Älskade pappa, om du bara visste hur mycket jag önskar att jag kunde ställa allt till rätta. Göra så du aldrig hade fått den där stroken du fick förra året, Den där proppen du fick och den första du hade när den andra upptäcktes. Göra så du slapp alla konsekvenserna som uppstår nu, Så du kunnat sätta dig i bilen och köra hur mycket du än hade velat. Men vi får se allt detta från den ljusa sidan, du fick en andra chans. En andra chans att fortsätta leva. Jag förstår och känner medlidande hur låst du måste känna dig. Från att ha kört bil varje dag, flera gånger om dagen till att få ett sånt här besked. Jag lovar dig, hade jag haft körkort så hade jag tillbringat hela min lediga tid att köra dig vart du än vill, hur ofta du hade velat. Jag vet att det är ett känsligt ämne, men jag måste skriva av mig. Jag fick mig en stor chock igår, av så olika skäl. Av att tänka efter samtalet mamma fick igår kväll. 

Igår var en jobbig kväll för alla som satt hos mamma, mamma hade fått ett samtal på eftermiddagen som hon inte svarade på då vi nyligen hade kommit hem från Trollhättan och var ganska trötta. Man blir trött efter en heldag på Överby med folk som ska ha ditten och datten och som springer i VARENDA affär. Men efter någon timme så ringde telefonen igen och det var samma person som hade ringt på eftermiddagen och vi trodde att det var ett vanligt samtal som det brukade vara med dessa personer, De är väldigt väldigt nyfikna och ska lägga sig i precis allt och är gemensamma bekanta till mina båda föräldrar och bor på samma ort som vi. Men när mamma svarade så berättade G att pappa hade vart nere hos de under dagen och det är inget ovanligt, men det som chockade oss var att pappa nästan hade trillat omkull i deras hall, att han inte mådde bra och eftersom jag hade pratat med pappa när vi kom hem och inte märkte att det var något så kom det många tankar i huvudet men mammas gubbe R slängde ifrån sig allt och bara rusade bort till pappa medans mamma pratade i telefonen och försökte ta reda på så mycket fakta som möjligt och jag ställde nog hundra frågor genom mamma till G under de minuterna som R var borta hos pappa. När R kom tillbaka så var han helt slut, då han har förlorat många vänner de senaste tiden och hade inte klarat av att en till. Egentligen vem hade gjort det? Men det var inget fel på honom, R hade väckt honom och hade blivit så förvånad att bli väckt sent på kvällen. Kanske ska tillägga att pappa brukar lägga sig runt nio men går upp mellan fyra och fem varje morgon. Det är hans rutin. Så när mamma hade pratat klart i telefonen och vi hade försäkrat oss om att allt var lugnt med pappa så satt vi, jagmammaR och lillebror och pratade i vardagsrummet om allt och det var där tankarna bara svischa förbi i skallen och skapade ett mindre kaos. Tankarna tog död på mig, ville inte tänka och ville inte känna mig sårbar men kände att chocken som kom över situationen som var och över tankarna så kunde jag inget annat än bara grina. Tänk om det hade vart nåt med pappa, just då? Tänk om det blir något inom kort? Tänk om.. Varje dag som går, varje dag är en dag närmare ett slut. Jag fick höra de orden igår "Kom ihåg: Varje dag som går, varje dag är en dag närmare till den dagen det verkligen är slut. Ta vara på tiden!" Visst har personen som sa orden rätt, men det är inget man ville höra just då. För tänk den dagen man hittar honom.. död. Man kan inte föreställa sig det, man vill inte föreställa den, man vill inte tänka på den. Inte tänka så. Verkligen ta vara på tiden! Chocken jag fick igår av allt som hände, alla tankar. Gjorde så jag verkligen bombade Josefin med meddelanden på Kik som rörde sig om pappa och i morse när jag vaknade så hade jag en halv pocket bok att läsa. Tack finaste vännen för att du finns och att vi kan prata om allt mellan himmel och jord med varandra, Tack för att du försöker få mig att se allt från den ljusa sidan och för att du förstår. Tack alla andra också som finns där för mig! 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments