Header

Resor

Hej fina,

Vi har spenderat veckan i London och det har varit helt fantastiskt, över förväntan. Även fast jag bott i London i flera år själv så var det som jag såg allt för första gången nu när Celina var med. Jag märkte verkligen att min verklighetsuppfattning har ändrats efter jag fått barn, man ser saker på ett nytt sett.

Parkerna var mer färgfyllda än tidigare, jag uppskattade att dom var fyllda med duvor och ekorrar som jag tidigare hatat, för dom gjorde Celina lycklig.

Tidigare hade jag svårt att gå i St James Park och bara njuta av att vara omgiven av den vackra naturen, jag skulle alltid någonstans, tänkte alltid på annat, men nu har jag ett lugn som jag inte känt tidigare, jag har allt jag behöver med mig när jag har Celina och Ludwig, det finns ingen annanstans jag hellre vill vara än just med dom, jag har hittat hem.

Vi lyckades ändå göra London trots bebis, vi besökte våra favorit brunch restauranger och Celina skötte sig exemplariskt, vi gick på akvarium, något jag verkligen kan rekommendera alla med små barn, Celina blir lika tagen varje gång hon ser en fisk.

Att flyga med Celina har faktiskt aldrig varit något problem, första gången vi flög var hon 3 månader och det var till Kroatien, sen har min rädsla försvunnit helt. Jag var så nervös innan vi flög med henne första gången men nu vet jag att det går bra, är jag lugn är hon lugn, dessutom är ljudet i flygplan väldig sövande för Celina, hon trivs som fisken i vattnet.

Jag är dock väldigt nervös inför nästa resa vi gör om 9 dagar eftersom vi ska flyga in 13 timmar till Maldiverna, nu när Celina gärna klättrar överallt och kryper så fort hon får chansen är jag rädd att hon blir hysterisk av ren uttråkning, amning kan bara rädda kortare stunder... är det någon som flugit långt med småbarn (under 1) som har några tips tar jag gärna emot dom 🖤

Ha en fantastisk kväll!
Puss och kram

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Mode

God morgon fina 🖤

I morgon åker vi till London, har faktiskt lite resfeber, kommer inte ihåg sista gången jag hade det. Ska bli så otroligt skönt att komma bort en stund, slippa tvätta, diska, laga mat osv... innan jag blev mamma älskade jag att göra alla saker jag precis nämnde, men nu är det bland det värsta jag vet. Kanske är det för att man aldrig hinner göra det helt klart, det är ett pågående projekt konstant, i alla fall här hemma.

Jag fick massa frågor om Celinas nya ytterkläder idag så jag tänkte att jag skulle visa upp dom lite bättre här, mössa och overall kommer från MiLoves som är en av mina favorit babyshops.

Likes

Comments

God kväll fina,

När jag blev väckt för tredje gången i natt så kunde jag inte somna om, klockan var runt 01:00 och Celina vägrade komma till ro.
Hon har alltid haft svårt att somna om när hon vaknar, hon behöver alltid hjälp på ett eller annat sätt, bli buren, vaggad, matad. Jag tror att det sitter i sen koliken... ibland tror jag att hon förknippar sömn med smärta eftersom hon alltid vaknade med smärtor i början.

En dag när jag orkar ska jag skriva om tiden under koliken, jag har lite lagt locket på och tänker inte så mycket på det längre. Det var värsta tiden i mitt liv, det var värre än dödsfall och brustna tonårshjärtan, det var tortyr. Jag mår fortfarande dåligt, trotts att Celina mått bra i 4 månader, jag klarar inte av när hon skriker utan att jag kan trösta henne, jag får hjärtklappning och ser svart. Dom säger att det är posttraumatisk stress.

