns det okej?". Tre timmar senare har jag vågat mig hem, lagat middag i form av pasta med champinjonsås och ätit den också.

Ett år och några månader senare sitter jag i en helt annan lägenhet och skriver detta. Jag har nyligen kollat igenom min kalender för att ha kontroll på vad som händer nästa vecka. Jag ska bland annat till tjejjouren för handledning. Jag håller på att bli en jourtjej nämligen - för att kunna bidra till ett samhälle utan våld och diskriminering. Jag har även ätit tre skålar med yoghurt och likadana flingor som jag försökte äta för över ett år sedan. Jag fyllde på skålen utan ångest och åt en rostad, ostmacka också, inte en sallad med kalorifri sås. Jag känner mig väldigt mätt men istället för att låta tankarna styra mitt beteende och låta ångesten ta mig - så lutar jag mig tillbaka på stolen och lägger handen på magen.
Jag tittar på min vänstra hand som ligger där och säger högt till mig själv, "Tack för att jag får äta utan ångest idag. Och tack för att jag få må bra."

Likes

Comments

Jag, alla mina kompisar och hela min familj är enade om att jag tänker alldeles för mycket. Jag ramlar ganska snart i tankefällor och idag bestämde jag mig för att lära mig mer om dem och vilka de är. Tankefällor uppstår då man missuppfattar eller felbedömer situationer. De får oss att känna och handla på sätt vi annars inte hade gjort. Trots att jag idag vet mer, så kommer dessa tankar alltid passera mitt pannben. Skillnaden är nu att jag inte kommer handla efter dem - för de är bara tankar och inte sant.

1. Allt eller inget - tänkande
Allt är svart eller vitt och inget är grått. Det är antingen perfekt eller ett totalt misslyckande.
Eget ex: Jag fick en 3a på tentan vilket är bra - men det går ju att få en 5a. Jag anser att jag misslyckades totalt, trots att jag blev godkänd.

Det är ganska fint när det är grått också. Och grått existerar.
2. Övergeneralisering
En negativ händelse tas för givet alltid ske för den sortens händelse.
Eget ex: Jag fastnar på en uppgift i matteboken. Utifrån att jag inte kan en uppgift tar jag för givet att jag inte kan något, och finner därefter noll inspiration till att fortsätta plugga.

En uppgift avgör inte om jag klarar resten av bokens uppgifter eller inte. Detta M Å S T E jag förstå och handla efter.

3. Selektiv abstraktion
En enstaka negativ detalj färgar hela verkligheten.
Eget ex: Jag spiller ut kaffet på morgonen och hela dagen är förstörd.

Ja, för självklart är det lite kaffepulver och varmt vatten som avgör vad som händer resten av dagen. Lite kaffepulver och varmt vatten är värt så mycket att hela dagen bör förstöras, inte sant? *sarkastisk*

4. Diskvalificering av det positiva
Positiva detaljer eller händelser diskvalificeras. Det ligger fokus på det negativa trots motbevis.
Eget ex: Någon säger att jag är fin i håret. Jag tänker att personen säger så endast för att vara snäll och svarar "men va? Det är ju fett och äckligt.".

5. Tankeläsning
Du tar för givet att omgivningen tänker något negativt om dig och försöker inte göra något åt det.
Eget ex: Jag ska redovisa inför klassen. Alla tycker att jag ser konstig ut, står konstigt, pratar konstigt, ser att jag skakar av nervositet mm.

6. Spådomar
Man förutsäger att saker kommer gå dåligt eller inte fungera, och handlar efter detta.
Eget ex: Jag tror att jag ändå inte kommer kunna nästa mattetal, vilket gör att jag inte ens försöker.

7. Katastrofiering
Man fokuserar på det negativa och värsta tänkbara som kan hända i en viss situation.
Eget ex: Jag kommer störta och dö när jag ska åka till Australien.

8. Förminskning och förstoring
Man överdriver eller underdriver. Man förminskar det positiva och förstorar det negativa.
Eget ex: Jag missar en dags lektioner och hela min utbildning var förgäves.

