Header
View tracker

Hej på er! Sorry att jag varit så inaktiv här det senaste, det är helt enkelt så att livet kommit emellan med nytt jobb, nytt år osv. Ni vet hur det är.

Jag firade in det nya året i Jönköping och på festivalen Unite17. Det var grymt och helt klart rätt sätt att fira för mig. Stort party, tillsammans med massa fina vänner och Jesus i fokus. Jag träffade också två vänner som var med i Hawaii, så det gjorde det extra kul. Första gången vi sågs sedan vi kom hem, och vi hade så mycket att prata om <3 Här kommer lite bilder från nyårsafton, så skriver jag ett separat inlägg om mina planer, drömmar och förhoppningar under 2017 senare. Kram!

Likes

Comments

Julen är min absoluta favorithögtid och jag älskar allt som har med det att göra! Speciellt förberedelserna och när de första julsångerna börjar spelas, att ta in granen och klä den, städa huset och pynta fint och göra julgodis. Att spendera tid med familjen är nog det jag tycker är viktigast runt jul, och i min familj brukar vi spela mycket sällskapsspel runt julen och det är en tradition jag älskar.

Min jul har varit mycket bra, men i år är första året jag känt julstress. Jag har stressat runt ganska mycket utan att veta riktigt varför. Men trots detta har jag hunnit njuta av julens frid och fina budskap också, vilket jag tycket är viktigt att inte glömma. Världen väntade på en stor kung som skulle rädda världen, med dunder och brak tyckte man. Men Gud gör ofta inte som vi tänker, utan han har för det mesta en annan plan. Och räddaren kom, men han föddes i ett stall av en tonårstjej. En sådan födsel kan man tycka är ganska obetydlig, det känns inte som en händelse värd att minnas, än mindre att fira. Ändå är julen kanske den mest firade högtiden i världen, som firas till minne av detta barn som föddes och lades i en krubba. Jag gillar att tänka logiskt och detta går bara inte ihop i mitt huvud. Hur ett barn som var oplanerat, föddes in i fattigdom och var tvungen att fly direkt fortfarande idag, tvåtusen år senare, är en av världens mest inflytelserika personer idag är inte rimligt. Ändå är det sanningen. Vilket bara gör mig så förundrad över vem Gud är och makten i ödmjukhet.

Här ser ni årets pepparkakshus som jag, Markus och mamma satt ihop!

Likes

Comments

Här är ett litet urval av de saker jag önskat mig i julklapp! Kan också fungera som inspiration till sista minuten-klappar för den som behöver.

Har länge velat ha en longboard, men det har aldrig blivit av och nu efter Hawaii är jag mer sugen än någonsin. Tycker att denna från Dusters California är riktigt snygg.

Mysgrejer som doftljus och morgonrock är ju saker man bara behöver för att klara av det svenska vintermörkret! Älskar att svepa in mig i en filt eller morgonrock när jag äter frukost i mörkret, eller tända ett doftljus och se en film i mitt rum på kvällen.

Nu ska jag fortsätta slå in de julklappar jag ska ge bort! Kram på er

Likes

Comments

Jag har varit lite trött på mitt rum här hemma sedan jag kom hem från Hawaii. Så efter jul skulle jag vilja göra några förändringar för att det ska kännas lite nytt och fräscht. Eftersom jag förmodligen kommer flytta ut helt under nästa år är det ingen idé att göra något stort, men det finns ju små, enkla saker man kan göra som gör stor skillnad för känslan i rummet. Det jag tänkt göra är:

- Möblera om

- Byta gardiner

- Byta matta

- Byta kuddfodral

Jag kommer också ändra lite bilder och sånt som jag har på mina väggar :) Just nu har jag ganska mycket röda detaljer i mitt rum, och jag vill byta ut detta mot blått och ha lite mer av ett "havstema".