Men hur som helst, sömnen, den saknade sömnen, jag har märkt att jag faktiskt anpassat mig bra till den lilla sömn jag får. Jag har inte sovit mer än 2 timmar i sträck sen Celina kom, hon har alltid vaknat minst 6 gånger per natt. När jag säger vaknar är det alltså klarvaken, gallskriker och vägrar somna om. En normal natt hos oss är sova 1 timme vaken 1 timme sova 2 timmar vaken 45 minuter osv. Jag har på senare tid testat att hålla henne vaken så mycket som möjligt på dagarna för att hon ska vara "tröttare" på natten. Men det hjälper inte. Vi testade att ha henne i egen säng, det funkade 1 vecka, känns som allt jag gör blir fel.

Hur har det funkat för er? Sover era barn bra på nätterna? När började dom sova bra på nätterna? Gjorde ni något speciellt för att det skulle funka?
Vill tillägga att Celina inte tar flaska, har aldrig gjort, kommer nog aldrig göra heller. Alla tips tas emot med öppna armar.

Ha en fantastisk fredag i morgon <3

#mammalivet #mammaledig #småbarn #bf2017 #fuckkolik #ungmamma #bebis2017

Likes

Comments

Mode

Hej på dig fina,

Jag vill bara börja med att tacka för alla fina kommentarer jag fått här på bloggen och på Instagram efter mina två förra inlägg.

Det är verkligen hjärtefrågor eller ja ämnen som jag skrivit om, så jag är verkligen så glad att det tagits så väl och att man inte är ensam.
Så massa kramar från mig ❤️

Jag vill även passa på att ge er en rabattkod hos Glammom.se, jag har ett flertal amnings behåar från dom och är sååå nöjd!

Den sista i min kollektion från glammom.se är denna fantastiska sport-bh som också är en amnings-bh, jag är så nöjd!

Rabattkoden är: saracelinaa20

WWW.glammom.se

Likes

Comments

Mammalivet

Hej fina <3

Som rubriken lyder så har jag senaste tiden funderat på vad uttrycker "mammas tjej" egentligen har för innebörd.

Bara idag har jag fått höra att Celina är "mammas tjej" av 5 olika personer. Vilket jag antar är något fint i sig, Celina är verkligen mammig, så mammig att jag inte kan lämna rummet utan att hon ropar "maaamaa" i en hjärtskärande ton.

Det som gör det hela ännu jobbigare, är att hon gör detta när Ludwig håller i henne, han kan stå med henne i famnen, jag lämnar rummet och hon börjar storböla.

Värst är nätterna, kommer Ludwig (eller någon annan) i närheten av henne då så skriker hon som en stucken gris. Det är bara om jag lägger en hand på henne som hon somnar om. Vi har testat att Ludwig sover själv med henne, han gör allt för att få henne lugn, men inget funkar, tillslut har jag behövt gå in för hon knappt får luft.

Är detta normalt? Att hon är så fäst och att ingen annan duger, knappt i vaket tillstånd? Det är så tufft för mig, det har börjat kännas i kroppen, Celina vaknar 8-10 gånger per natt, det har hon alltid gjort. Jag får aldrig sova mer än 1-2 timmar i sträck, så är det någon fin själ där ute som varit med om samma, eller är i samma sits så tar jag varmt emot alla tips ❤️

Jag tycker så otroligt synd om Ludwig, han mår så dåligt av att inte kunna trösta sitt barn. Så hos oss är det faktiskt tråkigt att Celina är "mammas tjej" och varje gång någon påpekar det till oss gör det ont i Ludwig.

Likes

Comments

Hej på dig fina,

Detta är ett inlägg jag påbörjade för länge sedan, men livet (läs Celina) kom emellan och jag hann aldrig publicera det. Men budskapet är så pass viktigt att jag ändå vill göra ett försök såhär i efterhand.

För några veckor sedan satt jag i soffan och slö tittade Nyhetsmorgon medan Ludwig och Celina lekte på golvet. Helt plötsligt satt det en familj i studion med en otroligt sorgsen berättelse om sin dotter Freja och förlossningsvården i Sverige.

