View tracker

FUCK AINA står skrivet på muren vid tåget, det skriks ut av människor på stan och det skrivs på Facebook. Polisen är grisar som bara gör fel och förstör människors liv.

Har du någonsin tänkt på att poliser är individer som kan göra missbedömningar precis som du och jag, poliser kan inte ändra på lagarna utan utför bara sitt jobb, dom Facebook-klipp du ser är inte hela sanningen och poliser har antagligen gått igenom så mycket skit som har ärrat dom och gjort att dom ständigt är på sin vakt.

Min pappa är polis och att se människor som ständigt anklagar polisen för att vara hemska gör mig extremt provocerad. Vi lever i ett bra, fungerande samhälle och mycket är tack vare polisen. Ni måste försöka förstå att polisen kan ta i lite väl ibland, dom har ju mött farliga människor, människor som har var varit lugna men sen dragit fram en kniv på en sekund. Dom har inte råd att chansa varje gång och lita på alla människor. När någon lägger upp ett klipp på Facebook där polisen tar i lite väl så går alla upp i taket. Men ni vet inte vem denna person är, ni vet inte varför dom är tvungna att ta i eller varför dom upplever hen som ett hot. Sen finns det såklart poliser som är idioter också, dom är ju trots allt människor och idioter har vi många av.

Jag önskar att fler kunde få leva nära en polis för att se hur arbetet egentligen är... När jag frågar pappa om han har blivit hotad i arbetet någon gång så säger han ''Ja, det är klart, det hör till jobbet.'' DET HÖR TILL JOBBET! Förstår ni hur sjukt det låter? Att man ska vänja sig vid att bli hotat och att vara rädd för sitt liv. Pappa får inte alls mycket i lön trots att han har ett så viktigt jobb, pappa jobbar dagar, kvällar, helger och om han behövs mitt i natten så får han åka in så fort det går. Han har riskerat sitt liv så många gånger för att hjälpa till i samhället och ändå blir han och hans yrke smutskastat!

Skärp er!! Ni är inte coola för att ni vill gå emot polisen, ni är skitungar som inte kan se saker från ett större perspektiv. Kära pappa, tack för att du gör skillnad!


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Tänkte skriva om något som är så otroligt viktigt, att älska sig själv. Jag har kämpat med detta i så många år och det har säkert många av er också gjort. Det är så lätt att se alla brister, alla misstag man har gjort och allt som är negativt med ens personlighet. Jag blir så ledsen när jag tänker på alla kvällar jag suttit och gråtit över att jag borde gå ned i vikt, att jag inte passar in och att ingen älskar mig. Det är så lätt för folk att säga ''du måste älska dig själv!'' men hur gör man det? Hur kan man gå från att vilja ändra varenda kroppsdel till att nästa dag stå i spegeln och beundra sin vackra kropp. För mig har det tagit så många år och jag kan fortfarande inte säga att jag att jag älskar mig själv till 100%. Jag älskar mycket med mig själv men långt ifrån allt, men jag kämpar på det! För jag lovar er, man mår så mycket bättre när man tycker om sig själv och uppskattar den vackra människan man är.

Idag ser jag mig verkligen som en mer självsäker människa. Jag trivs i mig själv och detta underlättar så mycket i livet. Jag vet vad jag förtjänar, jag vet vad jag behöver, jag vet vem jag är och det är något så fint att känna och förstå. Jag tror att man lär älska sig själv mer med åren faktiskt, man lär känna sig själv och ändrar det man inte tycker om eller accepterar den man är och inser att det är okej att inte vara ''perfekt''. Hatar ordet perfekt egentligen. Att vara perfekt har fått en sådan skev betydelse tack vara samhället vi lever i. Jag tycker alla människor är perfekta, trots att vi alltid har saker som vi kan jobba på för att bli en bättre människa så är vi ''perfekt'' skapade. För perfekt är bara något otroligt fint och det är du! Perfekt är inte samma sak som att inte ha några brister i mina ögon.

''Du skulle säkert vara lyckligare om hon var här istället för mig'' NEJ! Snälla, försök att inte jämföra er med andra så mycket för det kan verkligen dra ned dig. Det finns så mycket människor i världen som har det som du önskar att du hade i ditt liv men det behöver inte betyda att du skulle vara lyckligare om du var dom! Om du istället fokuserar på att älska dig själv och det du har så lovar jag att du kommer må så mycket bättre än om du hade fått hennes ögon, hans leende eller hens pengar!

Du är så vacker och du är det viktigaste som finns i ditt liv. Vi behöver älska andra människor men i slutändan så kan du bara lita på att du kommer ha dig själv där. DU är viktigast i ditt liv och därför är det så viktigt att du lär dig att älska dig själv. Det kommer ta tid men det är så värt det! Ta hand om er vänner.


