Header

Många flerdagars tävlingar för tillfället men så är det på sommaren. Idag åkte vi inte så långt i alla fall, endast till tingsryd för att starta en 110. Vi var ute i god tid, allt gick inom plan. Allt kändes bra, jag hade min nya taktik och nya sätt att tänka på. Det enda som saknades var viljan ifrån hästen...

Idag var det 2015 all over again. Det var gamla takter och tråkiga sånna ifrån Divinas sida. Tingsryd är ett ställe vi har varit ofta på, minst en gång om året. Divina har gått väldigt bra där, jag gjorde bland annat min 120 debut där som var en otroligt bra runda. Men som vi alla vet som känner Divina så är det aldrig en trygghet.

Banan idag var en väldigt trevlig bana, inga svårigheter och inget maxat. Perfekt 110 egentligen och jag var riktigt taggad på att kanske ta åt mig en placering idag. Men samtidigt satte jag det "realistiska" målet som var att inte stanna idag. Bommarna kunde falla men så länge hon inte stannade skulle jag vara nöjd. Ett väldigt bra mål enligt mig själv.

Framridningen gick smärtfritt, kunde inte riktigt rida fram som jag ville eftersom det var i en stenig hage, Men som tur var kunde man ta lång tid på sig på framhoppningen. Jag checkade av gasen och bromsen hela tiden. Red ur svängarna och hade ett väldigt bra tempo. Hon var super fin och hoppade fantastiskt. Magkänslan var god och kunde se nollan i sikte.

Väl på banan red jag runt, visade henne lite hinder. Galopperade igång, stannade, galopperade och stannade. Allt för att ha henne väckt och med mig. Så fort jag fick startsignal så satte jag iväg i en ganska stor galopp. Första hindret blev ett nära och försiktigt hopp, fick driva på henne ordentligt efter. Hon klippte tvåan utan problem. Trea var sedan på en väldigt snäll båge, inget speciellt hinder förutom att Divina hade bestämt sig för att inte hoppa det. Jag driver så gott jag kan, men det blir ett tvärnit samtidigt som hon kastar sig undan ifrån hindret. Jag vänder tillbaka henne och kontrar med sporrarna, tar ny sats och då stannar hon 5 meter innan. Kastar sig för att sedan tvärnita, kommer inte ens nära hindret, samma sak den tredje gången. Luften pyste ut mig och jag fick tacka för oss.

Detta var ju inte alls planen, det som hade gått så himla bra förra veckan... Jag trodde att jag äntligen hade en talan i hur det ska gå på banan, men du kommer aldrig kunna påverka den hästen. Vill hon inte så vill hon inte. Det gör mig väldigt frustrerad, jag vill gå in och ha den känslan att det 'är självklart att vi vinner idag. Men istället får jag väldigt ofta vara glad om jag ens kommer runt. Imorgon rider vi igen, då hoppas vi att donnan är på bättre humör. Det blir en 120, höjden är inget jag drar mig för. Istället ska vi ge oss tusan på att komma runt. Ni lär uppdateras.

Likes

Comments

När jag just nu försöker skriva detta inlägg så är det väldigt dimmigt i skallen. Tankarna träder inte riktigt fram som de ska och jag vet inte vad jag har att säga egentligen. Men jag ska försöka få mig ur något. Jag vet att jag borde skriva på dag 2 i västervik, men det kändes mer rätt att uppdatera er om vad som händer först. Sedan kan jag ta dag 2.

Egentligen händer det inte så mycket vilket på sätt och vis är skönt. Jag är inne på sista veckan utav sommarlovet, jag kommer dock få en extra vecka ledigt pga att jag ska vara hästskötare åt Erika upp i skövde i en vecka. Skolan ger mig sjuk ångest, jag är så rädd för att det kommer bli som första året. Jag vill inte gråta varje dag och alltid leva med en klump i magen. Hela förra året fick jag känslan av att jag inte dög, att det kvittade vad jag gjorde för ingen skulle gilla mig ändå. Så var det även, jag vände in och ut på mig själv för att vara till lags utan att få något tillbaka. Det suger och borde inte vara så. Detta året vill jag inte gå till kuratorn och fundera på om jag borde anmäla för mobbning osv osv. Ni anar inte vilket skit år jag haft...

Men jag går ändå in med inställning att detta året kommer bli bättre och att jag ska göra allt i min väg för att det även blir så. Jag måste verkligen fokusera på att betygen hålls uppe, förra året fick jag faktiskt ett snittbetyg på B/A, hade endast två lägre betyg. Det är bra för att vara mig och jag borde inte bli sämre detta året får vi hoppas. Mitt schema är dock inte det bästa. Varje morgon är en tidigt morgon, alltså gå upp kl 5 och pallra mig till kl 6 bussen. Sedan är det 4 dagar där jag slutar efter kl 15 vilket betyder att jag kommer ta kl 16 bussen hem, förutom en dag vilket är tisdag. När jag tar kl 16 bussen är jag hemma kl 17, och det betyder mörka kvällar i stallet. Men skolan är viktig och jag skulle egentligen inte byta ut det mot något.

Hästarna går annars bra, Divina har haft 4 softa dagar med uteritt och vila. Nu är det andra puckar inför två dagar i tingsryd. Dante ska också komma igång, det är bara väldigt omotiverat med honom eftersom han har mått såpass dåligt och det känns som att han kommer gå sönder för minsta lilla. Men vi ska vara hoppredo i slutet utav september är målet i alla fall. Han har kunnat vara ute dessa dagar eftersom det inte har varit varm eller sol. Så nu ska jag faktiskt ut till stallet, rida ett dressyrpass/markarbeta på Divina och skritta ut Dante. Jag kommer förhoppningsvis skriva om dag 2 ikväll.

Likes

Comments

I torsdags packade jag in Divina i transporten nästintill Travvie, Erikas 5-åring. Målet var Västervik och deras tävlingar. Jag hade 3 starter framför mig, 110 och 120 på Torsdagen. Sedan en 110 som avslut på Fredagen.Detta var första gången jag åkte själv med Divina utan mina föräldrar på tävling.

Väl på plats var det bara att startanmäla och ta det lite lugnt. Kollade på 100 cm klassen för att sedan gå oh packa ur hästarna. Inför denna tävlingen hade jag fått låna ett par nya spårar utav Erika, ett par dressyrsporrar som gjorde att jag med min väldigt mesiga skänkel äntligen kunde få åt Divina. 110 banan var trevlig verkligen inget speciellt utan en rulla på bana som skulle bli bra på rutinkontot (notera att det endast var clearround rundor denna dagen). Nackdelen med Västerviks bana är att den går väldigt upp och ner, ena stunden får du räta upp dig fort för att inte rulla iväg i en allt för framåt galopp, eller driva på med hela kroppen för att komma fram till nästa hinder i en uppförsbacke...Spännande och en riktig tankeställare.

Jag red fram med Erika som skulle in precis efter mig. Det blev mycket flytta för skänkeln för att få henne alert och även mängder med tempoväxlingar. Alltid framme för skänkeln och ingen minut där hon sega ihop det minsta, utan fram hela tiden. Steget skulle ta oss någonstans. Jag fick efter ett tag gå in på framhoppningen, fick hjälp utav en vän till Erika som var jätte gullig då hon faktiskt hjälpte med att ge tips och råd. Väldigt mycket att komma ur sväng, behålla drivet och hålla om, både med armar och ben. Jag måste bli mer fokuserad på banorna och verkligen beslutsam äver hur besluten ska tas. Hon hoppade väldigt fint och kändes väldigt pigg, men det märks att den nya ridningen är lite ovan då hoppen kan bli något flacka.

Jag fick efter en bra framhoppning gå in på banan, började galoppera direkt och drev henne verkligen framåt. Lika snabbt skulle hon komma tillbaka för att sedan återigen kunna ta min skänkel framåt. Behövde inte visa henne något vidare hinder utan fokuserade mest på att ha henne framför mig hela tiden där inne. Jag får min startsignal och sätter fart. Tar en långsida på mig och sätter ett något högre grundtempo. det blir ett tveksamt och blygt hopp på ettan, jag blir bestämd och driver ytterligare framåt. Hoppar tvåan bra men mot trean som var på en linje fanns inte distansen. Hamnar i ett mellanläge där Divina är tvungen att stanna, hon gjorde rätt med att göra detResten utav banan gick väldigt bra, dock var hon lite stressad och hoppen blev ganska flacka, Hon är inte van vid att ha en sån bestämd ryttare på ryggen som verkligen gör allt för att komma över. Men på grund av min beslutsamhet så kom vi runt med endast 4 fel vilket jag var väldigt glad över!

Det var en bra runda där jag fick känna på att rida lite nytt. Har aldrig ridit så ordentligt på banan innan med målet i siktet, svetten bara rann efteråt. En bra början på det hela helt enkelt.

Sedan var det bara att springa till veterinärbesiktningen och få det överstökat. Jag valde att starta 120 själv eftersom 110 cm rundan gick så bra ändå. Kanske ett lite vågat val, men jag tänkte att det skadar nog ingen.

Vi behövde inte ens packa in hästarna igen och vänta utan allt gick väldigt fort. Det var bara att gå banan och sedan sitta upp igen. Skönt eftersom både jag och hästen hatar att vänta. Samma tänk och uppladdning här på framridningen, alert häst som direkt ska svara för hjälperna. Banan var trevlig och sådär ofarlig, hade samma kluriga linje igen men tänkte endast ta revansch.

Framhoppningen gick väldigt bra, blir lite osäker mot räckan men efter något språng så satt känslan även där väldigt fint. Oxern var inga problem och jag kände mig ganska säker när jag klev in på banan. Målet var endast att komma runt. Det var över 1 år sedan jag ens kom runt en 120 bana så det hade varit roligt och ändra på dom rutinerna lite. Jag tog en långsida på mig igen och sätter fart mot första hindret.

Divina hoppar utan att tveka, har sedan en lång distans mot tvåan, jag blir lite tveksam över distansen men fortsätter hålla om. Blir ett lite tveksamt och ansträngt hopp men jag drev på direkt efter för att ge mig tusan på att komma runt. Sätter en svår linje jätte fint. Var ett räcke i nedförsbacke och sedan fem normala galoppsteg mot kombinationen. Får perfekt på räcket och rullar sedan på mot koer nästa linje lika bra och även den därpå, blir lite kort mot sista hinderna men jag lyckas ta mig tusan pressa över henne. Mot sista blir det till och med ett lite förfärat skutt från Divina i tecken på att hon ska stanna men jag klämmer i sporrarna i sista sekunden och hon hoppar.

En tokglad Sara galopperade in i mål, inte ens hade jag fattat att jag var felfri utan var bara så lycklig över att äntligen komma runt en 120. Erika fick sedan berätta när hon kom ut från banan att jag var felfri, blev otroligt tagen och det blev ganska svårt att ta in.

Jag har startat en handfull med starter 120 (max 10 st alltså) Jag har kommit runt tre. Första var i debuten för två år sedan, det blev 19 fel pga massa tidsfel. Sedan var det 1 år senare på hemmaklubben med 12 fel och nu 1 år senare, satte jag äntligen min nolla. Så alltså från att ha gått ifrån de bästa resultatet på 12 fel till att faktiskt nolla är ganska sjukt.

För ett par månader sedan tog jag mig inte ens över 100 cm pga bristande självförtroende och en väldigt stor känsla av att alltid misslyckas. Allt har en vändpunkt, min blev i somras när jag tog hjälp. Helt plötsligt ändrades allt, första steget var dressyren. Tog någon månad tills det inte var ett lika stort problem längre, har massor kvar men jag har kommit så långt att det inte drabbar mig på banan lika mycket längre. Byte utav bett förändrade mycket också, jag hade plötsligt en ärlig bjudning på hinder och jag kunde fokusera på annat mer än att hålla mig fast i bettet. För nu var Divina med mig, inte emot mig. Vi har kommit långt och byggt upp något mycket bättre på bara någon månad än vad jag gjorde på 3 år.

Efter massa klappar och gos packade vi oss och drog till stallet vi skulle stalla upp hästarna. Blev vanligt pyssel efteråt, sedan åkte vi hem till Erikas kompis och åt Pizza. Var helt slut efter dagen och sov gott den natten. Mer om dag 2 kommer imorgon! Hände väldigt roliga grejer då också :)

Likes

Comments

​Det blev inte så mycket föl, because oh my god vad svåra de är att fota. Men ni fick iaf på snygga ston och första bilden är på Kolan som ställde upp i kategorin gångartsföl. Är inte jätte nöjd med dagens bilder men allt kan inte vara solsken hela tiden gällande teknik och känsla :)

Likes

Comments

Om man ska förklara mina dagar de senaste så är ordet i rubriken ganska målande. Jag vet knappt in eller ut på mig själv efter allt detta... Jag ska försöka förklara allt så gott det går, chansen för att det blir en bok är väldigt stor så håll i hatten!

Mamma och jag åkte iväg i fredags upp till eskilstuna för en weekend, för er som inte vet så kommer jag därifrån och bodde där tills åldern 11. Det var alltså lite som att komma hem och vi åkte till olika ställen som vi hade besökt mycket när vi bodde där, osv. Det blev en jätte mysig helg förutom att jag inte kunde sova på grund av för mjuka sängar och väldigt dålig luft. Men annars en toppen helg med min mamma som skulle avsluta sin semester. Dock var ju längtan efter djuren väldigt stark, men de var i väldigt goda händer med min pappa.

Så efter en bra helg med mamma så kom vi hem igen, allt såg ut att ha gått bra. Dock så Dantes mule hemsk ut, och ändå hade pappa smörjt in noggrant med solskydd och sett efter det men det bara växte. Så misstankarna om bränd mule blev plötsligt väldigt osäkert och mamma fick ringa veterinären på måndag morgon. De kunde säga över telefon att Dante har fått en allergisk reaktion (behövde inte vara Alsikeklöver, för då skulle våra andra hästar också ha dessa såren). Så han skulle in så fort som möjligt och sedan stå på box tills såren är helt borta, vilket kan ta uppåt flera veckor. Varför han inte får vara ute i solen är för att om solen kommer åt såren så skickas det ut gift i kroppen på honom som sedan bryter ner hans organ långsamt. Inte så roligt alltså.

Dante är världens monster när han står på box, det är väldigt svårt att hantera honom. Han kickar, springer runt, bits och gnäggar 24/7... Han har alltid sällskap inne, men han har aldrig varit hästen som kan samla på sig energi utan måste slösa på det på något vis. Jag longerade honom igår med solskydd på tränset, han hatade det men var ganska glad över att röra på sig.

Efter longeringen tänkte jag att jag skulle rykta honom ute och låta honom beta så länge i skuggan. Så jag tog ett säkerhetsgrimskaft som ska utlösa vid tryck och gjorde en säker knut eftersom han skulle sitta i en ring vid väggen. Självklart blev Dante rädd för något typ sekunden efter att jag har bundit fast honom... Så han drar sig bakåt, blir ännu mer rädd när han märker att han sitter fast. Inget lossnar, var sig knuten eller grimskaftet. Han sätter sig nästan på rumpan för att komma loss. Jag ska precis springa efter kniven när jag ser hur väggen faller och Dante springer iväg med en bjälk i full panik.

Han stannade dock när han fattade att han var lös och jag kunde lugnt gå fram och knäppa av grimskaftet. Kollade igenom honom sedan i stallgången och han hade inte en skråma vilket var ett rent mirakel. Han var cool lugn igen och kunde tryggt ställa sig i boxen. Han började direkt äta hö och var totalt obekymrad medan mina knän skakade utav chock. Utan för på stallplan låg en stor del utav ladugårdsväggen, det var glassplitter överallt utav den krossade rutan och längre bort låg en ekstolpe på över 2 meter som Dante just galopperat runt med... Ladugården är ordentligt gammal och trät var murket, därför gav den sig så lätt. Jag kommer aldrig mer binda hästen direkt i en vägg, utan endast stallgång. Jag kommer heller aldrig lägga min fulla tillit på "säkerhetsgrimskaft" då de 70% utav fallen inte gör sin uppgift.

Så idag byggs väggen upp igen med nytt material och ingen var som tur var arg på mig utan förstod att dt var en olyckshändelse. Jag tror aldrig att man tänker så långt att väggen ska ryckas med. Så nu kommer det ta ett tag tills allt är snyggt igen, men är väldigt väldigt glad över att ha en skadefri häst, minsta lilla och han kunde ha mist en sena eller värre.

Så det är som ni förstår ganska mycket strul med Dante just nu, vet inte ens om jag vågar longera honom idag för antagligen kommer han slita sig och orsaka en seriekrock eller något. Annars går det bra för resten, Divina och Zoey turas om med att hålla Dante sällskap. Så igår stod Divina inne hela dagen, då fick jag chansen att rida två pass på henne under dagen. Det går alltid bättre när jag kan rida Divina 2 pass, vet att det brukar ge fina resultat om jag gör det innan träning bland annat. Så första passet igår var ett ordentligt galoppass med 70 galopp och resten skritt typ. Hon var fin, super stark dock och det var svårt att komma åt henne. Tränade tempoväxlingar med bommar och det gick helt ok förutom att hon blev super stark då. Andra passet fokuserade jag mer på skritt och trav. Hon blev jätte fin och det märktes att det andra passet behövdes efter en kraftkamp under första. Så jag var mycket nöjd, vissa saker börjar hamna på plats och vi utvecklas väldigt fint just nu. Idag blir det endast en uteritt också är vi på dressyren imorgon igen!

Nu vet ni läget och jag hoppas att allt blir lite ljusare runt Dante framöver, nu ska jag ta självmord och longera honom. Får se om jag överlever eller om någon annan olycka händer...


Likes

Comments