Här är lite saker jag använder som inspiration! Ska visa er sedan när det är klart, men det lär ju ta ett tag hehe

Likes

Comments

Vi har en vana att se ner på oss själva. En rätt otäck vana att trycka ner oss själva. Det är så enkelt att se allt vi inte har, och allt vi inte är men alltför sällan ser vi och uppskattar vad vi har och vilka vi är. Detta negativa mindset är så farligt och vi vet ju alla vilka konsekvenser det får.

När folk ska beskriva mig får jag ofta höra att jag är “confident” och “a leader”. Men när jag ska dela vad jag kämpar med är min självkänsla det jag känner att jag behöver jobba på. Jag tror det betyder att jag kommit ganska långt i min kamp, jag vet vem jag är, men samtidigt vill jag verkligen fortsätta att jobba på detta, för jag har så många dåliga dagar då jag tvivlar på mig själv. Men eftersom detta är något jag jobbar mycket med, vill jag dela med mig av några saker jag lärt mig under tidens gång.


Motsatt till vad ordet faktiskt säger, självkänsla handlar inte om att hela tiden ha en bra känsla om sig själv. Vår värld idag är så fokuserad på våra känslor. Vill vi ha något, ska vi helst ha det nu. Känns det rätt är det rätt. Vaknar man med en dålig känsla är det så vi känner resten av dagen. Tycker jag att jag är ful när jag ser på mig själv i spegeln är det sanningen. Vi måste släppa detta mindset. Det skadar oss. Vi måste inse att våra tankar är kraftfulla, och vad vi tänker påverkar oss.


Tänk om, när vi vaknade på morgonen med en dålig känsla, inte skulle tillåta det att förstöra vår dag. Tänk om vi skulle identifiera den känslan och säga “jag vet att jag känner såhär idag, men jag tänker inte låta de negativa tankarna få makt över mig. Jag är tacksam över att jag har fått vakna till en ny dag, att jag är frisk och att jag kommer kunna göra fantastiska saker idag.” När vi ser oss själva i spegeln och börjar kritisera vår kropp borde vi istället tänka: “Jag vet att jag inte tycker att jag är världens finaste människa. Men det finns någon som tycker att jag är det. Jag har två armar och två ben, jag kan andas och mitt hjärta slår. Jag fungerar som jag ska och jag är tacksam över att få leva ytterligare en dag. Jag är unik och jag är vacker.” Det spelar ingen roll om vi tror på det eller inte. När vi tänker det, när vi talar det och ser oss själva från ett annat perspektiv ändrar det oss. Vi hör så mycket om oss själva, både från andra och från oss själva. Det är helt upp till oss vilka saker vi vill tro på, vill vi tro att vi är fula och odugliga, eller vill vi tro på att vi är vackra och perfekta? Om ingen annan säger att du är vacker, börja säga det till dig själv varje morgon! Det har större kraft än man tror. Bestäm dig för att du är perfekt, oavsett om det känns så eller inte, så kommer det tillslut vara sanningen du tror på.



“Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It is our light, not our darkness that most frightens us. We ask ourselves, Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, and fabulous?”


Okej måste stanna lite här i mitt favoritcitat av Marianne Williamson, som är helt briljant. Hur ofta säger vi inte till oss själva att någon annan är smartare, bättre eller vackrare? Hur ofta har vi inte något som brinner inom oss, men som vi inte vågar släppa ut på grund av rädsla? Har ni tänkt på hur många lögner vi säger till oss själva varje dag, som till slut blir sanningar i våra huvuden? “nej jag kan inte, nej jag orkar inte, nej någon annan gör det bättre, nej det är bättre om jag stannar hemma, nej det är bättre om jag inte säger något”. Eller “om jag bara hade det här skulle allt vara bra, om jag bara såg ut sådär, om jag bara kunde det där…”. Okej åter till citatet:


“Actually, who are you not to be? You are a child of God. Your playing small does not serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that other people will not feel insecure around you. We are all meant to shine, as children do. We were born to make manifest the glory of God that is within us. It is not just in some of us; it is in everyone and as we let our own light shine, we unconsciously give others permission to do the same. As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others.”

