Header

​Idag gjorde jag och Divina vår första start inomhus under 2016. Vi hade pausat från starter i 1 1/2 månads tid så nu var vi väl utvilade och redo för nya starter! Låt mig säga hur kallt det är och hur mycket det sög att det skulle regna. Detta är det jag hatar mest med inomhussäsongen, det är kallt och hemskt.

Jag skulle starta två 110, jag har samlat på mig allt som nu varenda tränare har sagt åt mig att ändra på. Grundtempot (jag rider alldeles för omotiverat och slött), kontakt (gör oftast förhållningar och släpper sedan) och kämparglöden. Jag måste ge mig tusan på att komma runt annars gör jag det inte, Divina ska inte ens hinna tänka på vad hon ska hitta på i nästa stund utan hon ska vara med mig varje sekund. 

I första klassen lydde jag dock inte något utav dessa punkter utan gjorde typ allt fel. Kanske inte i hela rundan men det var tillräckligt avgörande för att utesluta oss... Divina var väldigt fin, hon var positiv och avslappnad. Början utav banan kändes toppen, sedan kommer jag upp mot en bruten linje (hinder 5) där jag tar en förhållning och släpper både ben och hand. Blev såklart ett stopp eftersom Divina inte tycker hon ska hoppa i onödan. Tog om det och då gick det galant. Sedan två hinder senare så var det en bred oxer ur en korta sväng. Tar en skitväg första gången, stopp såklart. Sedan tredje gången så rider inte jag för fem öre. Så det blev uteslutning vid näst sista hindret. 

Bittert var det men jag kom väldigt snabbt fram till att allt berodde på mig. Kollade filmen mamma hade filmat och såg direkt felen. Denna tävlingen valde jag att inte sätta in Divina i transporten mellan klasserna, jag ville se det blev någon skillnad mot när hon står i släpet och somnar till. 

Nästa 110 var något klurig, pappa sa åt mig att jag måste vara på henne för att komma runt denna banan. Jag hade ju taggat till mig själv och rabblat varenda fel jag inte får göra. Visade henne hindret och stannat ut sig på, kickade igång henne lite och fick henne verkligen vaken. Satte igång i ett väldigt bra tempo, höll de tempot hela vägen faktiskt! Inga större misstag gjordes utan allt gick som smör. Sedan utförde jag en dåligt planerad omhoppning som inte alls blev som jag hade tänkt mig, Underlaget släppte en massa så Divina tappade många gånger kraften ifrån bakbenen = rivningar. Sedan skulle jag ta en snävare sväng men det var i höger varv vilket gav mig en otroligt dominant innerhand och ingen yttertygel. Divina hoppade alltså kombinationen som en banan...? Helt otroligt att hon hoppade men men, lite överraskningar är ju alltid skoj. Gick ut med 0+12 fel.

Är super nöjd för banan var enkel för oss och vi var verkligen ett team där inne. Jag red som jag skulle vilket var nyckeln till en bra runda. Divina hoppade avslappnat och helt igenom kroppen, mums över hela henne idag. En utav våra bättre rundor även om det kom rivningar, men grundomgången var verkligen bra. Nästa tävling är om två veckor och då blir det 110 + 120 i Kalmar hsk.  

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag ser tre meter framför mig, vinden viner i öronen och nackhåren reser sig pågrund av kylan. Under mig har jag en häst som laddar på, hon suger tag i bettet och sprätter iväg med sina ben på de viset just hon gör. Hon laddar på bakifrån och frustar i vartannat steg. Jag lägger ömt om skänkeln och lättar på innertygeln, hästen skuttar upp i luften utav minsta tryck. Jag viskar lugnande ord och försöker bara sätta mig djupare i sadeln. Vi trevar oss fram i mörkret, benen dansar fram samtidigt som öronen pendlar fram och tillbaka.

Vi faller i en rytmisk galopp, hela kroppen vibrerar utav energi och jag håller ett mjukt tag i tyglarna. Med en djup form och ett lättare tryck bakifrån tar vi oss över ängen, vinden greppar tag i oss. Vi går in på en spontan volt och jobbar upp formen, saktar av på rakt spår. Hästen frustar utav nöjdhet och sprätter iväg med bakbenen igen. Jag småler och klappar hennes kortklippta päls som är fuktigt varm.