Likes

Comments

View tracker

Hej vänner!! Tänkte prata om en sak som gör mig så otroligt glad, STUDENTEN!! Nu är det inte långt kvar. Tror det är runt 140-150 dagar kvar and I can't wait! Studenten innebär så otroligt mycket men främst ser jag fram emot friheten, att jag äntligen kan få ta tag i mitt egna liv utan något som håller mig tillbaka så pass mycket. För skolan sätter mycket stopp, jag kan inte göra exakt det jag vill på fritiden, jag kan inte välja att resa bort i 1 månad osv. Men snart kan jag äntligen göra det! Snart är jag fri. Friheten begränsas ju dock p.g.a. pengar men det får man lösa, pengar är viktigt men inte så viktigt som vårt samhälle ofta framställer det som. Frihet är dock något som jag tror ofta sitter i tanken, jag tror att man kan vara fri även om man går i skolan. För vad innebär frihet egentligen? Jag tror att det mer handlar om att jag vill bli fri från den pressen jag sätter på mig själv när jag går i skolan. Tänk när jag får stå där på flaket och vinka hejdå till skolan, alla människor, alla underbara och hemska stunder. Jag kommer nog gråta av lycka men även av sorg. Fina skola, fina människor, fina lärare, fina minnen. Studenten och frihet - I'm coming for you!


Likes

Comments

Hej igen!

På söndag är det dagen som bringar fram så mycket blandade känslor... alla hjärtans dag! Jag själv kan inte säga om jag tycker om denna dag eller inte. Jag är singel så jag har ingen partner att fira med, men man kan fira kärleken ändå och det ska jag göra med en fin vän tror jag! Men nu ska jag inte skriva om själva dagen i sig utan jag kände att det är passande att skriva om kärlek i allmänhet.

Vad är kärlek? Kärlek är så svårt att definiera, kärlek är så svårt att förstå. Jag skulle säga att jag har varit kär en gång, men om jag var kär i kärleken eller i personen är dock svårt att avgöra. En sak jag är säker på är dock att jag är livrädd. Jag är rädd för att falla okontrollerat och jag har lovat mig själv att inte falla igen för jag vet att ingen kommer fånga mig. Jag vill stänga av känslorna, vända mig om och gå men hur gör man?

När jag berättar att jag aldrig har haft ett seriöst förhållande så får man ofta höra ''Men va?! Varför inte?'' Kanske för att jag inte vill, för att jag är livrädd för att bli lämnad och jag behöver ingen man för att bli hel. Vi söker hela livet efter vår andra halva men jag är inte halv. Både du och jag är skapta som en hel människa, vi behöver inte någon annan för att bli hela. Men klart jag vill ha en människa att dela hela mitt liv med och älska okontrollerat men inte just nu... tror jag.

Kärlek är något jag kan skriva om i evigheter... men tänkte avsluta med en ''dikt'' som jag skrev för ett tag sen.

Kärlek. Vad är kärlek? Så svårt att veta, något så djupt, så svårt att definiera. Kärlek, något som inte behöver modifieras. När jag ser på honom, när jag är nära till tårar för att han är så fin, för att han är min. Snälla släpp aldrig taget om mig. Ett liv är inte ett liv utan dig. Jag vill se dig växa upp, jag vill höra dina drömmar, jag vill stötta dig vid din första hjärtesorg, jag vill se dig formas. Du har givit mig ett annat perspektiv. Du har givit mig ett annat liv. Vad är kärlek för dig? Käre lillebror, du är kärlek för mig. Jag älskar honom mer än vad man kan förstå.

Lillebror, alltid vi två.


Likes

Comments

Förhoppningsvis är ni lite nyfikna på vem jag är... men hur beskriver man sig själv egentligen? Detta är ett problem jag stöter på rätt ofta faktiskt, skolan, tinder, arbetsintervjuer, dater och nu i bloggen. Det är väldigt lätt att det blir en stereotypisk förklaring ''Jag är en glad och trevlig tjej, som tycker om att umgås med kompisar...bla bla bla'' Otroligt ointressant och opersonligt. Jag kan väl börja med lite basic fakta. Jag är 18 år och går sista året i gymnasiet på danslinjen. Jag bor i utkanten av Stockholm, vackra underbara Stockholm! Jag vill väll beskriva mig som en glad person, men då är vi tillbaka i den stereotypiska beskrivningen... men vad gör det? Jag önskar att folk vågade älska sig själva lite mer, eller kunde älska sig själva mer utan att samhället skulle kolla snett. Så nu kör vi lite ''skryt''! Jag är en människa med ett stort hjärta, jag är grym på att se det fina i folk, jag bryr mig... på riktigt, jag är en bra lyssnare och mycket mer. Skulle kunna dra upp massor med negativa sidor hos mig själv men vi har nog med negativitet i denna värld. I min tinder profil står det ''Fika, dansa, festa, vara klumpig, skratta åt folk som skadar sig och drömma om resor är väl det jag gör bäst!'' Tycker det förklara mig rätt bra! I denna blogg blir det mest åsikter, tankar och känslor men även mycket mer! Hoppas ni kommer att tycka om den. Kram på er!

Likes

Comments