– Marianne Williamson


Det finns så många som vill göra en skillnad i världen. Hjälpa andra och göra detta till en bättre plats att vara på. Vi vill vara lyckliga, resa mycket och ha ett jobb där vi trivs. Men på något sätt tänker vi att vi ska uppnå detta genom att tycka synd om oss själva. Vi gymmar varje dag, äter nyttigt, jobbar hårt, ser ner på oss själva och på något magiskt sätt tänker vi att detta ska leda till ett lyckligt liv. Men hur kan vi bidra till att göra jorden till en bättre plats när det enda vi gör är att se ner på oss själva? Hur kan vi finnas där och hjälpa de människor som står oss nära när vi bara tänker på våra egna fel och brister?


Vi behöver ta ett steg tillbaka. Eller kanske tio steg. Vi måste sluta tro att vi blir vackrare av att identifiera alla våra brister och sedan jobba på dem. Det fungerar inte så. Du kommer jobba på det resten av ditt liv och aldrig bli nöjd. Vi blir vackra genom att bestämma att vi är det. Vi är redan starka, perfekta, fria och vackra. Vi måste bara inse det.

Likes

Comments

I helgen åkte vi upp till mina kusiner i stockholm! Det var riktigt kul att träffa släkten, men tyvärr sitter jetlagen fortfarande i kroppen. Jag sover på vanliga tider men är så himla trött hela tiden. Jag orkar typ inte göra något och det är så jobbigt. De hade snö där till skillnad från här hemma, och det är ju så mysigt och piggar verkligen upp! Julkänslan infinner sig så fint när man vaknar till ett vitt landskap utanför fönstret.

När jag var i Australien köpte jag pepparkaksformar i form av australiensiska djur till familjen, och de har nu blivit en självklar tradition i vårt pepparkaksbak!

  • Vardag

Likes

Comments

Hej kära vänner. Jag har nu kommit hem till ett kallt och grått Sverige. Resan tog drygt 38 timmar totalt, så det är inte så konstigt att jag är trött. Det enda jag har gjort än så länge är egentligen att träffa familj och vänner och packa upp, tvätta och sånt roligt. Helt ärligt har jag riktigt jobbig jetlag. Sover ganska bra på natten, men vaknar tidigt och kan inte somna om förrän 9 på morgonen då det är kväll i Hawaii. Och då kan jag helt plötsligt knappt hålla ögonen öppna om jag väljer att vara vaken. Klockan 11 (midnatt i Hawaii) är jag helt wrecked och fungerar knappt. Jag har nästan inte varit ute, håller mig helst inne under en mysig filt.

Mina tankar vandrar hela tiden iväg. Till surf och ändlösa stränder. Solsken och bara ben. Systrar och bröder som står bakom och stöttar i vått och torrt. Äventyr och natur så vacker att det är overkligt.

Men nu ska jag sluta deppa! Idag blir det en sväng till stan, gymmet och sedan fika med några saknade vänner. Och många koppar kaffe.


Likes

Comments

Bilderna får tala för sig själva.

Likes

Comments

I fredags hade vi graduation! Alla klarade sig genom internship och fick godkänt på alla prov och inlämningar. Graduation var en heldag, som började med en liten jultema-frukost där vi interns fick gå upp en och en på scenen där en staff affirmed us. Vår staff känner oss så bra och den uppmuntran betyder verkligen mycket för oss. På kvällen klädde vi upp oss och åkte till ett ställe på North Shore där vi hade middag, tal och diplomutdelning. Hela STN var där, och också en del familj och vänner. En kul kväll helt enkelt.

