View tracker

En av mina vänner har idag tid för igångsättning efter att ha gått över två veckor. Så igår kväll så kikade jag tillbaka på när Lovisa var nyfödd. Det känns som åratal sen men det är bara 8 månader.
Hon har precis börjat äta bara en gång per natt istället för varannan eller var tredje timme, men sover oroligt. Vi väntar otåligt på de små tänderna som skymtar.

Nu blev ordningen lite tokig på kollaget med åtta bilder. Men man ser väl kanske att hon är som minst nedifrån till höger och sen följer bilderna åt vänster 🙈

Lovisa är född 03.38 den 1:a april 2016. Det började natten innan vid 23 men jag sa ingenting till Daniel för att han inte skulle bli nervös. Klockade värkar var femte minut i stort sett hela natten och förmiddagen. Innan han åkte till jobbet sa jag i alla fall att jag ringer om något ändras och vid 13 sa jag att jag skulle ringa in och rådfråga om hur de trodde då det började göra lite ondare men de höll sina fem minuter. Barnmorskan som svarade var så himla fin och förstående. Jag sa att det var första gången och att jag inte visste hur det skulle kännas. Hon frågade lugnt och fint, jag svarade lina lugnt. Satt hemma på soffan och gungade. Förklarade även att jag är ganska smärttålig så det kanske gjorde ondare egentligen men att jag är van från mensvärken och hade ont de sista månaderna på grund av foglossningen. Hon bad oss komma in på kontroll, jag förklarade att vi kommer vara där inom 3 timmar då min man skulle bli hemringd från jobbet, hämta mig och få ut väskan och så till bilen. Vi har ungefär 6 mil tror jag. Ändå tyckte de det tog lång tid när vi kom in vid 16 😂

Jag var dock inte så mycket öppen. Jag fick en citodon eller diklofenak, lite osäker. Men den gjorde ingen skillnad i alla fall. Vi gick ner och tog en fika medans de gjorde i ordning ett rum till oss. Tyckte att det ändå var ett ganska trevligt stort rum. Ingen förändring under kvällen, så jag fick en sovdos efter hundra omgångar yatzy och finns i sjön. Morfinspruta i skinkan (AJ) och insomningstablett. De hann lagom börja verka och Daniel somna. Då gick vattnet 00.30 eller 01.30. Och värkarna blev intensiva direkt. Då bad jag om lustgas, men jag var så trött så jag hann inte med kroppen i värkarna utan det kändes som att jag inte kunde andas alls istället och att kroppen inte kunde hålla emot och fick som kramp. Men efter en stunds kämpande så kom hon ut, och det lugnade sig förutom eftervärkarna. Jag var så borta av sovdos så jag kunde inte riktigt förstå vad som hände och jag har minneslucka på flera timmar under födseln och efteråt. Att försöka hålla sig vaken mot medicineringen var verkligen tufft. Men däremot så minns jag ju inte hur ont jag hade så det är ju egentligen positivt även om jag hellre hade velat ha ett lite finare första möte med min dotter. Kunde inte ens hålla i henne, blev livrädd när dom la henne på mig för jag kunde inte styra armarna. Mot morgonen så började jag förstå att hon var min. Kärleken sköljde verkligen över mig och att Daniel gjort henne tillsammans med mig. Lilla pärlan! I magen kallades hon för Bumling. Men ut kom en liten liten tjej. 47 cm och 2798 gram.

Jag vill inte vara gravid NÅGONSIN igen efter den hemska upplevelsen, men föda barn kan jag tänka mig att göra.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det känns som att dagarna bara flyger iväg. För två veckor sen lärde sig Lovisa att sitta utan stöd, stadigt. Nån dag senare kunde hon sätta sig upp själv. nu kan hon ställa sig upp mot saker utan problem. Jag hoppas att hon tar det lite lugnt ett tag, så mamma och pappa också hinner med. Lilla tjejen växer upp alldeles för fort.

I helgen var vi ner på julmarknaden och där träffade vi farmor och farfar. Så blåsigt och kallt var det, så vi köpte bullar från Printz bageri och promenerade hem. Lovisa sov hela vägen hem i vagnen, många intryck.

Senare åkte jag och Daniel iväg ensamma för att införskaffa grind till trappen. Vi hade tittat ut en som vi tyckte om och som skulle passa oss bra, samt en kompromiss då Daniel ville ha en ordentlig som man skruvade fast i väggen. Vi var in på babyproffsen i kungens kurva men varken service eller utbud var speciellt bra. Men på väg dit hade vi sett Big Baby på en skylt så där gick vi in. Underbar service och fantastiskt utbud! Hittade rätt på en gång. Jag gick runt flera varv och kände på ALLA saker verkligen.

Vi sprang in på H&M i shoppingcentret en sväng för lite kläder till Daniel och en köpekaffe för att jag längtade efter en ordentlig latte. Köpte en på Barista men dock var mjölken slut, fick vi veta när vi betalt. Men vi är inte omöjliga så självklart sa vi ja till sojalatte. MEN den smakade som bränd lacknafta. Jag drack dock upp i ren tvärtom-saraskahakaffe-anda. Det var nästan äckligare än mandelmjölken vi fick prova på baristakursen hos Johan & Nyström.

