Hallå där torsdag!
Dagen började med tvättstuga och lite städ, sen har jag varit in med bilen på exets jobb, så himla snällt då jag annars måste åka till Sveg för att få bilen kollad och det känns ju både dyrt och långt, framför allt när en inte vet om bilen är trasig eller inte. Var några grejer som behöver lagas men ingenting akut, skönt!

Sen hämtade jag hem barnen, så himla härligt att äntligen få hem dom igen! Tror barnen längtat också, Wilja skrattade och kramade dörren när vi kom hem och Alva sprang direkt in till sitt rum. Liv och rörelse här hemma igen. Mina små älsklingar ❤️

Nu sitter vi i soffan och kollar på Trolls och äter frukt innan barnen ska sova. Imorgon funderade vi på om vi skulle ha varit upp på Norra Berget en sväng, om vädret tillåter. Hojta till om ni vill följa, hehe.

Puss, S!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Rubriken talar för sig själv. Jag är sååå trött idag! Kunde inte sova natten till igår och har sen jobbat dygn och sovit dåligt inatt också.

Imorse när jag slutade så åkte jag bort och träffade barnen och var samtidigt barnvakt åt Esther en stund. Som jag saknat barnen, dom har varit borta alldeles för länge nu så hoppas att dagarna går fort så det blir fredag snabbt så barnen kommer hem, då ska vi mysa som bara den. Får se om vi ska gå på Selånger marknad i helgen, någon annan som ska dit? :)

Efter att jag myst med barnen så åkte jag och handlade sen hem och städade och sen kollade jag på sista avsnittet av Orphan Black. Fan att det inte blir nedärvda avsnitt, världens bästa serie! Ni som inte sett den - se den! Och kom gärna med serietips om ni har något bra.

Nu har jag precis ätit middag, korvstroganoff och ris och ska väl slappa i soffan en stund och förhoppningsvis Sov tidigt ikväll också, imorgon är det dags för ytterligare ett jobbpass men sen är jag ledig till den 24e.

Sköt om er och ha det bra, och kom ihåg att inte ta människor i eran omgivning för givet. Ge och ta. Jag är kräkless på så kallade vänner som inte ger något tillbaka men som tar hela tiden, ni är bläh 🙋‍♀️

Puss, S!

Likes

Comments

Jag har ju inte mått så bra i början på veckan och dessutom känt mig ensam, men det har blivit fina dagar ändå. I onsdags hade jag besök utav Christina, så himla roligt att äntligen få träffas irl och inte bara surra på nätet! Vi åt rabarberpaj och surrade en massa :) sen på kvällen hade jag besök utav Sara, vi åt en massa gott och surrade i flera timmar, så himla mysigt!
På torsdagen så hämtade jag barnen på förskolan, Wilja blev så glad att se mig att hon nästan började gråta, älskade lillkorv. Sen skjutsade jag Wilja till sitt andra hem (vad knepigt det känns att skriva på något vis) och sen åkte jag och Alva hem. Vi gick upp till lekparken på södra allén, promenerade i parken ovanför och hoppade på studsmattorna, sen gick vi hem och spelade spel, åt godis och såg på film och Alva bad sen själv om att få gå och lägga sig vid 19.20. Hade lovat henne att hon skulle få sova i min säng så hon somnade nöjt (hon fick dock flytta till sin säng igen vid 01.30 då jag inte kunde somna och sen fick hon komma tillbaka till min säng vid 06.30) och sov till 08.40. Snacka om att behöva sova, haha. Sen åt vi en sen frukost och myste på hemma sen lämnade jag henne på förskolan till lunchen.
Skjutsade ungarna igår efter förskolan också, mysigt att få gosa lite med dom. Sen åkte jag till Sandra i Granloholm där även två andra härliga mammor var. Vi pratade, drack vin, åt tacos och lyssnade på musik medans kidsen sprang runt och lekte. Det blev en riktigt härlig eftermiddag och kväll och sen åkte jag hem vid 22 ungefär. Är tacksam över fina människor runt omkring mig och dessutom tacksam för att få träffa nya fina människor.

Idag händer det inte mycket, planen är att ligga kvar i sängen ett tag och sen ska jag ta mig iväg och hämta bilen under dagen också och sen försöka tagga för ett dygnspass på jobbet imorgon :)

Sköt om er! Puss, S!

Likes

Comments

Fem år sedan, har det verkligen gått så länge redan?

Igår för fem år sedan fick jag ett samtal om att morfar var dålig, riktigt dålig, tiden var inne. Ett samtal som jag fasat för i så många år, samtalet som jag visste skulle komma en dag, där var det som en käftsmäll. Min bil var trasig så jag fick skjuts till Krokom av en vän till barnens pappa, så tacksam som jag är för det alltså, slippa åka tåg/buss med bebis, babyskydd, vagn, packning osv samtidigt som gråten hela tiden klumpade sig i halsen, tror inte att jag hade klarat av den resan faktiskt.
Hela resan var som en dimma, jag var så ledsen, så rädd. När vi kom till sjukhemmet så var morfar faktiskt vaken, vi hann ses, säga att vi älskade varandra, han fick se Alva (som han längtat efter att få barnbarnsbarn, när jag berättade att jag var gravid så sa han att då har han något att kämpa lite extra för) osv.
Dagen efter, idag för fem år sedan, så spenderades hela dagen och kvällen där, vi pratade med honom, höll hans hand osv, trots att morfar mest bara sov så vet jag att han visste att vi var där, han bekräftade det genom att svagt krama ens hand tillbaka, svaga leenden. På kvällen låg Alva på ett ihopvikt täcke på golvet och sov, jag tänkte åka hem med henne till syrran så hon fick sova ordentligt (hon var ju knappt 3 månader då) men något fick mig att stanna kvar och tur var det för den kvällen tog morfar sitt sista andetag, omringad utav några utav dom han älskade mest. Det är den absolut värsta stunden i hela mitt liv, att förlora någon som jag älskade så obeskrivligt mycket, men samtidigt en av de finaste stunderna i mitt liv - att få dela detta ögonblick med folk som även jag älskar.
Men efteråt, tomheten, saknaden, att han inte finns längre, smärtan. Om jag bara för en minut kunde få tillbaka honom, bara för att få krama honom, höra hans röst. Älskade morfar, jag saknar dig så. Önskar att du fick vara här, se dina barnbarn växa upp, kunna ringa dina söta små samtal där du sa "jag ringde bara för att säga att jag älskade dig".

En dag ska vi ses och då är det för alltid, tills dess så vet jag att du är här tillsammans med oss även om vi inte kan se dig. Jag älskar och saknar dig morfar, mer än ord kan beskriva.

Likes

Comments

Dagarna fortsätter att rulla på, livet känns rätt okej även om jag känner mig rätt ensam just nu,jag känner mig inte riktigt hemma i Sundsvall för tillfället och saknar min familj som fan. Önskar så att det var närmare och att inte familjen bodde utspritt överallt.
Barnen åkte till sin pappa i lördags och då känns det alltid extra ensamt hemma också, även om det samtidigt är skönt att kunna vila upp sig. Nu ska vi byta umgängesveckor också så dom blir kvar en extra vecka så det känns länge med två veckor istället för en, kommer såklart att träffa dom under denna tiden men ändå. Ska passa på att ha egentid med Alva på torsdag till fredag också för jag tror att hon behöver det. Hon var ju i Sveg nyligen hos mormor och morfar och det uppskattade hon så himla mycket, sånt som också gör att jag önskar att familjen bodde närmare, inte bara för min egen skull utan även för barnens skull.

Så ja, livet rullar på men jag mår inte allt för bra just nu. Men livet är ju ofta en berg-och-dalbana och det är okej att inte alltid må bra, det är okej att må dåligt och det är inget en ska behöva hymla med heller.

Deltagit i en del diskussioner sista dagarna med kränkta män som vill blunda för mäns våld mot kvinnor och även om jag alltid kommer ta fighten så är det ibland så jäkla utmattande att föra diskussioner med män som är totalt blinda för all skit som kvinnor utsätts för. Men som sagt - jag kommer alltid ta fighten, alltid 💪

Idag börjar Alva på storbarnsavdelningen, sista året på förskolan. När blev hon så stor?! Tänk, nästa år börjar hon i förskoleklass, då är hon ett skolbarn. Galet!
Klychigt men det känns som att åren bara springer förbi sen en fick barn, haha.

Idag passar jag på att rensa barnens grejer som är inkastade i förrådet i lägenheten, en hel ikeakasse med Alvas urvuxna kläder, ytterkläder och skor. Skönare nu när Wilja växer ur kläderna för då skänker jag bort det mesta så slipper det samlas på hög. Jag vet ju inte om jag kommer få mer barn och om jag skulle få det så är det väldigt långt fram så onödigt att samla allt på hög och så ska det inte användas sen. Skönt att göra sånt här när jag är barnledig också, det går mycket snabbare då :)

Ska även tvätta och laga matlådor, spännande dag idag alltså, haha.
Hoppas ni alla har en bra dag iallafall!

Puss, S!

Likes

Comments

Livet rullar på fortfarande, ekonomin är skit denna månad men utöver det så är det väl rätt bra :)

Hämtade hem Wilja i onsdags och tog då hem Alva också så jag hann få lite tid med henne då hon sen åkte till Sveg igår för att spendera några dagar med mormor och morfar. Hon var supertaggad när dom åkte, drog på sig solglasögon och klackskorna och vinkade glatt. Hon är då härlig den ungen!
Så jag och Wilja är ensamma ett par dagar nu, vi lär gissningsvis inte göra så mycket på dagarna, mysa massor. Ska iväg och hämta ut ett paket om en liten stund, men först morgonkaffe och dammsuga lägenheten.

Är det något som jag blir ledsen och besviken över är när folk tar mig för givet, när jag ställer upp och hjälper jämt och sen får ingenting tillbaka, eller skit tillbaka. Jag hatar att känna mig utnyttjad. "Vänner" som utnyttjar en för att dom vet att jag år för snäll och alltid ställer upp.
Jag måste sluta vara så snäll, jag måste sluta få dåligt samvete för att jag säger nej eller för att jag inte vill, måste framför allt sluta låta människor ta så mycket energi från mig utan att ge tillbaka något. I slutändan drabbar det bara mig själv!

Puss, S!

Likes

Comments

Varit rätt tyst på bloggen ett tag nu, har helt enkelt inte haft ork att skriva något. Trötthet har präglat sista tiden men har fått sova rätt okej två nätter nu iallafall.

Förra veckan så var Linn, Ulf och lilla Freja och hälsade på över en natt. Insåg att det var flera år sedan jag och Linn träffades sist, ändå känns det precis som vanligt när vi väl ses och det är så himla härligt. Hon är en av mina absolut bästa vänner även fast vi inte ses eller hörs så ofta <3
Och Alva blev väldigt förtjust i lilla Freja också, så gulliga!

Sen i fredags åkte vi till Sveg där även syster med familj och mormor var. Jättemysigt att träffa alla igen, även om vi alla nog var trött och på dåligt humör emellanåt, men det är ju fullt normalt när man bor 6 vuxna och 3 barn i samma hus. Hehe. Kalas för Eivor på lördagen då hon fyllde 80 då, väldigt trevligt och det är ju kalasfint på gammelgården i Sveg också :)
Älskar min familj, ni är bäst!

Känns som att jag är rätt tillfreds med livet just nu, det är inget tjafs och bråk som förut präglade livet helt. Jag trivs bra med mitt extrajobb även om jag inte hunnit jobba så mycket än. Jag har en fin familj, bra vänner osv. Mycket att vara tacksam över.

Jag kämpar även på med att fortsätta acceptera och gilla min kropp, något som jag tycker går lättare och lättare. La ju för ett tag sen upp en bild på mig själv i underkläder och en väldigt öppen och ärlig text till, något som gav oerhört fin respons. Tack för det!
Det här att normalisera tjocka kroppar och få andra att inse att vi alla är fina oavsett hur vi ser ut är så viktigt. Jag har som sagt spenderat så mycket tid med att ogilla min kropp. Att folk bemöter tjocka på ett dåligt sätt hjälper ju inte direkt till i att gilla sig själv. Många ggr när jag har skrivit eller sagt till folk typ att "jag är tjock och försöker acceptera min kropp osv" så möts jag oftast utav "Nej men du är inte tjock, du är jättefin" eller att när en gått ner i vikt får höra "vad fin du blivit", som att tjock är något fult? Jag har aldrig sagt att jag är ful, jag har sagt att min kropp är tjock. Det är en kroppsform, inget annat. Och den säger absolut ingenting om mig som person heller. Så viktigt att vi alla tänker på det här, sluta fatshama!

Skönt om er och ta hand om varandra! 

Puss, S!

Likes

Comments

Feminister bryr sig bara om är att få vara håriga och visa brösten (som att det bara är kvinnor som är feminister ens?), bla bla bla. Vet att jag har några i min omgivning som tänker såhär och helt ärligt så är jag rätt less på att höra all skit om feminism och feminister nu. Skärp er. 

Nej, det finns ingen feminist som enbart bryr sig om ovanstående saker. Men att som kvinna få ha kroppsbehåring och få visa brösten tycker jag verkligen inte är några småsaker. Kroppsbehåring på kvinnor är precis lika naturligt som på män.

Det är givetvis upp till var och en, vill du raka dig så gör det, vill du inte raka dig så gör inte det. Men respektera varandra, kalla inte orakade kvinnor för äckliga osv. Det är fan inte okej. Visste ni förresten att idealet att kvinnor skulle raka sig skapades utav... *trumvirvel*... en man (ägaren utav Gillette), i syftet för att tjäna pengar. Exakt, ni förstår ju själva felet i det här eller hur? Lika skevt som att kvinnliga bröstvårtor inte får visas men manliga får. Anledningen till att kvinnor har bröst är ju faktiskt för att kunna amma, nu är det långt ifrån alla med bröst som ammar såklart. Men det är samhället som sexualiserar våra bröst, och våra kroppar. Och jag tycker verkligen inte att det är en småsak att vilja att ens kropp inte ska vara ett sexuellt objekt, främst för mäns blickar. Jag vill att min kropp ska vara just en kropp och inget annat, jag vill kunna amma offentligt utan att folk ska sexualisera mina bröst även då. Samtidigt som brösten syns mer i en urringning än bakom en bebis huvud. Men återigen, sexialiseringen utav kroppar. Det är okej när det är sexigt men inte något så naturligt som amning. Skevt eller hur? Fundera på varför ni reagerar så negativt på offentlig amning, på kvinnor som vill kunna visa brösten offentligt? Problemet sitter enbart hos er själva, ingen annan.

"Ni feminister hatar män" vrålar (främst kränkta män) en del som istället för att försöka förstå det här ska bli sura för att män blir generaliserade. Låt mig börja med att förklara att manshat är en reaktion på det kvinnohat som män utsätter kvinnor för, hat kanske inte är okej men det är en naturlig reaktion. Ingen hatar den enskilde mannen - däremot män i grupp, machokulturen, mäns våld mot kvinnor. Att män står för 98% utav sexualbrotten och 97% utav våldsbrotten. "Ja men kvinnor slår och våldtar också", ja absolut och det är inte heller fel, däremot så är det långt ifrån ett lika stort problem. Män är mer utsatt för våldsbrott, utav andra män. Med statistiken här ovanför så fråga er, är det verkligen så orimligt att många kvinnor är rädda för män? När mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem? Jag tycker verkligen inte det. Men sånt stor andel män som utgör brott så är det i mina ögon rätt självklart att det skapas en rädsla hos många. Och ja, de allra flesta männen är bra män, men det är fortfarande omöjligt att veta vilka de bra männen är. Tyvärr. Möter jag en man ute en kväll och jag är ensam blir jag rädd, för det kan vara en potential våldtäktsman. Möter jag en kvinna blir jag inte rädd. Precis som att män är mer rädda att bli nerslagen utav en annan man än utav en kvinna.

Skulle egentligen kunna skriva hur mycket som helst om det här för det provocerar mig så sjukt mycket, dessa två saker. Försök åtminstone att förstå. Kunskap är mycket. Och troligtvis så beror mycket på okunskap när det handlar om att folk klankar ner på feminismen osv. Precis som att forskning visar på att rasism har med låg intelligens att göra 👌
Och nej, du behöver inte kalla dig själv för feminist för att vara det heller, du kan kalla dig något annat eller inte kalla dig något alls. Men vi kan väl komma överrens om att vi åtminstone ska se alla människors lika värde, allas rätt att vara vem de vill, se ut hur de vill, älska vem de de vill osv. Att kvinnor ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter som män har? Bra.

Puss, S!

Likes

Comments

En del dagar önskar jag att jag kunde snabbspola så dom tog slut någon gång. Idag är en sån dag.
Jag har sovit helt okej inatt och var inte sådär dödligt trött som jag brukar vara när jag vaknade (barnen sov ju även till 06.40 - Wilja brukar sova till ungefär 05.30 - 6 annars, ibland tidigare än så) så tänkte att det här kommer bli en bra dag, vi hade planer som jag såg fram emot också så var glad att jag inte var som en zombie. Sen hann vi väl typ kliva upp och så satte ungarna igång. Det har varigt tjat, bråk, skrik och gråt i flera timmar, dom har slitit ut miljoner grejer över hela lägenheten (efter att jag hade städat) och lunchen fjantade bara vid matbordet då vi åt lunch. Medans jag plockade undan efter lunchen så somnade Wilja såklart i soffan, och tanken var ju att hon skulle sova i vagnen ute när vi gick iväg (hon är ju en sån som inte går att flytta när hon sover heller) så ungefär där ställde jag in resten utav dagen.

Det är inte så många dåliga dagar numera, jag är trött och tål typ ingen stress längre vilket periodvis gör det jobbigt men det känns som att det har varit mer bra än dåliga dagar senaste tiden och det känns även som att jag mår bättre nu. Men så kommer såna här dagar, när det känns som att ungarna gör allt i sin makt för att göra livet surt för en (nej, det är såklart inte så). Så nu när Wilja sover så tänker jag istället sätta mig i soffan och dricka en kopp kaffe och försöka andas en liten stund.

Imorgon är en ny dag. Då väntas jobb och barnen ska på förskolan. Dom går på en annan förskolan nu (södra bergets) under sammanslagningen, kul att se något nytt ställe. Verkar toppen där uppe!

Nej, kaffe var det! Sköt om er.
Puss, S!

(Bild från enda stunden de hållt sams idag 👇)

Likes

Comments

Det här är troligtvis det mest öppna och ärligaste inlägget jag någonsin har skrivit, men jag känner att det är viktigt i min kamp med mig själv. Det här är jag. Det här är mina armar med "gäddhäng", mina hängtuttar, min tjocka och hängiga mage, mina tjocka och gropiga lår. Jag är tjock, min kropp är allt ifrån tajt efter två graviditeter (och en massa jojobantning genom åren) så det är såhär jag ser ut. Och det är okej.

Fan vad många timmar jag har spenderat på att hata min kropp, gråtit i missnöje över hur jag ser ut, jämfört mig med andra och tyckt att jag inte duger. Jag har inte ens velat träffa någon ny partner pga min kropp, för hur ska någon annan kunna gilla den här tjocka, fula kroppen?

Sedan har jag börjat följa en massa härliga människor här på Instagram, människor som älskar sina kroppar oavsett hur de ser ut, människor som har blivit riktigt stora förebilder för mig, människor som verkligen har ändrat min syn på min själv. Varför hatar jag min kropp? Min kropp må inte vara smal och vältränad, men varför måste den vara det? Varför ska smal vara det en eftersträvar? Alla kroppar är bra kroppar, oavsett hur den ser ut. Varför ska tjockt vara något fult? Det ska inte vara så, det är så jävla fel.

Jag kämpar varje dag med att acceptera min kropp, jag har kommit en bit på vägen men har långt kvar fortfarande. För det är en jävla kamp alltså. Hur mycket jag än vill så ska ändå hjärnan och ögonen kunna tänka och se samma sak. Jag ska kunna titta mig själv i spegeln, tänka att jävlar vad fab jag är - och kunna se det också. Och där är jag inte riktigt än, åtminstone inte alla dagar. Jag hatar inte min kropp längre, vi är inte bästa vänner men vi försöker bekanta oss med varandra. Och till dig kroppen vill jag be om ursäkt för allt onda jag sagt och tänkt om dig, förlåt magen för att jag har hatat dig när du är så jävla grym och har burit två helt fantastiska barn åt mig. Förlåt till mig själv för att jag inte har kunnat acceptera mig själv för den jag är, för utsidan avgör inte insidan och insidan är fan bra. Nu får det vara nog, jag är bra, jag duger!

Likes

Comments