Sen igår var det dags för mig att säga hejdå till min ohana, STN, Hawaii och flyga hemåt. Jag var definitivt redo för att åka hem, men inte alls förberedd. När man bor så tätt inpå så många människor blir de inte bara systrar och bröder, men nästan som en del av en själv. Så när det igår kväll helt plötsligt var dags att säga hejdå till alla... Det var inte lätt. Alls. Vi grät alla floder, och att lämna dem bakom sig och åka därifrån var heartbreaking. Jag längtar efter att komma hem, men kommer inte riktigt ihåg hur jag levde utan alla dessa fantastiska människor i mitt liv.

Roomies <3

Likes

Comments

Mina tre månader hos Surfing the Nations har nu kommit till sitt slut. Jag kan med säkerhet säga att den Sara som lämnar Hawaii inte är samma Sara som kom dit. Jag trodde att jag visste att jag visste vem jag var och hur livet fungerar. Visar sig att min värld skulle vändas upp och ner. Livet är så mycket mer än jag någonsin kunnat föreställa mig. Jag har blivit FRI från saker jag inte ens visste tyngde ner mig.

Jag har lärt mig att vi är mycket mer än våra känslor. Jag är skyldig till att ofta tro att mina känslor är sanning, och agera utifrån det. Självklart är våra känslor viktiga, men de är inte allt. De kan hjälpa oss, men får aldrig ha sista ordet. Mycket av vår lycka och glädje blir stulen av att vi fastnar vid våra negativa känslor allt för länge. När negativa känslor får överhanden blir vårt perspektiv negativt och det blir en spiral nedåt. Hjärnan är som en muskel som måste tränas till att tänka bra tankar. Jag har lärt mig att vakna varje morgon och säga till mig själv att jag är vacker. Att jag är perfekt. Oavsett hur ful jag känner mig säger jag till mig själv att jag är vacker. För jag vill vara vacker, jag vill tro att jag är perfekt. Världen försöker så ofta få mig att känna mig ful, och om jag skulle lyssna på mina känslor skulle jag tro på det. Men vilken nytta gör det om jag går och känner mig ful? Vem kan jag hjälpa genom att ha dåligt självförtroende? Därför väljer jag varje morgon att säga att jag är vacker. Det finns en stor makt i ord och att tala saker över sig själv gör skillnad.

Jag har lärt mig att inte låta min identitet definieras av saker jag gjort. Jag är så mycket mer än mina erfarenheter. Mycket mer än en syster, en elev, en kompis, en löpare, en surfare eller en ledare. Alla dessa saker är bra grejer, eller hur? Men alla kan också enkelt försvinna, och vem är jag om jag hela mitt liv identifierat mig som en löpare och skadar mig så att jag inte kan springa längre? Tänk om jag identifierar mig som en syster men helt plötsligt är på andra sidan jorden och inte har mina syskon nära mig längre? Vem är jag då? Jag har lärt mig att Jesus är den enda som får säga vem jag är. Jag är en dotter till den högsta kungen. Jag är älskad. Jag är felfri. Jag är skapad till Guds avbild. Wow. Hur fantastiskt är inte det. Detta är sanningen, oavsett om jag tror på det eller inte. Oavsett om jag känner det eller inte. Och det är därför jag kan vakna varje morgon, tala allt detta över mig själv och vara säker på att det aldrig kommer ändras. Om jag skadar mig, är jag fortfarande Guds barn. Om jag är på andra sidan jorden är jag fortfarande älskad. Om jag gör misstag är jag fortfarande skapad till Guds avbild. När jag tappar fotfästet helt kan jag ändå alltid vila i att jag är hans älskade dotter. Inte för att jag är bra på något sätt, utan för att han är det.

Det är med denna känslan jag lämnar Hawaii. Fri med ett helt nytt perspektiv på livet. Med en längtan att tala liv över andra, istället för att jämföra och döma. Med en längtan att leva livet till fullo och aldrig mer vara bekväm. Vi är kallade till så mycket mer än lagom.

Likes

Comments