Det är okej att vara sjuk, trött, ha ångest, ha PMS, va lat och bakfull - och därmed missa lektioner ibland.

9. Känslotänkande
Känslomässiga reaktioner är verkligheten.
Eget ex: Jag känner mig dum som inte kommer på min kompis födelsedag - då är jag dum i verkligheten.

10. Måste/borde- tänkande
Man tänker att man "måste" och "borde" saker, vilket leder till skuldkänslor när det inte går att leva upp till. Detta leder till att man har svårt att släppa kontrollen, skapa tillit till andra. Man kan då även ställa orimliga krav på sig själv.
Eget ex: Jag "måste" börja laga maten så fort vi kommer innanför dörren med matkassarna eftersom ingen av mina kompisar vill eller orkar, och kommer därför inte göra det.

11. Etikettering
Istället för att se varje händelse för sig, så sätter man en negativ etikett på sig själv efter varje en.
Eget ex: Jag råkar slå in en produkt två gånger. Kunden ber argt om pengarna tillbaka eftersom hen inte vill betala dubbelt. Denna händelse ser jag inte som enskild, utan dömer hela mig själv som en förlorare istället.

12. Personalisering
Man anklagar sig själv för sådant som man inte har kontroll över.
Eget ex: Mina föräldrar gör något pinsamt, jag anser att det är jag som är pinsam och behöver straffas.
Källorna kan ni klicka in er på här eller här :).

Likes

Comments

Jag brukar säga att jag tycker om dig "rymdmycket". Med det så menar jag att det är oändligt mycket, och att min kärlek jag känner till dig växer. Hela tiden.

Ville ba att alla andra skulle få veta det också. Jag tycker att det är fint att vara kär.

Likes

Comments

Vad ska en göra om det brinner innanför huden, nerver, fett och kärl. Jag spyr snart ut smärtan av vrede som kryper innanför allt det där jag nyss sa. Kaffekoppen spills snart ut, medvetet och omedvetet. Medvetet för att nått skall gå sönder i hopp om att få mig att må bättre. Ut far kaffet omedvetet för att det svartnar för mina ögon. Jag greppar bara något som står nära mig - för att kasta sönder det.  

Jag vet inte vad det är som får mig att bli så jävla arg. Jag försöker, likt en spårhund av bästa klass, genomsöka mitt hjärta. Mitt hjärta är svart, ungefär så svart som det var i den nu tomma kaffekoppen. Vad fan är det som gör så ont? Vad är det som målar mitt hjärta svart? 


Jag håller inne min gråt - återigen vet jag inte varför.  


Jag andas. Jag skriver. Jag lugnar mig. Någon frågar varför jag är ledsen, jag svarar att jag inte vet fastän jag nu vet. Jag ser det. Jag ser nu varför det gör så ont. Anledningen till varför kan jag inte prata om, vilket gör att det gör desto ondare. Jag har svårt att andas, svårt att se varför livet är bra. Jag har svårt att veta vad jag ska göra för att måla mitt hjärta rött igen. Nu fryser jag också, fan vad allt är skit. 


Kan jag bara tillåta mig själv att gråta, gråta så det rinner. Mycket. 

Och så äntligen: Jag skriver medan mina ögon är fulla av de där så kallade tårarna. Jag önskar bara att någon kunde förstå, läsa, hjälpa och trösta utan att jag behövde berätta. Jag önskar att människor kunde må mindre dåligt. Jag vet att rosor har taggar – men va fan, måste de göra så jävla ont att gå på dem 
Och somliga rosor blommar inte ens ut. Varför är det så? Varför får vissa knoppar blomma men inte andra? 


Jag hatar dig som fick mig att hata mig. Och jag hatar dig som river oläkliga sår i oskyldiga människors själar. Jag hatar dig som målar mitt hjärta svart. Och jag hatar dig som inte kan låta en må bra.  

Jag hatar dig som aldrig kommer låta somliga få blomma ut.

Likes

Comments