Ingen känsla slår den när man sitter på en energifylld och ambitiös häst som bara kämpar för göra rätt. När hela kroppen vibrerar utav styrka och vakenhet. Även om det är super kallt, storm och en mörk oktoberkväll, så skulle jag inte byta den känslan mot något.

Likes

Comments

På senaste tiden har jag levererat bra träningar, misstag har hänt men jag har alltid lämnat ridhuset med en bra känsla. Speciellt på Divina. Divina och jag är i en väldigt bra utvecklingsfas just nu och har varit i den sedan början utav sommaren. Det är lyx. Vi hade en mindre svacka efter en sämre start i Tingsryd men då slappa vi bara i någon vecka och tog nya krafter

Divina är den hästen som gör allt enkelt och roligt. Gör du rätt så gör hon till 100% rätt också, allt ror på hur du har förberett dig och arbetat under tiden. Jag jobbar mycket och lägger ner mycket tid på det som behövs. Nu denna veckan har jag dock känt att jag inte riktigt har fått till arbetet, syntes direkt på träningen där jag var lite ur form. Jag gillar att få kvitton på allt, det gör mig motiverad. Det är lite jobbigare att leta sig fram i mörkret och verkligen inte förstå vad det är som går snett. Det har jag gjort i många år, men med kloka personer runt mig och en väldigt stor dos motivation så kunde till och med jag hitta ut i ljuset. För tillfället tränar jag mycket och lägger väldigt mycket tid på att hitta formen. Jag har kommit fram till vad som behövs till nästa säsong och jag är så sjukt peppad inför 2017 redan.

Varför jag listar är för att vi diskuterade att Peder hade en lista inför OS, där han betade av vad som behövdes under en 3 års period för att ta ett guld. Visade sig vara en helt okej funkande metod, och jag som älskar listor kan iaf göra en lite mindre med fokus på att bara bli bra.

  1. Bli mer konsekvent i mitt dressyrarbete. Jag tycker väldigt ofta att jag är en såsare på hemmaplan, jag gör inte riktigt de där som är jobbigt utan håller mig till baserna. Jag behöver lägga på mer anamma under mina dressyrpass och verkligen kämpa. Det är svårt eftersom jag verkligen inte har några vidare kunskaper i dressyren, jag kan trimma och veta när min häst går någorlunda. Så nej, ett steg upp i dressyren på hemmaplan och jag tror verkligen att mycket kommer lossna. Verkligen lägga en ordentlig plan inför ridpassen och utföra det.
  2. Jobba mer bommar, jag har inte riktigt motivationen att dra fram mina stackars bommar som, ja knappt är några bommar. Jag har ju heller ingen paddock utan rider på en äng så jag har aldrig haft motivationen att dra fram en övning. Men va tusan, bara att ta sig i kragen och i alla fall göra något mindre och traggla det. Bommar är så jäkla bra, både för mig och hästen.
  3. Förstå vikten i konditionspassen, dom finns men inte så ofta som de borde. Eftersom jag kommer hem så sent nästan varje dag så är det återigen svårt att hitta motivationen för att dra ut på ett kondispass. Men jag måste, minst en gång i veckan eftersom jag har en väldigt kurvig häst med mycket kroppsvikt.
  4. Hitta ett system på tävling, Lennart la en stor vikt i att hitta ett system som funkar och som du ska hålla dig till på tävlingar. Jag har svårt med detta eftersom Divina har varit så ojämn, men jag ska föra viktiga noteringar för att hitta just vad som inte funkar och vad som gör. Det kommer nog ta ett tag att hitta de där systemet, men tillslut så tror jag det sitter.
  5. Sluta rida med sitsen och lägga på mina stackars ben istället. Jag börjar vagga när jag vill framåt, mina ben håller samma position. Jag måste veva igång mina ben och verkligen hitta stödet. Jag fattar om Divina får sina chanser när jag kramar henne lite mysigt. Jag måste bli närvarande med mina hjälper, detta har alla tränare sagt på de senaste träningarna. Blir att kämpa med det eftersom jag ofta känner mig skakig i benen under pressade situationer, men allt kräver rutin.
  6. Hålla grundtempot. Fick så mycket påminnelser om att jag nöjer mig med ett bekvämt tempo som Divina ofta landar i också slappnar jag av. Aja baja, snärta igång tempot efter hindret istället och hamna lite större i tempot. Detta är viktigt eftersom det aktiverar hästen och ryttaren också. Jag är tydligen är lite mesig ryttare som skulle behöva lite mer barskhet i kroppen. Jag vet själv att jag ofta bara nöjer mig lite också blir det bara hälften utav prestationen vi egentligen kan bjuda på.


Fick annars beröm för min sits som var väldigt avslappnad enligt Lennart. Han kallade den lite slafsig men som en bra grej alltså eftersom det visade att jag var avslappnad och följsam. Skoj eftersom jag har väldigt mycket komplex över min sits! Sedan fick jag höra utav gulliga Amanda att jag hade ett väldigt bra öga för att rida mot hinder (antagligen hade sitsen en stor betydelse i de också). Roligt eftersom berömmen har börjat komma in nu och det visar nog att jag har jobbat upp mig ganska väl. Jag har nog kommit dit att man ser en potential och försöker stärka de goda sidorna. Jag har aldrig problem med att ta emot kritik dock eftersom jag inte ser det som en personlig grej utan mer som ett stöd för min utveckling. Det är väldigt viktigt att komma ihåg, man åker ju att träna för en anledning, inte är det för att höra hur duktig man är. Men det är alltid kul att stärkas lite också och kanske oroa sig för en sak mindre.

Jag är så sjukt taggad och jag hoppas på att vi bara kan bli bättre. Jag vill ju verkligen bli de yttersta utav mig själv i min ridning! Det är även super roligt att ha Divina med på alla pass eftersom hon är en väldigt rolig träningskamrat, Dante är lite svårare eftersom han inte riktigt har hittat glädjen i träningar ännu. Men vi jobbar på det. Denna veckan blir det mycket bommar och uteritter inför första innetävlingen i Tingsryd. Är så sjukt taggad vilket jag tror ni förstår efter denna långa lista. Fy tusan vad jag älskar att träna, och hästar. Häst är bäst är de enda rätta orden.

Likes

Comments

Hej. Här har det stått tomt bra länge. Inte så konstigt egentligen, det konstiga är att jag inte har gett en förklaring. Det är inget dramatiskt utan min tid har inte funnits. Att börja tvåan var som att hoppa på ett tåg i farten och bara kastas in i allt på en gång. Jag har massa arbeten och jag erkänner att jag redan ligger efter. Jag har stor ångest över MÅNGA skolarbeten just nu, senast jag gjorde en presentation där vi gjorde en film om oss själva så stod jag och skakade som ett asplöv. Jag tappade totalt greppet i rädsla för att inte vara tillräcklig i min lärares ögon. Jag vill så mycket och det påverkar mig negativt tyvärr.

Jag går i skolan, är i stallet och försöker bara hänga med. De sista har jag väldigt svårt för, jag erkänner att min närvaro i skolan har inte varit toppen även om jag lovade mig själv att skärpa mig detta året. Men jag är fortfarande den osäkra personen som gärna gömmer mig under täcket. Idag stannade jag hemma för att jag hade misslyckats med två arbeten och inte pallade att möta vare sig min lärare eller mina klasskamrater. Istället satt jag hemma och grät för att jag kände mig värdelös på de jag förväntas göra. Jag red istället och mådde lite bättre efter det. Jag är en patetisk människa, det vet jag. Men är man trasig så är man.

Detta inlägget börjar bli allt mer djupt än vad det skulle. Jag ville bara säga att jag lever, jag mår bra, mina hästar mår bra och jag håller på med det jag alltid gjort. Jag kommer inte börja skriva dagliga inlägg, men jag kommer skriva om mina tankar som kretsar. Jag har väldigt många sånna och utan en blogg känner jag mig väldigt ofta instängd. Denna tiden är en sån tid. Så jag är typ tillbaka,. Vi får se, men jag tror det.

Likes

Comments

Många flerdagars tävlingar för tillfället men så är det på sommaren. Idag åkte vi inte så långt i alla fall, endast till tingsryd för att starta en 110. Vi var ute i god tid, allt gick inom plan. Allt kändes bra, jag hade min nya taktik och nya sätt att tänka på. Det enda som saknades var viljan ifrån hästen...