Farfar fick vagnen så kunde jag kila runt bäst jag ville. Så lyxigt med extra händer 💕

Likes

Comments

View tracker

Idag är det en kvällsblogg. Sitter på en buss i Kungsör just nu. Snart hemma i Köping. Ni vet när någon hostar så mycket så mam helst slutar andas? Så känner jag nu. Sjukt äckligt att hosta och inte hålla för. Vill bada i sprit.

Kvällen består av mat och morgondagen av frukost samt begravning. Det är tråkigt när liv släcks alldeles för tidigt. Även om inte alla kan leva för evigt.

  • 11 readers

Likes

Comments

Jag kommer ibland ihåg att jag startade en blogg, börjar skriva och sen är det något som stör och man glömmer bort den igen. Så jag får börja morgonblogga när hon sover sin frukostvila.

Att vara mammaledig är verkligen ett privilegium vi har i Sverige. Eller ja. Föräldraledig. Pappor är ju också hemma. Men jag är så rastlös och börjar bli så trött på att göra samma sak om dagarna att jag verkligen välkomnar Daniel i så många månader han själv vill vara hemma och mysa med vår lilla. Jag tror han längtar ännu mer eftersom man faktiskt missar mycket när man är på sitt jobb.

Jag saknar mitt jobb. Och nu känner jag ändå att jag faktiskt skulle orka hela dagar, för på cafét jag jobbar heltid på är ett ganska krävande jobb eftersom man bär och lyfter en del. Men jag älskar att få jobba med ett lite mysigare, mindre ställe. Och få göra kaffe! Jag har blivit en sån kaffenarkoman. Jag älskade kaffe innan graviditeten också. Och har tagit baristakurser hos Johan & Nyström. Men nu är det ju det man 'gör' om dagarna. Nyhetsmorgon och kaffe.

Igår ställde hon sig upp första gången med stöd. När jag var på promenad och hon var hemma med pappa. Alltid händer något när jag har egentid 😂 hon börjar bli så stor och liksom, rolig!

När hon började sitta helt själv för nån vecka sen. Jackan är från Ralph Lauren och mössan från Lindberg.

  • 12 readers

Likes

Comments

Idag har energin gått åt till tråkiga måsten.

Multitasking har alltid varit min starkaste sida. Att ha ett par tusen saker i rullning samtidigt och göra det till en rutin. Så på ett sätt tävlar jag med mig själv vad det än gäller. Och idag gällde det att roa bebis samtidigt som jag dammsög, moppade golvet, dammtorkade och tog hand om disken - så snabbt som möjligt innan hon blev missnöjd.

Hade man enbart hört ljudet av mig så hade vem som helst kunnat fastslå att jag hade en släng av någon allvarlig störning. Det var allt annat än vackert. En liten vaggvisa följt av ett utbrott på katten som i sin tur leder till ett tourettesliknande utbrott i svordomar när jag upptäcker att samma katt har lagt sig PÅ suffletten till liggdelen och då alltså böjt den inåt såpass att den numera är en hängmatta. Katt nummer två har på andra sidan kloat sönder myggnätet/uvskyddet som var uppspänt fint inför imorgon. 1000:- att lägga ut helt i onödan för att de inte kände för att sova någon annanstans av de hundratals sovplatser de brukar använda sig av. Tack så jävla mycket. Jag som ville beställa en Barnum-mössa inför hösten innan de är slutsålda.

Nåväl. Mitt i kaoset svirade jag ihop morotskaka, som jag glömde lite för länge i ugnen för att Lovisa fick för sig att det var matdags en halvtimme tidigare än vanligt och tyckte att det var en bra idé att kräkas ner både henne och mig.

Daniel kom till slut hem, hade varit så snäll och handlat, tog lilla spyflugan och jag kunde få göra i ordning maten. Potatis- och purjolökssoppa med knaperstekt bacon och solroskärnor.

​Om du fortfarande är arg efter att du har ätit så är du arg på riktigt. Jag blev mycket gladare. Så jag skyller på hormonerna.

Likes

Comments

Äntligen börjar livet plana ut och vanor samt rutiner komma tillbaka. Så nu har en ny blogg fått komma till liv och jag får skriva av mig om hur livet faktiskt är och inte hur fint det ser ut på Instagram.

Jag heter Sara Dyrenius. 27 år gammal, gift med mitt livs kärlek Daniel och har en sex veckor gammal dotter - Lovisa. Jag är en obotlig shoppingtjej som älskar lyxiga middagar, champagne och tv-serier hemma i soffan lika mycket som jag älskar att vara en nybliven mamma med amningshjärna.

Välkomna och hoppas att ni välkomnar verkligheten med öppna armar!

Likes

Comments

Idag är en sån dag när natten varit obeskrivligt krånglig, barnet precis somnat och man pustar ut för att äntligen få sova lite. Då dyker det upp män med röjsåg för första gången som ska fixa buskarna utanför. Med min otur är det precis så det ska vara!

Idag vill jag passa på att presentera den minsta familjemedlemmen - Lovisa. 2,5 månad och 5 kilo tung. Det är denna dam som håller mig vaken.

Likes

Comments