View tracker

​Jag bad. Jag bad varenda jävla dag att du skulle höra av dig. Jag bad på mina bara knä att när jag kommer hem från jobb, klev ut ur hissen och rundade hörnet - att du skulle stå där with your heart on your sleeve. Jag bad att du skulle be mig komma tillbaka, att jag skulle förlåta dig för vad du gjort och att du bara var förvirrad. Du var förvirrad men att i slutändan var jag den enda som kunde rädda dig.


Jag bad. Jag bad att varenda Audi som körde förbi mig skulle ha ditt regestreringsnummer. Jag hoppades på att du skulle stå på samma parkeringsplats som alltid när jag gick ut ur porten. Jag hoppades så jävla hårt på att allt var ett missförstånd. Jag hoppades på att du skulle sakna vad jag fick dig att känna. 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Någonstans mitt i allt måste vi inse att personen vi föll för, inte längre är samma person.

Jag brukar jämföra det med att falla för en karaktär. När vi läser romaner/ser filmer faller vi snabbt för karaktärer som uppnår våra ideal för en dröm-partner. En partner som respekterar dig, uppskattar dig, sätter ett leende på dina läppar och klistrar fast minnen i ditt huvud. Men när vi läst klar boken inser vi att karaktären vi föll för, inte är på riktigt. Författaren/Regissören målade upp en karaktär som med all säkerhet skulle locka läsare/filmtittare till att fortsätta läsa boken/se filmen med öppna armar och öppet hjärta. Precis samma sak gjorde han/hon.

Det målas upp en bild av vem vi vill att dem ska vara. Egentligen inte så svårt med tanke på att sociala medier sprider "Quotes" eller "Artiklar" om hur vi vill att en partner ska vara. Självklara punkter som att en kvinna blir glad av ett Godmorgon-sms eller att en man uppskattar att få se dig utan smink. Det är väl uppenbart att hon blir glad av att du tänker på henne på morgonen eller att han uppskattar när du vågar visa din naturliga skönhet för honom. Det är så självklara fenomen att man nästan känner sig dum som faller för det.

Någonstans mitt i detta tar resan slut. Morgon-smsen blir kortare, uppskattningen kring att hon tar av sig sminket är inte vad den varit och sakta men säkert så rinner det ut i sanden.

You wanna know why? - Boken, filmen, the honeymoon is over. Karaktären vi föll för är inte längre där. Det är nu mina vänner, vi måste ta oss i kragen och inse att personen vi föll för inte är personen vi avslutade resan med. Jag har inga svar på vilka faktorer som spelade in, men karaktären är inte längre där. Därför, fäll inga tårar för vad som gått förlorat, blicka istället tillbaka och le åt den lilla smekmånad ni fick ihop, där allt var frid och fröjd och ni fick den uppskattning ni förtjänade.

Fall inte för karaktärer för vi alla vet att ingen karaktär varar livet ut.

Likes

Comments

View tracker

​Ni vet när man var yngre och man löste pussel, gåtor eller matte-tal i skolan? Ni vet att ibland verkade mönstret på pusslet falla på plats alldeles för lätt, gåtan var för självklar för att ens få kallas för en gåta och matte-talet var så enkelt att du antog att du gjort fel någonstans i ekvationen- Känner ni igen känslan? Känner ni igen känslan av självklarhet eller tanken "var det inte svårare än såhär?". 


En dag så var han bara där, som en självklarhet. Han vars namn som prydde min display från morgon till kväll, han vars namn som fick mig mitt i arbetande stund att springa in på toaletten, låsa in mig med en sådan nyfikenhet om vad han skrivit härnäst. Han fick mina fingrar att dansa en hetsig tango över tangentbordet för att hinna svara innan jag råkat ha låst in mig på toaletten lite för länge.


TBC.

Likes

Comments