Idag var det 2015 all over again. Det var gamla takter och tråkiga sånna ifrån Divinas sida. Tingsryd är ett ställe vi har varit ofta på, minst en gång om året. Divina har gått väldigt bra där, jag gjorde bland annat min 120 debut där som var en otroligt bra runda. Men som vi alla vet som känner Divina så är det aldrig en trygghet.

Banan idag var en väldigt trevlig bana, inga svårigheter och inget maxat. Perfekt 110 egentligen och jag var riktigt taggad på att kanske ta åt mig en placering idag. Men samtidigt satte jag det "realistiska" målet som var att inte stanna idag. Bommarna kunde falla men så länge hon inte stannade skulle jag vara nöjd. Ett väldigt bra mål enligt mig själv.

Framridningen gick smärtfritt, kunde inte riktigt rida fram som jag ville eftersom det var i en stenig hage, Men som tur var kunde man ta lång tid på sig på framhoppningen. Jag checkade av gasen och bromsen hela tiden. Red ur svängarna och hade ett väldigt bra tempo. Hon var super fin och hoppade fantastiskt. Magkänslan var god och kunde se nollan i sikte.

Väl på banan red jag runt, visade henne lite hinder. Galopperade igång, stannade, galopperade och stannade. Allt för att ha henne väckt och med mig. Så fort jag fick startsignal så satte jag iväg i en ganska stor galopp. Första hindret blev ett nära och försiktigt hopp, fick driva på henne ordentligt efter. Hon klippte tvåan utan problem. Trea var sedan på en väldigt snäll båge, inget speciellt hinder förutom att Divina hade bestämt sig för att inte hoppa det. Jag driver så gott jag kan, men det blir ett tvärnit samtidigt som hon kastar sig undan ifrån hindret. Jag vänder tillbaka henne och kontrar med sporrarna, tar ny sats och då stannar hon 5 meter innan. Kastar sig för att sedan tvärnita, kommer inte ens nära hindret, samma sak den tredje gången. Luften pyste ut mig och jag fick tacka för oss.

Detta var ju inte alls planen, det som hade gått så himla bra förra veckan... Jag trodde att jag äntligen hade en talan i hur det ska gå på banan, men du kommer aldrig kunna påverka den hästen. Vill hon inte så vill hon inte. Det gör mig väldigt frustrerad, jag vill gå in och ha den känslan att det 'är självklart att vi vinner idag. Men istället får jag väldigt ofta vara glad om jag ens kommer runt. Imorgon rider vi igen, då hoppas vi att donnan är på bättre humör. Det blir en 120, höjden är inget jag drar mig för. Istället ska vi ge oss tusan på att komma runt. Ni lär uppdateras.

Likes

Comments

När jag just nu försöker skriva detta inlägg så är det väldigt dimmigt i skallen. Tankarna träder inte riktigt fram som de ska och jag vet inte vad jag har att säga egentligen. Men jag ska försöka få mig ur något. Jag vet att jag borde skriva på dag 2 i västervik, men det kändes mer rätt att uppdatera er om vad som händer först. Sedan kan jag ta dag 2.

Egentligen händer det inte så mycket vilket på sätt och vis är skönt. Jag är inne på sista veckan utav sommarlovet, jag kommer dock få en extra vecka ledigt pga att jag ska vara hästskötare åt Erika upp i skövde i en vecka. Skolan ger mig sjuk ångest, jag är så rädd för att det kommer bli som första året. Jag vill inte gråta varje dag och alltid leva med en klump i magen. Hela förra året fick jag känslan av att jag inte dög, att det kvittade vad jag gjorde för ingen skulle gilla mig ändå. Så var det även, jag vände in och ut på mig själv för att vara till lags utan att få något tillbaka. Det suger och borde inte vara så. Detta året vill jag inte gå till kuratorn och fundera på om jag borde anmäla för mobbning osv osv. Ni anar inte vilket skit år jag haft...