Föräldrarna satt där med sin fantastiska dotter (samma ålder som Celina), söta söta Freja, som blivit offer för personalbristen som råder på BB och kommer få leva sitt liv med funktionsnedsättning pågrund av en rad stressade beslut från en antagligen överarbetad personalstyrka.

Både jag och Ludwig blev helt tagna av deras berättelse, vi tittade på varandra och på Celina och tänkte på vilken tur vi haft som fått ett friskt barn trots att vår förlossning varit väldigt traumatisk, även den pågrund av personalbristen. Det är så små marginaler som kan förändra ens liv, dock ska det aldrig bero på att det inte finns personal som inte kan hjälpa till i den viktigaste stunden i ens liv, jag blir så upprörd när jag tänker på lilla Freja.

Vår dotter Celina var beräknad att komma till världen den 10 April, vilket är den dagen det statistiskt föds flest barn i Sverige (9 månader efter midsommar komiskt nog).
Celina bestämde sig dock för att kika ut en vecka tidigare, så den 4 April åkte vi in till förlossningen, mitt vatten hade gått och jag var 4cm öppen, men vi blev iväg skickade trotts att värkarna startat, det fanns inga lediga platser.

2 timmar senare kom vi tillbaka och fick en plats, so far so good, värkarbetet höll på i 25 timmar, jag hade kontroller då och då, tyckte allt gick väldigt smidigt.

Men helt plötsligt fick jag ett sånt otroligt tryck nedåt att jag trodde jag skulle svimma, jag kände att något var fel, i hela kroppen. Vi tryckte på den lilla knappen som dom sagt, den lilla knappen som ska skicka in hjälp, men ingen kom. Ludwig sprang ut i korridoren och ropade på hjälp, men ingen kom. Sekunderna kändes som timmar och jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.

Tillslut fick Ludwig tag på någon, en barnmorskestudent som under hela min vistelse på förlossningen hade stressat sönder mig, hon kunde INGET, inte ens ta hål rätt i armen efter 4 försök... skulle hon vara ansvarig för att mitt barn kom säkert till världen? Aa tydligen. Utan att undersöka mig sa hon att det var dags att krysta, jag stod på sidan av sängen och var helt chockad, skulle jag trycka ut Celina rakt ned i golvet eller vad menade hon? Efter förfrågan så svarade hon det går bra att krysta där du står.

Ludwig sprang ut igen och kom tack och lov tillbaka med en färdigutbildad barnmorska som direkt skrek att jag inte skulle krysta och att jag skulle lägga mig ned i sängen, sagt och gjort. Efter en snabb undersökning berättar hon för oss att Celina inte ligger rätt, hon ligger på sidan, hon har navelsträngen runt halsen och hennes ena arm är fast mellan navelsträngen och huvudet vilket gör henne ännu större, det är viktigt att jag krystar lugnt.

Jag kan absolut inte krysta lugnt, det gör så otroligt ont, på 10 minuter är hon ute, barnmorskan försökte rädda mina skador med att klippa men det hjälpte inte.

Celina mådde bra, hon var frisk, hon skrek sitt första lilla skrik, livet var förändrat för alltid, total lycka, ingen mer smärta.

Jag fick förlossningsskador i grad 4, vilket är den högsta graden. En del av tarmen var trasig, jag var helt trasig utvändig och även invändigt, jag tappade otroligt mycket blod och fick opereras i närmare 4 timmar efter förlossningen.

Mina sår har efter 7 månader fortfarande inte läkt, MEN jag vill verkligen påpeka att jag är så otroligt tacksam över att det var jag och inte Celina som fick ärr av att personalen inte räckte till.

Det jag vill säga med inlägget är att jag tycker det är en rättighet för alla barn att komma säkert till världen, det är inte okej att man inte känner sig trygg med vården i Sverige, inför en förlossning eller någon annan gång.

Likes

Comments