Men jag går ändå in med inställning att detta året kommer bli bättre och att jag ska göra allt i min väg för att det även blir så. Jag måste verkligen fokusera på att betygen hålls uppe, förra året fick jag faktiskt ett snittbetyg på B/A, hade endast två lägre betyg. Det är bra för att vara mig och jag borde inte bli sämre detta året får vi hoppas. Mitt schema är dock inte det bästa. Varje morgon är en tidigt morgon, alltså gå upp kl 5 och pallra mig till kl 6 bussen. Sedan är det 4 dagar där jag slutar efter kl 15 vilket betyder att jag kommer ta kl 16 bussen hem, förutom en dag vilket är tisdag. När jag tar kl 16 bussen är jag hemma kl 17, och det betyder mörka kvällar i stallet. Men skolan är viktig och jag skulle egentligen inte byta ut det mot något.

Hästarna går annars bra, Divina har haft 4 softa dagar med uteritt och vila. Nu är det andra puckar inför två dagar i tingsryd. Dante ska också komma igång, det är bara väldigt omotiverat med honom eftersom han har mått såpass dåligt och det känns som att han kommer gå sönder för minsta lilla. Men vi ska vara hoppredo i slutet utav september är målet i alla fall. Han har kunnat vara ute dessa dagar eftersom det inte har varit varm eller sol. Så nu ska jag faktiskt ut till stallet, rida ett dressyrpass/markarbeta på Divina och skritta ut Dante. Jag kommer förhoppningsvis skriva om dag 2 ikväll.

Likes

Comments

I torsdags packade jag in Divina i transporten nästintill Travvie, Erikas 5-åring. Målet var Västervik och deras tävlingar. Jag hade 3 starter framför mig, 110 och 120 på Torsdagen. Sedan en 110 som avslut på Fredagen.Detta var första gången jag åkte själv med Divina utan mina föräldrar på tävling.

Väl på plats var det bara att startanmäla och ta det lite lugnt. Kollade på 100 cm klassen för att sedan gå oh packa ur hästarna. Inför denna tävlingen hade jag fått låna ett par nya spårar utav Erika, ett par dressyrsporrar som gjorde att jag med min väldigt mesiga skänkel äntligen kunde få åt Divina. 110 banan var trevlig verkligen inget speciellt utan en rulla på bana som skulle bli bra på rutinkontot (notera att det endast var clearround rundor denna dagen). Nackdelen med Västerviks bana är att den går väldigt upp och ner, ena stunden får du räta upp dig fort för att inte rulla iväg i en allt för framåt galopp, eller driva på med hela kroppen för att komma fram till nästa hinder i en uppförsbacke...Spännande och en riktig tankeställare.

Jag red fram med Erika som skulle in precis efter mig. Det blev mycket flytta för skänkeln för att få henne alert och även mängder med tempoväxlingar. Alltid framme för skänkeln och ingen minut där hon sega ihop det minsta, utan fram hela tiden. Steget skulle ta oss någonstans. Jag fick efter ett tag gå in på framhoppningen, fick hjälp utav en vän till Erika som var jätte gullig då hon faktiskt hjälpte med att ge tips och råd. Väldigt mycket att komma ur sväng, behålla drivet och hålla om, både med armar och ben. Jag måste bli mer fokuserad på banorna och verkligen beslutsam äver hur besluten ska tas. Hon hoppade väldigt fint och kändes väldigt pigg, men det märks att den nya ridningen är lite ovan då hoppen kan bli något flacka.

Jag fick efter en bra framhoppning gå in på banan, började galoppera direkt och drev henne verkligen framåt. Lika snabbt skulle hon komma tillbaka för att sedan återigen kunna ta min skänkel framåt. Behövde inte visa henne något vidare hinder utan fokuserade mest på att ha henne framför mig hela tiden där inne. Jag får min startsignal och sätter fart. Tar en långsida på mig och sätter ett något högre grundtempo. det blir ett tveksamt och blygt hopp på ettan, jag blir bestämd och driver ytterligare framåt. Hoppar tvåan bra men mot trean som var på en linje fanns inte distansen. Hamnar i ett mellanläge där Divina är tvungen att stanna, hon gjorde rätt med att göra detResten utav banan gick väldigt bra, dock var hon lite stressad och hoppen blev ganska flacka, Hon är inte van vid att ha en sån bestämd ryttare på ryggen som verkligen gör allt för att komma över. Men på grund av min beslutsamhet så kom vi runt med endast 4 fel vilket jag var väldigt glad över!

Det var en bra runda där jag fick känna på att rida lite nytt. Har aldrig ridit så ordentligt på banan innan med målet i siktet, svetten bara rann efteråt. En bra början på det hela helt enkelt.

Sedan var det bara att springa till veterinärbesiktningen och få det överstökat. Jag valde att starta 120 själv eftersom 110 cm rundan gick så bra ändå. Kanske ett lite vågat val, men jag tänkte att det skadar nog ingen.

Vi behövde inte ens packa in hästarna igen och vänta utan allt gick väldigt fort. Det var bara att gå banan och sedan sitta upp igen. Skönt eftersom både jag och hästen hatar att vänta. Samma tänk och uppladdning här på framridningen, alert häst som direkt ska svara för hjälperna. Banan var trevlig och sådär ofarlig, hade samma kluriga linje igen men tänkte endast ta revansch.

Framhoppningen gick väldigt bra, blir lite osäker mot räckan men efter något språng så satt känslan även där väldigt fint. Oxern var inga problem och jag kände mig ganska säker när jag klev in på banan. Målet var endast att komma runt. Det var över 1 år sedan jag ens kom runt en 120 bana så det hade varit roligt och ändra på dom rutinerna lite. Jag tog en långsida på mig igen och sätter fart mot första hindret.

Divina hoppar utan att tveka, har sedan en lång distans mot tvåan, jag blir lite tveksam över distansen men fortsätter hålla om. Blir ett lite tveksamt och ansträngt hopp men jag drev på direkt efter för att ge mig tusan på att komma runt. Sätter en svår linje jätte fint. Var ett räcke i nedförsbacke och sedan fem normala galoppsteg mot kombinationen. Får perfekt på räcket och rullar sedan på mot koer nästa linje lika bra och även den därpå, blir lite kort mot sista hinderna men jag lyckas ta mig tusan pressa över henne. Mot sista blir det till och med ett lite förfärat skutt från Divina i tecken på att hon ska stanna men jag klämmer i sporrarna i sista sekunden och hon hoppar.

En tokglad Sara galopperade in i mål, inte ens hade jag fattat att jag var felfri utan var bara så lycklig över att äntligen komma runt en 120. Erika fick sedan berätta när hon kom ut från banan att jag var felfri, blev otroligt tagen och det blev ganska svårt att ta in.

Jag har startat en handfull med starter 120 (max 10 st alltså) Jag har kommit runt tre. Första var i debuten för två år sedan, det blev 19 fel pga massa tidsfel. Sedan var det 1 år senare på hemmaklubben med 12 fel och nu 1 år senare, satte jag äntligen min nolla. Så alltså från att ha gått ifrån de bästa resultatet på 12 fel till att faktiskt nolla är ganska sjukt.

För ett par månader sedan tog jag mig inte ens över 100 cm pga bristande självförtroende och en väldigt stor känsla av att alltid misslyckas. Allt har en vändpunkt, min blev i somras när jag tog hjälp. Helt plötsligt ändrades allt, första steget var dressyren. Tog någon månad tills det inte var ett lika stort problem längre, har massor kvar men jag har kommit så långt att det inte drabbar mig på banan lika mycket längre. Byte utav bett förändrade mycket också, jag hade plötsligt en ärlig bjudning på hinder och jag kunde fokusera på annat mer än att hålla mig fast i bettet. För nu var Divina med mig, inte emot mig. Vi har kommit långt och byggt upp något mycket bättre på bara någon månad än vad jag gjorde på 3 år.

Efter massa klappar och gos packade vi oss och drog till stallet vi skulle stalla upp hästarna. Blev vanligt pyssel efteråt, sedan åkte vi hem till Erikas kompis och åt Pizza. Var helt slut efter dagen och sov gott den natten. Mer om dag 2 kommer imorgon! Hände väldigt roliga grejer då också :)

Likes

Comments

​Det blev inte så mycket föl, because oh my god vad svåra de är att fota. Men ni fick iaf på snygga ston och första bilden är på Kolan som ställde upp i kategorin gångartsföl. Är inte jätte nöjd med dagens bilder men allt kan inte vara solsken hela tiden gällande teknik och känsla :)

Likes

Comments